17 oktober 2011

I glädje och sorg

Vet ni att ibland tror jag vi har en liten ängel som sitter där på axeln och ser till att vi inte ska drabbas av mer än vi klarar av att bära. Jag har två, en änglalik och en mer bitchig variant.

Det visade sig att Brothershopen (pusspusspusspusspuss) hade allt som saknades. Och den där huvudsläden till 940 är ju inte precis nåt som ligger på lager och väntar på en köpare.
Så snälla Hasse ordnar allt.

Mitt alternativ, innan denna vetskap, var att säljaren får ta tillbaka maskinen och jag skulle få pengar tillbaka.
När jag berättade hur mycket det skulle kosta att ersätta allt som saknas och att priset för hennes maskin bara skulle bli en ytterst liten del mot det begärda (och betalda) så tog det stopp.

Efter en del dividerande med mig själv, maken och det faktum att elektroniken gick igång så att jag kunde programmera ett eget mönster, bestämde jag mig för att ringa damen och erbjuda att vi går halva vägen var.
Då hade hon "hunnit fundera och hade en klar bild" av vad paketet innehöll. Det satt ju en släde på resårbädden och det satt ju en släde i locket på maskinen - "hur många slädar ska det behövas egentligen". Hon fattar helt enkelt inte att det behövs en huvudsläde med avstrykarplatta och dito till resårbädden, för att öht både huvudbädd, resår och spets ska fungera. Och jag orkar inte längre förklara. Då hade jag ändå skickat en bild på hur KH940 ser ut i sin väska.Jag kommer fortsättningsvis icke att inhandla stickmaskiner utan att ha mikrogranskat det hela först.

Så förhoppningsvis slutet gott, allting gott och visst får man väl säga välkommen ändå till brorsan. Det kostade mig ca 3000 extra, men maskinen är så gott som ny och elektroniken fungerar (vad jag kan se av programmerandet i alla fall). Jag blir bara så upprörd, både för den otroligt imbecilla (eller smarta?) säljaren, och, mest, för mitt eget idiotkorkade, obegåvade, dunderstupida handlande.

Ärliga människor, finns dom? Och jag får väl försöka sälja många, gladfärgade tofflor...

4 kommentarer:

Birgitta sa...

Fyyyy vad det är tråkigt när det är sådär! Man kan ju undra vart alla de saknade delarna tagit vägen också, de måste ju ha funnits från början? Hoppas du kan låta den sidan av saken fladdra iväg och bara glädja dig åt maskinen ändå!

Anonym sa...

Jag försöker att påminna mej själv om att det inte är nyttigt att gräma sig. Det kan man bli sjuk av. Det gäller att se framåt. Det kanske är meningen att man ska få en sån där näsbränna ibland. Det härdar. Jag hoppas att du får en himla massa roligt med din nya maskin. /Bibbi

Nina sa...

Vilken tur att Hasse finns! Och att brosan kommer att gå att använda! Nu är det väl bara att se framåt och lämna den här eländiga historien bakom dig. Hoppas att brosan kommer att överträffa dina förväntningar så att du riktigt kan glädjas. Och nästa gång du köper något kommer du att dunderkolla precis allt! Man lär så länge man lever eller hur.
Kram

maskinstickning sa...

Vilken tur att Hasse hade de saknade sakerna :) Hoppas att allt fungera som det ska sen, så att du kan få "leka" med din nya kompis!!!!