4 februari 2013

Riktiga inlandsproblem

...och redan blev det februari. Snart kommer våren, det är redan mycket ljusare och längre.

Under denna väntans tider roar jag mig med att rensa i kattvindarna. Där hamnar precis allting.
Det är ett myller från dynor till utemöbleringen till filtar, kläder, ytterjackor osv osv. Plus skor, mattor, och en å annan kartong. Samt sängkläder till gäster. Och gamla prudnadskuddar - som jag alltid sparar "för det är bra att ha när jag vill göra nya kuddar och inte har några innerkuddar".

Och där ligger nu alltihop i samelsurium av högar, kartonger, färger och gamla väskor.

Så tog jag mig i kragen så nu har det blivit en säck till soptippen, en säck till klädinsamling och en säck till tvättmaskinen.

Så började maken och jag dividera om snyggytterkläder. Han har både en trenchcoat, skitsnygg, och en mörkblå långrock, skitsnygg och bägge dessa plagg är användbara till snyggtillfällen i stan.

Jag har en mockapäls (i fårskinn och grått skinn), skitsnygg, och en omvänd mockapäls i svart lamm. Alltså pälsen är vänd utåt och skinnet/mockan inåt. Den är också skitsnygg. Jag fick den i femtioårspresent av maken för 17 år sedan.
Den grå är nog mer användbar i det liv vi lever nu, men den andra passar jättebra till ett tjusigt kalas i stan.

Då uppstår frågan. Hur ofta är vi tjusigbjudna till stan då dessa plagg känns nödvändiga? Nada, nada, nada. Makens är inte använda de senaste 12-13 åren och min lammpäls har jag kanske använt någon enstaka gång, jul eller så.

Maken har nu bestämt att behålla sin vackra blå rock - "utifallatt". Medan jag velar som en vindflöjel. Den grå har kapuschong vilket är underbart när vinterstormarna yr, men den är lite för tung och lång att gå i skogen med.
Pälsen är lång, har ingen kapuschong och lite kortare vida ärmar. Är definitivt inget plagg för skogen.Men man känner sig lite fin och gullig i den.

Så såg jag framför mig hur jag stickade en rolig luva med tillhörande långa vantar och en halsduk. Det blir liksom en häftig blandning av vanligt och tjusigt med pälsen och passar även till den andra jackan/kappan.

Och inte blev jag ett dugg klokare av detta. Vi bor fortfarande i skogen. Mina vardagliga jackor är en gammal vinterjacka som tål blöta, glada och smutsiga hundar och skrockande höns, den andra är en till åren kommen, men rätt fin, vanligt vadderad täckjacka, lite längre typ.

Har man hört talas om någon som flyttat på sig enbart för att få användning av sina kappor?

En får väl se, det ordnar sig nock som man säger i värmland. Själv har jag ingen aning.

Kanske jag klär upp mig och ger hönsen en extra god middag nån dag.



Inga kommentarer: