28 juli 2011

Fy på mig

Få saker gör mig så irriterad som oartiga människor. Artighet är en förutsättning för att möten mellan oss människor ska kunna ske på neutrala villkor. Dvs oavsett politiska eller andra åsikter, religion och hudfärg.
Och det har jag försökt lära mina barn för att de ska kunna umgås med alla sorters människor och mötas på lika villkor. En av våra många sociala koder.
Bland det värsta i dylika sammanhang är när någon varit middagsgäst, och sen ringer till värdinnan och skvallermässigt klagar över att en av gästerna är att betrakta som icke riktigt tillräknelig i just det här sammanhanget och dessutom far med en massa skitprat.

Denna oartiga människa är jag. Värdinnan min kloka dotter och den jag beklagat mig över är en anhörig.
Jag skäms över min brist på sans och etikett och har bett om ursäkt.
Fy tusan! Det enda jag kan säga till mitt försvar är att det verkligen är ytterst sällan sådan oartighet ramlar över mig. Och kloka dottern är den enda jag pratar med om dylikt.
(nu höll hon inte riktigt med mig i sakfrågan, men jag insisterade och vidhåller min ursäkt pga artighetsbrist).

Inga kommentarer: