20 juli 2011

Margareta

Maken o jag har varit gifta över trettio år och han upphör aldrig att förvåna mig. Plötsligt står där en Margareta-tårta till kaffet idag. Klart jag blir glad, fast lätt överraskad; "jamen hur har du gjort bokstäverna då, en mall från affären?" - för det hade jag svalt. Näe, han satt sent i går kväll, tog ut bokstäver på ett ark i skrivaren och klippte ut. Och idag silade han i arket och fick dit namnet.
Ente de kärlek så vet jag ingenting om nånting...

Till saken hör att vi inte firar namnsdagar i familjen, har aldrig gjort - tidigare...

(PS... jag heter Margareta - också)

2 kommentarer:

Sussie sa...

Mums.....Så underbart sött :o).........Både tårtan och maken.....

Anonym sa...

Ja det är verkligen kärlek:-)
Kram
/dotera