Två ljus i mörkret

Ville bara visa världens smartaste mörkerväst för våra
fyrbenta vänner. De här hittade jag i en djuraffär och
de är i rätt tunn nylon, väger ingenting.
De syns både i skymning och mörker och man kan tom
se vovvarna i mörkret utan att de är belysta. Verkligen
ett kanonplagg. Dessutom håller dom magen rensad
från en del skit. Åker på med automatik så fort de går
utanför tomten.



...och som synes har jag fortfarande en del att lära om den
nya kameran...

Dimmig advent

Idag hade vi kort men kärt besök av kära väninnan norr-
omstan som kom i dimman med sin yngsta, Dexter 9 mån.
Besöket blev kort för att mörkret sänker sig blixtsnabbt
över vägarna och med dimman blir det etter värre när man
ska idka mörkerkörning.
Men vi hann med god lunch och vovvarna lekte i trägårn så
leran skvätte om alla tassar. Och roligt hade dom. Och
Alfonz the aussie är inte intresserad när vi möter andra
hundar så det var extra kul att se honom så sprallig.
Och Tea the aussie skulle hänga med i killarnas takt och
i kväll är hon inte riktigt talbar.

Fullständigt utslagen i soffan efter maten och vaknar inte
ens när vi tog varsin marmeladmacka!

...och nu blir det nog bara en kvällskiss före sänggåendet!

Men dimmigare 1:a advent har vi inte upplevt och inte
heller tror jag vi varit med om en sån värme. Vår en gång
så gröna gräsmatta är nu rena lervällingen eftersom alla
stackars maskar tar sig upp från drunkningsrisken och
luckrar jorden.

Åh vad jag längtar efter snön och ljuset den för med sig...

Från väst till ost

ja så här kan det gå när inte haspen är på! Tea har vissa
problem med vitsen att kissa utomhus. Norrmormor
tipsade om tikbyxor, KANON! De får hon ha på sig med
ett trosskydd i när vi inte kan ha full koll på henne. Det
är faktiskt så härligt att slippa inhägna hela hemmet enkom
för risken att hon pinkar på fel ställe.
Nu har vi dessutom inga bisysslor - eftersom vi tagit en
time-out med renoveringen - så hon får full uppmärksamhet.
Hon drar sig mot ytterdörren när det är dags och det upp-
täcks ju bara om man råkar kolla åt det hållet. Önskar att
hon kunde ge skall eller nåt när det var dags.
Som nu när vi haft kära gäster är det lätt hänt att man
missar och då hamnar det i blöjan...


Och det var välkommet besök av kära syster och favorit-
svågern (har bara en!) som var på hemväg till Gotland
via Nynäs och stannade ett par nätter hos oss. Och ett
sånt kalas det blev - de hade med sig hummer som vi
kokade till förrätt och färsk rödtunga som vi stekte till
varmrätt och ovanpå dessa delikatesser en massa goda
ostar. Det var faktiskt överväldigande, både som upp-
skattning och smakupplevelse.

För övrigt går dagarna som vanligt för fort - eller som
i dialogen mellan kompisarna: Det hörs ett plötsligt
"SWISCHHHH" - "what was that?" "Only my life!"

...och just nu är jag tokdabbtidäsan - näe inte svinis!

Äntligen hemma på riktigt

Ordningen återställd. Rutinerna på plats, dvs nosen på
brorsans bakdel när man somnar i soffan.

Det är fördelen med bakdelen!

Ombytta roller för Alfonz & Tea the aussies

Ja äntligen sitter vi i soffhörnan igen - alla tre! Tea är ett
under av lugn och behärskning när Alfonz låter testosteronet
trilla över kanten. Hon doftar förstås fortfarande efter löp-
veckorna, men idag, 3:e dagen, har intresset börjat klinga
av och Tea lär sig att säga ifrån mer och mer.
Det verkar på något sätt som hon har blivit mognare och
mer vuxen, trots sina 8 månader. Som vi räknar som 7 ut-
vecklingsmässigt. Men löpet har ju varit helt normalt och
som hos syskonen.

Trots att norrmormor Inga trimmat henne ser hon fort-
farande mer ut som en vessla/rumpenissa än en aussie.

När känslorna svallar tokmycket får vi hjälpa Tea och hon
får vara i time-outburen.

...och ibland är rollerna ombytta - men av samma orsak.
Det har varit så häftigt att få uppleva vovvarnas glädje att
träffas igen. Visst, hundproffsen har med all säkerhet nån
förklaring om att han vaktar henne av egoistiska skäl och
det enda han har i huvet är att bestiga henne.
Men, jag inbillar mig ändå att det i alla försök till uppmärk-
samhet finns en genuin glädje i att ses igen. Tea har ju haft
sitt tjejgäng hela månaden, men Alfonz har varit ensam med oss.

Och han har haft skittråkigt. Nu är han så glad så han vet
inte riktigt vad han ska göra med all glädje. Och idag har
de lekt länge, precis som förut. Och Tea verkar helt nöjd
med att vara hemma igen. Gick på de gamla rutinerna som
om det var igår.
Och jag vet ju att hon har haft det kanon på SPA Hagaberg.
Bättre SPA finns inte... HJÄRTATACK!

Vovvarna

Imorgon blir det en både spännande och underbar dag.
Först ska Alfonz the aussie till veterinären för ögonlysning, knäledskoll och ettårsvaccinationen.

SEN KAN VI TA HEM TEA THE AUSSIE. Ska bli ljuvligt att få hem henne och det här äventyret hade aldrig fungerat utan hjälpen från min Inga på SPA Hagaberg. Säkert kommer Tea att sakna jakten på både alpackor och höns, men vi får väl klä ut Alfonz i fjädrar och alpackagarn så avvänjningen inte blir för abrupt...

Fredagkvällen är helt klar aktivitetsmässigt!

Trevlig helg!

Pussla med pyssel

Är det fler än vi som har en aussie (eller annan vovve)
som envisas med att alltid ligga med frambenen vikta
över soffkanten (eller vilken kant som helst)?
Antingen hoppar han ner (om något lockar) eller så ålar
han ner med hela kroppen tills han slutligen släpper ner
baktassarna. Ser rätt lattjo ut faktiskt.

Ringde kloka dottern idag för att få tips om hur man enklast
gör en lingonkrans. Eftersom hela skogen är fylld av
dyrbara material och tillbehör har jag fått för mig att
själv knåpa ihop dörrkransar och annat pyssel.

Först tänkte jag i typ halmkrans och så peta in riset
tills den fylls. Sen funderade jag på om inte oasis vore
en god idé. Kloka dottern föreslog att bunta ihop
riset med tråd först och sedan snygga till med istoppade
kvistar.

Kanske jag hinner testa både det ena och det andra.
Fler förslag mottages med tacksamhet...
Allt för att slippa titta ut genom fönstret!

Med mera på Larstorpet

Ja, inte blev jag så mycket klokare eller fick en hel drös med nya vänner i cyber space, men det var jätteroligt att du som svarade svarade. Är helt nöjd med gamla och nygamla vänner. Det känns liksom mer personligt. Då kan man tänka på att dom verkligen läser min blogg. Tänka att - undrar vad Tuva tycker om det här eller kommer min Inga att gå i taket när hon får veta... osv osv. Härligt! Fast så ska man egentligen inte alls tänka, man ska låta fingrarna glida över tangenterna och bara släppa loss! GSG-metoden (gåresågåre).

Nämnde jag att maken presentade mig en ny kamera på vår bröllopsdag? Den har ockuperat mitt hjärnkontor! Jag vill å det bestämdaste varna för små färgglada kameror med möjlighet till videoinspelning. Jag skulle bara ta en gullig bild på Alfonz som alltid lägger sitt huvud på våra fötter. Sen glömde jag bort alla knapparna! Så nu har jag flera meter närgångna bilder på vår randiga trasmatta!

Och så försökte jag igen. Det resulterade i denna
"försvinnande" bild. Väckte Alfonz när han sov för
jag skulle ju zooma in hans vackra ansikte...



Men så läste jag lite till i manualen, försökte fokusera på
uppgiften, kollade att inställningarna var rätt och försökte
hålla kameran stadigt! Vad tycks?

Egentligen ville jag bara visa att "trappan" nu är klar från
köket ner till läsrummet. Det är ju en fd veranda och lite
längre ner nivåmässigt. Faktum är att avståndet var så högt
så Tea fastnade på magen och kunde knappt ta sig upp, hon
blev hängandes med baktassarna i vädret kan man säga.
Vi funderade ett tag på vilken färg det extra steget skulle
ha - köksgolvet eller det andra? Men nu är vi helt nöjda med
det grå köksgolvssteget. Hela köksrenoveringen blev över
förväntan (underlaget har inte varit kul!) så nu tar vi
faktiskt ledigt några månader. Alltså från renoveringsplaner.

