Konsten är en konst att konstla...

Min "soul-mate" är keramiker. Hon gör de vackraste
masker och andra konstfulla uttryck i lera. Dessa
bilder är ett ynka litet axplock av det hon visar
i påskens konstrunda på Österlen.
Efter att ha upplevt sorgen i dess absolut värsta
form (i mitt tycke), att förlora sitt enda barn, är
hon nu i full fart igång och jobbar efter flera års
uppehåll. Och med så mycket glädje!
Hon och maken bor också i det oerhört vackra
gamla krukmakeriet där det tidigare dessutom
var porslinsaffär. Mer inspirerande arbetsplats
får man faktiskt leta efter. Och det kommer nu all-
mänheten att kunna njuta av till påsken.
Vi åker ner i maj och då hoppas jag att inte ALLT
är sålt:))

Vad det heter?
Bissans Keramik
Gamla Krukmakeriet
Smedstorp

Lycka kan också vara turkosblå avloppsrör

Ja, nu kan man (icke utan viss stolthet) konstatera
att tvättstugan är färdigmålad - med lyckat resultat.

Kolla bara så snyggt det blev med mörkturkosblå ben och
avloppsrör på den gamla tvättbänken!
Näe, jag tycker inte det är fel att njuta av glada färger i
tvättstugan.
Det är så mycket annat här i livet som är grått, svart eller
vitt!

Om trean dykt upp ännu? Näjj, han håller oss på halster den
lille rackarn.
Det blir väl en liten påskkylling...
...och hur ska man sen toppa det påskägget?

Och förresten ligger han i lä redan från begynnelsen. Hans
bägge bröder (snart 12 och 14) vände upp och ner på sina
spargrisar och inhandlade present till mamma och pappa
som firade 20 år tillsammans. Spontant och kärleksfullt!
Som livet kan vara om man är lyckligt lottad...

Dansande vårfloder med snöflingor

Så vann folkligheten över proffsigheten. Och det är väl ändå rättvist. Jag menar Let´s Dance är ju en tävling för amatörer. Bagge var ju de facto ett proffs nästan från start. Klart att den jättelika myspysbjörnen skulle ta hem segern. Och han är otrolig med den stora kroppen på ett dansgolv. Men jag tycker Bagges uppvisning med rosenblad var väldigt snygg. Blev nästan lite rörd. Och nostalgisk. Jag har en gång i yngre dar suttit i en loge på Albert Hall i London och hört just den låten, "All by myself", sjungas så att ordet ståpäls fick ett ansikte!

För övrigt är det så trist väder så vi fick nästan bära ut hunden ikväll. Han kom till grannhuset, sen blev det stopp. Och det är förståeligt. Vem sjutton skulle vilja gå ut och lyfta på benet när det rinner snöblandade vårfloder längs knäna? Vet inte riktigt vilket som är hans knämotsvarighet, men det var nästan ingen idé alls att han lyfte på benet - om jag nu försöker förklara höjden på den snöblandade vårfloden i backen utanför vårt hus...

Rara växter och månsken

Jaha, så gjorde min Inga & jag entré på trädgårdsmässan i Älvsjö. Underbart med sällskap! Har inte varit här på flera år (eftersom vi bott i Skåne och jag gått på mässan i Malmö), men jag mindes den som så mycket större. Nu var det bara en mässhall och jag hade för mig att det var flera förut.
Fast det är helt tillräckligt för fötterna. Och så mycket mer än vi fick oss till livs kan man nog inte hitta på i en trädgård. Vi åkte dessutom kommunalt hit för att inte locka oss till några förivrade köp. Som till exempel en hammock i ädelträ och rotting med plats för två, benpallar och ett litet svängbart bord på var sida. Oumbärligt för en eftermiddagsnap i det gröna! Men svårt att ta med på pendeln!

