4 september 2011

I huvet på en maskinist


Förstår inte hur det gått till, men jag hade bara 6 månaders prenumeration på MKM (Machine Knitting Monthly). Och vad jag inte begriper är varför förlaget inte skickar ett trevligt brev och övertygar mig om att fortsätta med tidningen...
Nu har jag besökt deras hemsida och beställt både augusti- och septemberutgåvorna. Och inte nog med det - jag driftade mig att ta en prenumeration på 14 månader. Har väl aldrig hänt förut.
Men (varför låter alltid men så ödesbetonat?) det känns som en aning stödköp samtidigt. Jag vet att maskinstickning är oerhört mycket större i UK och USA, öht i andra länder, men nu är det flera maskinstickningsmagasin som lagt ner och om fler och fler slutar handla så är det väl snart dags för denna.
Jag hittar inte alltid vad jag (tror) att jag söker, men det är ändå kul att se modellerna, kanske bli inspirerad, du får hjälp och tips med flera olika bitar och om du vill så kan du ta kontakt med andra som delar ditt intresse för just maskinstickning. Och som jag gör, öva på engelska eftersom det inte är mitt modersmål och jag inte får öva på jobbet längre. Fanns den på svenska så skulle fler använda sina stickmaskiner som nu samlar dammråttor i garderober, på vindar och i källare.
Att de inte används beror på att många tycker det är krångligt och svårt och att det inte finns bra hjälp att få. Tänk så fel dom har. Och så mycket kul man kan göra.
När jag la ut en blänkare om FairIsle-boken fick jag kontakt med flera som skulle börja sticka och inte bloggade, men läste min blogg. Och det är ju jättetrevligt, fast man kan ju knappast begära att alla ska blogga om sina erfarenheter - fniss, det vore ju kanon annars. Och då kan man ju tipsa, vilket jag glömde, om det nya forumet för maskinstickare som finns på http://www.sysidan.se/forum/forumdisplay.php?f=33.

Nu ska jag ut och börja kratta alla björklöv som rasat efter sommarens torka, hos oss har regnet varit en sällsynt gäst i år.
Under tiden ska jag drömma om att så många flera maskinister vågar ge sig på en blogg, för det är helt underbart, inspirerande och en källa till ständig glädje att ha maskinistkompisar och få ta del av, både på text och bild, hur deras alster uppstår.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Om man inte är fena på det här med dator, klarar man nog inte av att börja blogga. Och man behöver vara fylld av energi för att få ihop en massa alster att visa upp. Jag förstår inte varifrån ni får all den energi ni bloggare verkar besitta. /Bibbi

Prizillas pastiller sa...

Jodå Bibbi, jag tror de flesta som använder eposten kan skapa en blogg. Om man vill. Kan inte uttala mig om Wordpress, men Blogger har väldigt bra instruktioner även för en nybörjare - som jag var till exempel.
Och alla alster är ju flera år gamla, för egen del har jag bara sparat bilderna och stoppade in när jag började. Sen är jag passionist och har tiden och intresset, när jag känner för det. Du har ju lagt så mycket energi på att skaffa maskiner och delar så visst har du energi... För den skull måste du ju inte visa upp - självklart handlar det om vad man har lust till. För min del används ju bloggen även till annat, som synes.
Min, lite naiva, önskan var bara att, helt opretentiöst, kunna inspirera och låta sig inspireras. Kram på dig!