Vårpirr och ombyggt systembolag - jippi!

...nånting liksom spritter i kroppen.
Gick ner på stan och strosade runt i bokhandeln, blomsteraffären, båda ex-affärerna, Kicks och tygaffären. In och snabbt ut igen.
Men köpte ingenting!
Solen värmde som en sen marsdag och det var omöjligt att gå i affärer med full vintermundering.
Tog i sakta mak vägen mot hemmet och orkade inte ens ha vantarna på mig.

Passerade vårt ombyggda systembolag på vägen. Där gick jag in. Nu har vi fått självservice. Det har jag väntat på sen vi flyttade hit. Måste ha varit systemets sista utpost servicemässigt före ombyggnaden.

I somras, mitt under turistperioden, när gästhamnen är packad (just det!), fick vi åka till närförort för att ha en chans på systemets sortiment. Eller att öht orka köa med nummerlappar på hundratalet.
Rosé är inte att tänka på. Frågar du så är det aldrig någon som dricker rosé. Ändå är det alltid slut så fort värmen kommer.

Det kanske inte blir någon skillnad till sommaren. Skillnaden blir att jag kan gå runt, läsa alla skyltar, jämföra priser, hitta vackra flaskor (min svaghet) och framför allt - ta del av det här nyhetssortimentet som man aldrig hittat fram till.

Spontant köpte jag nu två tillfälliga importer av vitt vin. Kände mig nästan myndig. Som fick gå in i en självserviceaffär och välja mitt vin. Inget hackande med icke uttalbara namn eller felaktiga nummer till en stressad kassörska. Nu fattas bara att man tar denna möjlighet till mataffären och släpper förmyndarmentaliteten.
Jodå, vi har skilda uppfattningar om detta och det här är min.

Kom hem för ca en kvart sedan. På vägen till arbetsrummet öppnar jag kylskåpet och häller upp ett glas kallt vitt vin. Kastar några macadamia-nötter i munnen. Tittar på klockan och undrar vad reglementssverige säger om ett glas vin redan vid 16.45 en fredageftermiddag.
Men jag är stor flicka nu och kan själv, idag är våren här, jag kände pirret och firar här och nu!
Carpe Diem för tusan!

Till middag blir det stekt fläsk med löksås. Kanske man ska byta dricksort då.
Glad Helg!

Bidrag till vårfotoutställning - islossning!

...nu är sjön "ledig" och vägen halkfri!

Teknikens underbara under...

Sonen är i Dubai med familjen. Skickade bilder till FB där jag också lagt in mig. Ett kul sätt att hitta gamla vänner, skolkamrater, släktingar osv. Och hålla kontakt på ett opretentiöst sätt.
Här kommer bilder på barnbarnen gobiten (th om kompisen) och sockertoppen. Idag!!
I såna här fall är ändå tekniken ett rent underverk. Kändes som om den lilla familjen inte var fullt så långt bort ...

Islossning stundar

Ja, islossning verkar vara på gång i flera läger.
Dagens skogsmulleri slutade med dyngvåta strumpor och vinterstövlar. Man skulle kunna tro att vi hade jumpat på isflak nånstans. Havet hade flyttat in i skogen
Inte tänkte jag på att ikläda mig de vackra röda gummistövlarna.
Som jag köpt just för detta ändamål.
I höstas när det regnade som värst.
Då islossning kändes som så väldigt långt fram i tiden - jag försöker ju ta en dag i sänder.

På hemvägen kikade vi in i ELON-affären. Ny diskmaskin hägrade efter nytt samtal med diskmaskinsreparatören. Hur vi än vrider oss kommer kostnaden för maskinen att ramla uppåt 3.500 spänn totalt. För 4.900 får vi en helt ny maskin, tystgående, med garanti, installation - och bortforsling av den gamla. Så har också övriga vitvaror inhandlats just i denna affär när vi gjorde om köket efter flytten hit.
Utom den trasiga diskmaskinen - och utom tvättmaskinen, som fungerar utmärkt.
Nu törs jag inte prata mer om det!
Tack för utlovade slagpåsar, låt dom ligga framme tills vi ser att diskmaskinen är på plats nästa vecka. Och fungerar...

För övrigt har jag sett så många vårtecken så nu kan den inte vara långt borta! Det känns liksom i luften, på doften, på fåglarna, på knopparna!
Grannen hade knökfullt med domherrar i sina buskar. Snyggpippi dom där!
Knipsade av några kvistar på äppelträdet. Placeras på köksbordet så jag riktigt närgånget kan studera vårens ankomst. I alla fall i köket.

Elviz the aussie tillbaka i barndomshemmet nr 4

Det här är sista filmsnutten. Natti, natti från Elviz the aussie.

Elviz the aussie tillbaka i barndomshemmet nr 3

Elviz the aussie tillbaka i barndomshemmet nr 2

Elviz the aussie tillbaka i barndomshemmet nr 1

Hej mormor, det är bara jag, Elviz. Tack för igår. Jag vet inte vilket som var bäst - premiär på semlorna (som jag inte fick smaka!), Viktorias förlovning eller att få leka med gamla flocken en bra stund! Jag tror du kan gissa vad jag tyckte. Filmerna pratar, ord är överflödiga, men så här låter vi aussies när vi leker med varandra. Husse videofilmade med sin vanliga kamera så det blev fyra korta snuttar. Jag gör ett inlägg för varje snutt.
Men ujujuj - att man bara kan ha så roligt. Jag behövde ingen nattisaga igår kväll!
Blötnospuss från eran Elviz

Fy sjuttsiken för obegriplig teknik och dålig logistik.

Har nu suttit över en timme och försökt få in fyra små snuttar videofilm när Elviz besökte sitt barndomshem igår. Men se Blogger tar inte film om man inte kan länka från webben. Är inte helt säker på att jag förstår det hela, men det borde väl då vara att filmerna just nu ligger i en mapp i min hårddisk? Hjälp!

Har varit över hos upptagne sonen för att tömma brevlådan när familjen är utomlands. Han bor på andra sidan Stockholm. Vi åkte på måfå eftersom jag inte kunde nå honom och han hade före avresa bett oss kolla lådan ibland.
I samma ögonblick vi kommer fram och konstaterar att lådan är tom ringer upptagne sonen och berättar att grannen var hemma och lovat ta posten. Det var en onödig tur på drygt 15 mil. Sur blev den ömma modern.

Bråttom hem igen eftersom vi väntade besök av diskmaskinsreparatören vid 15-tiden. Han hade ju konstaterat att det var en trasig ventil, som skickades fram och tillbaka och nu äntligen kommit rätt.
Maskinen gick inte igång trots den nya äventyrliga ventilen. Nä, det visade sig att det också var ett trasigt elektronikkort. Som styr det hela. Den kunde beställas och ska nu komma till nästa vecka. För 2500:-. Det är snudd hälften vad du får en ny maskin för. Med garanti. Vår maskin är enligt uppgift fyra år. Den borde ha minst lika många års ytterligare livslängd. Vi har byggt hela nya köket för att anpassa den här maskinen eftersom den har en lustig kappa bak. Jag byter icke.
Men jag får nog investera i nya gummihandskar och hitta nytt t å l a m o d. Ett ord jag inte vill kännas vid. Alls. Överhuvud taget. Aldrig. Never. Icke! Nu ska jag leta efter nåt att slå på.

Ur dagens TV-tablå:

Naturmedicin

Har tidigare beklagat mig över envis torrhosta (ja,ja - förutom feber osv). Läste på nätet att det kan hjälpa med ingefära. Helst färsk. Vilket vi inte hade tillstädes. Men mald.
Kokade mig en kopp té, hällde i massor av mald ingefära, nös lite - och vips efter en stund hade hostan lindrats och jag ställde tillbaka flaskborsten som var tänkt att fungera som kliare i svalget.
Och även det kliiga har avtagit något. Vilken lycka att få sova en hel natt!

En kvistig fråga

Ja, hemma hos oss har vi bister snöstorm. Vilket är kanonkul för vår ettåring som just klurat ut hur man rullar sina egna snöbollar. Det är ju kramsnö gubevars. Han stoppar ner nosen och kastar upp snön som rullar iväg och så börjar han om. Roligt.
Här på terrassen (överallt förresten) äter han av kvistar när dessa är för nära nosen.
Idag råkade han bajsa här. Och innan jag hann plocka upp hade han stoppat i sig de utkomna resterna av tidigare kvistmåltid som låg i bajset. Gläck, va äckligt! Sånt gjorde han som bäbis, det var lättare att överse med då! Sen gjorde jag misstaget att rusa runt plommonträdets inhägnad i jakt på sista kvistbajet. Jag vann inte.


En sådan kraftmätning redan på förmiddagen kräver sin tribut. Elviz slocknade i soffan med favvokossan ovanpå mattes sidenkuddar.
Men då var nosen noga rengjord och andedräkten ersatt av mjällaste hundkex.
Är det fler än vi som har en kvistätande hund? Hur klarar tarmen en kvistbit på fem cm? Tugga är ju en sak, men äta upp??!!
Hemska tanke - får han för lite mat??
Månntro det hänger ihop med att han är ett kastrerat matvrak? Fast han äter ju inte allt han hittar, det finns spärr mot metall och plast. Tack för det!

Plötsligt händer det!

Och nu är det gjort!
Jag har lagt grunden till min stickblogg och där har jag samlat tidigare alster jag stickat. De är alltså inte av årets skörd. Den är inte inlagd ännu. Men är på G. Titta gärna och bli inspirerad. "Recept" finns inte.
Tanken är att stoppa in en bild på varje projekt jag färdigställer. Bilden ovan är ett mönster jag gjort efter en gammal gotländsk förebild, s.k. fiskartröja.

Elviz the aussie är en vaken snubbe och märker bums när mattes leklust inte är på topp. Då hittar han på egna lekar. Bakom min rygg snodde han ett nytt, fint garnnystan. Det kan inte längre kallas nystan, det bidde bara en härva trassel. Tur att man hunnit med lite stickat innan han anställdes, det är det bästa att sätta tänderna i.
Bra smak har han också, dyraste Alpackan är bäst!

Krämpor

Ja, nu har jag i mitt eländiga febertillstånd ändå arbetat. Fast inte med kroppen, bara knoppen. Och fingrarna. Helt i linje med tillståndet i världen. Man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Fast jag är visst inte sjuk, bara lite krasslig. Och med halsont och rethosta så jag skulle vilja stoppa ner stora flaskborsten och dra upp o ner.

Och det är absolut inget att oja sig över. Vännen L i Skåne bröt lårbenshalsen i torsdags. Han är helt blind. Både han och ledarhunden D halkade på glansis och drog ner varandra i fallet. Nu fick L i alla fall alltihop utbytt till titan och får så småningom upp och gå med gåstol. Men han är en kämpe med rätta humöret. Vi brukar trösta varandra med - "att det är värre att va ful"!

Utvecklande funderingar...

Har just blivit serverad middag av ompysslande make. Jag har feber och känner mig lite klen. Istället för att kolla tv sitter jag här med lilla burken i knät. Tacka vet jag trådlöst! Precis som kommunikationen med maken och hunden!

Ett av mina stora intressen är stickning. Efter det kommer sömning och snickring. Nu har jag kollat in en del stickbloggar och förstår att jag är helt outside i avsaknad av en egen stickblogg. Hur den ska läggas upp och länkas till vete f..n! Men har jag klarat tekniken så här långt så ska det väl gå med tacksam hjälp av kloka dottern.

Under tiden lägger jag in en bild på en pyttedel av mina alster. Handledsmuddar med hål för tummen. Väldigt populära, skitbra för hundägare med träningsgodis, bilkörning och urläckra som en accesoar till övriga kläder. Till sommaren är tunna spetsvarianten urcool till en vanlig enkel t-shirt.

Men, dom ska få en egen avdelning en vacker dag...

