Ny mobil till salu

Jag säljer nu min nya mobil Samsung Galaxy GT-S5660 (med pekskärm) till hugade spekulanter. Den är på tok för avancerad för mina enkla behov och jag ångrar köpet nånting vansinnigt. Inköpt i förrgår på El-Giganten.

Men, jag får inte lämna tillbaka den och köpa annan mobil eftersom jag öppnat kartongen..

Är du intresserad så mejla till larztorpet@gmail.com.

Åh du, ha en trevlig helg!

Prövningarnas tid

Kolla vad postlådan innehöll igår! Hela tre nummer av MKM, augusti, september och oktober. Som tidigare berättats, har jag valt en prenumeration på 14 månader. det var många veckor sedan jag beställde både prenumeration och de lösa exen och jag beklagade mig lite hos Anne Smith, chefredaktören. Hon trodde de förkommit på posten (vilket ofta händer sa hon!?) och skulle skicka en ny omgång av dessa tre ex.
Dagen efter kom de första i brevlådan, som igår alltså.
Och jag min dumsnut mejlade igen och berättade att nu hade de kommit.
Då säger hon att det var trevligt men vill jag nu vara så nice och returnera de tre replacement-exen snarast när de kommer för de hann postas samma dag.
Det tyckte jag lät liiite väl snålt med tanke på att hon ju kunde sagt åt mig att försöka locka nya prenumeranter eller vad som helst.
Vad tycker du?
Jag svarade i alla fall att vi får se om the replacements över huvudtaget dyker upp...

Så har jag ändrat mitt kommentarsfält från "inbäddad ruta" till "pop-upfönster" vilket enligt förståsigpåarna kan vara lösningen.

Prova gärna, jag är vansinnigt nyfiken:)

Snälla, hjälp mig att testa

...hur många Blogger-bloggare har gjort om sin blogg enligt det nya gränssnittet? Det här är det första inlägget jag gör med det sistnämnda.
Kanske därför flera haft problem med kommentarer.
Man kan gå tillbaka till det gamla gränssnittet men det skulle vara kul att veta om det blev någon skillnad för flera av er.
TESTA, säg nåt!

Mobil med mobil

Min kära gamla mobil gav upp andan och det blev ett sjå faktiskt att leta ny. Efter stor vånda i valet mellan framtid och seniorknappar, valde jag framtid.
Det blev en Samsung Galaxy med pekskärm. Jisses, säger jag bara, att nåt så litet kan innehålla så mycket. Och så mycket som jag aldrig kommer att använda!
Har i alla fall lyckats lära mig att använda mjuka fingertoppar och ta av mig handskarna innan det skickas iväg saker som ingen vill ha eller ens behöver besvara.
Övning krävs och så har skett mellan mobilen och makens mobil och mail.
Nu kan jag ta emot ett samtal, men vet fortfarande inte om signalen avser samtal, sms eller epost...

Snälla nån så onödigt, jag skulle nog ha valt Doro med seniorknapparna. Ring, messa och håll tyst!

Rensade "vänner"

Idag har jag gjort något som borde hänt för länge sedan. Och jag känner mig lättad, glad och, faktiskt, harmonisk.
Jag har vågat mig på att rensa "vännerna" på FaceBook. Från att ha haft 130 mer eller mindre perifera vänner är nu antalet nere i 40-talet vänner (och familj). Dvs personer som jag uppfattar som vänner. Inte gamla arbetskamrater, affärskontakter, vänners vänner, som jag inte haft kontakt med på år eller ens känner, men som velat bli min "vän" på FaceBook. Svårt att säga nej också.
Det nyblivna passionistlivet har liksom inte behov av gamla nätverk och dessa personer har väl heller inget större intresse av att läsa om mina passionistdagar - säkerligen har dom redan tagit bort mina statusuppdateringar.
Och FaceBook gör allt dom kan för att snärja in våra uppgifter och lagra för användning på håll vi inte skulle kunna föreställa oss. Och det handlar inte om att jag har något att dölja. För mig handlar det om att jag vill bestämma själv. Så nu är det hänglås på en massa olika appar, tappar, uppar och suppar:))
Bara språket gör att håret reser sig. Inte begriper jag ens hälften.

