Alfonz och Tea the aussie på skogspromenad

Världens goaste kompisar...

Hallo handsome!

Ja, det var husses bilder från dagens långa skogspromenad. Bonden hade plogat i skogen (han kör ut foder till innevånare där) så vi bara gick och gick...

Sen har jag åkt spark idag. Det var inte igår. Det var ungefär, hm, hundra år sen! Men hem kom jag välbehållen!

Har startat två stora stickprojekt som misslyckats. Jag har för bråttom. Tappade sugen.
Men det får man inte göra.
För världen är full av tappade sugar.

Goén getém girl!

Hjärnsläpp och sladdlös men icke rådlös

Nu var det så att systeryster råkade skjutsa ner mina kablar i sin väska samtidigt som hon tog hand om sina egna kablar. Utan att fundera över om hon i normala fall har fler än två kablar.
Det var ju i alla fall skönt att de inte gömt sig här i huset och att hon tagit hand om dom. Även om de fick en tur till Visby och nu en posttur tillbaka hem.

Har påbörjat arbetet med en lusetröja, till vem törs jag inte säga! Hittade Grönhöjs Kamgarn Superwash som jag köpte i massor för flera år sedan. Det är ett fantastiskt garn, mjukt mot bar kropp och håller för både väder, vind och ungar med mycket spring i kroppen.

Har stickat halva bakstycket, och du vet - passa in med luseprickarna vart femte varv. Ska hämta ett nystan och veva till kon. DÅ ser jag plötsligt att det inte finns så många kvar. Paketet låg i hyllan som om det var oöppnat och jag min "#%&/?`* tar inte fram och kollar. Jag var ju så säker! Frågade tom maken vilket som var snyggast, det ljusa eller mörkare grå. Han valde också det ljusare! Glad i hågen startar jag med resåren...

Hur som helst har jag nu tagit kontakt med en strikkehandel i Danmark som säljer detta garn.
Färgbad spelar ju ingen roll och dom har samma färg som jag saknar. Frågan är om dom har det inne. Väntar nu besked på hur jag ska få hem och betala det hele.

Fortsättning följer...

Bättre sladdlös än ordlös

Det har tagits bilder med både kamera och mobil. Som skulle ha landat här nu.
Har letat i timmar, kollat alla gömmor jag har, letat i skåp, lådor, tom kylskåpet (jo jag kan!) har fått sig en extra koll.
Men kablarna till respektive apparat som gör att jag kan överföra bilder är som bortblåsta.

Ville bara berätta det. Ifall nån trodde kameran var trasig. Eller jag gett upp försöken att lära mig alla najsiga funktioner. Eller helt enkelt gett upp bilderiet.

Men icke, jag är helt enkelt sladdlös! Dock inte ordlös...

Tea äter och matte kvitterar

Har lyckats locka Tea med lite kokt skinka och hon har första gången på länge druckit själv ur vattenskålen. JESS, HURRA, snart är hon nog som vanligt igen! 1 februari åker stygnen!

För övrigt ligger jag lågt med stickandet.

Har sorterat alla gamla papper för 2009. Skööönt att rensa!

Har också känt pressen att börja plocka fram alla kvitton och handlingar som har med husförsäljning att göra. Till kommande deklaration.

Nu pratar vi inte mer om det...

Tea gjorde matte lycklig...

Ja idag blev det flera inlägg med ömsom vin och ömsom vatten.

Nu har jag i alla fall lyckats klura ut, med goda hjälp av södermormor, att Tea de facto är skendräktig. Och det förklarar hennes olika sinnestillstånd.

När vi åt middag nu ikväll gick hon till sin korg med stora mjukisråttan i munnen och där satt hon och gnydde, DÅ började en och annan slant trilla ner hos mig och när södermormor frågade om hon hade mjölk i tuttarna klämde jag och där kom den, mjölken.

Och med all säkerhet fanns det där redan före kastreringen men inga egentliga tecken alls. Och efter kastreringen har man ju satt allt i samband med såret och att hon haft en tub i halsen.

Jag tyckte till och med att jag var lite lustig som föreslog att hon var skendräktig efter kastreringen...

Och så har jag lärt mig skillnaden mellan kastrering och sterilisering. Tea är kastrerad - hon har fått både livmoder och äggstockar borttagna. Om hon blivit steriliserad hade man bara knipsat äggledarna och hon hade inte kunnat bli dräktig. Men haft alla andra lusthormoner kvar. Det är inte snällt mot djuren...