Men där var också fyllt av blommor förstås, mest pelargoner såg det ut som och så de holländska lökföretagen som alltid har hyfsade priser. Där blev det tre kaktusdahlior för 60:- och det är rätt snyggt pris. Som gammal trädgårdsentusiast skäms jag över att befintliga dahlior glömdes bort i höstas. Sån glädje de gav hela sensommaren och hösten. Ståtliga också att sätta i en vas.
Och så inhandlades även några fröpåsar från "Rara Växter" - slingerkrasse Milk Maid, rosenluktärt White Pearl, luktärt King Size White och slutligen ull-lupin Biancaneve.
Alltihop i vitt.
Till min månskensträdgård (på 50 kvm!!!)
Vitt lyser nämligen så vackert i månsken också.
Till njutning för oss som inte sover på nätterna...

Och nu har kloka dottern en halvtimme på sig att föda fram trean om kära väninnan norromstan ska få rätt. Hon kände på sig att nåt skulle ske just idag!
Men han kommer när han har lust, det bara är så! Själv tippar jag på lördag eller söndag. Allt som händer i vår familj inträffar nämligen på helgerna. Både jag och mina barn är till exempel födda på en söndag...

Kontakt av någon grad i alla fall

Dagens skogspromenad fylldes av strålande solsken, fågelkvitter och en spirande natur. Så ljuvligt!
Vår fyrbenta familjemedlem var som vanligt lycklig över att få springa fritt, men nu stannade han vid den plats där vi brukar vika av från stigen och ta en fikapaus. När det varit lite varmare än nu. Han tyckte förstås att vi skulle haft rygga med mellis med oss. Och snart blir det nog premiär...

Idag skulle vi också få vår telefonlinje fixad för samtal. Igår hade "dosan" hämtats och det visade sig att den var fungerade hos stadsnätet. Nu skulle man testa och byta port! Så skulle vi få den ordnad och tillbakakopplad idag kl 14. Vid 16-snåret ringde jag och undrade om de glömt oss. Vilket var fallet. Grabben kom förbi vid 17 berättade att han fått ett akutfall. Det var ju inte vi. Vi var bara normalfall. På min fråga varför han inte ringde och meddelade oss blev svaret: Jag kan ju inte gå omkring med alla kundernas telefonnummer! Såna bitande argument orkar jag inte ens besvara. Jag ville ju ha telefonen fixad - utan att först servera en rak höger.
Nu går det att ringa oss igen.
Och vi kan ringa ut.
Kloka dottern säger att det sprakar i luren. Jag hörde ingenting dock.
Men när jag pratat med henne cirka fem minuter så bröts samtalet.
Två gånger.
Nån tycker vi pratar för länge.
Nån som vill bestämma över våra samtal.
Tänk om det bor en alien i fiberoptiken?
Som plötsligt säger att han vill ringa hem!!!

Imorron blir det en tur till den stora trädgårdsmässan med min Inga som välkommet sällskap.
Då ska här insupas både vår och sommar - det är väl lika bra att passa på!

Det elektroniska vardagslivet

...och i går natt blev det sömnlöst för att i natt återigen få slockna sött på kudden. Månntro det framöver blir en "varannan damernas" sömn i min säng?

Arbetet i tvättstugan rullar på. Har kallat in makens starka armar till rollning av tak o väggar så tar jag finliret. Det blir bäst så.

Det är inte bara tiden som är ur led. Vår telefon är helt ur led. Vi har s.k. IP-telefoni via fiberoptik. Genom den kabeln går också bredband och TV. För det mesta fungerar allting utmärkt. Men när det krånglar så verkar allt bli så komplicerat. Vi använder nu våra mobiler. Vid samtal i dessa uppstår ett slags bubblande "surroundljud". Nu har jag fått för mig att det beror på att all denna elektronik gör elektroniska fält genom huset och nu när något är fel med telefonin så har även det elektriska fältet blivit stört i nån hörna. Grabbarna från fiberoptikföretaget tittade på varandra, sedan på mig och så ryckte dom på axlarna - "ja man vet aldrig vad som händer därinne i kablarna" sa dom och jag såg nog att dom skakade på sina huvuden.

Jag väntar ju på att kloka dottern ska ringa och säga att det är dax för trean.
Fast det kan hon ju göra på mobilen.
Om jag inte tappar locket.
Då får hon ringa en gång till.
Om hon hinner.

