Och alldeles nyss sa maken: "Du har ju inte skrivit nåt sen den 15 mars, man har ju ingen aning om vad som händer här hemma".
Förutom det ändlösa snöskottandet från verandan - som inte bara fått taket förstört utan också blivit snedbelastat då en stolpe sjunkit ner och trallen vikt sig - har jag börjat måla i ett av rummen på övervåningen. Inne i kattvinden, där höjden är ca 50 cm längst in. Och konstaterat att jag icke längre är en ung kvinna med mjuka och böjliga knän.
Och det är ytterligare ett rum, mitt arbetsrum, som ska målas - och som också är med kattvind.
Men, men, jag kanske har blivit yngre tills dess. Eller möjligtvis har knäna kvar i samma böj!
Och maken har uppenbarligen glömt alla ton snö han skottar bort i omgångar...
Men det finns gott hopp om vår - inatt är första natten utan minusgrader. Det töar på taket, halva norrsidan väntas på nedkomst. Och tar med sig fotstegen till skorstenen här också?
1 kommentarer:
Ja vad bra att du "äntligen" skrev något :o)
så maken vet vad som händer och sker. Och vi andra hålls uppdaterade. :o)
Ha en skön helg
Kram
Skicka en kommentar