Dagens PS

Nehej, kände att jag var lite negativ härom dagen med anledning av den mänskliga fackindelningen i riktnummer.

Vi stormtrivs verkligen i Nynäshamn.
Här finns allt man kan önska sig av stadsmässig service och tillgång till affärer, bio, teater osv. Naturen är fantastisk och närheten till havet (5 minuter) är en nåd att stilla bedja om. Och som passionister bor vi i ett klokt radhus, med stor balkong och en lagom stor terrass. Tidigare trädgårdsskötsel har fått ge vika för små stensatta rabatter. Vilsamt! (Saknar ändå växthuset!)

Och inte kan man heller säga att livet går sin gilla gång här. Staden växer så det knakar, både bostadsmässigt och affärsmässigt. Nya shoppingcentra är på gång, galleria planerad och ja, här finns allt helt enkelt.

Även på brottsfronten händer det stora saker. I morse rånades Handelsbanken. Man sköt med kulsprutor upp i luften. Ingen skadades. En bil brann. Rikslarm har gått ut. Rånarna är farliga. Allmänheten varnades för att gå ut. Helikoptrar surrar över vårt hus (som ligger nära centrum). Ser från köksfönstret hur folk drar sig inåt stan.

Alla är angelägna om att vara i händelsernas centrum - Nynäshamn, en modern skärgårdsstad!

Diskad - akt ...? Har tappat ordningen!

Nu har vi varit utan diskmaskin i drygt tre veckor. Det tålamodet är liksom inte uppfunnet i min vokabulär.
Känner att jag snart försmäktar på en öde ö!

Maken ringde nu på morron till företaget som åtagit sig att fixa fram ventilen.
Jodå, dom hade fått en ventil - som de tvingats skicka tillbaka till Tyskland (!).
Anledning? Tyskarna hade skickat ventilen som tillhörde en Elektrolux-maskin -
vi har de facto en Elektro-Helios.

I nuläget är jag beredd att prata med ventilen oavsett språk, bara den dyker upp!

Nolltrettioetta, nollåtta eller nollfyranolla?

Vi bor i hamnmetropolen Nynäshamn. Eller Nejnäshamn som vissa säger. Som nyinflyttad får man flera olika vinklingar på sin nya ort. Och antingen är det jättebra eller skittrist. Svart eller vitt. Eller en axelryckning.

Beroende på vem man frågar förstås. Vi har haft kontakt med såväl de bullriga, rondellhundägande (oftast), dygnsgammalspritdoftande (men vänliga!) i parken, som de ibland uppnästa, rashundägande (oftast), svårhejade (men vänliga!) på ön Trehörningen - som anses vara motsvarigheten till Djursholm utanför Stockholm. Men där finns det också vänliga själar.
Själva bor vi mittemellan och försöker förhålla oss mittemellan. Enbart grå blir vi dock aldrig! Som min pappa jämt sa; alla måste vi dra ner brallorna ibland! Och det ligger väl nåt i det!

Men både här i Nejnäs och i Skåne där vi bodde tidigare, liksom på landet i Sörmlandsskogarna, fick vi höra att nollåttor göre sig ej besvär. Dom kunde man i princip bunta ihop och kasta till hajarna. Fast det gällde ju inte oss, nejdå - men alla de andra! På fullaste allvar!!!

Vi är infödda Stockholmare som ville bort från storstadens larm. Njuta av fågellivet, känna dofterna från skog och ängar, nyslaget hö, kunna ha katter och hundar i hyfsat fri tillvaro och bjuda barnbarnen på riktiga landet. Vi har bott både i liten by med bönder omkring och granne med bönder i skogen. Skulle aldrig drömt om att gömma vårt ursprung.

Nejnäs bebos numera av nollåttor, liksom trakterna runt Hölö där vi också bott. Skåningarna har inte en aning om hur nollåttagränserna är dragna, däremot vet jag att många flyttat till Stockholm med omnejd. Den dialekten är svår att gömma om man nu vill det. Fö är Skåne fantastiskt med ett överflöd av jovialiskt vänliga människor.

I Skåne upplevde vi dessutom de fyra väderstreckens "norgehistorier". Är du från väst är du bäst, är du från öst behövs tröst, osv för norr (torr) och syd (pryd). Vi bodde österut och trivdes utmärkt.
Och hur det är mellan Göteborgare och Stockholmare har vi inte tid att penetrera i detta forum.

I vår familj har vi sambo, särbo, mambo, gifta, ingifta, födda och ofödda från Stockholm/län, Värmland, Skåne, Göteborg, Bohuslän, Norge, Halland och Gotland. Barna har pluggat i Stockholm, Lund, Malmö, Umeå och Uppsala.
Och, hoppas jag, i likhet med de flesta andra familjer, älskar vi varandra för dom vi är, inte för var vi bor eller kommer ifrån.

Jag kan tycka, så här lite på kamma´rn, att det är svårt nog att vara människa, varför inte helt enkelt lägga nummertillhörigheten åt sidan och bara finnas till?
//46:an Prizilla

Dagens PS

Nu har jag sett Mamma Mia en gång till, fast på DVD.

Alltså går jag och knoppar med ett fånlyckligt flin på läpparna. Jag såg biofilmen dagtid och kunde inte lägga mig.

Ser framför mig hur jag dansar fram till denna fantastiska musik, i den grekiska arkipelagen, på ett hotell jag slipper städa och bädda, har tillgång till lagom olagom killar - och att jag kom ett myggsurr i närheten av denna oerhört begåvade, vältränade, välsjungande och fantastiskt snygga Meryl Streep. Vilken Donna!

Man känner sig liksom lite lätt på foten!

Tväskad?

Jo, min Inga frågade hur det gått med diskmaskinen. Svaret är - inte alls. Vi har inte hört ett pip från firman som skulle höra av sig så fort dom fått hem ventilerna. Kanske de ska ventilera problemet först!

Har faktiskt funderat på om man inte kan stoppa oömma hushållsattiraljer i tvättmaskinen? I tv:n gör man ju reklam för tvättmedel "med fläcksökande teknologi" (visst är den tokbra?!) och då kunde man försöka med just det medlet i tvättmaskinen, stänga luckan, sätta på vattnet och säga det magiska ordet SÖK - och sen var det klart!

Ja, i alla fall skulle Elviz rusa runt i huset och leta. Efter vad vet varken han eller vi.

Han har förresten vanan inne.
När systeryster var här hade hon ett glas vatten vid sängkanten. Gästsängen är golvbäddad. Elviz tog glaset i främre tandraden och skulle bära upp i köket - då gick glaset sönder och vatten sipprade runt i trapphuset. Nej, han fick inga skador, men man kan hoppas han lärde sig nåt. Tex att i en framtid skickas ut på små uppdrag. Sök disken - och så kommer han upp i köket med allt vi strött runt i huset. Hmm, det blir nåt att fundera på!

Dagens PS

...ville bara berätta att jag nu planterat höstens tulpanlökar i två krukor. Lovar att förtälja huruvida experimentet lyckas - eller kanske inte!
Vadå? Det regnade ju hela baskade hösten, om jag minns rätt...

Elviz the aussie är lite upprörd, men glad!

Hej, det är bara jag Elviz the aussie. Va ere om egentligen? Här ligger man och trynar eftermiddag och får på skallen att man är lågmäld!!!! Hörde du mormor - lågmäld kallade matte mig! Jag har väl aldrig hört en sån förolämpning! Kom å hjälp mig Mia och Malin!
Här har man varit ute timvis i solskenet, jagat pinnar och ekorrar, - och den nya röda bollen!
Så kommer man hem och är snäll. Fast jag fick smaka en liten kokoskaka till fikat när vi kom hem så övertrampet får väl ursäktas!


Å här kom bilden som matte tog idag. De gömmer köttbullar som jag ska söka efter. Så nu har jag lärt dom precis vad som krävs för att få mig glad i skogen. Men lite kul är det ju också...

Vovvar och människor

Ja, så kom då kära vännen från norromstan igår. Vi var ute med vovvarna, sen blev det lite ostchips och så småningom middag och kaffe.
Då ringer hennes dotter med stor oro över sin dotter (barnbarnet mao) som fått hög feber och har ont i magen. Och då var det inte så kul och avkopplat längre.
Så det blev den bästa lösningen för oss alla - kära vännen åkte hem till dottern som också bor norromstan. Vi passionister kan ju pratas vid när som helst och även ses, det finns ju motorvägar.
Kära vännen hade i alla fall inte kunna sova eller koppla av och inte vi heller. Så det blev bra, men kort.
Och den som var glad på riktigt var Elviz. Babsan gav honom ett tjyvnyp (kanske välförtjänt?) när han stoppade ner nosen i kära vännens papperspåse. Vad hade han där att göra? Sen tog han långa omvägar runt Babsan och var ovanligt lågmäld resten av kvällen. Min Inga: en lågmäld aussie!!!! Men Frazze ser han ju upp till och leker med, fast Frazze hade nu mer roligt med ett märgben, vilket fick Elviz att lägga sig mittemot och försöka locka till lek med glada miner och små hopp åt sidan. Nu köpte inte Frazze inviten så vi hade plötsligt tre sovande vovvar i vardagsrummet. Utan gonattsaga! Coolt, som min sockertopp säger.

Dagens PS

...läste just min Ingas blogg om att alla puppisarna nu är borta från Tarnmas.
Därför vill jag publicera mitt personliga minne av dessa ljuvliga varelser med en bild på sondottern sockertoppen och två av valparna. Den togs när vi gjorde ett "farmor jag bara måste få hålla i valparna"-besök.
Till saken hör att vi hade svårt att hålla oss ifrån köptanken när det gällde valpen till vänster - som jag döpte till Prizilla. Vilken skönhet! Och vår Elviz. Just det - Elviz & Prizilla!
Titta och mjuuuuuuuuuuuuuuuuuut!

En lång dag

blev det med alla barnen.
Först en tur till bonus-sonen som tjatat om att få vara hundvakt och nu fick chansen att låna Elviz några timmar. Egentligen är bonus-sonen allergisk, men han kan inte låta bli djuren och löser det med piller.

Så iväg för att fira upptagne sonen och sockertoppen. Där mötte tredje barnet, kloka dottern, upp med sin familj.

Gott med plockmat som svärdottern fixat. Roligt att prata i lugn och ro när alla sitter vid samma bord.

Så en tur tillbaka till bonus-sonen för att prata en stund och hämta Elviz. Han hade fått styra mycket själv, men som tur var fanns även äldsta bonus-barnbarnet hemma och kunde som hundvan styra tillbaka så inte allt gick överstyr! För att vara första gången "ensam borta"(då räknar vi inte mormor på Tarnmas där han har sina rötter) med både hundovana och närvarande småbarn, får man väl säga att det gick bra. Kan vara skönt med reservutgångar - om man nu törs ställa frågan framöver:))

Och när vi ändå var i kvarteren tog vi en titt på kloka dotterns nya vardagsrum som fått både nymålat och ommöblerat. Kanonsnyggt.

Men nu stod Elviz i ytterdörren och skällde - han ville helt enkelt hem till sitt. Och så fick det bli.

Imorron kommer kära vännen från norromstan med sina vovvar Frazze och Babsan. Övernattning är planerad så matte slipper mörkerkörning. Babsan (Jack Russel) blir mamma början av mars så vi får se hur tålmodig hon är med Elviz enträgna försök till lek..
I skrivande stund har jag har jag också bestämt mig för att fixa fler bilder till bloggen. Jisses, ännu nåt nytt att lära sig och ordna in i datorn från både kamera och mobil. Jag beundrar verkligen andras flit och trevliga dagsbilder - som jag inbillar mig att det ofta är i alla fall!

Låt hjärtat va´me´

Pratade just med en kär vän varpå vi halkade in på olika uttryckssätt. Borde vara något för syföreningen Märka Ord som jag är livslång medlem i, men det här kändes mer angeläget än att bara skämta bort.

Vi använder oss av vardagliga uttryck som egentligen blir absurda om vi nagelfar själva betydelsen. Nu ska man självklart inte penetrera och dissekera varenda stavelse - då orkar vi snart inte prata med varandra.
I alla fall kom vi in på det i media och i var mans mun vedertagna uttrycket "det meningslösa våldet". Vilket i sig är förkastligt, men smaka på orden.
Innebär det att det finns ett meningsfullt våld? Eller uttrycket "oprovocerat våld". Skulle det vara helt OK eller mer förståeligt om våldet var provocerat?
Det är nåt gammalt neanderthal-aktigt över uttrycken, även om den moderna innebörden nog är klar. För att freda oss som människor, freda sitt land - tycks det helt OK med våld - huvudsaken är att syftet med att freda oss eller landet kvarstår.

Eller som ett ofta använt nyhetsuttryck i terroristtider: En grupp bombade ett köpcentra, 600 människor dog, men ingen har ännu tagit på sig ansvaret. Vilket dj..a ansvar undrar vän av ordning? Är det innebörden av ansvar? Nej för tusan, reportern ska naturligtvis säga att ingen tagit på sig skulden. Som tur är har det blivit mer och mer vanligt att någon gör sig skyldig till attentat, och att polisen har ett ansvar för att förövarna grips.

Min innersta önskan denna Alla Hjärtans Dag (som f.ö. bara är ett marknadsjippo, men kan behövas som påminnelse...) att vi i stort tänker lite mer med hjärtat - inte bara i ord, utan också i handling. Fred på jorden är väl bara en utopi, men man får aldrig sluta drömma!

Med önskan om en oprovocerat meningsfylld Alla Hjärtans Dag // Prizilla u.p.a

Vilken turdag!

I går eftermiddag ringde telefonen och det är min systeryster.
Hon och favoritsvågern (har bara en!) driver Medeltidshotellet i Visby och har en almanacka som aldrig sett dagens ljus! Mao fullklottrad. Så frågar hon om vi är hemma ikväll och om dom hinner så blir det färjan om en halvtimme. Jippi tjoar jag som ständigt längtansfylld storasyster.

Och de hann och kom hit vid 20, vi åt lite sen plockmat och pratade. De skulle handla lite under morgondagen (läs idag), annars var de lediga och ville bara umgås. Hade först tänkt åka bara över dagen, men nu blev det övernattning.

Nu fick vi rå om dom hela dagen idag, vi har hunnit både handla, köpa fisk i vår suveräna delikatessaffär i hamnen, få en rejäl promenad och sen äta middag utan stress. Och hinna lagom i tid till färjan åter till Visby vid 20-tiden. Och Elviz som är fullständigt tokkär i båda två, har haft fullt upp med lek och smek och har nu sagt tidigt gonatt.

Då måste man ju säga att fredag den 13:e faktiskt är en riktig turdag! Hjärtatack!

Dagens PS

Ja du ser nu, titta så fint mitt blogghuvud blev! Hjärtatack till kloka dottern som är så cyberkunnig. Och jag fick lägga om textfärgen till favvon lila. Eller som Johan Hakelius uttryckte det i ett kåseri: Färganalyslila - och då var han sarkastisk!

Kommunicerande benkläder

Idag tog jag med mig till stadens centrum. Finns flera roliga affärer att titta in i. Men nu hade jag ett speciellt ärende; här skulle handlas nya trosor!

Jag vet, jag hade också en period i livet då jag spontanhandlade, lyxiga, spetsbrydda, ryschiga och pyschiga trosor. I första hand för min egen skull, sedan för ev kavaljerer och så småningom maken. Efter snart 30 år tillsammans vet jag inte vad som är mest intressant -nya fotoböcker eller nya strumpor! Men hustruns nya trosor? Icke!

Sen hade jag en liten fobi: Tänk om det hände en olycka på stan och jag skulle bli omhändertagen av främmande människor - då måste jag ju i alla fall ha fräscha trosor på mig!

Senaste gången jag inhandlade nya trosor var 1998. Vanliga, hederliga svarta och vita, utan irriterande sömmar och som sitter utan att halka nedanför magvalken. Dom köptes på Twilfit minns jag. Nu har dom börjat bli lätt noppiga och det känns inte så skönt. Alla paren på en gång! När jag väl hittat rätt så blir det runt 10 par åt gången. Kan inte riktigt bestämma om det säger mer om mig som person eller om kvalitén på Twilfits trosor?!

Faktum är att mitt besök i den lokala manufakturshopen slutade med att jag hittade nya favvisar- tunna, svarta och vita, som jag går till kassan med. "Här", säger jag, "har jag hittat nya benkläder för kanske 10 år framåt" och ler lite nöjt. Min farmor sa alltid benkläder, underbyxor var att rikta tankarna åt förbjudet håll på den tiden. Och trosor, ja det ordet var inte ens uppfunnet.
Den unga kassörskan ser ut som ett grekiskt utropstecken och säger "nej, såna har vi inte här, men hör efter i sportaffären"...
Nu var det min tur att se ut som två franska utropstecken, följt av ett "förlåt"???
Flickan, som pratade med brytning, var praoelev. "Jo, sa hon, "du frågade ju efter bänk-läder".

...teknikens möjligheter sätter krokben

För den som möjligtvis tycker att min sida både byter namn, rubrik och avsändare beroende på tidpunkt du bloggar in, kan jag bara säga - du har rätt!

Jag försöker nämligen få både mall, layout, text och andra möjliga inställningar att komma överens med min sinnebild av hur denna sida ska bli när den blir stor. Och den är inte det ännu!

Och så förväntas man ha tid att krångla sig igenom information, hjälpsidor, tips från hugade spekulanter - och jag vill bara sitta vid datorn en liten stund åt gången. Sen vill jag göra andra roliga saker. Som att ta hand om golvmoppen (Elviz the aussie), zynka boule-tider med maken (!), sticka, sy, snickra, måla, kanske laga mat, ett glas rött, ja du vet allt det här andra som hör ihop med en njutningslysten passionist som vill förlänga dygnet med ett antal timmar.

Men en vacker dag har jag bestämt vad jag ska bli när jag blir stor...

Diskad

För drygt en vecka sedan strejkade vår diskmaskin.
Samma dag ringdes ELON.
- "Nehej, vi har inte egen service, den är utlagd på xxx".
Vi ringer xxx som lovar ringa upp och bestämma tid för besök.

När det gått 4 dagar och ingen hörts av åker maken förbi deras kontor.
- "Nähä, vi har ingen arbetsorder på er".
- "omöjligt" svarar maken, "jag ringde för fyra dagar sen"
- "jamen vänta ska jag kolla på kontoret" säger den kundservicemindedinriktade människan.
- "jo de stämmer att du ringde för fyra dar sen, det låg en arbetsorder på skrivbordet"
Maken ger ifrån sig en lätt teatersuck.
- "jamen vetö, då ere på gång, dom ringer vicken da som helst"
- Men, säger maken "kan dom inte bara höra av sig med ett samtal och bestämma en tid som passar så ska vi hålla oss hemma?"
- "Jorå" säger den kundservicemindedinriktade människan, "ska berom ringa".

Så går det ytterligare tre dagar (vi har nu handdiskat en vecka, ve och fasa), ingen hörs av från diskmaskinsSOS. Igår (läs tisdag) ringde vi upp samma firma igen.

- "nä, dom har väl inte hunnit. Sen hare ju varit mässa också, å de e mycke nu". Vi påtalar vänligt men bestämt att vi varken är intresserade av deras aktiviteter eller ännu mindre deras tjänster. Vi ville bara ha lite maskin- och kundservice.

Varpå vi ringer upp ELON igen och frågar om det verkligen inte finns nåt annat alternativ i denna lilla, men för övrigt välsorterade stad. Vi förklarar problemet, både med maskin och kommunikationssvårigheter.
- "javisst, vi har ett eget serviceföretag som heter xxxx. Jag kollar på en gång. Jodå, dom kan säkert vara hos er i morron förmiddag. Ber dom ringa först".
Vilket inte var den uppgift vi fått av den förste vi pratade med vid första samtalet.

Jippi tänkte vi, men vågade inte ta ut glädjen riktigt.
I morse ringer det 08.45 från företaget xxxx som undrar om vi är hemma om ca 10 minuter.
"Välkommen" skrek jag nästan.

De går igenom maskinen, sätter på alla program, kollar att vattnet går in och ut. Allting fungerar och de tittar lite under lugg på oss, sen på varandra - med de där blickarna som säger, hmmm!

Vi blir förstås generade. Men, vi hade låtit maskinen vara på och fem minuter efter att grabbarna försvunnit stannar den och blinkar rött, precis som vi sagt.

Kastar oss på telefonen till ELON igen, får mobilnummer och får tag på killarna som bara hunnit runt hörnet. Hojtar i telefonen "det är verkligen fel på maskinen". Förstår att grabbarna kollar lite snett på oss...

Väl tillbaka konstaterar dom, efter att denna gång följt ett helt program och även dragit ut maskinen, att inloppsventilen hade gett upp.

-"Jamen vi beställer en ny idag, den kommer nog om nån vecka. Så ringer vi sen och fixar till maskinen".

Fortsättning följer... (och det finns ju gummihandskar)

Elviz the aussie håller nosen över vattnet

Ja det var en lite gråmulen dag i går också. Men det rör inte mig, bara det inte regnar för det blir så blött på ryggen liksom.
Jag tog med mig husse och matte på en långpromenad längs havet. På vägen passerar man en badplats där människorna byggt upp konstiga rör dom åker i. Och så finns det ett slags torn, precis som i Agility säger matte - fast människorna hoppar ner i vattnet.
På det här området finns också en uppbyggd stenkaj cirka 2,5 meter hög. Jag gick där och nosade, och plötsligt fick jag korn på nåt som luktade obehärskat gott. Kastar mig över kajkanten ner mot vattnet för att kolla upp lukten. Matte reagerar som en pantermatte, gör stopp i kopplet och hissar upp mig halvvägs hängande ner mot vattnet. Som tur var, säger matte, hade jag selen på mig, annars kunde jag ha knäckt nacken innan jag hamnade i havet. Matte var så arg så jag stoppade tassarna i öronen för jag fattade inte ett ord. Oj vad hon skällde. Visste inte ens att hon kunde alla konstiga ord.
Men liiite skraj var jag faktiskt, det var läskigt. Det fanns liksom ingen plats att fiska upp mig om jag inte hade suttit fast i selen, då hade dom fått hoppa i efter mig. Usch ja, och vattnet är ju ruggigt kallt nu! Sen sa hon att man blir så där arg när man blir rädd. Å då tänkte jag att det ändå rätt schysst att nån är så rädd om mig.
Det kändes lite skämmigt och så tycker jag ju att flocken är bra att ha (hur ska man annars få i sig allt gottigt man inte hittar på gatan?) Jag gick "sida" hela vägen sen utan att behöva dra i matte och då säger hon att jag trots allt är hennes aussie-prins. Det känns tryggt!

En skattefri förmögenhet

är det faktiskt att ha en familj. Oavsett antalet familjemedlemmar. Och oavsett hur ofta eller sällan man träffas. Och oavsett var i världen man bor. Man är helt enkelt en del av en familj. Och man är på något sätt limmad till den. Man har en historia ihop.
Man lär barnen att bli självständiga individer. Dom ska kunna stå på egna ben, fatta egna beslut, ta reda på frågor/svar osv osv. Och plötsligt en dag står dom där, vuxna, självständiga och "kan själv".