Elviz the aussie har fått månadens kloklipp, ansning av pälsen runt tassarna och renklippning av öronen. Och en rejäl genomborstning. Helt ok runt rygg och ben, sen blir det en ledarfråga. Efter ett par kex får jag faktiskt bestämma. Och han tycker han är smart. Bägge är nöjda.
Plötsligt såg han ut som en aussie igen. Fast det diffar lite i rakheten på öronen och så hade jag missat pälsen på ena baktassen. Inte ens en aussie kan få allt!

Nu ska vi åka in till den stora staden för att följa sockertoppen till magnetröntgen. Lite stolt är man för förtroendet att ledsaga fjortisen till sånt. Må det aldrig ta slut.
Förtroendet alltså.

Nu tycker jag inte synd om mig igen

Det här är vår tvättstuga. Bakom dörren befinner sig
bastun.
I väntan på en vår som lyser med sin frånvaro fick
jag för mig att utnyttja tiden och lysa upp tvättstugan.
"Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus".
Det blev mina ledord när jag nu satte igång att laga
sprickor, spackla gamla skruvhål, grunda bastudörren
(bara utsidan, som var tråkig furu) och måla kanten
tak/vägg där rollen inte kommer åt.
Sen ska allt bli fräscht vitt. Duschväggen ska jag hitta
på nånting med. Ställningen under vasken ska målas.
Det ska bli välkomnande att gå in i tvättstugan.
Bastun använder vi till tvätthäng - än så länge!
Tänk att sen få hänga ut alltihop och så stoppa näsan
i den ljuvliga rena doften. Då är det vår.
Håll ut kära du, den kommer, den är faktiskt på väg!
Och jag har fått sova en hel natt - JIPPI!

Våren - hallå, hallå, hallå var är du?

...och vaddå "vårdagjämning"? I min landsände Nynäshamn är det svinkallt och blåsigt. Stunden på balkongen häromdagen är ett minne blott. Men det kommer tillbaka. Vänta bara!

Har faktiskt inte varit utanför dörren idag . Inte på grund av min vanliga brist på både tålamod och lite annat, näe, jag har drabbats av sömnbrist. Läste att det kan bli så i början med min nya medicin för blodtrycket.
Jag somnar visserligen på kvällen, men vaknar efter bara ett par, tre timmar och är klarvaken.
Man vrider och vänder på kroppen, funderar på om man ska väcka Elviz eller maken, dricker lite vatten. Och så blir det ju toabesök ovanpå förstås.
När maken står där morgonpigg och annonserar nylagat kaffe har jag precis lyckats somna om.

Hur länge ska man vänta på att det vänder? Ska jag vara sömnlös flera veckor? Får man gå och lägga sig och vakna till våren kanske?
För nu har jag inte bara tålamodsbrist och sömnbrist - jag uppfylld av vårbrist! Och av sånt blir det inget annat än dysterkvistar!

Elviz the aussie och valparna

...Babsan har sånt sjå å kolla så jag inte kommer för nära
hennes fyra valpar (de andra ligger bakom) så hon hann inte
ens kolla frisyren i spegeln. Men det gör inget för hon är söt
ändå! Det här är Dick som tittar fram - han är störst!

Här får sonen en liten puss - visst är han gullig!

...och här är grabben i egen hög person. Vi ska nog få roligt
när han växer till sig. Nu sover och äter dom hela tiden!
Vilka tider - suck, tänker lite på min mamma Dagmar.

Näe, säger Frazze, nu får det va slut på det här valpgullet!
Kom så går vi ut och jagar varann istället.
Jaa, säger jag då, la det svinge kompis!

Det kom så plötsligt...

...detta är första gången i år vi sitter å fikar på balkongen!
Idag, mellan kl 12 och ca 12.45. Dynorna har vi inte tagit ut
ännu utan sitter på varsin fårskinnsfäll - och för säkerhets
skull en filt att ha om axlarna. Men det blev för varmt!
Kände hur solen brände i ansiktet, fåglarna skriker helt
hysteriskt och solvärmen sprider sig i huset. Snödropparna
på terrassen bildar vita mattor i rabatten. Håhåjaja, nu är
det dags att kratta och göra vårfint där också!