Bloggen är dock min lilla baby där allt hamnar i offentligheten, men det känns inte alls störande. Och man kommer i kontakt med så härliga människor som delar ens intressen - om dom har lust.

En ny mobil har inhandlats - det kommer mera...

Kanske lite i mössan-beskrivning

I brist på de stora kreativa tankarna har jag gjort ett par mössor. Den ena i alpacka med rosenmönster och den andra i egenrandigt garn.
På begäran har jag plitat ner en beskrivning till denna luva. Det är egentligen bara fantasin som sätter stopp för hur den kan se ut. Men min beskrivning gör att du endast får en liten söm mitt bak (och sidosömmar på toppdelen förstås, men de märks knappt).
Och är du intresserad så mejla mig på adressen larztorpet@gmail.com.
Jag skickar en PDF till dig och hoppas att jag varit lugn och pedagogisk.

Den är extremt mycket lättare att sticka än att försöka beskriva hur ...

(den som vill kan också sticka mössan dubbel - bare å räkne)

Överraskelse i brevlådan

Ja, jag blir lätt rörd av såna här överraskelsepaket. Denna gång från Surtanten (hon som inte alls är nån surtant). Användbara tips om min nybegade Brother-maskin, stark choklad att tillföra under tiden jag lär mig och ett vykort med uppmuntrande rader på.

Från hjärtat innerligt tack.


Och stort tack alla andra vänner för stöd, uppmuntran och kloka tankar. Ovärderligt helt enkelt.


(PS, Brorsan landar inte hos mig förrän 1 oktober och det är såååå lååångt dit... och jag har massor att göra på grovisen, men det liksom landar inte riktigt i hjärnkontoret, jag vill mycket hellre läsa på om Brorsan).

Hemma är faktiskt bäst...

...så i torsdags hämtade vi hem maken som annars skulle har legat på geriatrisk rehabavdelning över helgen - och det ville han absolut inte.
Med fickan full av allehanda mediciner, kryckor mm fick vi in honom i bilen. Så nu njuter han av att vara hemma även om smärtan fortfarande finns där, kanske i något diffusare form.
Han ska nu vänta in en tid, förhoppningsvis nästa vecka, då Södersjukhuset kan ta emot honom för röntgen under narkos.
Sedan väntar ytterligare ovisshet innan vi vet vad han lider av, men nu håller vi alla tummar för att röntgen blir av och att problemet sedan kan åtgärdas på ett vettigt sätt.
Systeryster har jag vinkat av, med omättlig saknad, men det förde också det goda med sig att jag nu har blivit mycket modigare med bilkörningen. Har fortfarande lite fobi runt motorväg.
Men skam den som ger sig...

Förberedelser

Hehe, nu har jag fått hem manualerna till KH940. Ska bli så spännande att plöja igenom. Har ögnat som hastigast och inser att det nog är min smala lycka att jag haft en hålkortsmaskin innan. Känner igen en del av terminologin, men det mesta är rena grekiskan. Hur i hela friden kan man lära sig sånt här? SK280 är ju ett under av enkelhet jämförelsevis...
Och alla mönster som inte finns i mönsterboken som nu måste göras om på ark som jag gjort själv under mycket klippande... Och det visste jag ju faktiskt. Men man behöver ju inte använda allt på en gång.

Och man måste inte kunna allt på en gång. Har haft 280:an sedan 94 tror jag...

Och hur får jag hem den? Jo, en underbar kompis i Skåne har erbjudit sig att hämta den i Malmö. Från hennes hem ska den sedan stoppas i kompisars bil för vidare befordran till Stockholm. eller rättare sagt, dom kör av vid avfarten Hölö/Mörkö där jag möter upp. Vad vore tillvaron utan vänner? Nada, nada, nada.

Nu ska systeryster hämtas i Nynäshamn i morron och en gullig granne kör mig och bilen dit (blir alldeles rörd, vilka kompisar!) Jag har nämligen en viss fobi för motorvägar och det är verkligen inget att önska någon vid ett tillfälle som detta när jag inte tar mig någonstans utan bilen. Här hemma går utmärkt, men ut på motorvägen blir det icke.

Jag får sätta mig ner och kolla alla gamla vägar runt Sörmland och hoppas någon av dom leder till någon i familjen eller kompis....

Ingen magnet direkt

Igår skulle maken blivit magnetröntgad. Trots extra starka morfindoser fick man inte ner honom på rygg och narkosavdelningen hade inte tid och kanske man inte vågade söva honom då man inte vet vad problemet är.
Nu inväntar man besked från andra sjukhus där det finns en annan typ av röntgen.
Under tiden ligger han där och filosoferar över livet i drogdimmorna...

Käre värld, hoppas han inte blir beroende...

Brakuten

Nu blev maken hämtad med "liggande persontransport" (fast han fick halvsitta) på förmiddagen till akuten på sjukhuset. Och han får stanna på observation. Och han blev tagen på allvar.
Hans smärta går inte över trots starka mediciner rakt in i blodet. Han har hamnat i en s.k. "smärtspiral" enligt expertisen. Nu testar man vad som ev får honom smärtfri och så blir det magnetröntgen på måndag. Men han får inte komma hem förrän han kan hålla sig smärtfri.
Han har blivit så proffsigt bemött av alla på sjukhuset denna gång. Mina axlar sjönk 5 cm på ett bräde!

Det känns i alla fall tryggt att han får vara kvar där och få så mycket hjälp som möjligt.

Fortsättning följer...

Smärta gör ont

Makens svåra värk är nu inne på tredje veckan. Man tror att det är sätesmuskeln. Värken går ner i benet. Inte ischias. Han kan inte gå mer än några steg i taget. Kan bara sitta på rak köksstol, inte ligga. Har varit hos läkare på vårdcentral 3 gånger, blivit röntgad, inget fel, varit på akuten, inget fel, fått starka smärtstillare med bla morfin i, inget hjälper, varit hos naprapat, sjukgymnast och idag hos kiropraktor. Inget hjälper.
Just nu har han så ont så han är helt enkelt inte talbar. Han är alldeles grå i ansiktet och kallsvettig av smärta. Har pratat med vårdguiden som rekommenderade att ta Alvedon på hans fråga vilka medel som ev inte skulle blandas. Ingen verkar fatta hur ont han har. Han är snart ett vandrande vrak.
Har tid på magnetröntgen måndag men kommer inte att kunna lägga sig på den britsen.
Och jag känner mig förtvivlat maktlös.

Vad ska vi göra? Vem ska man få hjälp av? Vart ska man vända sig?

Med huvet uppochner

Visst blev det en mössa till. Med uppochnervänt mönster. Rosorna skulle ju varit öppna nerifrån och då ser det helt annorlunda ut.
Så går det när det mössan ska sitta på inte riktigt är med i vad som sker.

(stickat på sk280 i merino-ull)

Det bidde en KH940

Jodå, nu har det löst sig med kabel Tack Hasse på Brothershopen, du är en klippa.
Men det visade sig när jag fick bilder på manualerna att det i själva verket är en KH940. Hon hade alltså skrivit en siffra fel. Och i det själva verket är skillnaden inte skönjbar mot en 950. Fast jag hade ju googlat runt på 950 så jag blev lite paff. Men som sagt, det är ingen skillnad och egentligen en fördel. KH950 såldes inte i Sverige och har inga "svenska" manualer.

Så nästa steg är att ta kabeln, när den dyker upp, åka ner till Skåne, sätta i sagda kabel och se om det hela går igång...

Men först ska maken blir smärtfri i ryggen, nu hjälper inte ens morfin så vi vet inte vad vi ska ta oss till riktigt. Man hittar inget fel. Han ska dock göra en magnetröntgen på måndag så får vi se om dom hittar en trasig nerv där.

För det värsta är att inte veta...

Och snälla du - om du har en KH940 - får jag din mejladress om jag behöver ställa nybörjarfrågor?

