20 januari 2017

Måtte snön försvinna snabbt

 Haha, ja det händer ju lite i vår trädgård även om underlaget inte är rätt årstid. Här har vi köpt ett bord och fyra stolar i material som tål att vara ute året runt. Det passar min lata själ och de förråd vi inte har. Så var det ju kraftig rea nästan överallt...
och så här såg det ut ett par dar senare och än har vi inte sett slutet även om det just idag har blivit lite varmare och barmark på vissa ställen.

Vi är i alla fall klara med möblering, har kommit i ordning och känner oss helt hemma. Närheten till den stora staden underlättar för familj och vänner att hälsa på, liksom för oss att besöka dom. Tror de "visiter" vi gjort till varandra den tid vi har bott här väl överväger desamma där vi bodde förut, med en timme på pendeln.

Nu längtar jag efter våren - planer på ett växthus har redan tagit form...

2 december 2016

Jess, äntligen på plats!

Ja så här ser du ett hemma hos oss just nu. Visserligen en soffa att sitta i, men kartonger så långt ögat kan nå. Just bilden visar alla böcker som ska in i bokhyllan så småningom.
Jo, jag vet, man ska läsa böcker elektroniskt! Men se där är jag lite gammalmodig. Jag älskar böcker och gärna med vackra ryggar även om det med åren blir många pockets också. Tegelstenarna orkar jag bara med i vaket tillstånd, så pocket blir det som somna-in-lektyr.
Just mot väggen upptill vänster i bild ska jag ha min läsfåtölj med en vacker lampa till.

Men tiden dit är lång, så jag återkommer nog med annat innan dess. Kanske en bild på frön jag satt till en kinesisk trädpion? De ska ju ha en vinter för att gro, så det blir en spännande vår.

Jaha, redan på annat spår. Men så är det för tillfället, huvet är fyllt av en salig blandning - man kan bara hoppas på att något blir rätt.

PS. Vi anlitade Flyttfabriken och jag kan varmt rekommendera företaget. De två grabbarna som fixade det hela var enormt effektiva och mycket hjälpsamma. De flyttade hela bohaget inkl två balkonger på 6,5 tim totalt. Och ställde kartongerna efter rubrik - imponerande!


26 november 2016

Utsikt från ett kök

Här är första bilden inifrån vårt nya kök och det är verkligen som att bo i hus igen. Alfonz hittade snabbt sitt eget fönster där han kan ligga och kika ut.
Uteplatsen är på hela 60 kvm och är absolut icke ombrydd alls. Vilket innebär ett drygt jobb till våren. Jag hade hoppats hinna peta ner några lökar, men jag har inte ens hunnit leta upp några så det får bli vårblomster istället.
Odlingslott och blommande buskar står på önskelistan, plusen del verktyg - vi hade skänkt bort allt!

Det känns som mycket kärt besvär och nu går stora flyttlasset 1 december och förhoppningsvis ska vi hinna komma i lite ordning innan jul - som passionist kan man ju förlänga dygnet med ett par timmar och hinner kanske både sticka, sy och inreda.

13 november 2016

När livet inte bara flyter åt ett håll

Ujujuj, vad tiden rinner iväg. Det var inte alls meningen att det skulle bli så här, men nu är vi inne i det och ska till att ro det iland.

Vi flyttar igen, efter bara drygt 1,5 år i den här lägenheten. Och dessförinnan bara ungefär lika  kort tid i den förra lägenheten - efter flera år i skogen, men lantluft, höns, fåglar och andra vilda djur - men onödigt stort för två passionister.
Och allt liksom ramlar över oss.

Vi stod många år i den lilla stadens bostadskö för att hyra en seniorlägenhet. Det blev en ledig precis när vi flyttat från landet in till köpt lägenhet. Jättefin, nära havet, den lilla staden har allt man kan rimligtvis önska, utom en grön plätt. Jag visste inte att denna jordnära längtan skulle sitta så djupt förrän somrarna kom. Och skärgårdsstäder i all ära, mycket pittoreskt och mysigt - men måsarna!!! De börjar i april och avslutar mitten augusti och att leva i en måsflock är inget att rekommendera, det gränsar till vansinne. Vi har två balkonger, ingen har kunnat nyttjas under den här tiden och det har inte gått att ha öppet på nätterna. Alla har inte sommarställen och slipper undan. Det resulterade i att jag faktiskt kände mig lite nere inför tanken att tillbringa ytterligare en sommar med måsarna och utan en grön plätt.