Och -uj,uj,uj - (allt går lättare när man får oja sig lite för sig
själv) sen måste jag fram med pellarna, så ruccola och kyndel.
Har sett att gräslöken redan är på väg. Mina tre kryddfavvisar.
Och rädisor förstås. Och rosmarin. Och persilja. Och dill.
Liksom basics bland de färska.

Vad var det som hände? Plötsligt försvann all snö och i skogen
porlar de små vårbäckarna så det går höga svall!
Nu är den snart här. "Kan komma bakslag" säger neggosarna,
men det örat hör jag inte på. Jag njuter nu.

Eller mmjuuuter som kloka dottern säger. Och så går vi i väntans
tider på att hennes bummelbäs ska bumla ut nån gång. Han ligger
bara där och gonar sig. Hör när bröderna kommer från skolan
och hälsar genom att bumla runt med små glädjesparkar.
Hörrödu bäsen, kom nu, momo har så mycke tåålamoodsbrist...

Pepita i turkos - är det OK?

...eller måste det vara svart för att bli rätt?
Denna kudde i turkosa pepitarutor blir en present till en kär
vän som ääälskar allt i turkos. Och som inte läser bloggen!
Ren superwashull, ca 40x40

En trollsk och musikalisk kväll

Jodå, min högt älskade kloka dotter. Här är ditt troll!
Och hon går ingenstans. Hon har fortfarande på sig den
rutiga klänningen och virkade sjalen jag gjorde när du
var liten knorpenlunda. Tror det var runt -73 eller nåt.
Hon står i tryggt förvar med de andra sex trollen, två
större syskon och fyra mindre. Så hon är inte ensam.
Don´t worry, be happy!

Och visst vann rätt låt ikväll!
Jag var en stor beundrare av Pavan (Pavarotti) . Mest innan han började sjunga popigt med de tre tenorerna. Han hade så vacker röst, kunde liksom bara öppna mun och så trillade tonerna ut. Och en vacker opera är bland det mäktigaste man kan lyssna på. Speciellt om man sett den på scen. Så jag borde inte rent musikaliskt gilla kvällens vinnare. Men det gör jag. Mer för att det är Malena Ernman som sjunger än den popiga blandningen. Hon har en miljon busglimtar i sina ögon och det lyser bus om henne när hon sjunger. Hade hon inte varit duktig operasångerska hade hon med all säkerhet blivit en uppskattad komedienne.
Sen tyckte jag om flera av bidragen. Bla rockgruppen HEAT. Trots trummisens tajts! Om man nu får tycka det vid 60 plus. Måste fråga barnbarnen om det är OK eller om man blir ruskigt pinig då...
Och jag kan ta smällar av nästan alla slag - men riskera att vara pinig mormor/farmor, aldrig!

Jag - en samlare!

Jag erkänner - jag tillhör kategorin samlare! Det har samlats allt från salt-och pepparkar till udda spetsar (gärna knypplade) under årens lopp.
Senast blev det s.k. lyckotroll. Störste tillverkaren är Thomas Dam i Danmark som först hade tillverkning i Danmark som sedermera las över till China. Förstås. Men de första trollen gjordes i ett speciellt naturvänligt gummimaterial och alla har de olika utseenden.
Både Thomas Dams levnadshistoria - som är rätt intressant - och hans troll finns att läsa om på nätet. Alltså gör jag ingen levnadsbeskrivning här.

Det fanns ytterligare en tillverkare - Uneeda Dolls USA - som gjorde s.k. Wishniks troll Påminner mycket om Dam-trollen. Men har inte riktigt samma uttryck.

Nu säljer jag ut en del av min samling på Tradera. Dom tar på tok för mycket plats. Dom samlar damm, hujedanemej! Och eftersom dom står i rummet där jag stickar blir det mer än vanligt damm.