De hittar sina partners, bygger bo, skaffar barn, jobbar och allt det där man själv gjorde. Som vi gjort sen urminnes tider.
Så en dag står en bunt gängliga ungdomar framför dig. Jodå, dina barnbarn, som nu vuxit upp och är på väg in i en vuxenvärld "på riktigt". Du känner dig plötsligt jämngammal med dina medelålders barn, även om spegeln visar nånting annat. Skillnaden är att du inte längre ses lika ofta. Karusellen snurrar för barnen och man har själv just hoppat av den. Och när man väl träffas fortsätter spinnandet på tråden som påbörjades när barnen föddes. Man kan tänka på varandra utan att prata. Iofs är väl döttrar lite flitigare på att ha kontakt med sin mödrar än sönerna. Men det beror antagligen på att vi är den födande parten. Systerskap?

Igår åt vi middag med kloka dottern, svärrschon och mommos två hjältar. Som snart kommer att bli tre. Härligt gott som vanligt och så underbart opretentiöst. Kloka dottern får mig alltid att tänka på mamma. Nu har kloka dottern en mamma, men inte jag. Det är den del i Familjen som är ett rent systerskap. "Kvinnor o barn" så har det alltid varit och så kommer det att förbli.

Jag önskar att mamma levde och att vi kunde sitta och prata om alla märkliga tankar som poppar upp så här i livets mellanrum. Hon måste ju ha tänkt samma saker. Och då var det jag och mina syskon som var på väg nånstans. Och jag minns att hon beklagade sig över att vi alltid var på språng, aldrig hade tid. Och vi fattade aldrig egentligen hur lycklig hon var när vi samlades, hälsade på eller bara slog en signal. Hon ringde mer och mer sällan - vi hade aldrig tid att prata. "Nä mamma, ska in i ett möte, bortrest imorron, fest på fredag, men jag ringer sen..." Men hon var bäst på att fixa dunderkurer både när det gällde förkylningar och baksmällor, hon var nån man kunde vända sig till i såväl glädje som sorg. Och hon utgjorde en stor del av navet i vår familj, både i skratt och tårar. Med nya familjebildningar blir det nya karuseller som ska hoppas på och av, men mitt i karusellen finns ett nav som allt snurrar kring. Familjekärnan? Släkthistoria?

Jag är så rik, jag har en familj. Tack!

Positiv eller negativ?

Har just spanat in slutet på Let´s Dance. Liksom vid varje påannonsering sen programmet började, uttrycker man sig med en negativ förhoppning. Det är väl helt i linje med "förnedrings-TV", men inte mindre tråkigt. Man kunde säga "...och nu får vi se vilka som klarar sig nästa gång" istället för "nu får vi se vilka som åker ut nästa gång". Fast det är sant, programmet är uppgjort i tävlingsform och ett par ska åka ut varje gång.

Som tex uttrycken "glaset är halvtomt" eller glaset är halvfyllt"- visst är det en skillnad! Det är själva inställningen till livet som avspeglar sig dristar jag mig till att tro. Och allt blir faktiskt mycket enklare och trevligare med en positiv attityd. Nu menar jag inte den hurtiga varianten som man helst vill ge en rak höger. Nej, den där varma och äkta.

Sen vi skaffade Elviz brukar jag ibland roa mig med att le mot människor jag möter på gatan eller i trafiken. Folk skiner upp, ler tillbaka och går liksom lite glädjeskuttande efter mötet. Och det gör jag också. Det ger mig en glädjekick som hänger med resten av dagen. Med en valp var man nästan beroende av folks välvilja. Och det lärde mig en hel del. Och jag kan nog tyckas vara en pogativ person, dvs ungefär lika mycket av varje.

Men visst, vi orkar inte gå runt och le dagarna i ända, men prova nån gång. Det ger sån energi att se en annan människa le mot dig, se det som nåt positivt istället för att undra om mössan sitter fel eller om du knäppt jackan snett. Jag försöker hitta det positiva i tillvaron - även om jag kommer hem och maken frågar "snöar det ute, du är så svart under ögonen?" när jag gnuggat ögat och glömt att det blev mejkat idag. Fast jag fick leenden från dom jag mötte...

Lite glädje i grådasket...

Och på tal om grådask - var det inte ett brännvin eller hembränt som hette så en gång i tiden? Den som vet får berätta.
Och grått har vi haft nu två dar i sträck och det verkar inte vara nån ljusning i sikte.
Det som är positivt är att höra talgoxen börja sin vårkonsert och se koltrastarna dutta runt och samla byggmaterial. Det är ju hannen som samlar och får bygga sig ett bo, sedan får han jaga upp en hona och försöka imponera med storleken på sitt bo. Då vet hon att han blir en duktig pappa som hjälper till med både ruvning och mathandlande.
Vi bodde på landet tidigare och där hade vi två koltrastar, Örnie och Majken. Dom hängde ihop de år vi bodde där, deras partnerskap är ju livslångt, och de byggde alltid sitt bo vid stegen som hängde på långväggen bakom vedskjulet. Det blev liksom en ficka där, så ungarna hade också ett litet avstamp när det var dags för flyglektionerna.
Så i väntan på våren får vi njuta av talgoxen och att snön smälter undan. Dagarna blir längre och ljusare - innan man vet ordet av är våren här igen! JIPPI!

Tankarna virvlar som snöflingorna utanför

Och min kära vän ligger på operationsbordet. Jag vet att hon är rädd och jag vet att det finns absolut ingen som kan ta bort den rädslan eller ge tröst. Och jag vet dessutom att ingen kan sätta sig in i den andres rädsla. Men man kan finnas med sin värme och vara den människa man är.

Rädsla är ett märkligt sinne - eller egenskap? Hur vi alla reagerar olika i våra rädslor. En del sluter sig som musslan, andra pratar forcerat obegripligt. De finns som får ur sig de vackraste orden på pränt, de finns som blir verbala genier, de finns som målar de vackraste motiv - och de finns som går under helt med alla olika grader helvetet kan tänkas ha.

Kan man då få välja, eller kan man bestämma sig för hur man vill uttrycka sin rädsla?
För den finns ju där hos oss alla...

Forskning och framsteg???

