22 juli 2012

Euforisk

 Och efter mina misslyckade försök med magnetröntgen träffade jag läkaren i fredags (då han egentligen skulle haft svar på röntgen) och vi beklagade oss bägge två. Han för att jag inte klarat av att stoppas in i ett rör på 50 cm i diameter och jag för att väntetiden nu blev så lång.
Men han klämde och tryckte på mitt onda och bestämde sig för att det skulle kanske fungera med en kortisonspruta. Sagt och gjort, den hamnade i lårbenet och redan dagen efter kände jag att den värsta värken gett sig av. Bingo. Men han ville ändå veta hur det ser ut så det blev remiss till öppen kamera. Jag har sett bild på den och vet att jag fixar det den här gången.

Lycka är förstås något oerhört relativt, men att slippa värk, wow, det går inte att beskriva känslan. Euforiskt, samtidigt som man vet att något fattas för det har ju funnits där så länge...

2 kommentarer:

HumleSpunk sa...

Vad underbart att sprutan bet rätt!
Och den där 50 cm-magnetkamera-röret hade jag aaaldrig rullat in i, du är inte ensam om det...

Prizillas pastiller sa...

Tack, det känns verkligen härligt!