Nu har jag kvar exakt sju troll i storlekar från 1,5 cm upp till 45 cm.
Det känns mer lagom.
Fast svårt!
Kolla in den här tösen i originalklänning och lila hår - av rent ullgarn. Hon är från 1967.
Visst är hon en riktig läckerbit!

Och till kvällen vankas fläskkotletter, grönsaker och precis så ska det låta!
Trevlig helg!

Ränderna går aldrig ur 2.

Allt gjort i superwash-ull. Visst blir man glad av färger:))

Ränderna går aldrig ur 1

...och så här kul blir det "egenrandiga" ullgarnet...

Tunna fin-spetsmuddar

Dessa spetsmuddar är stickade i tunt bomullsgarn och mer
tänkta till finstassen. Urläckert i svart till den som vill leka
Morticia Addams...

Vintermönster

Muddar i superwash-ull enligt eget mönster.

Nytillskott på kuddfronten - aj löv jo!

Kudde 40x40, tegel/natur, superwash-ull, egen design.
Kul att testa mönster på kuddar, inte en massa tjafs med
armar, halsar och andra öppningar. Nä, de e bare å åk!

Elviz the aussie i skogen 090311

...attans då - trodde ingen skulle upptäcka att jag bara
gör som husse. Fast matte har inte riktigt begrepp om
diskretion och integritet inte! Får locka bort henne med
köttbullar eller min röda boll nästa gång!

Videung som vägrar sova vidare...

...hemma hos oss kommer snön smygande på natten och

för Elviz the aussie är lyckan gjord - två nätter i följd har

det snöat. Men tittar man högst upp mot den blå himlen
kan man se hur videungen knoppat sig och tittar fram
som små ulltottar. Tänker inte sova mer!
Fast jag innehar varken långa armar eller ben , definitivt
inte tillräckligt för att nå dit upp och plocka ett par kvistar.
Är helt nöjd med att bara titta och konstatera
- våren har inte gett upp!

En god gärning kan vara stickad...

Det finns så många sagolika människor, fyllda av kärlek till andra!

Under ett av mina akupunkturbesök diskuterade vi huruvida slantar eller gåvor verkligen når fram till de behövande runt om i världen. Tycker det dras fram i media var och varannan dag hur ynkligt lite som egentligen når dit det ska, om än något!
Fast viljan att skänka verkar inte vara nåt fel på i vårt land.

Då berättade H om en hustru till en av sina patienter. Hustrun tar emot restgarner, hela eller halva nystan, rester av en färg - ja du som stickar vet vad som blir kvar av ett alster.
Så H hade gått hem den dagen och röjt i garderoberna, hittat några gamla nystan och tagit med sig nästa gång denne patient dök upp.
Det gick ytterligare en vecka och nu fick hon se bilder på de alster denna fantastiska hustru redan stickat upp.

Och det mest fantastiska - hon stickar alltså tröjor, mössor osv vad nu garnet räcker till och skickar det till barnen i fattiga länder, bla gatubarn, främst i Indien. Jo, nätterna kan vara kalla! Genom en adopterad familjemedlems kontakter får hon rätt hjälp att dela ut där det finns behov.
Då tog jag fram pappersnäsdukarna.

Nästa gång jag gick dit hade jag med mig ett par kassar restgarner som "var bra att ha", men innerst inne visste jag att det var bara utfyllnad i nästa flyttkartong!
Idag ringde hustrun och tackade mig. Tackade MIG, för att hon fick garn att sticka tröjor för till behövande. Barn som lider. Och så fick hon sticka, som turligt nog var hennes stora hobby. Hennes belöning är fotografier på smutsiga ungar i en ren färgglad tröja eller mössa.
Hon har verkligen hittat sitt sätt att hjälpa utsatta.

Hädanefter sparar jag alla provbitar man är tvungen att göra inför ett nytt plagg. Även de minsta nystrester kan räcka till en gladrandig mössa. "Ånger"- garnerna kommer att gå samma väg - till den goda stickerskan i Nynäs.
Jag har hennes telefonnummer (kan fixa adress) - om du ligger på några obehövda garnnystan!

