12 september 2010

Ingen snäll tandfe i mitt liv

Å nu sitter jag här och tycker synd om mig och är full av självömkan och smått deppig. Operationen man gjorde på mitt tandimplantat i juni har inte fungerat och jag har fått en ny infektion runt skruven.
Näe, hon sa att det inte finns nån garanti, men hoppet finns ju. Det jobbigaste är att ingen idag vet exakt hur de här problemen ska behandlas. Man har jobbat med tandimplantat för kort tid för att kunna säga att den bästa behandlingen är den eller den.
Vilket innebär att vi patienter är mer eller mindre försökskaniner i hela denna business av implantat. Och det trista är att man inte kan påverka så mycket själv. God munhygien och att regelbundet gå till tandhygienist. Vilket jag gjort. Men konstruktionen var för tajt utformad och det räckte för att bakterierna skulle ta sig in. Man behöver bara vara allmänt förkyld eller liknande så är immunförsvaret försvagat och så är det klippt.
Och det kostar slantar. Nu var det visserligen mitt eget val att bli behandlad under narkos - men 14000 kastade i sjön är kännbart!!! Och djävligt onödigt.
Nästa steg blir att ta bort skruven som bråkar - och hoppas på att det inte smittar till de intilliggande skruvarna. Eureka, pest eller kolera?

Jodå, det finns värre saker här i livet, allvarliga sjukdomar, cancer mm, mm. Men det är svårt att inte vara självisk när det handlar om både hälsa och pengar. Fattar fortfarande inte varför tänder är undantaget övriga kroppen. Mina bihålor ligger långt ner och har påverkat tänderna - var går gränsen för öron/näs/hals och tandrötterna?

Och vad gör man när den dagen pengarna inte räcker till tänderna? Lever på penicillin?
Plockar ut implantaten och skaffar lösgom? Lever utan tänder?

Jorå, det finns med all säkerhet nån som har det värre, säkert väldigt många...

Inga kommentarer: