Ditt & datt

Och nu kom vi äntligen iväg till min Inga för att ta en fika och ge henne tröjan som legat på vänt ett tag. Det har ju varit snudd förenat med livsfara att ge sig iväg på småvägarna, men nu har det mesta regnat bort och vi kan se asfalten, JIPPI!

Och min Inga var så snygg i tröjan, färgerna var perfekta och modellen helt kalas. Den är stickad i BRIS, ett ganska grovt garn i en blandning av ren ull och soya. Mjukt och töjer sig lätt.

Och Alfonz blir kär varje gång han träffar de fyra damerna. Nu var det Mia som blev utsatt för uppmärksamheten och de blev ivrigt påhejade av Tea som ska hjälpa brorsan med allt. Det resulterade i Mia bakom galler, Tea i buren och Alfonz i koppel. Vadå hundliv!

Nu sitter jag och försöker få in det här med maskprov i hjärnkontoret. Och jag inser snabbt att det är rätt enkelt om garntillverkaren talar om att det är 35 m på 10 cm och 40 varv tex.
Men när jag inte har måtten på plagget och inte antalet varv så blir det mer komplicerat. Och då stänger jag hjärnkontoret. Skulle tippa att det är ungefär som att försöka få användbart garn på spinnrocken:))

Och stänga igen stickeriet är precis det jag har gjort nu och ska istället kolla postkoden. Är barnsligt förtjust i frågesport!
Trevlig helg!

Är det månne våren som knackar på?

Vaknade i morse till 0,2. Grader alltså. Utomhus. Satt i dimman (vädrets alltså) på trappan till friggan och bara njöt. Har nästan glömt hur det var. Sen den dagen i början av december när kölden och snön kom.
Har varit ute flera timmar utan att frysa. Fantastiskt. Med blöta fötter och två blöta vovvar.

Den är på väg. Våren och värmen.

En dag mitt i veckan

Väldigt smart uppfinning fick jag i försenad present av upptagne sonen m familj. Det är en magnet som från utsidan av diskhon håller armen man lägger disktrasan på. Så skönt att slippa ha hängande på kranen!

...och vantar med eget mönster hann jag med innan vi idag skulle träffa sockertoppen och äntligen få överlämna hennes present.

Hon blev verkligen jätteglad och var så himla fin i den. Speciellt gillade hon de "inbyggda" pulsvärmarna i muddarna.

Och idag har vi varit i farten i bilen mer än halva dagen, så vovvarna har nu slocknat i soffan efter dagens vedermödor. Det är så mycket att titta på och undersöka när man är i den stora staden:))

Och nu väntar den största vedermödan av alla - att betala räkningar...

Ny dag, nya möjligheter...

Köpte en instarsiasläde till LK150 av bloggkompisen Surtanten.
Det kom med både beskrivning och mönster. Har inte hunnit testa ännu.
Med dagens post kom ett paket med garn, läsk tranbärsté och några härliga rader. "Tack för att du köpte min släde". Jag blev så rörd och glad. Är inte alls bortskämd med sånt. HJÄRTATACK!

...och nu fick maken sina efterlängtade sockor och han är också glad. Liksom arbeterskan som faktiskt lyckades sticka rätt storlek med bara gissningar för storlek 45! De är stickade i ett underbart kamgarn på 280:an.

Och i morse vaknade jag av att maken hojtade "sätt i kontakten till varmvattenberedaren, vattnet kommer". Så nu har vi varmvatten igen och får för säkerhets skull ha ett litet element i skrubben under trappen så det blir lite värme mot väggen.

Och Tea har hämtat mig, sett mig djupt i ögonen och sagt - häng med nu matte för jag måste kissa, och gått ut i hallen å ställt sig framför ytterdörren. Det är girlpower på fyra tassar! Och de här små, envisa, fruktansvärt roliga små odjuren är helt enkelt beroendeframkallande! Hur kunde man vara utan en aussie i familjen?

Kloka dottern berättade att Trean har sagt MAMMA. Det är så stooort!

Hur kunde jag tycka att dagen igår var så jobbig och fel när bara en natts sömn gjorde idag så härligt igen...

