9 juli 2011

Vilken dag...

Bästaste grannen dök upp med en halv hink körsbär.
Så nu har vi både körsbärschutney och körsbärssylt.










Skogen gav oss ett par liter blåbär (aj min rygg) och nu har vi totalt ett par liter kantareller.

Ikväll ska vi avsmaka första ståndet färskpotatis.
Med smör.

Känner mig rätt ödmjuk över att vi har dessa godsaker i vårt avlånga land. Även liten skörd är guld värd.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Finns det inga snöskator hos Er? Här i Dalarna kallas dom för tjetrostar, eller något i den stilen, skittrastar, alltså. Vi får inte ha något ifred. Skatorna hjälper också till. Vi lägger gräsklipp på landen och varje morron sprätter fåglarna omkring det. Jag brukar tänka på Simon Brehm och hans låt om den där fågel med det jättelånga namnet. Minns du den?
Hälsningar från Bibbi

Prizillas pastiller sa...

Näe Bibbi, här finns inga snöskator, bara vanliga. En del utan vingar:))
Och jag minns inte heller fågeln med det långa namnet, det måste vi få ordning på...

Anonym sa...

"Kärt barn har många namn." Den heter väl björktrast också, har jag för mej. På den tiden jag var sörmlänning sa man snöskata. Här är vinbärsbuskarna redan fulla av dom, fast bären fortfarande är mestadels gröna. Dom sitter väl där och väntar på att dom ska mogna och vara först. /Bibbi

MarieE sa...

Jodå....har jobbat hela veckan :) och gör precis nu klar den virkade lilla "koftan" jag pratade om. Måste köpa knappar imorgon.
Jadå.....full ånga på, så blir de släta :)