Efterlysning elkabel KH950

...så här ser eluttaget ut på Brother KH950. Sladd någon?????????????

Vad är väl en dans på slottet mot en kabel...

Just nu, eller snarare för enochenhalvtimme sedan, bestämde jag mig för att köpa en Brother KH950. En elektronisk standardstickare. Osedd IRL, men ingående beskriven.
Näe, det säger mig ingenting heller, men stickoraklet Nina visste. (Suck, vad du kan mycket!)

Och uppenbarligen är det ett fynd, jag får
-själva huvudbädden med mönsterboxen som är preparerad med 550 mönster och man behöver inte ha Design a Knit och därmed koppla till datorn - för det vill jag inte,
-en resårbädd
-en fyrfärgsväxlare (har aldrig använt sådan heller)
- ett tillhörande bord
och så har jag förstått att man kan göra både spets och intarsia med den.

Jodå, det känns som ett bra köp. Enda kruxet är att elkabeln saknas. Har du en liggandes som passar är jag mycket intresserad:)

Grejen är att den bara använts för att testa en enda gång och sedan har locket lagts på och den har gömts bland alla gamla prylar i en garderob. Av en dam som samtidigt med köpet startade eget företag och insåg att just nu skulle hon aldrig hinna, men sen, kanske...
Och sen blev från -92 till nu när hon ändå inte har intresset kvar och den åkte ut på begagnatmarknaden. Känner så väl igen det hela, men jag har behållit min Sk280...(en skatt).

Och jag tog en allvarsam fundering över mitt stickande. Det är ju faktiskt mönster jag gillar mest och det blir såå vackert på standarden, lagom tjockt med täta mönsterrapporter, nästan som dubbelt. Och så har jag min grovis och den är jag också väldans glad i.

Så det känns vansinnigt roligt och spännande.
Alltså en kabel och lite logistik.
Den som väntar på nåt gott...

Mera guld

...sån tur att det alltid finns en hundpåse i fickan. Man vet aldrig vad man råkar på...

Ny erfarenhet om blogger

Under en tid har jag inte kunnat gå in på Vikatextil och läsa allt vad Nina skriver. Hon hade ju problem med sin blogg.
Och jag har haft en länk till hennes blogg bland mina länktips och där bara mötts av ERROR. Den killen får verkligen se sig om i världen:)))
Men nu gjorde jag en ta bort-och lägg till-variant på hennes adress i länkar som visas. Och, plötsligt händer det, jag har nu kontakt med stickkompisen igen. Häjj Nina!!

Kan det vara ett tips till den som inte längre kommer in på min blogg? Fast jag har å andra sidan inte förändrat något - sen i våras i alla fall....

En elefant kan göra skillnad

Jo, ett julklappsförsök till Trean .
Nu måste jag göra om den, för på baksidan har en elefant massakrerats till oigenkännlighet. Missade helt enkelt att kolla mönsterpassningen vid upplägget.
Jag borde verkligen ha mera koll...

Jag tog guldet

...egentligen skulle jag blockat tröjan som kompisen väntar på. Men tog en halvtimmes sväng i skogen istället.
Jag ångrar ingenting.

Resårstickad halsduk 2/2 på grovisen. Garnet är Fame Fantasy, underbart lång blev den-
Och så en tuck (mönster nr 2)-stickad tröja till Treans storebror B. Lagom tills de kalla dagarna börjar och han kan bara ha en väst på om han vill. Järbos Raggi, helt suveränt garn. Så ska man komma ihåg att tucken drar lite mer garn än slätstickat...
Självklart är allt gjort på grovisen. Men nu har jag påbörjat ett litet mössprojekt, jodå bilder är på väg...

Och övriga höstvanor är bokinköp. Har just hämtat ut två på posten och väntar med spänning på att det ska bli läsdags. (finns under rubriken Läsrikt). För så länge solen lyser och det är 20 gr varmt så har jag ingen läsro. Det finns alltid så mycket trädgårdspyssel att påta med och kvällstid blir det montering av något stickat.
Men SEN får man...