Kan inte hålla mig längre...

utan MÅSTE få gnälla av mig lite. Är på så dåligt humör så ring inte mig idag!
Tror i alla fall att all dj..a snö påverkar humöret.
-Minsta pryl som måste ske utomhus eller på väg mellan husen ett världsföretag.

-En sån enkel sak som att hämta nåt i frysen i snickarbon gör att man är fysiskt slut resten av dagen. "Älskling, hämtar du fisken i frysen? Jaadå, ska bara sätta på mig långkalsonger, sockor, termobrallorna, koftan, dunjackan och fårskinnsmössan först".

-Jyckarnas skogsväg är bara plogad till viss del - det blir många vändor fram och tillbaka så dom får utlopp för all energi.

-Tea har blivit en riktig bitch efter kastrering, speciellt sen hon blev av med stygnen. Känner inte riktigt igen henne. Gör sina behov inne lite hur som och inatt gnagde hon sönder en kabel till makens dator. Hon tuggar mao gärna. T o m Alfonz verkar riktigt sur på henne ibland. Vi trodde ju att yrvädret skulle varva ner - ett par grader i alla fall. Fast jyckarna påverkas förstås också av att inte kunna springa av sig allt spring i benen. Och inte blir det bättre av en arg matte...

-Ikano-banken som inte ens själva vet att dom har autogiro. Får olika besked från deras "kundservice". Ska nu skicka in autogiro för tredje gången....

-Det har förmodligen blivit en ispropp i vattenröret som går till varmvattenberedaren. Vi är sen i morse utan varmvatten. Nu står element mot väggen där röret går in för att ev lösa proppen.

-Boxer har flyttat om kanalerna och i nytt format MPEG4. Där hamnade Axess som vi gillar så det blev tvunget med en ny digitalbox. Hämtades på posten och monterades in. Slutade med 30 minuter i telefon med en av Boxers "agenter" (jo det är sant, dom kallar sig det) bara för att få konstaterat att vi fått ett måndagsexemplar. Ny box inväntas.

-Telge energi vill göra en enkät för att öka sin kundservice. Hallåååååå - genom att ta reda på vilken bredbandsleverantör du har nu och hur nöjd du är med deras service....

-Dagens Nyheters säljare ringer varje kväll runt 18-1830 för att sälja in tidningen. Precis när man satt sig till bords och jag föreställer mig att rätt många äter middag då. När man ber dom återkomma om nån timme, ringer en kollega nästa dag vid samma tid...

MEN - min envisa klickerträning för inkallning av jyckarna går över förväntan. Bägge vänder på en femöring när dom hör klicket. Och dom hööör! Men att få Tea gå fint är ett uppdrag för hågad hundpsykolog. Hon blir hellre hängd i halsbandet än att gå lugnt bredvid. Jag skämtar icke. Alla vedertagna knep är tagna.

OCH kan man med klickerns hjälp få Tea att fatta vitsen med behoven utanför ytterdörren innan husse och matte slutar som urlakade nervvrak av allt torkande å tvättande???
Tips mottas med tacksamhet. All vedertagna grepp är uttömda - kom gärna med nåt nytt revolutionerande... (hon blir bara fet av mer godis)

Ja, det var väl dagens gnäll - känns genast mycket bättre, skönt att någon lyssnar:))

Nu glömmer jag snön en stund och gläds över

- att Trean är min yngsta kille, nu 10 mån, och världens charmör. Kryper med rasande fart, går snart och väntar bissingar och säger Hej...

-att Kära väninnan norromstan har gjort nåt som sticke(ar) ut: Ett stickat halsband. Av snodd vi lärde oss på Kullerbyttan. Och egen fantasi. Snyggt!

-att min azalea från långt före jul blommar igen!

Ja, det var lite smått och gott som inte handlar om snö...

Ska man ge upp och gå i ide?

Och dagen har medfört ömsom vin och ömsom vatten.
Vi fick ställa in dagens födelsdagsfest hos sockertoppen, dvs barnbarnet Emma som fyller 15 år. Och det gjorde riktigt ont i hjärtat!
Men vi vågade inte ge oss in till stora staden och fortsatt transport till långt utanför i det här ovädret.
I morse fastnade maken på vägen när han skulle till posten. Lyckades komma loss och vände hem igen. Det var inte plogat och först vid 15-tiden i eftermiddags dök plogbilen upp. Vi är helt enkelt insnöade! Skulle vilja somna och vakna till våren.