Läste förresten nyss om en hund som lyckats ta sig så långt som till hängningen - fast han var kastrerad. Vet:en svarade att han förstod varför den grabben blivit kastrerad...

1 olycka får ofta sällskap...

..och som om händelserna i föregående inlägg inte vore tillräckligt...
Gick in i badrummet, hörde vattnet porla från väggen, men inget var på i badrummet. Tittar ut och ser vattnet stå som en kvast ut från fasaden.

Det har blivit för mycket duschande av för många med vår lilla varmvattenberedare. Lite övertryck och så har inte ventilen låst sig för vattnet. Det var alltså varmvattnet som strömmade ut ur skvallerröret. Nu är själva tekniken åtgärdad och vi har lättat på en fasadplanka och läkt.

Vill inte måla f..n på väggen, men kan inte låta bli funderingen på vad som väntar runt hörnet...
"En olycka kommer sällan ensam" - så sant, så sant, men egentligen har inget farligt verkligen drabbat oss och ingen av oss är skadade.
Det är bara våra av ålder erfarna hjärnor som vet vad som kunde ha hänt - och det uteblev tack och lov!

Styrketår?! Näe, whiskyn är redan slut...

Olydiga Alfonz och matvägrande Tea =trött matte

Och här hemma har vi haft systeryster med make på besök sen i onsdags. Det är nog det längsta vi bott ihop sen hon blev vuxen! Det har varit både gott matlagande, uteluncher och guidade kulturturer i trakten. Vovvarna ääälllssskar sin "poster" och just nu är dom lite låga när sällskapet just lämnat oss.

Och lite trötta är vi.

Det tar energi med nyopererad Tea och Alfonz som tycker det saknas uppmärksamhet. Och Tea vill inte äta. Hon har sen onsdags fått i sig en liten skiva skinka och en matsked mjuk hundmat. Hon drack lite vatten för mer än ett dygn sedan, men nu är det både mat- och vattenvägran. Har rört ihop vatten och lite druvsocker som jag vänligt med bestämt stoppar in med pipett. Det är ju viktigast att kroppen får vätska. Blir det inte bättre får vi ringa vet:en. Tea är normalt ett matvrak. Men såret ser riktigt fint ut och det är en lättnad.

Igår rymde Alfonz.
Maken skulle hämta ett par vedträn iklädd bara tröjan och Alfonz hängde med. Utanför vår grind, på vägen, kommer ett gäng överförfriskade ungdomar med hundar. Alfonz hoppar över grinden och hänger med gänget bortåt vägen. De stannar inte fast maken står och hojtar. Inte Alfonz heller för det var ju jätteskoj med ungdomar och hundar. Maken rusar in, skriker åt mig att klä på mig, tar på sig jacka och startar bilen. Kör försiktigt bortåt vägen. Hittar Alfonz stående på järnvägsspåren (ca 200 m från oss) och nosar på köttslamsor (frusna) efter ett överkört djur. Maken ser promenadgänget försvinna en bit bort och hojtar till dom varpå dom säger "jamen han ba földe me asså". Så stoppar han in Alfonz i bilen och möter mig halvvägs.
Så det slutade lyckligt och jag orkade inte ens tänka alla hemska tankar på vad som kunde ha hänt, dels på vägen, dels om tåget kommit. Det blir för mycket!
Vi dövade oss med det ena starkare än det andra och Alfonz fick sig en riktig skrapa. Sen åkte han in i duschen.
Men sånt här tar på energin och idag känner vi oss genomtrötta.

Ska iväg och handla ett par rullar hönsnät och bygga på gärdsgård och grind uppåt där det vetter mot vägen. Allt spännande som händer verkar ske på vägen och med all snö är det enkelt att bara kliva mellan störarna när man är en nyfiken ung kille.
Men nerverna på husse och matte håller inte för sånt här så det får bli både hårdträning och lite inskränkning på friheten.

Trodde inte jag skulle önska bort snön, men nu är det för mycket och för länge. Och ett himla gnäll på killen som fixar slamtömning. Vi fick faktura på 500:- mer än normalt för att han fått kliva på en oskottad gång till brunnen.
De hade inte förvarnat om vilken dag de tänkt komma så maken skottade gången varje dag. Slamkillen dök upp 7 på morgonen och det hade snöat på natten...

Jodå, vi reklamerade och blev krediterade. Nån dj..a ordning får det vara!

Äntligen hemma!