Så har vi stått i den stora stadens bostadskö i många år och där har vi kikat litet då och då, kanske så där man kikar av ren nyfikenhet - och så vill man se vilket könr som blir aktuellt.

Lite på kul anmälde vi intresse för en marklägenhet med stor uteplats, 20 min från T-centralen medelst tunnelbana. Lätt att åka till barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det hela var ju en dröm, ouppnåbart och helt otänkbart. Och vi får den.
I det läget tackar vi förstås ja och där är vi nu med att hämta nycklar i veckan och inflytt före jul.

Har nog inte riktigt landat i det hela, men det känns som det absolut mest optimala som kan hända när man är lite till åren. Och jag är så sagolikt tacksam och fullständigt fascinerad över att det finns såna små oaser i en storstad. En skogsdunge precis utanför gör också att känslan av naturkontakt blir än större.
Uteplatsen är tyvärr inte ombrydd alls så vi får ett rätt hårt jobb, men det ska bli helt fantastiskt att återigen få plantera både lökar, buskar och kanske ett par små träd. Att kunna sitta ute sommartid.

En nåd att stilla bedja om.

Fast både stickmaskin och symaskin är redan nerpackat och bägge maskinerna kommer nu att få lite konkurrens av diverse trädgårdsverktyg. Och jag återkommer med bilder, men du kan få den här så länge.

15 maj 2016

Färdiga...

 Så här blev den randiga bomullskoftan i färdigt skick och faktiskt det första plagg jag stickat åt mig själv på över 40 år. Underbart mjuk.

Och så här blev den mönstrade tröjan, också i bomull - dock inte till mig själv utan till systeryster. Nu tror jag inte hon kan ha den! Blev enligt min smak lite för kort i livet och lite för lång i ärmarna. Och trots korta flotteringar i mönstret är det väldigt lätt att fastna i de tunna trådarna, så vi får se...

14 maj 2016

Bomull, dä ä mitt liv dä

Åh vad jag är avundsjuk på alla människor som tål att ha ull närmast huden. Jag kan inte ens tänka tanken utan att det börjar klia på kroppen. Visst, vissa koftor har jag kunnat haft med en tjock bomullströja under - men hur kul är det en sommarkväll?
Så fick jag tips av en maskinist-kompis om tunnare bomull på koner.
Ja, efter några testomgångar ser det ut så här nu i garnskåpet. Jag sålde den ull som fanns kvar och inhandlade dessa istället. I ett tidigare inlägg syns mitt första alster och känslan i detta garn är fantastisk. Bomull är ju normalt mjukt, men allt mercericerat hårdspunnet på små 50gramsnystan gör att plaggen blir ganska hårda och tunga. Det här garnet är tunt som lite grov sytråd och man väljer då att lägga ihop antal trådar. Tröjan nedanför är gjord i tre trådar 16/3 x 2 eftersom det är mönstrad. Det gör att garnet få en helt annan mjukhet, softare helt enkelt.
Så nu väntar många nya, roliga äventyr...

8 maj 2016

En stickande känsla av etikett

Min första tröja i detta - för mig - nya bomullsgarn. Jag får uppvevat 3 trådar 16/2 på en kon om 500 gram och kan välja både färger och grovlekar.
Efter en del tester kom jag på att 2 x 3 tr 16/2 är perfekt för mina ytmönster.
Just den här prototypen är till systeryster som liksom jag inte tål något som sticks. Och för mig har det här blivit mer och mer besvärligt med stigande ålder.
Etiketter som konfektionen syr fast på insidan av halsen sprättas obönhörligt bort, liksom tvättlappar som sitter i sidsömmen.
Och jag begriper mig inte på alla dessa designers som envisas med att ha etiketten på insidan plagget - vem ser den där? Jag är ett fan av Gudrun Sjödén och visar gärna att jag har hennes plagg. Men då blir det till att först sprätta loss etiketten och sedan sy fast den på synligt, och okänsligt, ställe.
Hur som helst har det nu beställts ett gäng bomullsgarn i olika färger och nu ska här stickas till mig själv så det visslar om det. Systeryster ska få testa in den här tröjan - sen lägger jag till några maskor på bredden! Också en form av systerskap.