Och igår var vi hos kloka dottern på underbart god wookmat.
Momos hjältar - bojsen - har fullt upp med sitt och vi fick ett
TV-spel demonstrerat för oss. Verkade faktiskt jättekul!
Och lille Trean har fullt upp med att ta sig fram medelst ålning.
Snart kommer han nog att ställa sig upp. Sju månader!

Alfonz fortsätter att imponera på oss och göra oss stolta. Visst
är han glad , hoppar och hälsar. Men sen lägger han sig ner och
bara finns till. Kollar att alla är på plats förstås, men vi är ju inte
direkt bortskämda med en så här lugn vovve, så det
blir så himla mysigt att ha honom med till familj och vänner.
Han kan helt enkelt föra sig i salongerna! (... den ende i familjen!)

Nu hoppas vi på att få hem yrvädret Tea i veckan. Ska bli
skönt att bli en tjej till i familjen. Grabbarna kan gå å skrota
och pinka i sina hörn medan vi tjejer ger oss hän i riktig
bitch-tillvaro. Mums!

Och så har jag äntligen hittat knappen på kameran - AUTO!!!

Vem är du?

Kära syster hjälpte mig att lägga in en räknare på bloggen när hon hälsade på i slutet av september.
Sedan dess har drygt två tusen personer läst min blogg - och om det stämmer är det ju helt otroligt! Jag trodde jag levde en rätt anonym tillvaro med min lilla dagbok.
Men vem är du? Jag har ju mina "trogna" bloggvänner, men du som kollar och aldrig säger nåt - vem är du egentligen? Jag är bara så himla nyfiken och självklart får du fortsätta vara anonym om du vill. Men du kan väl säga "hej".
Jag vill i alla fall önska dig en trevlig helg och så hoppas vi på lite fler solstrålar.

En solstråle

IDAG SÅG JAG SOLEN - sprang ut och ställde mig i solstrimman, varade ungefär fem minuter!

Blandat och givet

Så har en länge närd önskan gått i uppfyllelse! Vi sitter och
"kurar skymning" framför brasan, med varsin bok och
tidningar. Ibland befinner man sig under en liten stjärna!

Jag läste Villaägaren som kom med posten. Vi får den för
att vi är medlemmar i den föreningen.
Det är en intervju med Tomas Cederlund, han har tydligen
ett program i TV3 som heter "Sveriges fulaste hem" eller
liknande (ett nytt förnedringsprogram?). Och han säger här
att det fulaste som finns är vitrinskåp och att man ska ta
fram sina glas och bjuda sina gäster istället för att stänga in
dom bakom glasdörr. "Är de rädda för damm" säger han!
Hans uttalande verkar ju klart obegåvat i mina ögon. Kan
han inte ens föreställa sig att många kanske inte har plats
för klenoderna i de vanliga köksskåpen men att de faktiskt
kan tas fram till gästerna (eller för den delen familjen) en
vanlig onsdagkväll i alla fall? Ger honom dock rätt i att
tingen ska användas - inte samla damm!

Håller på med en stickad jacka med huva till Trean. Köpte
ett ljuvligt ullgarn i Visby vid senaste besöket. Det skiftar
i gråton allteftersom. Men frågan är om det räcker till
huvan. Har kommit halvvägs med den.
Ska skynda mig att sticka så garnet inte tar slut...

Och jag har stickat den första handledsmudden på
Larstorpet - randigt i vin och grått - i kamgarnsull!

Tea-tösen 8 månader idag - och inte hemma! Jag ringde
och skulle gratulera men hon hade inte tid att prata. Var
fullt upptagen med att uppvakta kompisen Mia...

Visthusbod för flygfän

Lasse kapar lister när mörkret lagt sig och har för detta
ändamål införskaffat en skärmlampa. Jo, den placeras på
kepsens skärm och är en gåva till oss som bor i skogen!

Nya fågelhusets framsida.

...och baksida.