...är Tea-tösen. Efter dagens operation (kastrering) är hon hemma igen och vi försöker låta henne få vara ifred för Alfonz. Han har liiite svårt att inse att en yster lek är inte det hon längtar mest efter just nu.
Men han är den beskyddande typen så bara han fått snosa klart, kolla var hon varit, vilka hon har träffat och varför, så är allt OK. Nu ska han ligga bredvid henne och skydda från allt ont. Sånt där ont som husse&matte utsätter syrran för!

När hon kom till oss hade norrmormor lovat ta hand om henne de veckor hon löpte (eftersom vi har Alfonz som dessutom ställs ut). Och så skedde första gången när hon löpte i november. Men då var hon ifrån oss nästan hela november och vi saknade vårt lilla yrväder nåt otroligt. Liksom Alfonz som inte alls tyckte livet var roligt just då.

Eftersom Tea är en liten teskedsgumma som föddes enbart för att glädja andra genom sitt härliga sinnelag, så bestämde vi oss för att kastrera henne. Det underlättar också för oss alla, inte minst för henne själv.

Så nu är det gjort. Och på 10 dagar (tills stygnen tas bort) får hon inte hoppa eller leka...
Vem tror på det? Inte vi...

Som en parentes: Nacka djurklinik är både bäst och billigast, ringer efteråt och frågar hur patienten mår...

Törs man säga stickat till sommaren?

...i alla fall kan man väl börja fundera på sommarstassen! Detta linne är i vit bomull och glesstickat i brynjestil.
Den här långärmade tröjan är också glesstickad i brynjestuk. Men materialet är superwash-ull och följaktligen lite mjukare mot bara kroppen än vanligt ullgarn. Och härligt varm om nu vintern tänker bli långvarig...
Hörde att modefärgerna framöver kommer att vara brunt, beige och vintervitt, naturvitt. Och den ljuvliga potatisgröngrå (grbrg) militärgrågröna färgen som är så snygg både till natur och svart. Och genomskinligt.
Då borde mina tröjor och linnen vara klockrena!

Alfonz the aussie på kalas.

I eftermiddags fick Alfonz the aussie följa med husse på kalas. Tea fick stanna hemma eftersom hon inte är fullt pålitlig med kisseriet ännu. (hiss 6 tr)

Det var lite nervöst för det väntades en massa gäster till kalaset och Alfonz har inte så stor erfarenhet av kalas med väldigt många gäster. Och definitivt inte mitt inne i den stora staden. Så nu skulle det bli den stora kalaspremiären.

Innan maken och Alfonz går in genom porten lyckas Alfonz göra både nr 1 och 2. Kanon, då kan han hålla sig i timmar! Väl på plats tar maken till tricket vi lärde oss av en god vän som är hundförare.
När du kommer med hunden till ett nytt ställe, låt kopplet vara på och låt hunden gå runt och spana in rumsfördelning, dofter och ev andra husdjur. Hälsa kan man göra sen.
Det här har vi följt sen dess och det är faktiskt oslagbart. Speciellt när man har väldigt glada vovvar som gärna vill hälsa på alla människor och hoppar omkull de mindre barnen.

Trots att lägenheten var knökfull med folk gick Alfonz runt och pratade med dom som ville. Han satte sig och lekte med barnen, utan att hoppa och utan att vara tvättmaskin, han snodde inte kaffebröd fast allt serverades i golvhöjd! Han var bara aussietrevligt social, sen la han sig på golvet, tittade sig omkring och somnade. Men nära husses fötter.
Alla tyckte han vara så vacker (nytrimmad, se föregående inlägg), väluppfostrad och snäll.

Och maken höll med förstås. Bägge killarna kom hem nöjda med dagen och maken pratar fortfarande i superlativer över sin kompis. Och det är lätt gjort, han är verkligen enastående när han är på det humöret.

Men när Alfonz kom ur bilen och vovvarna träffades efter flera timmar utan varandra så visste glädjen inga gränser. Och de har hållit på hela kvällen och busat med varandra. Är man unghund så måste ju sprallet ut nån gång och var är bättre än hemma, med syrran, på tomten, i snögångarna - det kan verkligen kallas kalas!

Är stickledare en bra ledare?

Vojne, vojne - detta har jag hämtat ut på posten idag. (nej, inte fruktkorg och ljus).Det förmodas vara en stickledare som förmodas underlätta att göra tex tröjor i rätt format och med önskad design i stickmaskinen.
Fan tro´t!!!

