29 februari 2012

Tiden är ur tiden

Jag förstår faktiskt inte vart tiden tar vägen. Det är mycket irriterande. Ibland tror jag just mitt dygn dragit ner på de 24 timmarna och bara ger mig 20,
Då säger vän av ordning "jamen du sover ju så länge på morron". Och det är sant, jag har klockan på ringning 08.20, stänger av den och sover vidare till 0900. (Lycka är att dra sig i sängvärmen).
Och det kan ju tyckas länge om man inte är passionist. Men har jag gått upp 6 varje morgon i nästan 50 år så kan jag sova gott nu.
Närå, kruxet är att jag sen lever nattaliv fram till ett, halvtvå. Läser, ser på tv, monterar nåt stickat eller sytt, stickar handstickningar (har alltid minst två på gång). Det poppar alltid upp nåt kul som måste testas eller påbörjas och nu har jag accepterat att jag är en nattmänniska.
Fast det spelar ju ingen roll om dygnet vänds på när det ändå bara finns 24 timmar och jag avstår från några timmars mysig morronsömn. Det jag kunde göra på morronen gör jag ju i alla fall på natten.
Jag vill åt själva helheten.
Det vill säga förlänga alltihop.

Och nu blir det vår, allt utearbete startar, frön ska sås, blommor planteras om, staket ska byggas, rabatter snyggas, liten veranda ska byggas, det ska krattas, fixas, duttas, rensas, städas och mysas i solen. Ljuvligt.
Ovanpå allt annat.

Ur led är tiden.

1 kommentar:

Anonym sa...

Precis så känner jag också. Jag begriper inte vart tiden tar vägen. Jag skulle helst inte vilja gå och lägga mej alls. Jag har inte tid med det. /Bibbi