1 november 2011

Novemberdisigt både här och där

...såg just att klockan klev över till 1 november.
Den dagen 1980 var det Alla Helgons Dag och då gifte vi oss och hade spökparty med knäckebröd, salami och ost. Följaktligen för 31 år sedan.

Ujujuj vad tiden går, så roligt vi har haft och så mycket vi har gjort tillsammans. Maken väntar fortfarande på en operationstid (har svåra ryggsmärtor sedan mitten av augusti) och jag väntar fortfarande på att allt ska bli som vanligt.

Chocken efter stickmaskinsmarodören har lagt sig, men den där riktiga stickglädjen har inte infunnit sig. Eller också är det bara hösten som gör att både humör och dagar blir lite mörkare. Trots detta faktum älskar jag höstfärgerna.
Alfonz the aussie (hund) och Zturekompaniet (våra 5 silkeshöns) gillar inte den nya tiden med en timme tillbaka. De kan klockan.

Men jag målar vitt, vitt, vitt i friggeboden där vi har lilla "shopen" med våra resp alster. Både tak och väggar. Golvet blir ljust grått. Himla fräscht blir det.

Förbanna inte mörkret - tänd ett ljus:))

4 kommentarer:

Sussie sa...

Hösten är aldrig kul och din har då sannerligen varit tuff. Hoppas att du bara vaknar en vacker dag och känner glädje till allt! Under tiden så jaaaaa fortsätt tända ljus.

MarieE sa...

Gratulerar till era 31 år & hälsa maken! Tänd varsitt ljus, vetja hihihi

Birgitta sa...

Grattis till 31 år! Ja, marodörer slänger ofta långa skuggor - men stickglädjen vinner säkert, tänk så mycket fint du har gjort! Tända ljus och kanske en tur till en garnaffär (inte samtidigt förstås) kan göra susen!

Prizillas pastiller sa...

...en hel bunt hjärtan till er. Och mer hjärtan till folket...