9 januari 2012

Vojne, vojne, det är andra tider nu

Fick just besked, igen, från Karolinska som ska operera maken för hans ryggåkomma. Den som varat sedan mitten av augusti förra året.

Han skulle opererats före jul. Men då fick narkosläkarna för sig att man ville kolla upp hans hjärta först. På Karolinska. Maken sa att han gick hos XX, en av landets främsta specialister och att han nyligen varit där. Allt var OK med hjärta och blodtryck och man kunde ju ha enkelt skickat efter hans journaler.
Det var nu bara denna undersökning som avgjorde om och när han skulle få komma i kön för operation och kanske få ett datum.
Ytterligare en månad gick och han åkte på den undersökning hos sjukhusets egen kardiolog som narkosläkaren begärt. Där säger sjukhusets egen hjärtläkare "varför kunde dom inte ha begärt in dina journaler från hjärtspecialisten XX så hade allt varit mycket smidigare och du hade sluppit vänta".

Ingen anmärkning fanns på hjärtat (nu heller) och maken ringde då för att få den eftertraktade operationstiden muntligen av sjukhuset administrativa kö-direktör.
Det blev den 13 januari.

Så kommer det ett brev före jul där man bekräftar att han ska opereras den 17 januari.

Vi firar julen utan att fundera på operationer.

Strax efter jul kommer en ny bekräftelse på operation, den 24 januari.

Efter jul ska han in på för-undersökning inför operationen. Frågar igen om operationsdag varpå man bekräftar den 24 januari. Det kommer ett brev med posten också som bekräftar detta inklusive ett medskick på svampar och bakteriedödande tvål.
Nu har vi startat den Stora Planeringen. Födelsedagar, matinköp, boule-aktiviteter, hundar släkt, vänner, fika, middagar - ja sånt man gör under någon månad helt enkelt.

Idag ringde man från Karolinska och frågar om det är OK att han kommer in den 12 för operation den 13 januari.

Och det sa maken ok till. Nu undrar jag bara hur många tider han ska lyckas få mellan tisdag och onsdag...Håll tummarna!

(jodå, vi är jätteglada för att det blir tidigarelagt, men vi kommer att behöva lägga in oss och rehabilitera nervbanorna när denna pärs äntligen får ett slut. Och det utöver att maken måste avgiftas i sakta nertrappning från sitt morfinanvändande...)

4 kommentarer:

Sussie sa...

Ja vad säger man? Väntar själv på OP-tid hoppas att det löper smidigare än vad det gjort för er. Håller tummarna för att allt ska gå smidigt och bra. Kram

Prizillas pastiller sa...

Ja vad maken upplevt hoppas jag att ingen annan någonsin ska behöva gå igenom. Denna smärta och denna olidliga väntan på hjälp. Är det händerna du ska få åtgärdade?

Birgitta sa...

Jag ska hålla tummar och tår att allt går vägen nu. Illa nog med smärta och väntan, men nog borde det gå att planera lite bättre så att inte tidpunkt för operation behövde ändras så hela tiden. Och det där med hjärtundersökning och journal - jag inser att jag nog haft tur för det har varit betydligt bättre samarbete mellan olika vårdinstanser för mig. Lycka till med allt.

Anonym sa...

Vad skönt att ni kan se slutet på eländet nu. Det kommer säkert att gå bra. /Bibbi