Tankar om nästa dag

Åkejdå - nu börjar vi om med en ny underbar dag på resten av livet.

Vi har pratat om att så småningom (märkligt ord, ska man betona små, ning eller om?) flytta till lägenhet. (Usch, får cellskräck om jag tänker för mycket på det!!!).
Vårt nuvarande hem, ett radhus från -71, består av fyra våningsplan med tre halvtrappor. Även om det bara råkar vara halva "normala" trappor, känns det som tre jääättelåånga trappor. Vi visste ju om trapporna när vi flyttade in (!). Kunde dock inte fantisera om hur många gånger vi skulle ha grejor från arbetsrummen på nedersta planet (även entre´plan) upp till översta planet där vi har sovrum, badrum och två utgångar till en härlig terrass.

För att inte nämna när Elviz the aussie hade anställts och skulle göras rumsren. Det gick ju an när han var pytte att ta honom i famnen och gå trappan upp till terrassen (till entrén var det två tr ner så det fick bli en egen grästäppa på terrassen), men när han började komma upp i vikt och ännu inte fattat så blev det små olyckor på balkongen (som finns på mittplanet vid vardagsrum o kök). Numera blir det bara morronpink på terrassen och det är av rena bekvämlighetsskäl - för övriga flocken. Nja, förresten, Elviz också, han är en riktig sjusovare som måste släpas ut.

Eller när man ska möblera om. Vilket händer eftersom jag gillar förändringar. Eller när man ska släpa verktygen. Försöker komma på alla som behövs för stunden, lägger i en korg. Den korgen kommer varken tillbaka eller plockas ur - om den mot förmodan hittade tillbaka. Och tunga tvättkorgen. När det är bra väder hänger jag ut tvätten på terrassen - två trappor upp.

Till slut, när höfterna är på väg att ge upp, kom vi på knepet. Man lägger allt i trapporna åt det håll det ska och hoppas någon drar med det till tillhörande våningsplan om man ändå ska gå åt det hållet. Genialt!

I alla fall har vi fantiserat om att den dag det blir en lägenhet (huvaligen) så kanske vi skulle kunna köpa en husbil. Den kan vi åka runt med och uppleva Sverige, hälsa på släkt och vänner. Och samtidigt ha eget boende och eget kök. Vara lite fri och åka dit näsan pekar. Vi har ändå flyttat så många gånger så vännerna tycker vi är nomader tre gånger om.

För att testa om detta liv är nåt för oss passionister har vi nu hyrt en husbil i maj. För att dra neråt landet. Det blir som att planera för båtlivet, som vi rätt nyligen lämnat bakom oss. Tror ändå det är lite enklare med ett rullande liv, på land. Men vi får väl se. Då behöver man i alla fall inte fundera på hur det skulle ha varit...

Din stund på jorden

I mitt vuxna liv har jag haft flera vänner, främst kvinnor, som gått bort i cancer. Jag har ledsagat döden på nära håll. Några har också blivit botade och är numera friska. Har själv varit "misstänkt" och opererats "för säkerhets skull". Tack och lov. Idag kan så många fler också botas.

När en fantastiskt kvinna jag nyss lärt känna och som blivit en kär vän fick besked om cancer kom känslan igen. Någon drar undan mattan under fötterna. Vi har heller inte hunnit lära känna varandra så väl så man vet hur bäst hålla fanan uppe.
Hon fick fribrev idag. Ingen cancer kvar. Vilken lättnad och glädje!

En annan väninna har haft ett helvete under ett år, men är nu på väg tillbaka till livet. Sakta men rätt säkert. Så mycket livsglädje det ändå fanns i underjorden!

Jag känner sån oerhörd tacksamhet och glädje över själva livet. Över familj och vänner som finns där, nya som gamla, över att jag får uppleva en ny vår med knoppar som slår ut och blir till blommor och blad.

Försök att vara rädd om och uppskatta det liv du har - det är faktiskt bara till låns en begränsad tid. Din stund på jorden.