Jag har ju de facto stickat på maskin i trettio år och klarat mig bra utan både stickledare och provlappar. Som alla säger är ett måste för bra resultat. Mina lusetröjor blev berömda på bygden och jag stickade som besatt på min fritid. Utan stickledare. Utan provlappar.

Nu är jag passionist och har hela dagarna till förfogande (nästan) och tappar plötsligt tron på mig. Jag kan nog inte sticka utan stickledare och provlappar.
Men så enkelt är det förmodligen inte. Poängen är att det ska underlätta och förenkla med stickledare och att sticka provlappar. Så man kan rita ett eget mönster och slippa hålla reda på varvtal, intag, uttag osv i maskinen. Sånt är ju lockande.

Har inte fått klart för mig ännu hur det går till men har en hel lunta papper att läsa igenom. Och tålamod ingår fortfarande inte i min vokabulär så jag la ifrån mig högen efter första sidan. Det var för mycket information på en gång. Jag tillhör dessutom varianten "learning by doing" så det blir ett toklångt projekt att läsa sig till.

Mitt hopp står till gänget i Kullerbyttan - kanske detta är nåt för nästa work-shop?

Alfonz the aussie blir putsad och fejad

Idag var min käraste Inga här och fixade och saxade Alfonz som var lagom förtjust i att bli trimmad. Och jag vet ingen annan som skulle packa ner sitt trimbord med alla tillbehör och stoppa in sig själv och de fyra flockmedlemmarna i bilen och fara över till Larstorpet för att göra Alfonz snygg. Tack norrmormor Inga, du är en klippa och en ängel! Hjärtatack.


Kolla vilken snygging som kröp fram under stora lejonmanen! (tyvärr taget med mobilen). Och nu kom den tokullgulliga mjukaste ullen fram, rena flanellpyjamasen!
Men Alfonz tänkte att nu är jag så snygg så nu måste väl Malin (röd aussie) ändå falla för mig. Han är nämligen förälskad i henne. Å han knixade, tacklade, uppvaktade och gjorde sig oemotståndlig. Men icke! Malin lät sig inte bevekas. Då går han helt enkelt över till Mia (blt aussie) och fortsätter uppvaktningen. Men hon tog det mer på lek och jag tror han snart insåg hur löjlig han var och bara hade roligt. Och Tea gjorde verkligen allt för att blanda sig i Alfonz uppvaktningsförsök. Hon har inte riktigt förstått varför han gör sig till för andra tjejer när han har syrran...

Kullerbyttan har ögon i var ände

Jag har gått med i föreningen Sticka. De har en massa medlemmar som är stickentusiaster. Och en lokalgrupp till Sticka är gänget Kullerbyttan som är passionerade maskinstickare. Den enda i Sverige vad man vet.
Ikväll träffade jag gänget första gången och det var så givande och trevligt. Trevligt att träffa Nina (och de andra förstås) som jag bara haft cyberkontakt med och givande att prata och dryfta med likasinnade.
Åh alla dessa år jag suttit på kammar´n och hängt upp mig på nåt, gjort fel eller haft fel garn och inte haft någon att dryfta med. Bästa hjälpen under åren har Sara i Stickbutiken stått för och den har varit ovärderlig. Garn säljer hon också människan!!

Och när man har en hobby som kräver maskin är det så lätt hänt att man bara ger upp för att man inte har något bollplank. En sån enkel sak som att lära sig maskinen är sannerligen inte enkelt! Dessutom kan man inspirera varandra till stordåd, skapa fantastiska kreationer och rent kulturellt tillvarata en mängd mönsterskatter som ryms inom stickningens område. Eller bara känna sig nöjd med att sticka en tubtröja till hunden. Kanske en mysse som är på väg till Göran !/))o=?i morron.

Det bästa är när man beger sig hemåt och känner sig upprymd av att träffa nya mysiga människor och dessutom få känna hur inspiration och sticklust rasar runt i kroppen. När man knappt säger hej i farstun utan rusar upp i arbetsrummet och börjar sticka.

Och säger man nåltunga, frontomkopplare och kullerbytta så vet alla vad man pratar om...

Nåt för varmare breddgrader

...och här är till sist det linne jag påbörjade häromdagen på LK150. Det döljer ju inte så mycket, men brunbränd, iklädd solbh eller dylikt så kanske man känner sig lite mer klädd vid tillfällen som kräver lite "påklätt" även om det är värmebölja (ljuva tanke just nu).

Jaha, det var tre testalster på den nya maskinen och i garn som gör att det blir stora maskor. Lite brynjestuk över det hela.