Och...ett stort PS - har hört att det är fler som har tekniska svårigheter att lämna inlägg på min blogg. Och då undrar jag nu lite stilla, är det bara på min eller handlar det om andra bloggar också?

Fortsatta tänkta obeslut

På kul kollade jag priser. Dylikt för en SK860 med resårbädd går i Oregon USA på 1550 plus 985 dollar. Ca 16000 pengar i dagens kurs. I Sverige kostar motsvarande ca 32000 pengar. Men att frakta från usa skulle gå på ca 1000 dollar.

Men OM något skulle gå snett (vår svenska trygghetsnoja) så får jag ingen hjälp från over there och inte bussar man väl tillbaka om den inte fungerar.

Jag fortsätter i min obeslutade tillvaro och det går absolut ingen nöd på mig - jag håller på och klipper mönster till grovisen. Vartannat hål på kortet och det snurrar som en rondell utan möjlighet till avåkning:)

Obeslutade funderingar

Just nu befinner jag mig i väldig beslutsångest. Fast jag behöver inte ens fatta beslutet ännu, men jag måste bestämma vad jag vill, vilken riktning jag vill gå.

Det handlar om stickmaskiner.
Jag blev (och är) så glad över min grovis, men ibland känns den väääldigt stor. Och när jag stickar nåt på min standard så känns den väääldigt liten och pyttig. Ser knappt nålarna:)
Så hamnade jag på en hemsida Angelika´s Yarn Store (tack Linda) och nu är jag sugen på en elektronisk SK860 med resårbädd. Vilket är en mellanstickare. Och jag gjorde mig ju av med LK:n i somras, mest för att man inte kunde göra mönster.
Men på en elektronisk är man ju inte beroende av hålkortens antal, 24 eller 12. Och på en sådan går det lätt att sticka både med tunnare och lite tjockare garner.
Så nu är jag helt enkelt vankelmodig. Och ställer mig tusen frågor.
- Har jag verkligen behov av den
- Orkar jag lära mig elektroniken
- Måste jag ha Design a Knit
- Klarar jag mig med enbart PC10
- Hur många ytmönster finns, är det lätt att göra själv?
och liknande ytterligare 995 frågor brottas jag med.
Och i ärlighetens namn - jag blir alltid så här när jag har gjort nya, lite omfattande, mönster. Ritat och klippt i hålkorten, räknat och räknat. Uäck! (Fast att sen få sätta kortet i maskin och se resultatet är belöningen - oftast i alla fall.)

Och egentligen är den största frågan - kan jag slippa det här med en elektronisk?

Uddlös spetssläde?

Nu har spetssläden dammats av och testkörts inför vinterns härjningar med halsdukar och sjalar.
Hur jag än bär mig åt så blir det hål någonstans. (se vänster arbete). Helst när det hunnit bli 540 varv...
Har kollat alla nålar och varit noga med tyngderna. Har också bytt både mönster och garn. Ett en-trådigt ullgarn kanske man bara ska använda till spets som inte har så mycket hålmönster eftersom det liksom sliter i garnet när alla hålen görs tätt på varandra.
Så jag testade ett sockgarn Wool, 70/30 ganska tunt (högra arbetet) och se det gick plötsligt mycket bättre. Men det blev trots allt ett hål halvvägs, men inte värre än att det kan fixas.
Och jag tror jag kom på det hela efter att ha stickat totalt ca 2500 varv - jag har för bråttom. Jag drar spetssläden så fort över nålarna så de hinner knappt få tag i garnet. Man ska vara lugn och bestämd med spetssläden.

Precis som med maken som nu råkat ut för ischias. Fy tusan.

(i julklapp önskar jag mig en spetssläde till grovisen - det finns ju inte så den önskan behövs inte ens uppfyllas...)

I huvet på en maskinist

Förstår inte hur det gått till, men jag hade bara 6 månaders prenumeration på MKM (Machine Knitting Monthly). Och vad jag inte begriper är varför förlaget inte skickar ett trevligt brev och övertygar mig om att fortsätta med tidningen...
Nu har jag besökt deras hemsida och beställt både augusti- och septemberutgåvorna. Och inte nog med det - jag driftade mig att ta en prenumeration på 14 månader. Har väl aldrig hänt förut.
Men (varför låter alltid men så ödesbetonat?) det känns som en aning stödköp samtidigt. Jag vet att maskinstickning är oerhört mycket större i UK och USA, öht i andra länder, men nu är det flera maskinstickningsmagasin som lagt ner och om fler och fler slutar handla så är det väl snart dags för denna.
Jag hittar inte alltid vad jag (tror) att jag söker, men det är ändå kul att se modellerna, kanske bli inspirerad, du får hjälp och tips med flera olika bitar och om du vill så kan du ta kontakt med andra som delar ditt intresse för just maskinstickning. Och som jag gör, öva på engelska eftersom det inte är mitt modersmål och jag inte får öva på jobbet längre. Fanns den på svenska så skulle fler använda sina stickmaskiner som nu samlar dammråttor i garderober, på vindar och i källare.
Att de inte används beror på att många tycker det är krångligt och svårt och att det inte finns bra hjälp att få. Tänk så fel dom har. Och så mycket kul man kan göra.
När jag la ut en blänkare om FairIsle-boken fick jag kontakt med flera som skulle börja sticka och inte bloggade, men läste min blogg. Och det är ju jättetrevligt, fast man kan ju knappast begära att alla ska blogga om sina erfarenheter - fniss, det vore ju kanon annars. Och då kan man ju tipsa, vilket jag glömde, om det nya forumet för maskinstickare som finns på http://www.sysidan.se/forum/forumdisplay.php?f=33.

Nu ska jag ut och börja kratta alla björklöv som rasat efter sommarens torka, hos oss har regnet varit en sällsynt gäst i år.
Under tiden ska jag drömma om att så många flera maskinister vågar ge sig på en blogg, för det är helt underbart, inspirerande och en källa till ständig glädje att ha maskinistkompisar och få ta del av, både på text och bild, hur deras alster uppstår.

Ögongodis i lördagspåsen

...helst skulle det sitta i maskinen nu och bli en fantastisk spetssjal. Men jag hämtade paketet på posten för en timma sedan och sådan hast är bara inte riktigt nyttig.
Hjärtatack snälla rara Knittermarie. Paketet var visserligen förvarnat, men att få presenter så här utan anledning är jag verkligen inte bortskämd med. Fast du hade ju en bra förklaring ändå - rara stickkompisar - och det är hjärtinnerligen ömsesidigt.
Fast jag tycker härvorna är så vackra i sig så det kommer nog att dröja innan jag spräcker banderollerna. Garnhärvor är också ögongodis.
Å andra sidan, vem vet, kanske jag springer på DEN idén och måste starta bums...

Vackra rönnlöv - i grått

Har testat ett mönster som gjorde mig så vansinnigt inspirerad så jag blev tvungen att försöka göra ett liknande. Bland det vackraste jag sett.
Idésnyltare alltså. Man får sno två takter:) Mina rönnlöv är inte alls så fina som de jag såg på en blogg. Jodå, jag vet vems...
Jag gör mina mönster i Excel, bla för att se hur mönstren skarvar i varandra på topp/botten resp höger/vänster när hålkortet sedan ska gå runt i maskinen.
Jag har gjort om mönstret säkert fyra gånger på papper, sedan klippt om hålkort minst två gånger plus en väldig massa ändringar. Kände mig otroligt envis, men jag ville så gärna. Har ett annat mönster med lite rundare löv, men tycker det här är mer levande.
Efter att ha testat flera gånger känner jag mig nu nöjd, så vi får se var det landar. Tålamod? Moi? Ja, jag är förvånad själv!
Kanske blir det en skön vinterkofta när höststormarna viner runt knuten och man får sitta uppkrupen i soffan med en god bok och känna värmen från en sprakande brasa.
Fast helt klart är att finull på kon från Ullcentrum är som rena elementet på kroppen.
Också perfekt för en promenad i klar, hög höstluft med svalare dagar - me like:)