Och plötsligt ser jag att det är himla många löv kvar att
ta hand om.
En sån tur att man har nåt kvar att göra -
trodde jag skulle bli arbetslös när köket var klart:)

Dagarna som gick

Ja nu har man halkat efter ordentligt i bloggosfären!

- Vi har firat att vårt kök är klart (så gott som). En del detaljer som lister å foder kvar, peece of cake!

- Alfonz fick vara hos käre grannen några timmar när vi var hembjudna till kloke sonen som är dunderallergisk mot djur. Annars brukar norrmormor Inga ställa upp, men nu har hon ju tre löptöser...
Alfonz hade varit väldigt orolig, vankat fram och tillbaka och dessutom pinkat mot braskaminen. Fast han fick både kel, mat, promenader och hundvänligt sällskap. Första gången borta!!!
Det är inte likt den här lugna pojken, så han måste ha känt sig rätt besvärad. Och just nu är ingenting riktigt roligt när Tea inte är hemma.

- Vi har haft upptagne sonen med reducerad familj på besök. Gobiten saknades pga av jobb och han är duktig som ska jobba ihop till skidresan. Sockertoppen jobbar också extra efter skolan, hon hämtar, lämnar och matar barn till och från dagis så föräldrarna slipper stressa hem. Riktiga entreprenörer dom barnen! Jag försökte ta kort med nya kameran, men jag måste ge mig ett par lektioner!
Svärdottern och jag hade sen länge önskat en gammaldags söndagmiddag med stek, gräddsås, snabbinlagd gurka och gelé. Så fick det bli och det var riktigt smaskigt. Och mysigt!

Och det är den sanna lyckan med nytt och fräscht kök - att baka och laga mat när andan faller på och just att allt finns inom räckhåll. Och en snabbjobbande diskmaskin!

Nu blir det lugn och ro framöver med lite eftersatt trädgårdsjobb och så väntar ju stickmaskinen! Det blir en "säsong" utan varor, men det får man väl ta igen vad det lider.

Så räknar vi snart timmarna tills Tea kan komma hem. Idag har hon varit hemifrån två hela veckor och hon fattas oss. Tur att hon är på SPA Hagaberg så man kan sova lugnt. Men attans vad det känns tomt utan henne!

Jo - vi hittade ett väldigt vackert fågelhus - kommer snart på bild...

Datarrataaa - Trean, Alfonz idol

I torsdags hade vi sååå välkommet besök av kloka dottern
med familj. Fick en härlig tur i skogen, momos hjältar hjälpte
till att knipsa grenar av björken och så hann vi ta en middag
tillsammans innan mörkret sänkte sig helt över Larstorpet.
En skattefri förmögenhet!
Alfonz hade svårt att slita sig från Trean, ville gärna vara nära
hela tiden och helst både smaka och lukta på den goda bäbisen.
Och så är det så himla spännande med de två tonårskillarna, man
kan busa och springa ikapp.

Och han var helt exalterad över besöket. Har väldigt tråkigt nu
när Tea är på SPA Hagaberg. Vill bara vara Ferdinand!
Vi tog en tur till Trosa och strosade runt bland åar och båtar,
men Alfonz drar som den värsta dragoxe och snor runt som
en besatt så fort vi är på civiliserade ställen. Och han blir inte
sitt vanliga lugn förrän vi är hemma igen. Vovvarna är med
oss i stadsmiljö minst en gång i veckan, men behållningen är
att få hoppa in i bilen igen! Varken biobesök eller Grönan lockar!
Och Alfonz ör totalt ointresserad av människor vi möter. Men
hälsar nån på här hemma blir han själaglad! Han är en kuf!

Och idag var det lite ruggigt gråkallt och blev ännu kallare
när han blev stoppad i duschen. Så kallt så han måste bli
omstoppad med nya fleecefilten efteråt!
Annars har han skaffat sig en ny vana - att försöka krypa
in i braskaminen. Så nu har den också fått kompostgaller!

Och veckan gick så fort. Som tur är. För det är inte som
vanligt här hemma utan Tea-tösen. Hoppas de andra
veckorna går lika fort. Undras om vi kan hälsa på utan
att hon blir ledsen?

Och nu, idag, den 1 november firar maken o jag 29-årig
bröllopsdag. Huga så fort åren har gått!
Och den allra som mest älskade gav mig en ny liten
kamera - plommonfärgad - I love that man!

Vad han fick av mig? Det heter ju Larstorpet.