En, två och tre

Äntligen, efter 4 veckors väntan sittandes i trädgårdsmöblerna har vi fått hem våra nya fåtöljer. Alfonz (som är i besittning av den ljusgrå) verkar helt nöjd och äntligen får han lite plats att sträcka ut sig.
Vi tvåbenta har nu fått varsin sittplats som också fungerar om man vill ta sig en liten nap framåt dagen. Mattan är en yllerya och i levande livet riktigt knallturkos. Man blir alldeles glad när man kikar in i vardagsrummet.

Och vi har äntligen, efter alla år, införskaffat möbler som vi trivs i, bara vi två, utan en tanke på att våra vänner ska sitta bekvämt uppradade i soffan eller ens få plats. Det är nog inte det som avgör, hoppas vi.

För den som hälsar på finns en fotpall till varje fåtölj...

(och dagen till ära har maken fått sina stygn bortplockade, EUREKA)

Teknikens resårer

...måste bara berätta att jag nu gör premiärinlägget från min nya dator.
Råkade ut för en, som jag tror, disk-krasch, och hjärtat har sedan dess suttit i halsgropen. Inte nog med att jag åtagit mig upptagne sonens bokföring (så han blir mindre upptagen) det är också dags för omläggning av lån, kontrolluppgifter osv osv. Och praktiskt taget allt är baserat på att du har en fungerande dator.

Och maken har som genom små underverk varje dag hämtat sig på ett remarkabelt sätt och kunde nu köra bilen till datorföretaget, där en ny, kopparfärgad laptop med 17" skärm inhandlades.
Dom som gjort den här resan en gång, eller flera, förstår vad jag pratar om.

Jag hade en modern laptop tyckte jag. Fem år gammal = antik! Den här har hästminne och Windows 7 och officepaketet.

Det blir väl som förut - lagom tills jag lärt mig utnyttja alla finesser är det dags att skaffa en ny. Sån tur att det är en maskin...
Det har tagit mig en hel dag att få eposten att fungera, tangenterna sitter inte där dom borde sitta, jag förstår inte språket eller vad som menas och den vill att jag ska vara med påprecis allting med olika inloggningar och lösenord.

Lamm får tacka bagge

En present nr 2 till systeryster på Gotland. Hon fick ett likadant pannband i julklapp, åkte till Paris över nyår - en resa hon fick i 50-årspresent av sin make plus att de firar bröllopsdag på nyårsdagen - och skulle passa på att träffa en gammal skolkamrat med barn i övre tonåren.
Hon hade med sig presenter till kompisen och hennes två döttrar, men det hade inte riktigt framkommit att kompisen hade tre... Så blev hon av med sitt pannband (för att göra en fånigt kort historia lång).

Nu har hon i alla fall fått ett nytt och det är stickat i merino-silke, mjukt som en babyrumpa.

I trygg förvissning

Jag sa just till en kompis att det är inte helt fel att vara ensam ibland. Själv har jag aldrig haft några svårigheter med ensamhet - och jag vill absolut inte frånsäga mig maken - men tänk sån ordning och reda det är på allt. Tidningar i hyllan för tidningar, köksredskapen i rätt låda, smöret i kylskåpet, brödet i brödburken, rent på diskbänken och nycklarna på rätt ställe:)))))))
Men jag hade offrat all denna bekvämlighet för att få ha honom hemma. Det kände jag redan efter ett par dagar.
Nu har han kommit hem. Något skadskjuten, men vid gott mod, 15 cm långt sår i ryggen med 17 stygn. Man har frilagt nerven i ryggen och tagit bort en massa ben, ligament och brosk som helt enkelt ströp nerven. Jag har bildsinne och ser framför mig hur det ligger två händer över nerven och klämmer till...ouiiiiii
Han tar sig fram medelst rullator som han fått till låns. Även lustiga klotsar för sängen så att den kommer högre upp. En strut för strumppåtagning och en golvplockare.

Och själv börjar jag så smått landa i förvissningen om att detta är början på en ljusare framtid, inte en oviss väntan på en oviss tid med en oviss utgång. Det finns ingen vård för oss anhöriga som står och tittar på när ens partner lider helvetes kval. Sånt tar så mycket energi, man får rycka sig själv i kragen och helt enkelt "gilla läget". Fö ett uttryck som jag tycker är avskyvärt men relevant i det fallet.

Tack för hälsningar på min dubbelsexiga dag, tack för uppmuntrande tillrop när det känts som hopplöst och , jaa jag vill tacka livet.

Min dubbelsexiga födelsedag

...så här började min födelsedag. Maken ringde från sjukhuset och bad mig titta i bokhyllan i hans arbetsrum. Där hann jag ovanstående kort.
Och i galleriet ett paket som innehöll de verktyg jag mest använder i hemmet, och med LILA greppvänliga handtag. Och en liten tillhörande bag med en massa små fack för verktygen. Jag är nämligen inte bara stickoholic, jag är också en snickoholic
Hade sett annons om detta för flera månader sen och han kom ihåg det och fixade till min dag idag fast han hade så ont och skulle in på operation i torsdags.
Han upphör aldrig att överraska...

Jo, han opererades i går morse och allt gick faktiskt över förväntan. Man har nu sett till att ingenting trycker på nerven i ryggen och han kommer att bli helt återställd. En väntan i stor smärta under mer än ett halvår gick över på några timmar med en relativt enkel operation...
Nu blickar vi framåt och väntar in våren.

Turkosfanatikern

En speciell gåva till kära kompissan i Skåneland. Hon är turkos-fanatiker.
Ok då, lite lime-ton ibland...

Syndigt rött

...och en test med tuchmönstrat pannband i mjukaste merino-ull. Jag gillar också det tydliga 40-talsstuket med tvärbandet. Dessa var vanliga bland skidåkare och härrör från det s.k. kärringshucklet med knut i pannan.

Lite läckert tycker jag - även om det blev lite knöligt i pannan med två omgångar dubbelstickat...