3 maj 2011

Postkodlotteriet - nej tack!

Äntligen. Nu gjorde jag slag i saken. Som jag grunnat på en längre tid.
Jag har gått ur postkodlotteriet. Kommer jag nu att drabbas av sju sorger och åtta bedrövelser?

Det är säkert behjärtansvärt att alla hjälporganisationer får in lite slantar och det är säkert jättetrevligt för alla vinnare av större och mindre slantar. Och jag gillar verkligen frågesport.

Men - jag gillar inte deras aggressiva marknadsföring för att få mig att köpa ytterligare lotter a´150/månad. Brevlådan översvämmas av reklamutskicken och telefonsamtalen duggar tätt om allt jag kan vinna - och lite hotfullt med allt jag har att förlora om jag inte köper två lotter. Framfört av purunga människor på tuffa Telemarketingföretag med krav på att ungarna ska sälja till varje pris.

Jag gillar inte att deras VD och andra underhuggare har miljoner i årslön och reser till tjusiga breddgrader för att förlusta sig på min bekostnad.
Jag gillar inte att en enda person i Säffle kan vinna 90 miljoner istället för att vinstsummorna fördelas över flera i landet.

Det är sånt här man har tid att fundera på när man är passionist.
Ska testa Lotto en tid framöver. Kanske ett sömmersketips på fotbollen...

Kommer jag att ångra mig? Vem vet?

4 kommentarer:

Heléna sa...

Näe, så ska man inte tänka, att man ångrar sig utan vara stolt över att man inte låter sig skrämmas. Jag gillar inte heller att nästan hotas med hur mycket man kommer att ångra sig när grannarna står och skålar i champagne då grannyran kommer på besök. VVPK (=våga vägra postkodlotteriet!!!!!)

Sussie sa...

Jag håller med er :o) Våga vägra!

Prizillas Pastiller sa...

Tack för stödet - jag återkommer när grannarna här skålar i pengar och skumpa och jag får suga på tummen. Mammons röst är stor och stark.

Evai Krusan sa...

Om du visste så mycket jag håller med dej!!!