Och dagen avslutades med en mysse till Göran...c)"!?)(/:;--??!!))))men det är en hemlighet:)

På tröjfronten lite nytt...

Ljuvliga lilla Hailey fick en likadan tubtröja som Tea har. Och Haileys matte kommer kanske snart bli varse att vovvarna blir lätt beroende. ungefär som ungar med snuttefilten! Dessutom kanske man kan hålla blåsgitarren på avstånd.


...och här är den nu, mitt andra alster på testfronten. Stickad i ren akryl och blir ju lite lättare än ullen. Jag gjorde lätt trumpetformade ärmar och kilarna med 24 m istället för 12. Klart godkänt alternativ för den som inte tål eller gillar ren ull. Ska också testa i alpaca, varmt och mjukt!
Just nu sitter jag och virkar (!) ihop sömmarna på nättröjan i bomull och med kaffekoppen bredvid datorn framför TV:n. Råkade spilla.
Syns en annan dag!

Vi fick oväntat besök...

Denna syn mötte mig och Alfonz i morse. Från sovrummet på övervåningen smög vi trappan ner till kameran och tog bilder genom fönstret.

Hade hoppats att de inte skulle ta sig in i trädgården, vi som satt upp stängsel för hundarna! Fast det var ju ett lätt kliv och så står dom där och gnager i äppelträdet, under fågelhuset OCH PÅ MINA ROSOR! Det avgjorde det hela.
Ska nu införskaffa nåt doftämne som håller dom på avstånd.
Sen hörde dom oss och försvann som blixtar bakom snickarboden som syns på bilden.

Jodå, jag vet att de är tufft på matfronten för flera djur i skogen, men jag vill inte ha de vilda djuren i trädgården. OK möss, fåglar,ekorrar och igelkottar, en och annan snok i dammen - och det tycker jag är tillräckligt. Plus våra åtta tassar!

Det är väl inge bra att fixa matplats i skogen heller? Eller vad säger du som är mer hemma på vilda djur?

En skön lördag i januari

Läste precis att rasfränden Hedda gör likadant som Alfonz. Kollar på TV. I detta fall programmet om Yellowston som han tycker är kanon. Precis som vi andra.
Vi gick runt och letade efter Tea. Hittade henne i gästsängen. Den har lämnats orörd tills systeryster är tillbaka från utlandsresa och mellanlandar här. Tea hade mullat ner sig mellan kuddarna och hon älskar verkligen allt som blir riktigt varmt! Kryper in i och under allt bara för att få värme.
Ja, här är den, min första tröja på grovstickaren. Gjord efter beskrivning från Sussie (tack!), Skitsnygg tycker jag, men ska göra kilarna lite smalare så tröjan inte blir fullt så klockad. Och använda ett roligare garn nästa gång.
Jag vet flera som vill lägga beslag på den! Tur att inte systeryster är hemma! Det är verkligen hennes modell.
Har nu börjat modifiera beskrivningen och ska göra bomullslinne. Behöver göra av med en massa bomullsgarn och det går suveränt på grovstickaren. Blir så där snyggt nättröjeaktigt.
Man behöver verkligen tänka på sommaren just nu. Varma tankar. Ett isblått linne över en bad-bh på en solbränd kropp. Känner du hur solen värmer?
Jodå, det blir sommar i år också!
Alfonz the aussie, Tea the aussie, Stickat: Plagg för vuxna,

Knappt onödigt vetande

...vet du varför knapparna förväntas sitta på vänster sida för damer och höger för herrar?

Jo - de flesta människor är högerhänta. Självklart har då grabbsen tex skjortknappar som brukas enklast för högerhänta.

Damerna då? Jo - i knappens begynnelse var det bara burget folk som hade knappar i kläderna. Och på den tiden det begav sig fanns där alltid en "jungfru" som fick knäppa sin matmors plagg.
Och jungfrun var förstås för det mesta - högerhänt! För matmors knappar som satt på vänster sida.

Tur att vi oftast är mer högerhänta och vänsterhänta än knapphänta!

Att repa både mod och sömmar

...sitter här och ska sy ihop axlarna på en tröja som ska få ärmar via maskor upplockade på maskinen sedan.

Till min stora förtret är jag så hiskeligt van att lägga rätorna mot varandra och sy ihop. Men nu skulle jag ha avigan som rätsida och skulle fårstås sytt ihop tvärtom. Och inte tänkte jag på det!

Så nu sitter jag här och får ta upp axlarna som jag sytt med så snygga efterstygn. Och efterstygn är inte kul att repa upp...

