Vårda vården

Idag blev jag så imponerad och faktiskt nästan förstummad. Jodå!
Maken hade grävt i en av dammhålen vi ska täcka över och kände plötsligt smärta över bröstet. Blev lite kallsvettig och naturligtvis aningen skraj. Han är ju faktiskt 75, äter gott och röker cigarr och väntan på ny knäled gör att promenaderna blir påtagligt korta. Morgontidningen i brevlådan 10 meter från grinden ungefär.

I alla fall så ringer vi sjukvårdsupplysningen där det ständigt tutar upptaget och väljer istället akuten på Södertälje sjukhus eftersom det är vårt närmaste sjukhus. Bara för att höra vad dom tycker. Och jag som inte kört på länge börjar planera färden in till akuten. Hade heller inte hunnit ta fredagsvinet ännu.
Och maken pratar med akuten som i sin tur rådgör med läkare som i sin tur fixar hit en ambulans - för säkerhets skull - med hel utrustning. Att åka in vad det inte tal om. Pojkarna i ambulansen kollade upp och konstaterade att allt verkade normalt, men rekommenderade kontakt med makens läkare snarast. Och för makens del hade det onda börjat klinga av så allt är frid och fröjd under helgen i alla fall. Kunde vara kärlkramp som ska kollas upp.

Jag vet att många klagar över vården i vårt avlånga land (inkl mig själv), men det här var helt fantastiskt, lyxigt kändes det. Och plötsligt försvann den här osäkerhetskänslan som infinner sig när man funderar på vad som händer om en olycka inträffar när man bor i skogen som vi gör.

Nu ska jag sluta fundera. Och ni inblandade idag, tack - ni är mina hjältar!