Besökte Syfestivalen på Älsvsjömässan igår tillsammans med kloka dottern. Och det var i sista ovädersminuten för sen kom allt på en gång. Vi satt lång tid på pendeln för att växlarna inte fungerade. Tacksam att man inte behöver pendla varje dag.
Mässan var faktiskt en liten besvikelse även om det var mysigt med dotterns sällskap. Det var bara några montrar som stack ut och såg lite trevligt inbjudande ut. I de andra verkade man bara ha slängt upp saker på väggarna och garner såldes i plastkar på bänkar. Det blev helt enkelt ingen köplust. Men i de trevliga montrarna köpte jag garn av hjärtans lust så nu ska det stickas både det ena och det andra i underbart ull- och lingarn.

Och så har jag lyckats göra en socka. Och modellen är verkligen kalas. Tack Nina och Sussie för ert tålamod. Och märkligt att man aldrig lär sig. Jag är bildmänniska och måste helt enkelt se hur en socka ser ut innan själva stickningen går hem. Och nu kan jag massproducera om nån vill ha!!! Ska kanske börja med att tillverka ytterligare en åt mig så bägge fossarna blir varma:)
Och inte behöver man egentligen varken använda rundsticka eller sy ihop tån för hand. Man trär upp hälften på en strumpsticka, vänder utåt, trär upp på maskin igen och syr ihop med släden. Mjukt och snyggt. Jag använde Indecitas Alpacka på 280:an, maskstorlek 6 både för resår och slätstickning.

Vad tycks?

Det bidde en tumme - också!

Här är nu resultatet av vantprojektet. Första försöket med makens blå gav mersmak.
Och så hittade jag mönster (samma som Sussies - fanns till en maskin på Kullerbyttan!!) och det blev ett par åt mig själv, kanske. eller till kloka dottern...
Det här att de blir dubbla är verkligen genialt. Varmare går inte att få ett par vantar.

Sen skulle jag försöka med sockor, med risk för präktighetsstämpel. Nina hade varit snäll och gett oss beskrivning på sockor stickade på LK150.
Jag anser mig vara en hyfsad medelmåtta rent intelligensmässigt. Inte så att jag står i kö för varken Mensa eller motsvarande åt andra hållet. Lagom helt enkelt.

Men jag kan för mitt liv inte tyda din beskrivning Nina. Antagligen skulle jag lyssnat när du gick igenom det här med att sticka sockor istället för att kolla in alla garner. Tänkte nog att det kan ju inte vara så svårt med en socka när man får sitta i fred på kammarn.

Å nu sitter jag här med en avtagen halv socka med halv häl och förstår inte riktigt hur den ska bli hel.
Fast under tiden jag skriver nu så börjar ett litet ljus att skina.
Aha, man gör sockorna i en höger resp vänstervariant och då blir både häl och tå gjorda lite vid sidan om, inte mitt i....

Jag gör ett nytt försök omedelbart...
(och tar tillbaka allt jag har sagt som kan användas emot mig::))

Alfons the aussie inväntar störtlopp

Egentligen är jag en surikat

men rätt lik en aussie. Husse, jag vill kolla in Anjas åk nu.

Nu kommer hon snart...

näe, tjejen ramlade och Anja dröjer...

...säg till när det är Anjas tur, jag tar en nap så länge.

Alfonz the aussie kan glutta genom fönstret

...ska kolla om man ser fåglarna härifrån!

Vovvarna har beklagat sig lite över att det är dragit på golvet. (Trots att vi tog Görans tips på allvar att skyffla upp snön över grunden:).

Så hittade vi denna ljuvliga barnsäng på annons
i Länstidningen.
Sagt och gjort, nu står den i läsrummet, bredvid öppna spisen och Alfonz är så nöjd.
Bägge jyckarna gillade att komma upp en bit från golvet.





Vi fick dela på sängen så huvuddelen står mot en bokhylla vilket gör att det blir en öppning för Tea att hoppa in och ut i...










Att det är hästar på dynan tar han med ro, Alfonz the aussie, och ler överseende.
Tänker att just nu kan han faktiskt sätta sig på dom.

