6 juli 2011

Farmor Karin

Idag skulle min älskade svärmor ha fyllt 99 om hon fått leva. Men hon dog bara en kort tid före sin 95-årsdag 2007. En hjärnblödnng och det var över på ingen tid alls.
Hon var så pigg, glad och hade en underbar humor. Hon kunde verkligen skratta åt dråpliga situationer och tog inte sig själv på så stort allvar. Glasklar i knoppen. Och tvättäkta socialdemokrat. Den gamla typen som fanns förr.
Hon fick en pace-maker inopererad vid fyllda 75. Hon kallade den för "peace-maker". Vid 80 bjöd hon oss på båttur till Helsingfors och var den flitigaste på dansgolvet - med fågeldansen!

Hon växte upp här i Sörmland som fosterdotter i en familj vars husbonde flyttade runt på olika bondgårdar där han hade tillfälliga jobb. Hon utbildade sig till kallskänka och gjorde de mest sagolika smörgåstårtor.
På alla familjetillställningar och fester samlades de yngre alltid runt henne. Hon kunde berätta. Och hon var aldrig fördömande. Ungdomar satt som förhäxade när hon drog en historia om vägen till dansbanan och hur allt gick till i gamla tider. Hon gjorde resor till Åland med PRO-gänget, smugglade vin och sprit iförd sin smugglarkappa så hon knappt kunde gå. Hon spelade poker och sopade banan med allihop.
Käre värld vad jag saknar henne, hon blev lite min mamma också. Jag saknar hennes humor, värme och ständiga uttryck "änte de fiiiint dä". För fiiint skulle det vara för henne, finporslin, finrum, fingardiner, finbestick, finsoffa. Och hon blev mäkta förtjust och kände sig ännu mer uppskattad när en födelsedagsmiddag (eller annat fiint) bjöds på finporslinet. Allt det som hade virkade små mellanlägg mellan varje tallrik.
En tröja jag stickade åt henne använde hon bara en enda gång, sen las den i en påse i garderoben. "Den var alldeles för fiin för att nöta på, den ska bara vara till fiint".
Och hon hade ett enda barn, sin son, min make. Han är riktigt fiiin han, det fiiinaste hon hade.

Grattis lilla farmor på din dag - dä ä väl riktigt fiiint däruppe?

Inga kommentarer: