Prizillas Pastiller

En, två och tre

2012-01-27T17:17:00.002+01:00

Äntligen, efter 4 veckors väntan sittandes i trädgårdsmöblerna har vi fått hem våra nya fåtöljer. Alfonz (som är i besittning av den ljusgrå) verkar helt nöjd och äntligen får han lite plats att sträcka ut sig.
Vi tvåbenta har nu fått varsin sittplats som också fungerar om man vill ta sig en liten nap framåt dagen. Mattan är en yllerya och i levande livet riktigt knallturkos. Man blir alldeles glad när man kikar in i vardagsrummet.

Och vi har äntligen, efter alla år, införskaffat möbler som vi trivs i, bara vi två, utan en tanke på att våra vänner ska sitta bekvämt uppradade i soffan eller ens få plats. Det är nog inte det som avgör, hoppas vi.

För den som hälsar på finns en fotpall till varje fåtölj...

(och dagen till ära har maken fått sina stygn bortplockade, EUREKA)

Teknikens resårer

2012-01-24T13:41:00.003+01:00

...måste bara berätta att jag nu gör premiärinlägget från min nya dator.
Råkade ut för en, som jag tror, disk-krasch, och hjärtat har sedan dess suttit i halsgropen. Inte nog med att jag åtagit mig upptagne sonens bokföring (så han blir mindre upptagen) det är också dags för omläggning av lån, kontrolluppgifter osv osv. Och praktiskt taget allt är baserat på att du har en fungerande dator.

Och maken har som genom små underverk varje dag hämtat sig på ett remarkabelt sätt och kunde nu köra bilen till datorföretaget, där en ny, kopparfärgad laptop med 17" skärm inhandlades.
Dom som gjort den här resan en gång, eller flera, förstår vad jag pratar om.

Jag hade en modern laptop tyckte jag. Fem år gammal = antik! Den här har hästminne och Windows 7 och officepaketet.

Det blir väl som förut - lagom tills jag lärt mig utnyttja alla finesser är det dags att skaffa en ny. Sån tur att det är en maskin...
Det har tagit mig en hel dag att få eposten att fungera, tangenterna sitter inte där dom borde sitta, jag förstår inte språket eller vad som menas och den vill att jag ska vara med påprecis allting med olika inloggningar och lösenord.

Lamm får tacka bagge

2012-01-22T17:30:00.003+01:00

En present nr 2 till systeryster på Gotland. Hon fick ett likadant pannband i julklapp, åkte till Paris över nyår - en resa hon fick i 50-årspresent av sin make plus att de firar bröllopsdag på nyårsdagen - och skulle passa på att träffa en gammal skolkamrat med barn i övre tonåren.
Hon hade med sig presenter till kompisen och hennes två döttrar, men det hade inte riktigt framkommit att kompisen hade tre... Så blev hon av med sitt pannband (för att göra en fånigt kort historia lång).

Nu har hon i alla fall fått ett nytt och det är stickat i merino-silke, mjukt som en babyrumpa.

I trygg förvissning

2012-01-17T19:23:00.003+01:00

Jag sa just till en kompis att det är inte helt fel att vara ensam ibland. Själv har jag aldrig haft några svårigheter med ensamhet - och jag vill absolut inte frånsäga mig maken - men tänk sån ordning och reda det är på allt. Tidningar i hyllan för tidningar, köksredskapen i rätt låda, smöret i kylskåpet, brödet i brödburken, rent på diskbänken och nycklarna på rätt ställe:)))))))
Men jag hade offrat all denna bekvämlighet för att få ha honom hemma. Det kände jag redan efter ett par dagar.
Nu har han kommit hem. Något skadskjuten, men vid gott mod, 15 cm långt sår i ryggen med 17 stygn. Man har frilagt nerven i ryggen och tagit bort en massa ben, ligament och brosk som helt enkelt ströp nerven. Jag har bildsinne och ser framför mig hur det ligger två händer över nerven och klämmer till...ouiiiiii
Han tar sig fram medelst rullator som han fått till låns. Även lustiga klotsar för sängen så att den kommer högre upp. En strut för strumppåtagning och en golvplockare.

Och själv börjar jag så smått landa i förvissningen om att detta är början på en ljusare framtid, inte en oviss väntan på en oviss tid med en oviss utgång. Det finns ingen vård för oss anhöriga som står och tittar på när ens partner lider helvetes kval. Sånt tar så mycket energi, man får rycka sig själv i kragen och helt enkelt "gilla läget". Fö ett uttryck som jag tycker är avskyvärt men relevant i det fallet.

Tack för hälsningar på min dubbelsexiga dag, tack för uppmuntrande tillrop när det känts som hopplöst och , jaa jag vill tacka livet.

Min dubbelsexiga födelsedag

2012-01-14T21:10:00.005+01:00

...så här började min födelsedag. Maken ringde från sjukhuset och bad mig titta i bokhyllan i hans arbetsrum. Där hann jag ovanstående kort.
Och i galleriet ett paket som innehöll de verktyg jag mest använder i hemmet, och med LILA greppvänliga handtag. Och en liten tillhörande bag med en massa små fack för verktygen. Jag är nämligen inte bara stickoholic, jag är också en snickoholic
Hade sett annons om detta för flera månader sen och han kom ihåg det och fixade till min dag idag fast han hade så ont och skulle in på operation i torsdags.
Han upphör aldrig att överraska...

Jo, han opererades i går morse och allt gick faktiskt över förväntan. Man har nu sett till att ingenting trycker på nerven i ryggen och han kommer att bli helt återställd. En väntan i stor smärta under mer än ett halvår gick över på några timmar med en relativt enkel operation...
Nu blickar vi framåt och väntar in våren.

Turkosfanatikern

2012-01-14T21:05:00.002+01:00

En speciell gåva till kära kompissan i Skåneland. Hon är turkos-fanatiker.
Ok då, lite lime-ton ibland...

Syndigt rött

2012-01-14T20:58:00.003+01:00

...och en test med tuchmönstrat pannband i mjukaste merino-ull. Jag gillar också det tydliga 40-talsstuket med tvärbandet. Dessa var vanliga bland skidåkare och härrör från det s.k. kärringshucklet med knut i pannan.

Lite läckert tycker jag - även om det blev lite knöligt i pannan med två omgångar dubbelstickat...

Lingonrött

2012-01-10T19:24:00.004+01:00

Fick ett så underbart telefonsamtal idag.
Häromdagen levererade jag lingonkoftan till beställande granne. Hon råkade ha sitt ena barnbarn på besök och skulle inte hinna prova koftan på en gång. Idag ringde hon och var helt översvallande lycklig.
Koftan var nu provad och den satt perfekt. På alla håll och kanter.

"Den är som specialgjord för mig" säger hon.
Vad kunde jag säga annat än - "ja den är ju faktiskt det".

Och det finns väl få saker som går så långt in i hjärtegropen som när andra gillar de alster du tillverkat. Och som just i detta fall, lagt ner alldeles speciell omsorg på.

Fast innerst inne tror jag det var en hel del tur inblandad. Kanske ska spela på lotto?

Neje

2012-01-10T19:20:00.002+01:00

...fick veta idag att våra två öronlappsfåtöljer inte tänker dyka upp förrän vecka 4.
Fy så besviken jag blev. Nu blir det trädgårdsstolarna ytterligare två veckor.

Kanske man hinner bli en vacker trädgårdsbukett under tiden? I så fall är det värt det...

Vojne, vojne, det är andra tider nu

2012-01-09T16:04:00.004+01:00

Fick just besked, igen, från Karolinska som ska operera maken för hans ryggåkomma. Den som varat sedan mitten av augusti förra året.

Han skulle opererats före jul. Men då fick narkosläkarna för sig att man ville kolla upp hans hjärta först. På Karolinska. Maken sa att han gick hos XX, en av landets främsta specialister och att han nyligen varit där. Allt var OK med hjärta och blodtryck och man kunde ju ha enkelt skickat efter hans journaler.
Det var nu bara denna undersökning som avgjorde om och när han skulle få komma i kön för operation och kanske få ett datum.
Ytterligare en månad gick och han åkte på den undersökning hos sjukhusets egen kardiolog som narkosläkaren begärt. Där säger sjukhusets egen hjärtläkare "varför kunde dom inte ha begärt in dina journaler från hjärtspecialisten XX så hade allt varit mycket smidigare och du hade sluppit vänta".

Ingen anmärkning fanns på hjärtat (nu heller) och maken ringde då för att få den eftertraktade operationstiden muntligen av sjukhuset administrativa kö-direktör.
Det blev den 13 januari.

Så kommer det ett brev före jul där man bekräftar att han ska opereras den 17 januari.

Vi firar julen utan att fundera på operationer.

Strax efter jul kommer en ny bekräftelse på operation, den 24 januari.

Efter jul ska han in på för-undersökning inför operationen. Frågar igen om operationsdag varpå man bekräftar den 24 januari. Det kommer ett brev med posten också som bekräftar detta inklusive ett medskick på svampar och bakteriedödande tvål.
Nu har vi startat den Stora Planeringen. Födelsedagar, matinköp, boule-aktiviteter, hundar släkt, vänner, fika, middagar - ja sånt man gör under någon månad helt enkelt.

Idag ringde man från Karolinska och frågar om det är OK att han kommer in den 12 för operation den 13 januari.

Och det sa maken ok till. Nu undrar jag bara hur många tider han ska lyckas få mellan tisdag och onsdag...Håll tummarna!

(jodå, vi är jätteglada för att det blir tidigarelagt, men vi kommer att behöva lägga in oss och rehabilitera nervbanorna när denna pärs äntligen får ett slut. Och det utöver att maken måste avgiftas i sakta nertrappning från sitt morfinanvändande...)

Glädje i postlådan

2012-01-09T15:57:00.003+01:00

Idag kom både Stickmagasinet och MKM. I Stickmagasinet är det en intervju med Nina Sagulin och hon har läst en undersökning som säger att de flesta stickar mest åt andra, inte åt sig själva. Men hon stickar i första hand åt sig själv i tanken, sedan säljs det i butiken.
Ja, det är väl en tanke..

MKM har mycket inspirerande basker-modeller av Bill King plus en hel del mindre ytterplagg, typ sjalar, muddar odyl.

Hur ska jag nu hinna med allt som blev en enda stor gilla-knapp i hjärnkontoret?

Håll pannan varm

2012-01-09T15:51:00.002+01:00

Pannband och pulsvärmare i 4ply superwash-ull. Den blå färgen görs alls inte rättvisa på skärmen. Det är en fantastisk blå ton och bandet är beställt av min goa skolkamrat. Pulsvärmarna var en test så de kommer liksom på köpet.

Ja nu blir det fler pannband åt folket, så himla praktiska när man inte vill stoppa in hela huvet i en mysse. Fast nån har sagt att det är knoppen som behöver hållas varm. Själv är jag lite frusen om öronen så kanske det blir nåt band över till mig...

Bild på tillökningen

2012-01-08T16:22:00.002+01:00

Ja, så här ser den ut, den jag berättade om i förra inlägget. Och visst, jag kunde ha tagit en bild redan då om jag förstått att vissa av mina nära och kära är så nyfikna...

Tillökning

2012-01-08T11:52:00.003+01:00

Vi har fått tillökning.
Ja alltså inte tillökning egentligen, vi har bytt ut den ena till den andra.
2005 skaffade vi en platt-TV på 32". Jo, den var tokdyr på den tiden, men vi behövde en ny TV och varför inte hänga med i utvecklingen.
Den har sedan hängt med i ett par flyttar och hamnat i olika typer av vardagsrum. Innan vi flyttade hit till Larstorpet gick det att ha den på utmärkt avstånd från sitthörnan.

På Larstorpet är vardagsrummet lite avlångt, vi hade hängt den på ena väggen och dragit alla kablar inuti väggen genom ett hål som anlades när vi satte upp just den väggen. Så skönt att slippa se kabelhärvorna.
Men nu går vi mot den fjärde sommaren här på Larstorpet och därmed har vi de facto åldrats lika mycket.
Maken har alltid dragit fram en fåtölj för att se på TV, ja du vet väl hur golven blir då?
Och jag sitter liksom en fåtöljlängd bakom maken, i soffan - och kombinerar ALLTID tv-tittandet med stickning, montering eller annat av nytta! Upptäckte för en tid sedan att jag satt och knep med ögonen, böjde nacken bakåt (har progressiva hyfsat nya glasögon) och efter varje Midsomer-mord (konstigt att det finns nån kvar att mörda) såg jag sämre och sämre.

Vi pratade igenom saken och gjorde en rokad.
Soffan och två mindre väldigt obekväma fåtöljer åkte till kloka dottern vars soffa just nötts ner till benställning.
TV-n åkte till kära väninnan som numera, liksom vi, fått ett helt nytt tv-liv.

Och in kom en 47-tummare, stor som en anslagstavla och först kände jag mig nästan överfallen.
Nu tittar jag på sport. Jag kan se både bild och text. Jag kan se finnar och pormaskar, en och annan vårta eller mousche. Färgen är som ett vackert vykort. Känns som om jag är en i publiken bredvid skidåkaren.

För ögonblicket använder vi två trädgårdsstolar, men i veckan (förhoppningsvis) kommer det in tre fåtöljer. Två större öronlappsfåtöljer som går att ta en eftermiddagslur i samt en lite udda för harmonins skull. Alla tre har dock fotpallar.
Ingen fåtölj ska hädanefter behöva flyttas på för att kunna se ytterligare ett Midsomer-mord.

Jag är helnöjd, maken är helnöjd. Alfonz har tappat sin soffhörna, men han får en egen fåtölj vad det lider...

Från brorsans mönsterbox

2012-01-06T21:54:00.002+01:00

Uj vad han såg allvarsam ut i denna luva av grå/vit kamgarnsull som upphittades i ett skåp. Och mönstret hittades i brorsans program. Simsalabim!

Sista koftan?

2012-01-06T21:43:00.002+01:00

JAAAAA, äntligen! Efter ett par månader och åtta bedrövelser är nu lingonkoftan äntligen klar.
Det gick troll i den från begynnelsen. Visserligen hade vi kommit överens om att den inte skulle bli klar före jul, men jag försökte. Och det resulterade i att huvet var på helt annat håll och jag fick göra om ett framstycke och en ärm.
Man ska inte blanda julklappsstickandet med annat. Har jag nu lärt mig.
Och koftan ska högtidligen överlämnas veckan som kommer och jag tror faktiskt mottagaren blir glad för det.

Har också bestämt (utan att avge sk nyårslöfte) att detta var det sista "stora" plagg jag åtar mig att göra för att jag inte kan säga nej. Ska enbart ägna mig åt små huvudbonader och annat smått och gott.
Just nu i alla fall. Tror jag. Eller kanske...

GOTT NYTT ÅR med nytt rekord

2011-12-30T19:19:00.006+01:00

Tomten hade bla dessa två ljuvliga klappar till mig på julafton. (Tomte var irl kloka dottern). De är inte för maskinstickning, men inspiration, inspiration! Dessutom finns det goaste mönster och jag kan översätta beskrivningar (också medelst provstickning:)))) och
i en av tidningarna fanns en beskrivning gjord av Alice Starmor. Jag har ju hennes fantastiska bok om fiskartröjor.

Och så säger kloka dottern: "Men mamma, vad håller du på med?" varpå jag blinkar till en aning och tänker blixtsnabbt (som man måste göra när man pratar med kloka döttrar och inte omedelbart förstår vad som menas). Jaa säger jag lite trevande, vi har förberett en julafton (där hon och hennes familj var önskegäster), vi har haft systeryster här på besök ett par dagar och dessutom fått gästa kloka dotterns hem. Vi har kört hit och dit och till Arlanda och passade på att bjuda in oss själva på middag hos kära väninnan norromstan och pustade så ut hemma i soffhörnet efter, för vår del, osedvanligt socialt deltagande. Och nu är nyårsafton förberedd.

Så ställde jag motfrågan: vad menar du? Jo, säger hon, du har ju inte skrivit i bloggen sen långt före julafton! Och i tonen fanns en liten uns av anklagande med glimten bakom.

Och det är sant, jag erkänner. Jag har haft dåligt samvete. Men jag tog "bloggsemester". Att blogga ska vara roligt, givande både för dig själv och för andra, att dela med sig av tankar, glädje och sorg - och få gensvar. Både av bloggkompisar och tillfälliga besökare. Och jag har fått det med råge, över förväntan fast inget direkt förväntades, nya vänner, nya impulser, inspiration så jag vet inga gränser ibland.

Jag tyckte det vara bara en kort tid sedan jag härmfirade 20000 besökare och trodde att 25000 nog skulle dröja nåt år eller så.
Det är ett faktum nu, och så lustigt lagom till nyåret, otroliga 25000!!!!

Tack för att du delar tankar, synpunkter, har åsikter, inspirerar, bara finns till därute i cyberrymden. Det betyder så oändligt mycket.

Nu önskar jag dig ett nytt fräscht år och ger inga löften alls.
För varje dag du vaknar är det första dagen på resten av ditt liv. Du har bara ett, var rädd om det!

Tusen kramar och innerligaste nyårshälsningar.

God Jul

2011-12-18T12:10:00.004+01:00

VA!? ÄR DET JUL NU IGEN? Jamen, God Jul och Gott Nytt År då!

Från oss alla på Larstorpet, matte, husse, jag själv (Alfonz), och gullefjuna Ztina, Ztella och Systrarna Larzon, till er alla därute i cyberrymden.

PS Blanda lite vörtkryddor i Larstorpslimpan och det blir en utsökt vörtlimpa till julbordet. Lägg därpå en tunn skiva norsk getost från Gudbrandsdalen och det hela är fulländat!

Det känns på pulsen

2011-12-15T21:38:00.004+01:00

Kom till insikt lite sent i livet...Har upptäckt att både pannband och pulsvärmare är bättre än vad jag tidigare inbillat mig. Har tom börjat använda själv!
Och det översta bandet är gjort av underbar lammull som skänkts av Surtanten - hon som inte alls är sur. Jag fick prov på sorter vi pratat om och det räckte precis till pannbandet.

Och för att bära upp pulsvärmare passar ju krokigubben så förnämligt. Till nästa två par kommer hans ben att gå åt, men som tur är står han ju på en platta...

Och det kanske man skulle behöva lite till mans så här års, nåt som stagar upp kroppen från bak, stök och handling. Och det kanske inte ens behövs nåt som håller pulsen varm...

Ropen skalla, en skalle för alla

2011-12-14T16:09:00.005+01:00

Här är ett urval av årets julklappsmössor. Och jag trodde (tycker ändå) att dessa frigolitskallar är till mycket hjälp när det ska formas och torkas. Men jag undrar hur man satt storleken? Hittills har nästan alla hattar och mössor varit lite stora för bäraren.

Eller kan det möjligtvis vara så att släkt, vänner och bekanta är ovanligt småhövdade? Och innebär det i så fall att man omger sig med nära och kära som inte kan kallas tjockskallar? Och om man har ett litet huvud, har man då motsvarande volym på hjärnkontoret?
Jaha, nu blev det nåt att fundera på igen...

En blondskäggad tomte som Lucia?

2011-12-13T13:43:00.004+01:00

...och Lucia har inte riktigt hittat hem till mig så jag får önska alla en trevlig Lucia med denna tomte istället.
Stearinljuset i vårt lilla köksfönster är dryga 40 cm långt och står på en hållare som är 18 cm. DÅ kanske du förstår ungefär hur lång tomten är.
Fick honom av kära väninnan långtbortistan nyligen. Hans luva har en bit ståltråd inombords och hans kropp är fylld med sand. Det innebär att han landar rakt även om han blir satt på snedden.

Och jag älllsskar tomtar som man bara ser näsan på...

GLAD LUCIA önskar tomtarna på Larstorpet

Restgarns-blues

2011-12-07T09:43:00.002+01:00

Sista minuten-klapp av restgarner. Eller till värdinnan istället för en blomma. Pannband och pulsvärmare är bägge undervärderade små plagg. Har inte förrän nu upptäckt vilken värme en liten pulsvärmare sprider i kroppen.
Just dessa är gjorda i Alpaca-ull och rena kaminen för en frysloppa.

Och får man tro vädergubbarna så blir det många frysloppor till helgen och då räcker nog varken pannband eller pulsvärmare. Då får vi ta fram tunga artilleriet av mössor och tjocka vantar.
Vilken tur att jag gjorde så många i vintras...

En julros - för ro skull

2011-12-07T09:21:00.003+01:00

Julrosen måste vara bland de vackraste den här årstiden. Har länge önskat mig, men plånboken och jag är inte alltid överens. Fast nu slog jag till på en julmarknad och fick ytterligare en i present och kan således ståta med två plantor plötsligt. De ska hållas liv i fram till vårkanten då dom åker ut på mycket bestämd plats. Sedan ska de aldrig flyttas på.

Blommor av alla slag är det vi behöver vila ögonen på den här årstiden. Titta bara på ett stolt exemplar av vit Amaryllis här till vänster. Dessutom doftar den svagt och är verkligen en ljusglimt i mörkret.

Människor omkring oss

2011-12-04T12:35:00.001+01:00

För övrigt hade vi en kanonlördag med först julmarknad och sedan glöggparty för de närmast boende runt oss (plus några andra långtbortistanboende - så roligt att dom orkar ta sig hit) och så kom regnet och blåsten.

Det är tur att julen inte räknas i väder, även om pyttelite vitt varit mysigt. Näe, utan alla goa som delar vår glögg, och lite annat, hade vi kunnat lägga ner hela verksamheten. Tack för trevliga stunder, året runt.

...och NU ska jag fortsätta med pannbandet som är omgjort sjutusenåttahundrasextiotolv gånger...

Huvudverket

2011-12-04T12:19:00.002+01:00

Ja, det blev namnet på min blivande hattomöss-verksamhet. Jag upptäckte att det räcker inte att bara ha en idé, man måste också bestämma hur den ska exponeras, vad den ska användas till och vad som finns tillgängligt på internet. Betr Hattstugan och en del andra suveräna förslag från er kära vänner, så var det mesta redan upptaget. På både det ena och det andra.

Satt och lekte med orden samtidigt som jag kollade om namnet var ledigt på tex blogger. Och det blev Huvudverket, som också får ståta med egen mailadress i samma namn. Och när de bitarna stämmer så är det ju bara att slå till snabbt och hänsynslöst:))

Sen tänker jag rent praktiskt, namnet måste också passa de små etiketter jag syr på alla mina alster. I det här fallet blir det ca 30x10 mm och det är inte så jobbigt att sy fast...

Klagomål, men bara yttepytteliite

2011-12-02T16:43:00.004+01:00

Nu måste jag få klaga, bara liiite. Eller rättare sagt, jag behöver nog hjälp.
Jag har missat något stort, antagligen, med min KH940. Jag fattar helt enkelt inte när den byter varv.
När släden dras till vänster runt gränsmärket för mönster, så blinkar varv 1. När man drar till höger och sätter in mönsterfärg så blinkar fortfarande varv 1, men drar man släden 2 mm till vänster igen så ploppar varv 2 upp.
Och avsluta en mönsteromgång görs när den visar varv 1 igen. Blinkande.

Hur i hela friden ska jag veta när det kan stickas enfärgade varv mellan mönstren?
Har försökt följa den inbyggda varvräknaren, men tappat hela stickningen. Trots att den ställts in på varv 1 när det varit mönstervarv 1.

Enligt beskrivningen är man på det varv vars siffra blinkar...

Och det är samma problem med spetsstickningen. Där har man varit bortskämd med en släde, nu ska det till två slädar och det blinkas när bara huvudsläden ska användas och det blinkas när varven påbörjas...Mycket blink blir det.

Älgarna tror väl man startat stora vårflörteriet under skogspromenaderna. Där man trevar sig fram - blinkande:))

Självaste hjässan

2011-12-01T20:20:00.004+01:00

Ska ta mig en ordentlig funderare över namn när julfirandet är över.
Stickeriet får läggas åt sidan till förmån för saffransskorpsbakeriet. På lördag har vi de allra närmaste grannarna på glögg och pepparkakor. Vi började första julen här på Larstorpet och nu har det blivit till en mycket trevlig och givande tradition. I all enkelhet samlar vi ihop oss cirka 20 personer, dryftar året som varit och önskar varandra en skön jul. Opretentiöst.

Men under tiden, en annan fundering; När jag gör mössor, oavsett resår, slät, mönster, tuck, spets, så delar jag toppen för luvorna och minskar i var sida.
För sotarmössan (alltid resår) drar jag ihop toppen. Likadant med tonåringarnas hängluvor.
Men vilket är enklast när jag vill ha en snygg hjässa på en rakstickad mössa? Delsticka tex 4 delar har jag testat och det blir så däär och är bökigt.
Är det trots allt enklast att jämnt fördelat minska maskorna och flytta ihop dom allteftersom? Ungefär som när man handstickar och minskar? Många maskor blir det...
Och jag menar nu bara rakstickade mössor. Som jag vill få att bli rundad ungefär som en kalott på hjässan.
Eller har jag huvet under armen igen, finns det något som är så busenkelt så det gått mig förbi?

Jaa, sånt här går jag och funderar på medan skorporna torkar i ugnen...

Huvudsaken är...

2011-11-30T21:42:00.003+01:00

...en katt bland hermelinerna? F´låt, e man ciperad så e man! Emanciperad alltså. Därför fick även ett manshuvud komma hem till flickorna. Och här provas en mössprototyp från grovis som jag gjorde till maken och den passade perfekt.
Nu funderar jag på att enbart ägna stickeriet åt mössor, hattar, vantar och andra "småsaker". Idén passar både min brist på tålamod och besparar axlarna en del från stora tröjor/koftor. Och perfekt montera i soffhörnan...

Den stora frågan är om det ska döpas till Hattstugan, Hattlöst, Huvudlöst, Huvudlösa eller Huvudsaken?
Vad tycker du?

Åren går...

2011-11-27T11:18:00.003+01:00

Hade igår en heldag i alla bemärkelser med en gammal barndomsvän/klasskompis. Vi fann varandra igen på StayFriends.
Ibland kan man inte förklara vad det är som gör att kontakten tappas. Man utvecklas olika, får olika intressen, växer isär helt enkelt. Klasskamrater är lite som kolleger, man väljer inte själv. Men har man som vi, haft kul även på icke skoltid så borde det finnas nån form av kemi emellan.
Frågan är då om åren gjort nån skillnad.
När vi pratat igenom barndomens uppfattningar om olika händelser kunde vi enkelt konstatera att allting är inte alltid vad det ser ut att vara. Men som barn/tonåring tror man nog att det är så.
Nu fanns det flera anledningar till att vi kom ifrån varandra och glädjen var desto större när vi nu både mejlpratat i massor och så äntligen träffats.

För mig kändes det som att bara fånga upp den där avslutade tråden igen -
den som gick av för 52 år sedan:)))
Tack kära du.

Fotograferad stickkonst

2011-11-24T16:07:00.004+01:00

Av flera anledningar har jag ännu inte införskaffat DaK, varken sjuan eller åttan. Men kollar man bloggen http://stickmanikern.blogspot.com/ ("Mellan konst och kläder" här till höger), så inser man omedelbums vilka oändliga möjligheter som finns med det programmet. Och har man dessutom den konstnärliga ådran som denna kvinna besitter så kan man uträtta stordåd. Hemskt roligt att se hennes otroligt kreativa skapelser. Man får impulser till, kanske inte fullt så stiliga varianter, men det måste ändå medges att hjärnkontoret börjar arbeta lite extra med mönsteridéerna.
Kreerade mycket själv ett par år (på hålkort!!!!!!!) tills jag upptäckte att det det inte finns mer under solen. Det mesta är redan uppfunnet, eller i varje fall mycket, mycket likt. Alltså är man ganska enformig när det gäller stickmönster på maskin. Och att man de facto kan ta ett foto av ett motiv och göra mönster av detsamma i DaK, ja, det övergår mitt tekniska sinnelag.

Och det medför, helt odiskutabelt, att de idéer som är både udda i utseende och framtagna på ett udda sätt, verkligen sticker ut från massorna.
Så ta en titt och njut.

(Ps - såg du att jag kunde länka nu::)))

Mummas hjältar

2011-11-22T19:25:00.003+01:00

...här är nu två av mina tre hjältar, Trean och mellanbrodern. (Storebror (16,5) hade annat för sig - som stora bröder oftast har:)
Bägge bojsen iförda mummas alster; mössor, halsduk och muddar. T (14) är lite gråsvart i höst och Trean (2,5) vill bara ha elefanter och apor...
Kan inte tänka mig gulligare och snyggare modeller, som dessutom älskar stickat, vilken lycka!

...som grädde på moset

2011-11-22T15:58:00.004+01:00

hittade jag en länk som berättar allt om tovningens hemligheter. Kanske inte just olika maskinvaskningsvarianter, men hur ullen beter sig. Jag visste till exempel inte alls att ju fetare garn, desto bättre tovning (erkände hon som hade garnaffär på 70-talet. Å andra sidan var jag asfalthippie och ägnade mig bara åt blommor ...).
Det är alltså därför Vartoftas otvättade (och billiga) ull är så bra. Och samma i färg innebär att när det är färgat så är det tvättat och då försvinner en del av de braiga egenskaperna för tovningen.
Undras om man kan färga själv under själva tovningsögonblicket, dvs slå två flugor på käften?

Nu har jag så mycket tester att utföra så jag får be tomtemor att sticka julklapparna:))

http://norsknettskole.no/fag/ressurser/itstud/v01/261-Toving/metoder.htm
(jag kan inte länkningsvarianten på blogger, så den som är nyfiken får kopiera strängen)

Kanske lite i hatten...

2011-11-22T10:58:00.002+01:00

Ett försök att medelst fyra delningar på knoppen göra hjässan fri från hål och ihopdragningar.
Shetlandsull på KarlHenrik.
Har en magkänsla att 20-talet snart är tillbaka och det ska vara pottor då, helst med liten blomma i samma färg alt silver/guld. Kampes dubbla 2 tr på Grover.
...och snygghatten, kanske möss/hatt. Går att ha till allt och ALLA är snygga i den. I detta fall är den petrolblå/grön med en silvrig blomma.
Ytterligare en potta - i olivgrönt - där blomman ska ändras till egna färgen. Denna, liksom hatten ovan, också stickat i Kampes 2 tr.

Försökte göra en basker på Grover. Den får inte vara med på bild för den blev så liten så den försvann...

Nu är jag uppe i 3 totalförstörda mössor. Undrar hur många till det kommer att bli...

.Centrifugalkrafter i farten?

2011-11-22T00:07:00.004+01:00

...och här på Larstorpet råder dimman.
Har gjort flera mössor och hattar (snart har jag bild) och blir så förvånad över hur garnerna reagerar i tvättmaskinen. Har ibland fått börja med 40 gr och ändå gå över till 50 för att det ska hända nåt.
Och när jag tagit samma garn(!!!) på 50 gr direkt så har det misslyckats.

Det absolut bästa hittills i filtningsväg har varit billigaste 4-trådiga garnet från Vartofta (otroliga 36/hg för antracitgrå, de ljusare endast 27/hg), tjocka Tuva och 2-trådiga Tove (dubbelt). Även Kampes 2-trådiga (dubbelt) fungerar om man inte låter maskin gå för länge på 50 grader.
Och det är nog där jag gjort fel. Har satt äggklockan på 30 minuter förut och tog nu 35 av någon outgrundlig anledning och mer behövdes inte för att förstöra två mössor.

...eller är det tiden på centrifugeringen det hänger på????

...fortsättning från föregående sida

2011-11-17T21:03:00.003+01:00

och som pricken över i:et fick jag göra om det där framstycket ytterligare 2 ggr. Först för att jag gjorde fel i upplägget med hålmönster. Sedan för att jag - efter att ha "sytt ihop" upplägget med msp 9,5 - fortsätter att sticka hela framstycket på msp 9,5.
Jag kan berätta att framstyckena inte blev lika varandra.

Och jag fick nu två framstycken att repa upp för att garnet ska räcka. Och hur kul är det med ett ganska tätt tvåfärgsmönster?

I hatten på lingonröda tuvor

2011-11-17T15:53:00.004+01:00

...så här kan det gå när huvudkontoret tar en time out. Originalet är grå botten med röda lingonkvistar (förstås). Men jag befann mig i Kina tankemässigt och fortsatte helt sonika med den röda som bottenfärg när jag gjort upplägget till koftans framstycke.
Bara att börja om från början... (fast jag funderar på att göra så här med ärmarna, det blir en ganska lustig effekt).

Jag verkar fastna i saker jag själv gillar extra mycket. Här ytterligare en hatt, men nu gjord i dubbel Kampes 2-trådiga melerade garn. Effekten blir verkligen kanonsnygg och det här blir nog också min alldeles egen hatt. Tvättade i 50 gr ca 45 minuter. Och jag är nästan 100 på att jag får ut en hatt till av mina totalt 2 hg.
"Hattstocken" inhandlade maken ett par stycken. Finns på Gordons butiksinredningar i Farsta utanför Stockholm till det facila priset av en hundring. Privatpersoner får handla i butiken men företag får dessutom handla online på nätet. Formen perfekt för mina hattar och de andra mössorna.

...och som vi njutit av dagens solsken - mums!

Håll tratten

2011-11-16T11:26:00.002+01:00

...maken (som klarar en kort stund på köksstolen) fick uppdraget att rensa alla trattisar en godhjärtad granne kommit med.
Nu är de (trattisarna) utströdda på tidningspapper över hela golvet utanför ateljén och de får märkligt nog vara ifred för Alfonz. Jag befarande att han skulle ta en i munnen och kasta upp i luften som han gör med vissa saker, men han bara nosade och gick därifrån.
Så nu har vi helt och hållet fyllt vinterns svampförråd, uj,uj,uj, vilka rätter det ska bli!

Elastisk resår inte självklart

2011-11-14T17:30:00.005+01:00

...blev ju bara tvungen att lägga ut barnens elefantmössor. Inte riktigt de rätta färgerna på skärmen, som vanligt.
Trean (2,5) fick en elefantmössa som han nästan sover med. På dagis är hans mössa mer än önskvärd och värst är hans lilla bästis Ida som gör upprepade stöldförsök av hans favoritmössa. Då tyckte Treans ömma moder att han behövde en mössa att byta med, plus att hon ville presenta Ida en alldeles egen elefantmössa. Sagt och gjort, det blev knallturkos och cyklamenrosa. Medges att det kan tyckas en smula genusberoende, men jag såg framför mig hur man hittar ungarna i parken ungefär som man ser flaggorna på barncyklar:)))
Och av samma grå som elefanten provade jag att göra en fuskpolo till Trean. Han tycker alla halsdukar är onödigt långa och fastnar överallt.
Jag tänkte mig det här stuket i två delar som sys ihop i sidorna.
Men käre värld, hur gör jag för att avmaskningen av resåren inte ska bli så stum? Jag tror inte det här kommer över Treans huvud, det måste bli mer elastiskt. Tänkte tanken att börja från halsen istället, men då får jag samma problem med oket...
Någon som har ett bra tips så mottages det med stor tacksamhet...

Både mössor och fuskpolo är gjorda i Yeomans merinoull, underbart mjukt för de minsta. Och finns i 500 grams-koner hos Brother-shopen. Väldigt praktiskt att slippa nysta hela tiden.

...och slutligen - jag tycker Silver Reed gör väldigt mycket snyggare resår. Nu har jag sagt det också. Nu ska jag vara tyst. Ett tag i alla fall...

Tomten är tidig i år

2011-11-14T16:38:00.003+01:00

...och just när jag trodde att dagen inte hade nåt speciellt att bjuda på så dyker det upp ett paket i brevlådan.
Johoda, ifrån Surtanten (hon som inte alls är sur utan en mycket rar madame) och med egenspunnet garn. så mjukt som en barnakind. Och dessutom härliga entrådsgarner, garnprov och som grädde på moset en chokladkaka.
Hur ska man nu klara att hantera tågordningen?

I all enkelhet, men stort i tanken, TACK.

Ommöblering

2011-11-13T17:15:00.004+01:00

...och jag har ingenting nytt att visa upp!!!
Har istället möblerat om i två rum, fått ordning i lilla "shopen" med strålkastare och en del andra attiraljer samt haft öppet hela helgen. När man bor i skogen handlar det i första hand om att folk som far förbi på landsvägen ska vänja sig vid att här finns fotokonst och lite stickat.
Och det blev i alla fall två nyfikna som dök upp och skulle återkomma före jul. Visst, det är ju sånt man säger, men jag blir lika glad om de dyker upp efter jul.

Vi har haft våra mycket trevliga "långvägsgrannar" (mer än 15 minuter emellan oss) på lite fika i höstrusket. Vi har känt varandra sedan 1989 men aldrig sas "umgåtts".
Nu berättade frun i huset att hon skrivit dagbok sedan 70-talet när de köpte sin, då lilla sommarstuga här. Det är nu ett fantastiskt vackert rätt stort hus med flera småhus omkring.
Och nu har hon gett sig den på att skriva ner allting på datorn, som en bok, att ge till barn och barnbarn innan hennes syn försvinner helt med gula fläcken. Sorgligt i sig.
Jag blir alldeles varm och rörd av sånt. Visst har man väl skrivit av sig, men snudd 50 år, varje dag, ibland flera sidor! Vilken guldgruva för barnbarnen.
Även för en själv förresten. När hennes man påstår att de målade grinden andra gången 1985 kan hon - till skillnad mot mig - med säkerhet säga att det skedde först 1986. Eftersom vi tjejer också alltid har rätt.

Hon kan också -nu i likhet med mig - berätta att den 20 oktober kom snön hit förra året. Fast jag kan inte riktigt bestämma vilket jag tycker är bra eller dåligt, kanske bråligt - snö som kommer i oktober och man inte har en aning om att den tänker stanna flera månader, det är ju så vackert. Eller denna baskade dimma med kyla som får Baskervilles hundväder att framstå som semester på Kanarieholmarna.

Och vad det än blir så kan du inte påverka det. Bara att ge upp, tända flera ljus och ge dig på stickningen:))

...en härlig dag

2011-11-07T16:35:00.001+01:00

Hatten med stort H klar och den blev verkligen kanon i Tuva. Till och med jag ser lite läcker ut i den, jag som inte klarat av en hatt de senaste 60 åren! Hatthuvudet spårade kära väninnan norromstan upp i en affär och nu har vi beställt fler. Visserligen genomskinliga, men toppenform för hattar. Och egentligen är det en sparbössa:)))))
Nr 1 av dagens skörd i brevlådan. Beställde från nåt ställe i uk och magasinet är packat med fair-isle-mönster. Bara att rita av och köra igång. Och de är för både 12 och 24 maskor, hm Grover, here I come:)

Nr 2 i brevlådeskörden var månadens MKM . Den är ännu inte tittad i så jag har inga åsikter alls mer än glädjen över leveransen.
Och till sist, jag gjorde det. Ett bakstycke på min tidigare påbörjade rönnlövskofta. När upplägg och allt annat var klart och det skulle kodas in mönster så upptäckte jag att det senare inte ens var gjort! Alltså fick upplägget hänga där medan jag snabbt (faktiskt!) knappade in mönstret på 24 maskor gånger 43 varv.
Den är ju gjord i Ullcentrums finull, men det här garnet är mycket mer lättstickat på SK280 än på KarlHenrik. Förstår inte varför. Det verkar som om garnet är aningen för grovt för maskinen. Ensamt kanon, men två färger, nähä. Så jag gör nog ärmarna i enfärgat för mina axlars skull.
Här är faktiskt konerna i shetlandsgarn från Carina avsevärt mycket bättre. Något tunnare och mycket mjukare. Det blir nog ett par färger till därifrån...

För övrigt har flickorna på Zturekompaniet inte visat sig ute på hela dagen så dom hämtar sig nog efter chocken igår.
Alfonz och jag träffade hundvänner i skogen och lärde oss en genväg över järnvägen. Nu kan vi runda skogen istället för att gå tillbaka samma väg. Helt fantastiskt!

Vilken härlig dag det blev:))

HJÄLP med resåreländet

2011-11-06T17:19:00.004+01:00

Avstrykarplattan till resårsläden "släpper taget" om knoppen på släden vid minsta lilla motstånd. Trots att allt är ihopskruvat rätt. Det har jag löst tillfälligt på detta vis; två små säkerhetsnålar som gör att knoppen inte kan halka ur.
Den här linjalen till resåren är toklång - och det är den korta! Ska man göra tex en barnresår så hänger och slänger linjalen, även med tyngder.

HJÄLP skulle jag behöva, om sådan finns, för tips om hur avstrykarplattan kan bli oberoende av säkerhetsnålarna och ifall någon känner till om det finns kortare resårlinjaler.

Jo, plattan är sprillans, tror jag, men det är ju inte släden...

...den har inte tre kanter

2011-11-06T15:01:00.005+01:00

Har en foto-kompis som alltid vill att man ska gissa vad bilderna föreställer. Och här blir det lite åt det hållet...
Jo, det är tredje eller fjärde hattförsöket. Denna gång har jag tagit i så det sjunger i maskinen. Garnet är Tuva i grovisen på msp 9. Den måste bara tåla en frostnatt. Dvs klara av att tvättas i 40 gr.
Jag tror inte Trean blir särdeles extra glad åt ytterligare en hattmodell till nallen och lejonet. De har redan fått både hatt och basker.

För övrigt har duvhöken slagit till och tagit Zture, vår silkestupp. Och systrarna Larzon hade kommit över stängslet av pur rädsla. Ztella låg och ruvade och märkte ingenting, Ztina undrade bara var de andra hade tagit vägen. Och Alfonz visade med all icke önskvärd tydlighet att han är en terrier.
Det är trist, men hönsen kan klara sig utan tupp. Vi skaffar nog inte en ny eftersom vi inte vill ha kycklingar. Zture var en morsk tupp som försvarade sina damer, frid över hans minne.

Och när detta hände satt jag vid KarlHenrik och försökte mig på spetssläden. Jag säger bara tre saker; sticka spets - inte!
Har också testat lite på resåren och det gick betydligt bättre. Kan nog tycka SK280 är lite enklare, men inser samtidigt att allt är en vanesak. Jag har gjort ett (1) resårförsök på KarlHenrik och stickat resår i 25 år på 280:an.

En vacker dag tar jag tillbaka allt jag sagt som kan användas emot mig...

...en garnoholic i farten

2011-11-05T14:48:00.005+01:00

...mer av Kampes tvåtrådiga. Deras färger är som bottenlösa pralinpåsar:)
Så har jag inhandlat shetlandsull av Carina. Den blir helt fantastisk i KarlHenrik. Har haft en provlapp i fickan inför besök i knappaffären och jag längtar efter att få göra nåt riktigt vackert av ullen. Väntar också på att Carina ska trolla fram en lingonröd så jag får sticka en lingonkofta åt en snäll granne...

Snälla grannar ska man vara snäll emot:))

Och den pågående syfestivalen på Älvsjö-mässan tänkte jag utebli ifrån denna gång. Dels pga att jag inte har garnbehov (!?), dels pga att jag fick ett horn i sidan till arrangörer och föreningar efter de två förra omgångarna.

Jag kan möjligtvis gå med på att det är långsint av mig...

...bättre två böcker i handen än en bok i skogen

2011-11-01T15:36:00.006+01:00

Kerstin Ekmans senaste, ett måste. Kanske man kan lära lite om skojarbranschen...:)))))
...så enkla modeller. Och vilka färgkombinationer. Man behöver lite skjuts ibland...

Mumsfillibabba var den här mönsterboken. Egentligen inte alls så mycket nytt mönstermässigt, men sammansättning och modeller var både trevliga och enkla. Många gånger är det enklaste också det vackraste.

I morron blir det en tur till kära väninnan norromstan och hennes terrierpaket. Då ska vi sätta upp SK280 med ribber och lite annat som hon köpt av mig. Och jag nattar över så det lär bli en riktig tjejkväll med oerhört mycket viktigt prat om stickat. Kanske nåt glas vin slinker ner...

För övrigt är friggan färdigmålad interiört. Men jag är fortfarande på lyran. Måla tak, väggar och golv på 10 kvm kräver sin tribut. Och det är inte billigare (eller nyttigare?) än vin...

Novemberdisigt både här och där

2011-11-01T00:11:00.005+01:00

...såg just att klockan klev över till 1 november.
Den dagen 1980 var det Alla Helgons Dag och då gifte vi oss och hade spökparty med knäckebröd, salami och ost. Följaktligen för 31 år sedan.

Ujujuj vad tiden går, så roligt vi har haft och så mycket vi har gjort tillsammans. Maken väntar fortfarande på en operationstid (har svåra ryggsmärtor sedan mitten av augusti) och jag väntar fortfarande på att allt ska bli som vanligt.

Chocken efter stickmaskinsmarodören har lagt sig, men den där riktiga stickglädjen har inte infunnit sig. Eller också är det bara hösten som gör att både humör och dagar blir lite mörkare. Trots detta faktum älskar jag höstfärgerna.
Alfonz the aussie (hund) och Zturekompaniet (våra 5 silkeshöns) gillar inte den nya tiden med en timme tillbaka. De kan klockan.

Men jag målar vitt, vitt, vitt i friggeboden där vi har lilla "shopen" med våra resp alster. Både tak och väggar. Golvet blir ljust grått. Himla fräscht blir det.

Förbanna inte mörkret - tänd ett ljus:))

Höstlövsfärger

2011-10-28T11:20:00.003+02:00

Jag älskar hösten. För färgerna. Köpte för länge sedan 1 tr ullgarn från Estland i en liten garnshop i Trosa. Blev så inspirerad nu när det dök upp i samband med garnstädningen(!)
Och så klart på KarlHenrik940. Och det räckte med 100 gr till en barntröja ca 4 år.

Maskinen har en tendens att släppa efter i början på varven - det blir lätt öglor. Trots ny garnspänning och kontroll. Enklast är att man håller lite i garnet men det ska egentligen inte behövas om spänningen fungerar korrekt. Men jag vet sen tidigare att garn som är lite "knotigt" lätt beter sig "knotigt" i många sammanhang. Men det är sånt liv i garnet och känslan med strukturen gör nästan att man blir lite euforisk, som om garnet kunde plockas i naturen...

Blir det tid idag så ska spetssläden testas. Vilken spänning...

I går kväll kom han KarlHenrik 940

2011-10-27T09:47:00.005+02:00

Får jag lov att presentera - mitt första verk i brorsan! Allt fungerar. Ja, jag har ännu inte hunnit testa resårbädden, men...

Och det var det här (mest vitala) som fattades vid köpet, huvudsläden och avstrykarplattan,
Maskinen går så tyst och mjukt så det är en fröjd att sticka på.

Kära kompisen grovis fick nya skydd till resårbädden. Skyddar både bädden och det man stickar på ovanför.
Tyvärr var de slut till brorsan, men jakten pågår.

Och nu mina damer måste jag få ställa några frågor och hoppas förstås på benäget svar:
1. Vad är enklast vid delstickning utan mönster?
2. Dito men med mönster?
Jobbar ju mycket med kilar och manualen är minst sagt omständlig. På 280 och 155 ställer man ju bara om spakarna och den undviker nålar jag satt i D-läge.
3. Är det verkligen ett måste att dra ut släden på skenorna vid mönsterstickning?
Känns som om jag hade behövt en halv meter längre armar...
4. Till sist - finns det något bra knep som gör att flotteringarna "vävs in" på baksidan?
En kompis provade Lingon-koftan igår och så klart hon fastnade med fingrarna i mönstret...

Som sagt, hittills är jag positivt överraskad. Har ju bara jobbat med Silver Reed i alla år. Och enda anledningen jag kan förstå att Silver Reed är så mycket dyrare än Brother-maskinerna måste vara rena känslan. Det är mer rostfritt blankt på SR. Känns inte fullt så "japanskt" (fast den väl tillverkas där idag), känns som snäppet lite högre kvalitet helt enkelt. Å andra sidan tycker jag det blänker mindre i ögonen av brorsan. Kanske mer aluminium i plåten där, jo, den är lite mattare. Och tystare. Så hittade jag till ljudknappen och jag kan lägga in mönster. Och sticka mönster.

EUREKA är allt jag kan säga. Nu ska det stickas och hållas tyst.

Stickat i väntans tider

2011-10-24T11:52:00.003+02:00

...det blir lite lek med grovisen i väntan på brorsan. Och det är jätteroligt att det är en resårbädd till grovisen också. Alla mönster passar inte de grova garnerna men det här tyckte jag blev bra. Mönstret snott från någon stickbok. Det är också väldigt snyggt på standardstickaren.
Ja inte vet jag vad som hände med kameran, blev det för blått kanske? De bakre tofflorna är alla i olika blåtoner, från gråblå till turkos.
Ett par snygga grå gick åt när barnbarnet T på 14 år var här och gick igenom lagret. De ska användas till en skolpjäs där han ska vara troll och han tyckte det var perfekta trollskor!!!

Visst blir det lite gjort av både det ena och det andra när man nu går i väntans tider. Och det är bra tid att använda för att försöka sätta sig in i maskinen. Via manualen alltså.

Sen får man se om verkligheten överträffar eller om det blir tvärtom...

Rapport från en programmerare

2011-10-24T00:16:00.005+02:00

HA, säger jag bara - innan jag ens hunnit prova om mönstren fungerar!!! Jo, jag har tillbringat ett par timmar varje dag och programmerat in mina favvismönster i brorsan.
Det är inte alls svårt, och när fingertopparna väl kommit igång går det riktigt fort. Det är bara lite svårt att vänja sig vid pipet som varje "maska" avger.

Det blir alldeles olidligt spännande nästa vecka när paketet från Brothershopen dyker upp och resterande delar till brorsan kan sättas på plats. Har förstås också beställt extranålar, tryckstång, alla små verktyg osv. Plus skydd till resårbädden, nödvändigt. Och huvudsläde med alla tillbehör. Och Hasse är så otroligt bussig. Har tagit begagnade delar där han tyckte det kunde duga och om de varit fina, för att hålla nere kostnaderna.

Ja det blir ett dyrt kalas, men lägger jag på så tycker jag inte det är så oävet i alla fall. Jag gav fem för huvudbädd+resårbädd+stickmaskinsbord+fyrfärgsväxlare och knappt lika mycket till nu, men då är det en del smått och gott extra som jag ändå tänkt inhandla. Och faktum kvarstår, själva maskinen är så gott som oanvänd, ren och fräsch.

I den långa väntan tar jag och stickar upp flera tofflor till folket...

...så rätt jag tänkte och fel det blev

2011-10-20T12:43:00.002+02:00

...du kanske inser hattens storlek på Mozarts huvud när du ser lyktljusen och den lilla snusdosan.

Suck, man kan inte lyckas jämt...
Stoppade den i 50 gr tillsammans med tofflorna, men dom är ju stickade på mycket grövre garn och på varannan maska. Ibland blir det helt enkelt kortslutning.

Fast Trean blir glad, passar nog till hans nalle:))

Smakrikt?

2011-10-19T10:18:00.001+02:00

Har idag fått ett glöggrecept av en kompis. Det låter verkligen jättespännande och nu åker jag iväg för att inhandla det nödvändiga.
Receptet ligger under fliken Smakrikt.

Man hinner precis få den klar tror jag, för himmel och pannkaka, det är snart jul.

Du måste först införskaffa en 10 l hink...

...och därmed basta

2011-10-18T22:18:00.003+02:00

Man ska undvika att ge sittplats för otrevliga händelser i livet. Det tar på tok för mycket energi av det goda man istället kan dela med sig av. Och njuta av.

Jag har gjort en hatt på grovisen. 2 tr ullgarn från Yllet, en liten snutt jag hade kvar. Det går ju nästan inge garn alls när du ska tova en lite brättad hatt. Kanske jag lyckas denna gång. Kommer på bild i tovat skick...

Och så undrar jag om det är fler i församlingen som får två av varje mejl, exakt samma tidpunkt är de från också.
OK, jag ser mig som extra rikt belönad av alla uppmuntrande axlar:))

Måste bara berätta...

2011-10-18T10:58:00.002+02:00

att när jag föreslog säljaren av 940 att stå för en del av kostnaden för alla vitala delar som saknas så anklagar hon mig för att "på detta sätt få ihop till nya delar för mina andra maskiner".
Kul med folk som har humor.

Nu har jag bett henne att inte besvära mig mer så härmed stor PUNKT.
Den som vill undvika hennes affärer på Blocket kan få namnet av mig.

Garnoholikfasoner

2011-10-18T08:50:00.004+02:00

Är det inte ljuvliga färger? Kampes ullgarn. Hittade jag i Barbros Garnbod som ligger mitt i skogen i Sorunda. En lada full med garn. Garnoholikern i mig gick nästan bärsärkargång.
Men jag hade bara dessa med mig hem, 2 hg av varje.

Till flera tofflor.

I glädje och sorg

2011-10-17T17:26:00.005+02:00

Vet ni att ibland tror jag vi har en liten ängel som sitter där på axeln och ser till att vi inte ska drabbas av mer än vi klarar av att bära. Jag har två, en änglalik och en mer bitchig variant.

Det visade sig att Brothershopen (pusspusspusspusspuss) hade allt som saknades. Och den där huvudsläden till 940 är ju inte precis nåt som ligger på lager och väntar på en köpare.
Så snälla Hasse ordnar allt.

Mitt alternativ, innan denna vetskap, var att säljaren får ta tillbaka maskinen och jag skulle få pengar tillbaka.
När jag berättade hur mycket det skulle kosta att ersätta allt som saknas och att priset för hennes maskin bara skulle bli en ytterst liten del mot det begärda (och betalda) så tog det stopp.

Efter en del dividerande med mig själv, maken och det faktum att elektroniken gick igång så att jag kunde programmera ett eget mönster, bestämde jag mig för att ringa damen och erbjuda att vi går halva vägen var.
Då hade hon "hunnit fundera och hade en klar bild" av vad paketet innehöll. Det satt ju en släde på resårbädden och det satt ju en släde i locket på maskinen - "hur många slädar ska det behövas egentligen". Hon fattar helt enkelt inte att det behövs en huvudsläde med avstrykarplatta och dito till resårbädden, för att öht både huvudbädd, resår och spets ska fungera. Och jag orkar inte längre förklara. Då hade jag ändå skickat en bild på hur KH940 ser ut i sin väska.Jag kommer fortsättningsvis icke att inhandla stickmaskiner utan att ha mikrogranskat det hela först.

Så förhoppningsvis slutet gott, allting gott och visst får man väl säga välkommen ändå till brorsan. Det kostade mig ca 3000 extra, men maskinen är så gott som ny och elektroniken fungerar (vad jag kan se av programmerandet i alla fall). Jag blir bara så upprörd, både för den otroligt imbecilla (eller smarta?) säljaren, och, mest, för mitt eget idiotkorkade, obegåvade, dunderstupida handlande.

Ärliga människor, finns dom? Och jag får väl försöka sälja många, gladfärgade tofflor...

Inte bara elände...

2011-10-16T15:23:00.004+02:00

Dessa tofflor gjorde jag i går kväll - på grovisen - efter Lindas jättebraiga beskrivning. Mitt livs första tovade tofflor.
Garnet är Kampes 2 tr ullgarn (enda jag hade hemma) och tog det dubbelt. Den 4 tr borde då vara kanon. Och 2 hg gick det åt (och blev över) till minsta storleken. Jag tvättade först i 40 grader och inget hände, men vågade mig på 50 gr och DÅ hände saker! Formade sen på egna fötter.
De är fantastiskt tjocka, goa och täta och jag är jättestolt! Kanske en virkad blomma på ena flärpen?
Tack Linda.
(och tack Sussie för medprövning)

Saknad

2011-10-16T12:54:00.001+02:00

Saknade delar till Brother KH940, huvudbädden:

· Huvudsläden med mönsterknappar och avstrykarplatta

· Garnledare med fjädrar odyl

· Haknål

· Överföringsnål 2/1

· Överföringsnål 3/1

· Överföringsnål 3/2

· Skruvtvingar

· Nålväljare

· Pläteringsgarnförare

· Korta delen plus skarven till uppläggningskammen

· Platta vikter

Saknas till resårbädden:

· Avstrykarplatta (kopplingsplatta)

· Bordsfästen

· Ståltråd till den långa uppläggningskammen

· Pläteringsgarnförare

· Arbetshake

· Nålkam

· KR Monteringsplattor

· Överföringsnål (kullerbytta)

· Stora och små tyngder

· Vinkelhängare

· Kloviktshängare

Samt att 10 nålar saknas helt till vänster på både huvudbädd och resårbädd.

Saknas till fyrfärgsväxlaren:

· 2 st trådförare (för fyra färger)

Nej, det är helt enkelt inte sant!

2011-10-15T22:29:00.004+02:00

Jaa, kära stickvänner,
kvällen blev inte vad jag hade förväntat mig.
Här står man laddad med garn och nyinköpt kabel för att äntligen efter dryga månaden få testa Brother KH940.

En stor del av det som skulle ingå i köpet är med som tex huvudbädd, resårbädd, spetssläde, fyrfärgsväxlare och stickbord. Och manualer.
Det som saknas är huvudsläden (!!!), alla verktyg, garnledare och garnförare, skruvtvingar både till huvudbädd och resårbädd, förlängningsdel till uppläggningskam och alla vikter.
Vi som är stickisar inser snabbt att det går inte alls att använda vare sig huvudbädd eller resårbädd.

Svaret från säljaren när jag ringer och är lätt upprörd blir: "Jamen jag sa ju att jag inte kan något om stickmaskiner". Och hon har varit lite vimsig men jag pratade med den återförsäljare som hon hade köpt maskinen av. Den har alltså bara varit i en ägo, men med en vad jag förstått, tragisk familjehistoria bakom. Jag tror ärligt inte att det är försök till bedrägeri.

Visst, den är i skick som ny, men det har man inte direkt nån glädje av för ögonblicket...
Och jag ska få pengarna tillbaka.

Men jag känner mig så dum. Skulle förstås åkt ner och kollat den, fast hon skickade ju bilder och jag tänkte inte på att kolla att huvudsläden fanns där, det verkade så självklart. I min värld.

Så vad gör man nu? Hon har inte begärt delarna tillbaka, och det får hon förstås mot fraktkostnaden (dyrt) men hon kan ju ändå inte sälja den till någon.

Hm, denna dag kommer icke att glömmas...
(Läs mina tänkvärda ord här till vänster)

Bokvinnare tassklara

2011-10-15T17:35:00.006+02:00

Medelst Alfonz tassavtryck har vi idag utsett följande vinnare av böckerna:

- Handarbetsboken går till EvaiKrusan

- Maskinstickning går till (!) Maskinstickning

- Västboken går till Surtanten (som inte alls är sur)

Meddela din adress till larztorpet@gmail.com så skickar jag med första postdiligens.

Grattis alla tre och tack alla för att ni ser till mig då och då.

Vid 22-23-tiden ikväll får jag hem brorsan. Gissa vad den här natten kommer att innebära i sömn för min del...

Så underligt när under sker

2011-10-14T21:27:00.003+02:00

...efter att min kompis i Skåne haft godheten att hämta brorsan (Brother KH940) i Malmö, blev den hemförd till henne i Hörby. Där skulle den åkt med en kompis till henne fvb Hölö. Detta bestämdes den 17 september och färden hit skulle gå den 1 oktober.
Denna kompis blev sjuk.
Nya Hölö-resenärer vidtalades en vecka senare. Den resan blev inställd.
Så i torsdags skulle nästa gäng vidtalas - det sprack också.

Det var då jag pratade med så konstiga bokstäver.

Som av en händelse pratade jag med min lillebror i går kväll, utan att veta var han befann sig. Och som av en skänk från ovan var han just då hos sin svåger i Helsingborg. Hänger du med?

Denna hjälte, för det är han ju nu, åker från Helsingborg och hämtar upp maskinen i Hörby. Han ska visserligen till Kristianstad först, men bara känslan av att han har maskinen i bakluckan
är helt obeskrivlig. Det har alltså tagit en månad att få hit brorsan från Malmö.

Nåja, den är fortfarande inte hemma, men nu kan jag ju inte sluta hoppas på att den slutligen ska hitta - hem.

q263757688(&%/&%GH&%#!"?)(NGTGX

2011-10-13T11:46:00.001+02:00

...oklart om brorsan verkligen dyker upp - återkommer...

Ögongodis

2011-10-13T11:28:00.004+02:00

...måste bara dela med mig av denna ljuvliga bild på Trean 2,5 år.
Tänk att huden har varit så obegagnad en gång i tiden.
Och dessa busiga spjuverögon... Mummas mums;)

Brother Tuck (mäh, den var dålig)

2011-10-12T11:06:00.002+02:00

Mellan hem och sjukhus har det ändå blivit lite stickat. Här ovan är en vuxen och en barnmodell av Beata-mössan, modellen jag gjort till min syster. Andra ville också ha:))
Liksom den härliga tjocktröjan i tuckstickning som omedelbart beställdes av systers kompis.
Allt gjort i Raggi, ett helt ljuvligt garn som inte sticks, säger dom känsliga. 70/30 men det upplevs som rena lammullen.
Nu har upptagne sonen en likadan på sin önskelista så det är bara att ladda maskinen med antracitgrå Raggi och sticka så det ryker.

Snaaart, kaaaanske, eveeentuellt, med lite tuuuur får jag min Brother i morgon...

Alfonz the aussie 3 år

2011-10-12T11:03:00.000+02:00

Det blev så mycket annat så jag glömde berätta att Alfonz the aussie fyllde 3 år den 8 oktober. Det motsvarar ungefär vovvarnas myndighetsdag så idag fick han lämna kortbyxorna och ta på sig en slips.
Stor kille är man nu.

Intet är som väntans tider

2011-10-12T10:49:00.003+02:00

...så gick det ett dygn och nu är maken hemma igen. I väntan på operationstid. Han fick välja var han skulle vänta, hemma eller på sjukhuset. Där rekommenderade man hemmet för det anses vara minst bakterifyllt jämfört med sjukhus.

Och då tänkte jag - höns, hund, dyngbaggar, gråsuggor, älg, rådjur, rävar, igelkottar, ekorrar, grävlingar, ormar, grodor, myggor, harar, kaniner, råttor, möss och en och annan larv plus ett otal fågelarter, de flesta iförda fågelloppor.

Jodå, dom är faktiskt NADA jämfört med sjukhussjukan.
Och maken tycker både maten och kaffet smakar bättre här hemma. Enda kruxet är att han inte kan få fullt så starka smärtstillare, det ger man bara på plats, under kontroll.

Jag får väl göra som i gamla skämtteckningar - slå honom i huvet med en stekpanna om han blir för krävande...

Nyfiken på DaK

2011-10-11T22:25:00.003+02:00

Har luskat ut via nätet att Design-a-Knit kommit ut med en version nr 8. Och att den ska vara svaret på allas böner om enklare användning.

Jag har ju köpt en elektronisk KH940 (som fortfarande inte landat hemma) och den har ett eget mönsterprogram vad jag förstår. Många snygga spetsmönster som jag ser fram emot.
Nu har jag hört från säkra källor att det är ganska plottrigt och tidskrävande att göra egna mönster och lägga in i maskineriet. Har dessutom redan fått manualerna så jag läser mig till att det ÄR ganska plottrigt och tidskrävande att göra egna mönster!
Lösningen är en Design-a-knit kopplat till min dator.

Tittar jag på företag som säljer det här programmet så blir jag dock en aning fundersam.
Först kostar programmet en icke oansenlig summa.
Och så kostar en överföringskabel en icke oansenlig summa.
Sedan ska det tydligen till ytterligare en kabel in i min maskins dateri och den kostar också en icke oansenlig summa.
Det kan sluta med en affär på närmare 10 lakan.
Eller kan man dela licens med någon?

Det kan väl tyckas ok för en som jobbar professionellt med sin stickning, men att hobbysticka med dessa pengar känns inte försvarbart för min egen del alla fall. Men jag ska inte stänga dörren helt, först ska jag prova min nybegade maskin och återkomma när jag blivit vild och galen av det som verkar ta för lång tid att lära sig eller att programmera in.
Och vill jag verkligen ha min dator i det dammiga garnnästet?

Tänk om jag var dum som övergav hålkorten? Så enkelt, underbart enkelt...
(och vad sjutton är en PPD?????)

Äsch då, jag är nog bara nervös inför allt det nya:)

Äntligen, en diagnos

2011-10-11T12:03:00.003+02:00

Igår la maken in sig på sjukhuset igen. Och fick reda på vad magnetröntgen visade så han äntligen, efter snart 2 månader, lyckats få en diagnos. Han har en förträngning i ryggradskanalen (en nerv i kläm) och det hela går att operera.
Så nu återstår bara byte av sjukhus och samtal med ryggkirurgerna då man bestämmer vilken metod som är bäst. Finns ett par att välja på.
Och efter att detta inträffat ska han bara invänta en tid för vilken operation dom nu bestämmer sig för.

Det känns jättebra att han fått en diagnos och att det går att hjälpa honom. Och jag är medveten om att mitt tålamod inte är det största, bästa eller längsta i världen, men ibland känns det som om halva livet går åt till en ständig väntan. Vi väntar ju på allt om man tänker efter.

Och just nu väntar jag bara på att allt ska bli som vanligt igen - fast jag anstränger mig ändå att njuta av den vackra hösten, mitt i skogen, i all min ensamhet. Tur att jag har min grovis. Trodde aldrig det skulle upplevas som spännande att åka till byns Konsumaffär och inhandla morötter till Alfonz och gullefjuna...

Skål och gutår kära bloggvänner

2011-10-10T21:35:00.003+02:00

Skål i hallonsaft (nähä, det är rosévin) och hjärtatack för de inträffade 20000 på bloggen. Dragning av böckerna sker som utlovat den 15 så häng på du som är intresserad.

Min brorsa (Brother 940) har fortfarande inte landat hemma hos mig så just nu får stickandet stå tillbaka för en massa höstgöromål i trädgården.

Och med en tidigare aldrig skådad barrinvasion (pga av torr sommar) finns det en del att göra - till exempel hitta gräsmattan och grusgången under tallbarren...

Fira med mig - vinn en bok

2011-10-05T00:24:00.005+02:00

Ja kära nån! Upptäckte att mitt bloggande nu närmar sig 20.000. Och jag gör precis som kompositörer av både musik och stickning - lånar två takter och apar efter Surtantens goda idé om utlottning.

Bloggandet har varit mitt sätt att berätta om trevliga dagar, likaså axla av mig tråkiga dagar. Och vad hade jag tagit mig till utan er alla vänner som läser bloggen, kommer med uppmuntrande tillrop och höjer mitt självförtroende och min kreativitet?
Näe, nu ska jag inte bli rörd och prata på i tretton meningar - "och hon älskade dom alla" (ja ni har väl sett filmen men då var det en han).

Så för att fira lottar jag ut tre böcker, en om maskinstickningens möjligheter med mönster, en om handarbete i allmänhet med flera härliga beskrivningar av både stickat, virkat och sytt samt en bok om bara västar i smått och stort av stickoraklet Uuve Snidare.

Berätta vilken du önskar före den 15 oktober då dragning sker. Jag har inte utsett notarius publicus ännu, men det får väl bli Alfonz the aussie som får peka tass på ett namn ur varje önskad bok...

Ett innerligt, från hjärtat, TACK för att du hälsar på då och då.

Korvstoppningsinfo

2011-10-04T17:24:00.004+02:00

...sulle bara säga helt snabbt
- jag har inhandlat en st seniormobil med kamera och allt annat onödigt bortlämnat. Jag kan ringa, messa ta bilder, använda kalender, alarm, lyssna på radio under the dogwalks (vilket kanonljud) och jag bara äääällllskar Lotta Bromée. Sånt tycker jag är lite av teknikens under, att kunna gå många kilometer och lyssna på radions favoritprogram.

- jag har fått kontakt med DHL som levererar i morgon mellan 10-14. Merinoull på 500 grams koner, ny tryckstång till Brorsan, och - KABEL till Brorsan. Men han själv har inte hunnit hit ännu...

- men vad är väl Brorsan live mot en kabel som nästan inte finns...

Jo, den leveransen ser vi fram emot, men än viktigare är att maken nu äntligen fått tid för mammografi (skrev jag men menade absolut inte). magnetkamera. Han ska infinna sig på onsdag kväll på Södersjukhuset som tillsammans med stora Huddinge sjukhus är de två av Stockholmsregionens enda sjukhus som har specialkamera och som ska ske under narkos.
Jag är hyperventilerande lycklig över detta eftersom maken fått mera ont idag efter att ha varit hyfsat (skala????) smärtfri ett par dagar. Och fortfarande går han på morfin.

Men han hävdar med bestämdhet att det är värre att va ful - det kan man inte göra nåt åt:))

Huvudlöst

2011-10-03T12:03:00.004+02:00

Ja det här med luvor är lika roligt som vantar. Och med luvorna är det lätt att göra sig av med lite restgarner. Till en modell av den här typen behövs det bara 75 gram i enfärgat.
Och så gjorde jag ett litet "kit" med mössa och vantar i Alpaca till min kära väninna i Skåne som har hämtat min elektroniska Brotherstickare i Malmö, tagit hem den till Hörby och sedan ser till att den åker med hennes vänner till mig i Sörmland.
Och kabel till densamma hade skickats med DHL från Göteborg den 26/9 och jag råkade ha rymt från spisen. Blev inte aviserad av företaget och efterlyste varorna idag (hade också köpt en massa garn) och fick då reda på detta. Har nu vandrat runt i DHL-koncernen och hamnat i ett moment 22 mellan kundservice, chaufförer, kundservice, chauffören vill ha en fax, men kunservice har ingen fax...

Vi har alla vårt kors att bära. Å jag ville bara få sticka...

Ny mobil till salu

2011-09-30T21:01:00.005+02:00

Jag säljer nu min nya mobil Samsung Galaxy GT-S5660 (med pekskärm) till hugade spekulanter. Den är på tok för avancerad för mina enkla behov och jag ångrar köpet nånting vansinnigt. Inköpt i förrgår på El-Giganten.

Men, jag får inte lämna tillbaka den och köpa annan mobil eftersom jag öppnat kartongen..

Är du intresserad så mejla till larztorpet@gmail.com.

Åh du, ha en trevlig helg!

Prövningarnas tid

2011-09-30T13:59:00.004+02:00

Kolla vad postlådan innehöll igår! Hela tre nummer av MKM, augusti, september och oktober. Som tidigare berättats, har jag valt en prenumeration på 14 månader. det var många veckor sedan jag beställde både prenumeration och de lösa exen och jag beklagade mig lite hos Anne Smith, chefredaktören. Hon trodde de förkommit på posten (vilket ofta händer sa hon!?) och skulle skicka en ny omgång av dessa tre ex.
Dagen efter kom de första i brevlådan, som igår alltså.
Och jag min dumsnut mejlade igen och berättade att nu hade de kommit.
Då säger hon att det var trevligt men vill jag nu vara så nice och returnera de tre replacement-exen snarast när de kommer för de hann postas samma dag.
Det tyckte jag lät liiite väl snålt med tanke på att hon ju kunde sagt åt mig att försöka locka nya prenumeranter eller vad som helst.
Vad tycker du?
Jag svarade i alla fall att vi får se om the replacements över huvudtaget dyker upp...

Så har jag ändrat mitt kommentarsfält från "inbäddad ruta" till "pop-upfönster" vilket enligt förståsigpåarna kan vara lösningen.

Prova gärna, jag är vansinnigt nyfiken:)

Snälla, hjälp mig att testa

2011-09-29T21:02:00.001+02:00

...hur många Blogger-bloggare har gjort om sin blogg enligt det nya gränssnittet? Det här är det första inlägget jag gör med det sistnämnda.
Kanske därför flera haft problem med kommentarer.
Man kan gå tillbaka till det gamla gränssnittet men det skulle vara kul att veta om det blev någon skillnad för flera av er.
TESTA, säg nåt!

Mobil med mobil

2011-09-29T17:17:00.002+02:00

Min kära gamla mobil gav upp andan och det blev ett sjå faktiskt att leta ny. Efter stor vånda i valet mellan framtid och seniorknappar, valde jag framtid.
Det blev en Samsung Galaxy med pekskärm. Jisses, säger jag bara, att nåt så litet kan innehålla så mycket. Och så mycket som jag aldrig kommer att använda!
Har i alla fall lyckats lära mig att använda mjuka fingertoppar och ta av mig handskarna innan det skickas iväg saker som ingen vill ha eller ens behöver besvara.
Övning krävs och så har skett mellan mobilen och makens mobil och mail.
Nu kan jag ta emot ett samtal, men vet fortfarande inte om signalen avser samtal, sms eller epost...

Snälla nån så onödigt, jag skulle nog ha valt Doro med seniorknapparna. Ring, messa och håll tyst!

Rensade "vänner"

2011-09-29T11:08:00.002+02:00

Idag har jag gjort något som borde hänt för länge sedan. Och jag känner mig lättad, glad och, faktiskt, harmonisk.
Jag har vågat mig på att rensa "vännerna" på FaceBook. Från att ha haft 130 mer eller mindre perifera vänner är nu antalet nere i 40-talet vänner (och familj). Dvs personer som jag uppfattar som vänner. Inte gamla arbetskamrater, affärskontakter, vänners vänner, som jag inte haft kontakt med på år eller ens känner, men som velat bli min "vän" på FaceBook. Svårt att säga nej också.
Det nyblivna passionistlivet har liksom inte behov av gamla nätverk och dessa personer har väl heller inget större intresse av att läsa om mina passionistdagar - säkerligen har dom redan tagit bort mina statusuppdateringar.
Och FaceBook gör allt dom kan för att snärja in våra uppgifter och lagra för användning på håll vi inte skulle kunna föreställa oss. Och det handlar inte om att jag har något att dölja. För mig handlar det om att jag vill bestämma själv. Så nu är det hänglås på en massa olika appar, tappar, uppar och suppar:))
Bara språket gör att håret reser sig. Inte begriper jag ens hälften.

Bloggen är dock min lilla baby där allt hamnar i offentligheten, men det känns inte alls störande. Och man kommer i kontakt med så härliga människor som delar ens intressen - om dom har lust.

En ny mobil har inhandlats - det kommer mera...

Kanske lite i mössan-beskrivning

2011-09-27T19:06:00.006+02:00

I brist på de stora kreativa tankarna har jag gjort ett par mössor. Den ena i alpacka med rosenmönster och den andra i egenrandigt garn.
På begäran har jag plitat ner en beskrivning till denna luva. Det är egentligen bara fantasin som sätter stopp för hur den kan se ut. Men min beskrivning gör att du endast får en liten söm mitt bak (och sidosömmar på toppdelen förstås, men de märks knappt).
Och är du intresserad så mejla mig på adressen larztorpet@gmail.com.
Jag skickar en PDF till dig och hoppas att jag varit lugn och pedagogisk.

Den är extremt mycket lättare att sticka än att försöka beskriva hur ...

(den som vill kan också sticka mössan dubbel - bare å räkne)

Överraskelse i brevlådan

2011-09-24T16:22:00.005+02:00

Ja, jag blir lätt rörd av såna här överraskelsepaket. Denna gång från Surtanten (hon som inte alls är nån surtant). Användbara tips om min nybegade Brother-maskin, stark choklad att tillföra under tiden jag lär mig och ett vykort med uppmuntrande rader på.

Från hjärtat innerligt tack.

Och stort tack alla andra vänner för stöd, uppmuntran och kloka tankar. Ovärderligt helt enkelt.

(PS, Brorsan landar inte hos mig förrän 1 oktober och det är såååå lååångt dit... och jag har massor att göra på grovisen, men det liksom landar inte riktigt i hjärnkontoret, jag vill mycket hellre läsa på om Brorsan).

Hemma är faktiskt bäst...

2011-09-24T16:15:00.002+02:00

...så i torsdags hämtade vi hem maken som annars skulle har legat på geriatrisk rehabavdelning över helgen - och det ville han absolut inte.
Med fickan full av allehanda mediciner, kryckor mm fick vi in honom i bilen. Så nu njuter han av att vara hemma även om smärtan fortfarande finns där, kanske i något diffusare form.
Han ska nu vänta in en tid, förhoppningsvis nästa vecka, då Södersjukhuset kan ta emot honom för röntgen under narkos.
Sedan väntar ytterligare ovisshet innan vi vet vad han lider av, men nu håller vi alla tummar för att röntgen blir av och att problemet sedan kan åtgärdas på ett vettigt sätt.
Systeryster har jag vinkat av, med omättlig saknad, men det förde också det goda med sig att jag nu har blivit mycket modigare med bilkörningen. Har fortfarande lite fobi runt motorväg.
Men skam den som ger sig...

Förberedelser

2011-09-20T15:19:00.005+02:00

Hehe, nu har jag fått hem manualerna till KH940. Ska bli så spännande att plöja igenom. Har ögnat som hastigast och inser att det nog är min smala lycka att jag haft en hålkortsmaskin innan. Känner igen en del av terminologin, men det mesta är rena grekiskan. Hur i hela friden kan man lära sig sånt här? SK280 är ju ett under av enkelhet jämförelsevis...
Och alla mönster som inte finns i mönsterboken som nu måste göras om på ark som jag gjort själv under mycket klippande... Och det visste jag ju faktiskt. Men man behöver ju inte använda allt på en gång.

Och man måste inte kunna allt på en gång. Har haft 280:an sedan 94 tror jag...

Och hur får jag hem den? Jo, en underbar kompis i Skåne har erbjudit sig att hämta den i Malmö. Från hennes hem ska den sedan stoppas i kompisars bil för vidare befordran till Stockholm. eller rättare sagt, dom kör av vid avfarten Hölö/Mörkö där jag möter upp. Vad vore tillvaron utan vänner? Nada, nada, nada.

Nu ska systeryster hämtas i Nynäshamn i morron och en gullig granne kör mig och bilen dit (blir alldeles rörd, vilka kompisar!) Jag har nämligen en viss fobi för motorvägar och det är verkligen inget att önska någon vid ett tillfälle som detta när jag inte tar mig någonstans utan bilen. Här hemma går utmärkt, men ut på motorvägen blir det icke.

Jag får sätta mig ner och kolla alla gamla vägar runt Sörmland och hoppas någon av dom leder till någon i familjen eller kompis....

Ingen magnet direkt

2011-09-20T15:13:00.004+02:00

Igår skulle maken blivit magnetröntgad. Trots extra starka morfindoser fick man inte ner honom på rygg och narkosavdelningen hade inte tid och kanske man inte vågade söva honom då man inte vet vad problemet är.
Nu inväntar man besked från andra sjukhus där det finns en annan typ av röntgen.
Under tiden ligger han där och filosoferar över livet i drogdimmorna...

Käre värld, hoppas han inte blir beroende...

Brakuten

2011-09-17T23:49:00.003+02:00

Nu blev maken hämtad med "liggande persontransport" (fast han fick halvsitta) på förmiddagen till akuten på sjukhuset. Och han får stanna på observation. Och han blev tagen på allvar.
Hans smärta går inte över trots starka mediciner rakt in i blodet. Han har hamnat i en s.k. "smärtspiral" enligt expertisen. Nu testar man vad som ev får honom smärtfri och så blir det magnetröntgen på måndag. Men han får inte komma hem förrän han kan hålla sig smärtfri.
Han har blivit så proffsigt bemött av alla på sjukhuset denna gång. Mina axlar sjönk 5 cm på ett bräde!

Det känns i alla fall tryggt att han får vara kvar där och få så mycket hjälp som möjligt.

Fortsättning följer...

Smärta gör ont

2011-09-16T23:18:00.003+02:00

Makens svåra värk är nu inne på tredje veckan. Man tror att det är sätesmuskeln. Värken går ner i benet. Inte ischias. Han kan inte gå mer än några steg i taget. Kan bara sitta på rak köksstol, inte ligga. Har varit hos läkare på vårdcentral 3 gånger, blivit röntgad, inget fel, varit på akuten, inget fel, fått starka smärtstillare med bla morfin i, inget hjälper, varit hos naprapat, sjukgymnast och idag hos kiropraktor. Inget hjälper.
Just nu har han så ont så han är helt enkelt inte talbar. Han är alldeles grå i ansiktet och kallsvettig av smärta. Har pratat med vårdguiden som rekommenderade att ta Alvedon på hans fråga vilka medel som ev inte skulle blandas. Ingen verkar fatta hur ont han har. Han är snart ett vandrande vrak.
Har tid på magnetröntgen måndag men kommer inte att kunna lägga sig på den britsen.
Och jag känner mig förtvivlat maktlös.

Vad ska vi göra? Vem ska man få hjälp av? Vart ska man vända sig?

Med huvet uppochner

2011-09-16T23:10:00.002+02:00

Visst blev det en mössa till. Med uppochnervänt mönster. Rosorna skulle ju varit öppna nerifrån och då ser det helt annorlunda ut.
Så går det när det mössan ska sitta på inte riktigt är med i vad som sker.

(stickat på sk280 i merino-ull)

Det bidde en KH940

2011-09-16T10:26:00.004+02:00

Jodå, nu har det löst sig med kabel Tack Hasse på Brothershopen, du är en klippa.
Men det visade sig när jag fick bilder på manualerna att det i själva verket är en KH940. Hon hade alltså skrivit en siffra fel. Och i det själva verket är skillnaden inte skönjbar mot en 950. Fast jag hade ju googlat runt på 950 så jag blev lite paff. Men som sagt, det är ingen skillnad och egentligen en fördel. KH950 såldes inte i Sverige och har inga "svenska" manualer.

Så nästa steg är att ta kabeln, när den dyker upp, åka ner till Skåne, sätta i sagda kabel och se om det hela går igång...

Men först ska maken blir smärtfri i ryggen, nu hjälper inte ens morfin så vi vet inte vad vi ska ta oss till riktigt. Man hittar inget fel. Han ska dock göra en magnetröntgen på måndag så får vi se om dom hittar en trasig nerv där.

För det värsta är att inte veta...

Och snälla du - om du har en KH940 - får jag din mejladress om jag behöver ställa nybörjarfrågor?

Efterlysning elkabel KH950

2011-09-15T19:50:00.001+02:00

...så här ser eluttaget ut på Brother KH950. Sladd någon?????????????

Vad är väl en dans på slottet mot en kabel...

2011-09-15T17:09:00.004+02:00

Just nu, eller snarare för enochenhalvtimme sedan, bestämde jag mig för att köpa en Brother KH950. En elektronisk standardstickare. Osedd IRL, men ingående beskriven.
Näe, det säger mig ingenting heller, men stickoraklet Nina visste. (Suck, vad du kan mycket!)

Och uppenbarligen är det ett fynd, jag får
-själva huvudbädden med mönsterboxen som är preparerad med 550 mönster och man behöver inte ha Design a Knit och därmed koppla till datorn - för det vill jag inte,
-en resårbädd
-en fyrfärgsväxlare (har aldrig använt sådan heller)
- ett tillhörande bord
och så har jag förstått att man kan göra både spets och intarsia med den.

Jodå, det känns som ett bra köp. Enda kruxet är att elkabeln saknas. Har du en liggandes som passar är jag mycket intresserad:)

Grejen är att den bara använts för att testa en enda gång och sedan har locket lagts på och den har gömts bland alla gamla prylar i en garderob. Av en dam som samtidigt med köpet startade eget företag och insåg att just nu skulle hon aldrig hinna, men sen, kanske...
Och sen blev från -92 till nu när hon ändå inte har intresset kvar och den åkte ut på begagnatmarknaden. Känner så väl igen det hela, men jag har behållit min Sk280...(en skatt).

Och jag tog en allvarsam fundering över mitt stickande. Det är ju faktiskt mönster jag gillar mest och det blir såå vackert på standarden, lagom tjockt med täta mönsterrapporter, nästan som dubbelt. Och så har jag min grovis och den är jag också väldans glad i.

Så det känns vansinnigt roligt och spännande.
Alltså en kabel och lite logistik.
Den som väntar på nåt gott...

Mera guld

2011-09-13T15:17:00.002+02:00

...sån tur att det alltid finns en hundpåse i fickan. Man vet aldrig vad man råkar på...

Ny erfarenhet om blogger

2011-09-12T20:17:00.003+02:00

Under en tid har jag inte kunnat gå in på Vikatextil och läsa allt vad Nina skriver. Hon hade ju problem med sin blogg.
Och jag har haft en länk till hennes blogg bland mina länktips och där bara mötts av ERROR. Den killen får verkligen se sig om i världen:)))
Men nu gjorde jag en ta bort-och lägg till-variant på hennes adress i länkar som visas. Och, plötsligt händer det, jag har nu kontakt med stickkompisen igen. Häjj Nina!!

Kan det vara ett tips till den som inte längre kommer in på min blogg? Fast jag har å andra sidan inte förändrat något - sen i våras i alla fall....

En elefant kan göra skillnad

2011-09-11T17:29:00.002+02:00

Jo, ett julklappsförsök till Trean .
Nu måste jag göra om den, för på baksidan har en elefant massakrerats till oigenkännlighet. Missade helt enkelt att kolla mönsterpassningen vid upplägget.
Jag borde verkligen ha mera koll...

Jag tog guldet

2011-09-11T16:17:00.003+02:00

...egentligen skulle jag blockat tröjan som kompisen väntar på. Men tog en halvtimmes sväng i skogen istället.
Jag ångrar ingenting.

2011-09-10T19:14:00.002+02:00

Resårstickad halsduk 2/2 på grovisen. Garnet är Fame Fantasy, underbart lång blev den-
Och så en tuck (mönster nr 2)-stickad tröja till Treans storebror B. Lagom tills de kalla dagarna börjar och han kan bara ha en väst på om han vill. Järbos Raggi, helt suveränt garn. Så ska man komma ihåg att tucken drar lite mer garn än slätstickat...
Självklart är allt gjort på grovisen. Men nu har jag påbörjat ett litet mössprojekt, jodå bilder är på väg...

Och övriga höstvanor är bokinköp. Har just hämtat ut två på posten och väntar med spänning på att det ska bli läsdags. (finns under rubriken Läsrikt). För så länge solen lyser och det är 20 gr varmt så har jag ingen läsro. Det finns alltid så mycket trädgårdspyssel att påta med och kvällstid blir det montering av något stickat.
Men SEN får man...

Och...ett stort PS - har hört att det är fler som har tekniska svårigheter att lämna inlägg på min blogg. Och då undrar jag nu lite stilla, är det bara på min eller handlar det om andra bloggar också?

Fortsatta tänkta obeslut

2011-09-08T15:41:00.003+02:00

På kul kollade jag priser. Dylikt för en SK860 med resårbädd går i Oregon USA på 1550 plus 985 dollar. Ca 16000 pengar i dagens kurs. I Sverige kostar motsvarande ca 32000 pengar. Men att frakta från usa skulle gå på ca 1000 dollar.

Men OM något skulle gå snett (vår svenska trygghetsnoja) så får jag ingen hjälp från over there och inte bussar man väl tillbaka om den inte fungerar.

Jag fortsätter i min obeslutade tillvaro och det går absolut ingen nöd på mig - jag håller på och klipper mönster till grovisen. Vartannat hål på kortet och det snurrar som en rondell utan möjlighet till avåkning:)

Obeslutade funderingar

2011-09-07T22:29:00.005+02:00

Just nu befinner jag mig i väldig beslutsångest. Fast jag behöver inte ens fatta beslutet ännu, men jag måste bestämma vad jag vill, vilken riktning jag vill gå.

Det handlar om stickmaskiner.
Jag blev (och är) så glad över min grovis, men ibland känns den väääldigt stor. Och när jag stickar nåt på min standard så känns den väääldigt liten och pyttig. Ser knappt nålarna:)
Så hamnade jag på en hemsida Angelika´s Yarn Store (tack Linda) och nu är jag sugen på en elektronisk SK860 med resårbädd. Vilket är en mellanstickare. Och jag gjorde mig ju av med LK:n i somras, mest för att man inte kunde göra mönster.
Men på en elektronisk är man ju inte beroende av hålkortens antal, 24 eller 12. Och på en sådan går det lätt att sticka både med tunnare och lite tjockare garner.
Så nu är jag helt enkelt vankelmodig. Och ställer mig tusen frågor.
- Har jag verkligen behov av den
- Orkar jag lära mig elektroniken
- Måste jag ha Design a Knit
- Klarar jag mig med enbart PC10
- Hur många ytmönster finns, är det lätt att göra själv?
och liknande ytterligare 995 frågor brottas jag med.
Och i ärlighetens namn - jag blir alltid så här när jag har gjort nya, lite omfattande, mönster. Ritat och klippt i hålkorten, räknat och räknat. Uäck! (Fast att sen få sätta kortet i maskin och se resultatet är belöningen - oftast i alla fall.)

Och egentligen är den största frågan - kan jag slippa det här med en elektronisk?

Uddlös spetssläde?

2011-09-05T19:47:00.004+02:00

Nu har spetssläden dammats av och testkörts inför vinterns härjningar med halsdukar och sjalar.
Hur jag än bär mig åt så blir det hål någonstans. (se vänster arbete). Helst när det hunnit bli 540 varv...
Har kollat alla nålar och varit noga med tyngderna. Har också bytt både mönster och garn. Ett en-trådigt ullgarn kanske man bara ska använda till spets som inte har så mycket hålmönster eftersom det liksom sliter i garnet när alla hålen görs tätt på varandra.
Så jag testade ett sockgarn Wool, 70/30 ganska tunt (högra arbetet) och se det gick plötsligt mycket bättre. Men det blev trots allt ett hål halvvägs, men inte värre än att det kan fixas.
Och jag tror jag kom på det hela efter att ha stickat totalt ca 2500 varv - jag har för bråttom. Jag drar spetssläden så fort över nålarna så de hinner knappt få tag i garnet. Man ska vara lugn och bestämd med spetssläden.

Precis som med maken som nu råkat ut för ischias. Fy tusan.

(i julklapp önskar jag mig en spetssläde till grovisen - det finns ju inte så den önskan behövs inte ens uppfyllas...)

I huvet på en maskinist

2011-09-04T12:42:00.004+02:00

Förstår inte hur det gått till, men jag hade bara 6 månaders prenumeration på MKM (Machine Knitting Monthly). Och vad jag inte begriper är varför förlaget inte skickar ett trevligt brev och övertygar mig om att fortsätta med tidningen...
Nu har jag besökt deras hemsida och beställt både augusti- och septemberutgåvorna. Och inte nog med det - jag driftade mig att ta en prenumeration på 14 månader. Har väl aldrig hänt förut.
Men (varför låter alltid men så ödesbetonat?) det känns som en aning stödköp samtidigt. Jag vet att maskinstickning är oerhört mycket större i UK och USA, öht i andra länder, men nu är det flera maskinstickningsmagasin som lagt ner och om fler och fler slutar handla så är det väl snart dags för denna.
Jag hittar inte alltid vad jag (tror) att jag söker, men det är ändå kul att se modellerna, kanske bli inspirerad, du får hjälp och tips med flera olika bitar och om du vill så kan du ta kontakt med andra som delar ditt intresse för just maskinstickning. Och som jag gör, öva på engelska eftersom det inte är mitt modersmål och jag inte får öva på jobbet längre. Fanns den på svenska så skulle fler använda sina stickmaskiner som nu samlar dammråttor i garderober, på vindar och i källare.
Att de inte används beror på att många tycker det är krångligt och svårt och att det inte finns bra hjälp att få. Tänk så fel dom har. Och så mycket kul man kan göra.
När jag la ut en blänkare om FairIsle-boken fick jag kontakt med flera som skulle börja sticka och inte bloggade, men läste min blogg. Och det är ju jättetrevligt, fast man kan ju knappast begära att alla ska blogga om sina erfarenheter - fniss, det vore ju kanon annars. Och då kan man ju tipsa, vilket jag glömde, om det nya forumet för maskinstickare som finns på http://www.sysidan.se/forum/forumdisplay.php?f=33.

Nu ska jag ut och börja kratta alla björklöv som rasat efter sommarens torka, hos oss har regnet varit en sällsynt gäst i år.
Under tiden ska jag drömma om att så många flera maskinister vågar ge sig på en blogg, för det är helt underbart, inspirerande och en källa till ständig glädje att ha maskinistkompisar och få ta del av, både på text och bild, hur deras alster uppstår.

Ögongodis i lördagspåsen

2011-09-03T14:25:00.004+02:00

...helst skulle det sitta i maskinen nu och bli en fantastisk spetssjal. Men jag hämtade paketet på posten för en timma sedan och sådan hast är bara inte riktigt nyttig.
Hjärtatack snälla rara Knittermarie. Paketet var visserligen förvarnat, men att få presenter så här utan anledning är jag verkligen inte bortskämd med. Fast du hade ju en bra förklaring ändå - rara stickkompisar - och det är hjärtinnerligen ömsesidigt.
Fast jag tycker härvorna är så vackra i sig så det kommer nog att dröja innan jag spräcker banderollerna. Garnhärvor är också ögongodis.
Å andra sidan, vem vet, kanske jag springer på DEN idén och måste starta bums...

Vackra rönnlöv - i grått

2011-09-01T11:28:00.005+02:00

Har testat ett mönster som gjorde mig så vansinnigt inspirerad så jag blev tvungen att försöka göra ett liknande. Bland det vackraste jag sett.
Idésnyltare alltså. Man får sno två takter:) Mina rönnlöv är inte alls så fina som de jag såg på en blogg. Jodå, jag vet vems...
Jag gör mina mönster i Excel, bla för att se hur mönstren skarvar i varandra på topp/botten resp höger/vänster när hålkortet sedan ska gå runt i maskinen.
Jag har gjort om mönstret säkert fyra gånger på papper, sedan klippt om hålkort minst två gånger plus en väldig massa ändringar. Kände mig otroligt envis, men jag ville så gärna. Har ett annat mönster med lite rundare löv, men tycker det här är mer levande.
Efter att ha testat flera gånger känner jag mig nu nöjd, så vi får se var det landar. Tålamod? Moi? Ja, jag är förvånad själv!
Kanske blir det en skön vinterkofta när höststormarna viner runt knuten och man får sitta uppkrupen i soffan med en god bok och känna värmen från en sprakande brasa.
Fast helt klart är att finull på kon från Ullcentrum är som rena elementet på kroppen.
Också perfekt för en promenad i klar, hög höstluft med svalare dagar - me like:)

50-plus-presenten

2011-08-31T17:33:00.004+02:00

Jadå, med benäget tillstånd har jag fått lov att lägga ut en bild på systeryster iförd munderingen jag gjort till hennes numera 50 plus.

Och det slog mig (utan att göra ont) - det är det som är hela grejen med att sticka och sy - du kan göra något som är så personligt anpassat till mottagaren.

I det här fallet har vi redan döpt möss-modellen efter henne, det är en Beata-mössa:)
Det ser du väl!