Men han är inte fullt så kaxig när dom travar förbi på vägen utanför...

...men funderar på om dom har dubbar på sina skor:))

En söndag fylld av inspiration

Hjärtatack Sara och Nina som höll i Kullerbyttans workshop i går.
Trots maskiniststickande sen många år, är det fortfarande så mycket att lära sig och inspireras av. Och extra roligt var det att kära väninnan norromstan kunde vara med.
Det är en ren lycka att komma hem med huvet fullt av roliga idéer, tips om funktioner och en massa roliga garner.
Så kul så man omedelbums måste omsätta teorierna i praktiken.
Visserligen gick vi igenom hur man gör en socka på maskinen, men jag hittade en vante-variant som nu blev ett spännande projekt att genomföra. Så det blir så småningom ett par dubbelstickade vantar till maken. Och nu när jag lyckades med en vante, så känns det plötsligt så himla enkelt. Du vet när slanten ramlar ner. Har alltid funderat på hur man gör vantar o sockor och nu plötsligt öppnade sig en ny värld. Igen!

Och så fastnade jag för Surtantens intarsia-släde till LK:n. Vilket innebär att jag har möjlighet att göra mönster även på den maskinen.

Och så är det Sy/garn-festival på Älvsjö-mässan med start fredag!

Huka er gubar å gumor för nu laddar ho om...

(och maken har inhandlat en treetex-skiva som ska kläs med tyg för blockning av det stickade så jag slipper lägga ut alla badlakan på golvet. Tänk så snällt *snyftar lätt*)

Oss maskinister emellan

Och i morron ska vi träffas, alla maskinstickningsentusiaster runt Stockholms och de näraliggande länen.
Och det är ju det som är vitsen med Kullerbyttan, att den är för oss maskinister. För det finns en otrolig mängd föreningar, caféer, ja allt vad de kallas, för handstickare. Men för maskinister är de likasinnade inte fullt så många.

Och det blir en så gott som heldag. Ska ta med mig en del frågor, min avmaskningssläde och min överföringssläde. Sånt som är inköpt men aldrig använt för att det bara krånglar sig hela tiden. Till slut tröttnar man och jobbar manuellt istället.

Och jag ska försöka lära mig hur man använder en stickledare. Då måste man lära sig att göra provlappar och räkna ut masktätheten.

Tänk om jag rent av skulle lyckas lära mig och inse alla fördelar...

Mannen på taket

Ja vad skulle man göra utan goda grannar och vänner? Här är det grannvännen E som förbarmade sig över vårt verandatak. Jag har inte styrkan och maken är lite ovig med sitt titanknä.
Och genast liksom reste sig plastskivorna och fördjupningen blev mycket mindre. Annars hade plasen säkert spruckit när islossningen startar. Inte för snön på verandataket, men väl för att hela hustakets snö ska rasa ner på verandan ovanpå den som redan finns där. Dvs när den tänker smälta alltså...

Jag har redan fått svära på att inte önska snö till nästa jul. Men vi måste ju i alla fall bli av med denna innan man kan önska nåt nytt...

Närå, jag har märkligt nog också fått nog av snö nu. I morse dalade det ner små flingor och jag kände liksom hur halsen snördes ihop.

Snälla, någon, där nere, där uppe, ödet, vad du nu vill ha för arbetsnamn - ta bort snön för nu tyar jag inte längre!

Yippi, nu är den klar!

Ja, här är den nu, helt klar. Tröjan jag jobbat med senaste tiden. Jämsides med annat stickat, vovvarna och lite hushållsgöra.
Jag har inte jobbat med mönster på så länge så hjärnan hade legat av sig lite.

De som fnyser åt maskinstickat skulle ha sig en riktig högerpropp. Du ska ställa om släden flera gånger, hålla reda på bottengarn och mönstergarn, "läsa in" mönstret efter slätstickning osv osv osv. Och allt du ser är avigsidan.
Visst, det går lite snabbare än att sticka för hand, maskinen gör ju ett helt varv, men det är bra mycket enklare att tex fixa ett fel på handstickat än på maskinstickat. Dessutom ser man ofta inte felen förrän stycket är klart. I varje fall om man som jag har en resårdel som döljer det mesta. Det blir en glad överraskning när allt tas av och är utan minsta fel!

Men när man kommit så här långt så kameran tas fram, då har man lagt det jobbiga bakom sig och man får städa upp jättehögar med garn som har fästs på alla upptänkliga ställen. Och njuta av ett snyggt arbete. För det blev den, riktigt snygg. I 4ply superwash ullgarn, sticks inte alls när man sköljt plagget i en gnutta sköljmedel. (vilket man inte ska, men jag gör det ändå).

Hoppas nu att mottagaren blir glad, efter vad jag har hört så är det inne med den här typen av mönster nu. Och mottagaren är känslig för sånt, som är inne. Hon vill absolut inte vara ute. Fast det är en värmande tröja:))

Så nu sitter nära och kära och väntar på sina tröjor, koftor och sjalar. Och så ska förstås trean få en tröja snart, han har nästan vuxit ur allt jag stickade när han var ny.

Och jag tycker det är så roligt!

Himlen får vara snäll och vänta länge...

Tittar på programmet "himlen kan vänta" som handlar om dödssjuka människor. Vilka hjältar!

Lovar mig själv att sluta gnälla och klaga på futtigheter, omfamna livet och vara så in i sjuttsingen glad över ett friskt liv med endast ålderskrämpsbagateller, nära och kära och verkligen försöka leva här och nu och inte fundera så mycket över gårdagen utan glädja mig åt allt underbart som finns just nu.
Livet är ganska osentimentalt men det är ju så fantastiskt, och vi kan faktiskt själva också påverka väldigt mycket. I alla fall försöka.
Carpe Diem. Och skratta.

Vann rätt låt?

Jodå, jag kollade faktiskt Melodihistorien. Fast jag försökt övertyga mig om att jag "vuxit" ifrån musiken som serveras.

Sen tänkte jag att man kan väl kolla första omgången...
Och det är jag lite glad för. Eftersom jag gillade Salem Al Fakirs låt. Och för en gångs skulle tyckte så många fler i Sverige likadant som jag. Det kändes trevligt. Tror jag.

Det var första gången på många år jag inte hade känslan av att hört låten förut. För man kan ju undra hur många gånger det går att göra ny musik. Och glömmer man efter några år?

Elvis, jag säger bara Elvis, the one and only, The King! Så nu har jag avslöjat mig!

PS Blev också avslöjad på facebook - igen!

Våga vägra Facebook?

Nu har man arrangerat om i Facebook igen. Plötsligt var alla vännerna borta. Och då kan man ju inte veta vad dom har för sig.
Flera har jag inte ens pratat med på många år, men kallar dom ändå vänner och lägger dom i korgen.
Men det är rätt kul att se vad dom har för sig, dom som jag aldrig pratar med. Så länge dom "statusuppdaterar" sig, vill säga. Annars är vi lika okontaktade som vanligt.

Och det är nog lätt hänt att FB blir som ett gift. Man ska ha koll på folk och vill tala om vad man själv gör, Man kan göra en massa tokiga tester som egentligen bara visar att alltihop är humbug.
Fast det är lite festligt hur lätt det är att upptäcka olika personligheter genom att läsa vännernas status. De som har mest behov av att synas fb:ar nästan en gång i timmen och dom som har otillfredsställda behov (av det mesta) fb:ar gärna och berättar hur viktiga dom är. På arbetet eller på hemmaplan. Så får dom en ryggdunk av flera vänner och känner sig duktiga.
Är det vår tids sätt att ta en fikarast eller en öl efter jobbet? För då hade man ju sin fb i praktiken. Men ok, på fb kan även den som aldrig tar nån plats göra sin stämma hörd. Och det är ju positivt.

Bloggandet är liksom mer privat. Eller i alla fall mellan en mindre krets. Och känns faktiskt liksom mer personligt. Man lär känna folk på ett annat sätt. På FB måste du ju bli "vän" för att kunna följa. På bloggen måste du absolut ingenting. Och du har ingen aning om vem som kollar dina rader. Och det måste man ju inte bry sig om, du får ändå kontakt med dom som hör av sig och följer de bloggar du har intresse av. Perfekt.

Och perfekt för mig som har lite skrivklåda och lätt för att bluddra iväg...

Så jag kommer nog att överge fb, kanske bara gå in nån gång ibland och se vad folk har för sig, vilka fester dom går på, vilka dom träffar, vem som dejtar vem, vilka som får barn, och barnbarn, som gift sig och gå med i gänget som inte vill ha en speciell person till statsminister.

Jaa, tänk ändå...

En hemburen morgontidning är lyx

Ja, det är nog svårt att uppfatta, men vi har nu meterhög snö! I två dagar och en natt har det snöat ymnigt och lagt sig ovanpå våra redan rekorderliga högar.

I morse fick maken skotta ordentligt för att kunna ta sig utanför grinden och hämta tidningen. Som faktiskt hade kommit trots att vägen inte var plogad. Stort tack tidningsbudet! Det är många plus på utbärarkontot nu. Har faktiskt inte missat en dag trots allt oväder!

Visste du att Sverige är bland de fåtal länder (om enda?) land i Europa som har tidningsutbärning? Där du kan få din morgontidning utburen till din personliga brevlåda. Det är nåt att tänka på när man vill ringa och klaga över att distributionen fallerar. Dessutom samkörs tidningarna så buden ska ha koll på att Larsson, Pettersson och Lundström får sin resp SvD, DN och Dagens Industri. Eller vad dom nu heter i övriga landet. Visst är det häftigt! Vi kanske skulle ge våra tidningsbud en liten god morgon-hälsning nån dag och säga att dom gör ett bra jobb. Trots dimma, drivis, snö och spöregn.

Tur att jag har stickandet som hobby(bl a). Alltså en hobby som går att ägna sig åt denna bistra vinter. Men jag känner lite oro över hur jag ska hinna med att snickra ihop och måla alla fågelholkar i tid. I värsta fall får jag väl inreda köket till snickeri...För värma upp snickarboden blir inte tal om med dessa elpriser. Så har vi en extrafrys på därinne och det måste erkännas att det ibland känns onödigt. Å andra sidan är ju graderna lite jämnare inne i frysen än ute i snickeriet. Fast tittar man på hyllorna med verktyg så kunde det lika gärna ha legat en fryst höna som en cirkelsåg där.
Så i värsta fall blir det holkar i köket.

Men då kan inte maken laga sina underbara middagar. Idag fick vi rotmos och fläsklägg,
tillagat enligt konstens alla regler. Ett enkelt MUMS är inte tillräckligt!

I morron ska vi sätta en stötta under verandataket - för säkerhets skull...

Eureka - ett bakstycke

Ja, det är detta projekt (och ett till ungefär likadant) som gett mig svår huvudbry de senaste dagarna. Hur jag än luskollat med förstoringsglas och räknat maskor och mönster så kunde jag inte hitta varför det alltid tappades maskor vid stjärnorna.
Men skam den som ger sig. Till slut hittade jag den lille syndaren. Gjorde mönstret för länge sedan och det har under åren blivit omgjort några gånger. Hittade först ett hål jag missat att täcka över, sedan en liten vikkant vid ett par hål. Och såna små detaljer förstör alltihop!
Bytte också två nålar som såg lite molokna ut. Hade tidigare använt spetssläden och den äter nålar!
Och under tiden jag funderade blev det två sjalar på LK:n. Perfekt stickprojekt när man måste klura.

Hoppas nu att resten går som en dans - ska ha lite olja i maskineriet så nålarna får ta sig en svängom.

Team Aussie

Nu är allt som vanligt igen och Tea kan boa in sig hos Alfonz utan att sticka honom med trådarna på magen!
Hon fick bort dom igår och allt ser jättefint ut. Hon blev så glad så under nån timme rusade hon bara runt runt och trumpetade att det inte var stickigt på magen längre. Sen slocknade bägge två av ren utmattning.
Skönt att allt är över och att det gått över förväntan tycker vi. Var lite rädd ett tag för Tea tillhör sorten som inte kan vara stillsam i två veckor...

Och stickprojekten fortsätter. Ska också försöka fixa en bättre arbetsplats. Har jobb i bägge maskinerna och 280:an funkar bra med både stå- och sitt höjd, men lilla LK:n kan jag bara sitta till och det blir rätt tröttsamt med grova garner.

Det är då man får ta en paus och blogga lite...