18 december 2010

Livstidsprojekt


En nytagen bild på mitt, förmodligen flera år,
långa stickprojekt. ICKE på maskin.
Bakstycket, stickor nr 3 (!!!!!!) 377 maskor som
nu reducerats till 161.
Och den får ta tid, koftan som är bland det
vackraste jag sett.









Med 1-trådigt ullgarn från Fårbo.
Visst är den vacker - även om mobilbilden inte gör den rättvisa...

Tänkte i alla fall bara visa mitt terapi-arbete under tiden jag hämtar andan efter att ha tappat hela stickningen på mina rosenvantar. Garnet gick rakt av.

Och så har jag nu varit sagolikt förkyld en hela vecka och är inte på humör - snorig, hes och hostig.


Men jag tröstar mig med makens paroll "det är värre att va ful"...

7 kommentarer:

Sussie sa...

Hoppas att du snart kryar på dig.
Koftan är super söt, ibland e det skönt att ha stora projekt även för handen....Även om mina handprojekt nästan bara e resår..

maskinstickning sa...

Visst är det härligt med en handstickning ibland och självklart bör det då vara något som faktiskt inte går att göra på maskinen!!!
Hoppas att du för en gångs skull stickar till dig själv :)

Prizillas pastiller sa...

Sussie lilla, varför gör du resår för hand? Hade du inte skaffat dig en resårbädd?

Och Annica, den är inte till mig. Om inte jag bara för det vackra plaggets skull lyckas gå ner ett stort antal kilon - och det är jag för lat för, och därtill alldeles för bekväm i min stora rundnätthet:))

Sussie sa...

Här är en rundnätt mat-tokig en som inte har ribber till grovstickaren, därför får jag göra falsk ribb eller handgjord...

Heléna sa...

Men du har ju kommit långt! Den blir klar nästa år tror jag.

Anonym sa...

Hur har det gått med den här vackra koftan? /Bibbi

Prizillas pastiller sa...

Hej Bibbi och god fortsättning på året. Jo koftan är sakta men säkert på väg på axlarna. Jag har tagit in för ärmar och hunnit ungefär 8-10 cm upp...
Det får ju inte gå för fort heller:))