...sitter här och repar mod för att starta upprepningen.

Lyssnar på nyheterna. Om elpriset. Vojne, vojne, nu gäller det verkligen att repa mod och stänga av och sätta ner. På med alla tröjor och muddar.

Man kan hålla värmen genom att tänka på vad el-direktörernas bonus hamnar på. För den får dom ju - hur mycket vi än fryser! Och till vilket pris som helst!

Tea the aussie i tubtröja

Jag testade att göra en tröja åt Tea i dubbelresår. Det är som en tub med uttag för frambenen. Hon älllssskar sin tröja och den gör att hon är varm på magen . Jag delar gärna med mig av
mönstret om någon i maskinistgänget är intresserad.

Kanske man skulle ge sig på fyra små sockor också? Kan ju göra en sula av nån gammal skinnbit...

Tea & Alfonz the aussies som soffliggare

...bar några stilbilder på vad som utspelar sig i soffan varje kväll. Fast idag har bägge två varit riktiga softare efter en rejäl promenad på flera kilometer i kylan. Och Alfonz frångick sin vana att alltid ha huvet på kudden i soffan!

Enkel och naturlig ställning när Tea sover...
nu tror jag hon förbereder ett anfall på Alfonz, hon tycker han är lite tråkig...

och han lyfter knappt på ögonlocket när man kör blixten i ansiktet på honom!

Fast han piggnar till när Tea tar sats och hoppar rakt på honom - och så är det full fart en stund!
Tills han (som i detta ögonblick) sätter sig spikrakt och tittar uppfodrande på mig och tycker att det är dags att hitta sängen - där han också sover!

En kreativ söndag

Ja, man har ju noterat att fler använder familjen som mannekänger! Maken är snygg i den petrolblågrågröna sotarmössan. Idag har varit en kreativ dag!
Här är revidering av tuckmönstret i ylle/alpacka. Varmt och gosigt!
Och en sjal med volang i 2-trådigt ullgarn. Tack igen Sussie! Vilket kanonmönster och så mycket det kan användas till!
Drops har ett garn som heter Delight i 75% ull och 25% akryl. Ljuvliga färger och det blir så olika beroende på maskgrovlek. Muddarna är stickade på SK280 och
sjalen på LK150 på maskstorlek 6. Underbart mjuk och färgglad!

Ja det var väl allt för idag - har faktiskt ansträngt mig och rengjort min standardstickare efter alla ribbstickningar. Garnet yr in i allting, speciellt med alpackan. Men det är få garner som slår den i mjukhet och värme.
Ska testa en sjal i dubbel alpacka på kul...

Test med tuck-stickning

Som blev ett par tumhålsmuddar med handleden i resår. Och det är faktiskt första gången jag testat tuckmönster. Trots att jag haft min Sk280:a i ungefär 15 år. Fast det är först på senare år jag satt igång med stickeriet igen efter flera års uppehåll. Och visst är det skillnad att som passionist ha all denna tid att ägna sig åt maskinen. Förr slet man loss lite sticktid på helger och semester.
Första åren blev det en massa fina tröjor till barnbarnen som efterhand de växte till sig inte alltid uppskattade farmors/mormors "hemstickade" tröjor, mössor och andra attiraljer. Då gjorde jag väldigt mycket egna mönster och det var ett evigt knåpande med rutpapper och klippa hål i mönsterpappret.
Många lusemodeller blev det och jag har sett att dom börjar komma tillbaka. Och visst är dom snygga! En välstickad dylik håller i många år och är helt tidlös.
Nu blir det kanske både muddar och mössor i olika färgkombinationer. Bara att sätta igång!
Jamen sluta skriva nu då...

Alfonz the aussie bygger en igloo...

Trean kom ut till oss med mamma (kloka dottern), pappa och två storebröder. Skulle bygga en igloo.
Alfonz är kär i Trean och kunde mycket väl tänka sig att hjälpa till med snöbygget, men helst av allt ville han bara pussa på Trean.
Till slut fick Alfonz bäras in för att pojkarna skulle få bygga utan hans benägna hjälp och för att Trean skulle slippa vara så blöt i ansiktet i kylan.
Vet inte riktigt hur man ska hindra Alfonz från den intensiva uppvaktningen. Det är himla svårt att slita sig från en godoftande bäbis!
Men det gick an när han fick åka på den stora snöspaden - nästan lika bra som skottkärran!




...ok, bilderna blev snabbtagna...