20 februari 2012

Tajt 70-tal

Skulle försöka göra en slipover till en av våra tonåringar (ett säkert tecken på att det är inne igen:) och vände mig till "klassisk stickning" från 1974. Och så hade jag gjort rutor i en storlek mindre än de jag hade och ville testa detta på sagda slipover.

Kanske var vi mindre i kropparna på 70-talet. Men då, liksom nu, skulle såna här plagg sitta lite tajt mot kroppen.
Hur som helst gjorde jag efter storlek 38 i beskrivningen. Ut kom en avlång historia som på bredden inte hade blivit till mer än en ärm möjligtvis. Och jag blev så besviken. Men glad över att mitt mönster blev så bra och är busläckert i olika färgvariationer.
Nu ska jag leta upp mina egna gamla beskrivningar och se vad det kan bli av det hela. Har inte gett upp ännu.

Och inte ger jag mig så lätt inte. Det här är en fortsättning på värmlandsmönstret i andra färger och en ny variant på enkelvante. Att göra delstickning på tumme och vanttopp är lika pyssligt som att ta av stickningen och göra det för hand.

Och jag känner mig lite som maskinstickarnas belackare - vadå tar tid att sticka? Visst, med raka bitar går det i ett huj att sticka, både slät och mönster (som inte behöver passas).
Men att fixa pysslinggörat, alla de små detaljerna som aldrig märks, hugaligen.
Att "raksticka" går så snabbt att man blir fartblind helt enkelt:)

Fast det är väl också charmen, att kunna kombinera det snabba stickandet med rent hantverk. Det bästa av två världar törs man kanske säga?

1 kommentar:

Eva i Krusan sa...

Bara såå fräck!! Super fint.