10 april 2012

...är såååå mätt

Efter ett intensivt påskfirande känns det rätt skönt att återgå till vardagen. Låter trist, men i min värld är lediga vardagar fortfarande en fest.
Påskafton firades hos kloka dottern med bla lax och örtagårdssås som inte var av denna värld och samtidigt hurrade vi för tre födelsedagar. Påskdagen avåts hos upptagne sonen med det godaste lamm (marinerat) jag någonsin ätit, och till slut annandagen hos snälla sonen som också dukat upp ett dignande festbord. Tack alla ongarna för allt det goda och glada, ni är ju bäst!
Men nu är det slutfestat och idag har både maken o jag själv startat en period med Viktväktarna. Efter att ha provat oss fram med alla möjliga och omöjliga recept så fann vi att VV nog är det som passar oss bäst.
Det liknar mest den mat vi gillar och lagar i vardagen och eftersom maken står för kök med innehåll är det lättare om han får färdiga recept att gå efter. Och man blir mätt.
Men jag tänker inte börja löpträna eller ägna mig åt annat än det som sker dagligen och stundligen. Bygga staket, slipa trappan, måla hallen, kratta och rensa tusentals kvadratmeter, göra om hönsgården osv osv. Därpå en långpromenad med Alfonz the aussie, sedan hem till kaffe och färskt wienerbröd. Och det är där det får bli stopp nu. För wienerbrödet. Eller limpmackan med tjock ostskiva, himmelskt gott till kaffe...
Och det är just det himmelska som nu får läggas åt sidan. Jag måste helt enkelt byta inställning. Det är lika gott med selleri...

1 kommentar:

Birgitta sa...

Det är synd att det himmelska ofta är likamed det onyttiga - men att bli mätt och tycka om maten och recepten är ju inte så illa det heller! Jag ska återgå till mina isodietrecept i morgon...