Fick med mejlen en liten notis som säger att "idag läggs det ner mer pengar på silikonbröst och viagra än på alzheimer-forskning. Så om 30 år sitter vi där med jättepattar och ståkuk, men ingen minns varför".
Och visst är det beklämmande. Skrattet fastnar ju. Hörde av en kompis som nyligen fått en ny livsuppehållande medicin att den visserligen hjälper kvinnor, men att det var så svårt att ställa in rätta dosen, för den var bara testad på män.
Märkligt är att forskningen ska både "hjälpa" oss kvinnor att se ut som männens drömbilder och lyckas med bedriften att ge oss ett längre liv på andra villkor än kvinnans egna.
Enligt 1,6 miljoner-klubben får män både snabbare och mer effektiv vård vid till exempel hjärt, kärl, stroke-sjukdomar än kvinnor. Man har tidigare inte forskat på kvinnor så man vet helt enkelt inte hur symptomen uppträder. Men man vet exakt hur man förstorar brösten, gör plut-läppar osv.
Hur tänker dom, egentligen? Kanske dom redan har glömt det!

Gotland - är det en ö utanför Portugal?

Just hemkommen från en tur till Visby där systeryster finns. Denna tur var helt spontant uppkommen, annars brukar vi beställa 21 dagar i förväg för att få billigare resa. Och vi är två pensionärer med hund och bil.
Sagt och gjort. Har alltid beställt online, så även denna gång. Men nu har bolaget bytt bokningssystem, ändrat prisbilden och man måste logga in sig som ny kund.
Maken sitter tålmodigt och duttar in den ena uppgiften efter den andra. Har kommit så långt som att slå in våra födelseår. Då blir det bazooka i systemet, jag är nämligen född 46 och det stämmer inte med vedertagen ålder på uttrycket pensionär i Sverige. Kommer upp en röd text som säger att årtalet inte stämmer med förkryssat biljettalternativ - dvs pensionär. Att man i dagens Sverige kan ta pension från 62 års ålder är inget det fenomenala onlinesystemet är programmerat med. Resan från fredag förmiddag till söndag eftermiddag kostade oss 1659:-. Bara det är ohemult!
Vi avvecklar onlinebokningen, rusar ner till hamnen och inhandlar biljetter kontant. Det kostar oss 100-lappen extra. När maken påtalar datafelet säger kassörskan att "det är inte möjligt".
Totalpriset kostar oss mycket mer än om vi hade köpt biljett för att åka om en vecka eller om två månader. Destination Gotland har nämligen infört att less is more, för deras del! Man tar alltså betalt efter efterfrågan och vi var korkade nog att boka både för nära inpå och dessutom över en helg (eftersom det var enda sättet).
Ja, men Gotlänningarna själva då? Med de nya reglerna får dom väl vara glada om dom över huvudtaget får ta emot turister och därmed bibehålla någon turistnäring alls. Eller låta släkter hälsa på varandra. Och boka in i förväg är bara möjligt fram till 12 oktober. Ska du på bröllop, boka en stor företagskonferens (framför allt från andra länder där man måste vara ute i god tid) är detta inte möjligt att göra för den 15 oktober till exempel. Och priserna då? Vid fråga hos informationsdisken på båten igår då maken begärde en prislista blev svaret "det är så olika priser så vi kan inte ha en prislista" Yes! Låt Gotland vara en isolerad ö där ute i havet, som varken får ta emot släkt, vänner eller ha en hälsosam turistnäring. Varför inte sätta en järnridå runt hela ön?
Destination Gotland borde bli ersättningsskyldig till de näringar som i och med det nya bokningssystemet missar mängder av inkomster och goodwill. Någon borde hållas ansvarig för dessa ständiga planer på att fjärma Gotland från utveckling och möjligheter - ÅRET RUNT! Och ni politiker, vad i hel...e håller ni på med och varför protesterar inte Sveriges turistnäringar och alla andra som tycker Destination Gotland luktar unket?! Nu ska jag göra en protestlista - Destination Gotland - VET HUT!!!

Elviz the aussie is back in town...

Och som det har festats! Tur att man har fyra ben - blir liksom bogpropellrar vid behov! Och tusen tack till Poster, Allan, Cia, Gittan & Börje. Vilka schyssta polare ni är allihop. Det var första gången i mitt liv jag var så hääär nära att få pussa en katt , men de här två ville inte låta sig fraterniseras med ett mannagryn till aussie så vi fick vara i "chambre separé". Jaa, Nisse och Lasse, ni är riktigt snygga rödingar. Husse Börje - som är polis -har varit hundförare och har lärt sig exakt vad vi jyckar kräver för att smälta in. Först en guidad tur i hemmet så man har koll på utrymmet, sen en tassvinkning om var bordet är så man kan ta hand om allt dom tappar och till sist en massa godbitar som råkade "bli över" - före middan, av snälla Gittan! Dom är alla invalda till föreningen "Våra bästa tvåbenta vänner".
Och så häftigt med ett medeltidshotell för hundar - undrar om dom andra jyckarna vet om det? !
www.medeltidshotellet.se är adressen annars. Coolt med egen bädd på rummet, personligt välkomstbrev med tuggben, vattenskål, lätt att pinka utanför och sen få springa runt i Botaniska eller ta en tur längs stranden. Rekommenderas, får fem av fem tassar!
Färjan var rätt OK men det är många polare jag hade hunnit skaffa om man inte hade suttit fast på en halvmeters yta. Och tre timmar - i stillhet!
Måste få klaga liite. När jag äntligen har coolat ner och hjärtat har börjat slå lugnare, DÅ skickar mammorna in sina ungar som ska "kolla på och leka med hundarna". Och gissa om alla polarna tyckte det var pest, vi kunde nog ha fixat ett körslag tillsammans! Matte säger att hon tänker föreslå besöksförbud för springande och tafsande barn i hundsalongen. Och till nästa gång har jag lovat lära henne hur man morrar och ser lite farlig ut. Kanske man kan skrämma någon förälder som släpper iväg sitt barn utan att fråga mig om det är OK först. Alla är ju inte lika vänliga när dom blir väckta. Egentligen ligger jag där, har skittråkigt och hoppas på att en unge ska leka med mig, men det är bara oss emellan...