Äppelblomsknoppar

...och så nosade jag in äppelkvistarna på köksbordet. Ser du?
De tänker blomma!!!
Äppelblom i vårt kök!
Det är väl så nära våren man kan komma nu?
...måste hämta in pellarna från garaget!!!

Allt blev inte vad det var tänkt att vara!

Jaa, så rätt man tänkte och annorlunda det blev!
Den här stickade axelremsväskan skulle ha blivit en kudde!
Kanske inte det bästa material i regn o rusk?
Kanske den bleks i alltför mycket solsken?
Tänk om det går en maska, huga!
Hängande i garderoben som en installation?
OK - allt blir inte som man tänkt sig...

Telefonkludd blev vacker kudde

Jaha, det får bli en ny bild senare, men det här föreställer en fyrkantig kudde ca 40x40.
Färgen är röd/grå och mönstret är eget påhitt under långt telefonsamtal. Små maskor som får stickningen att se ut som grov väv.
Har faktiskt testat på upptagne sonen som fick två stora avlånga kuddar i svart ribbstickat och det var urläckert i deras svartvita nya sovrum.
Och jag fick blodad tand förstås. Så nu blir det några roliga kuddar som ska tänkas fram. Och det är nästan det häftigaste (och mest tidskrävande) - att funta fram mönster. Det är väl som med musiken - man lånar en takt här och en där - så plötsligt är det en helt ny komposition!
Men det är som med mycket annat - det är bara fantasin som sätter stopp...
Maken gick iväg för att ha årsmöte med boule-klubben och sedan inmundiga sen lunch på lokal. Elviz the aussie sover tungt i sin korg efter förmiddagspromenaden.
Huka er gubar å gumor, nu släpper ho loss - fantasin alltså!

Stickat och klart: Pyttepyttetröjan

Så fick den ärmar och blev klar. En pyttepytteliten tröja till Trean. I mjukaste Merinoull i turkos/vit. Mönstret är eget påfund.

Tupp-samhörighet?

Surfade runt under några trötta scener på en tv-western. Råkade hamna på nåt som heter birthday.se. Där kan man stoppa in sina nära och käras födelsedagar ifall glömskan är ett problem. Man får en påminnelse när dagen närmar sig. Det går också att läsa horoskop och följa den kinesiska motsvarigheten.
Jag är en tupp och mitt element är trä. Plötsligt ramlade slanten ner och det var flera saker som fick en förklaring. Bland annat
- känner en slags samhörighet med min Inga och er andra som bloggar om tuppar i hönsgården:))
- gillar olika träslag
- gillar att snickra

Men sen!!!
Metodisk - envis som en åsna!
Effektiv - är inte det sak samma egentligen?
Stolt - ja faktiskt - kan själv! Dumt ibland. Ta emot hjälp är stort. Hjälpa andra större.
Uppriktig - inte som förr, hakan har fått sig några snytingar under årens lopp!
Däremot är jag faktiskt både solid, omtänksam och generös.

Och det är jag stolt som en tupp över att horoskopen äntligen inser:))

Finns det fler tuppar där ute i cyberrymden? Vem har snyggast kam och färger?

Djur tupp och element trä

Till höger visas det kinesiska tecknet för en tupp.

Personer som har dessa tecken är födda under dessa perioder:

1945 feb 13 - 1946 feb 01 (kinesiskt år: 4643)
2005 feb 09 - 2006 jan 28 (kinesiskt år: 4703)

Typiska egenskaper för en tupp är:

Metodisk, effektiv, stolt, uppriktig.

Typiska egenskaper för elementet trä är:

Solid, omtänksam, generös.

Klart slut

...nu har jag varit så flitig med inläggning av allt stickat så nu tar jag semester resten av dagen.
Tycker maken. (som inte hjälper till med stickningen)
Tycker Elviz the aussie. (som gärna hjälper till med stickningen)

Tack kloka dottern för trevlig kväll med lilla familjen. Det var vi som vann "så ska det låta".
Bojsen är så underbart kramiga och man är lycklig för varje dag dom ännu inte vuxit ifrån och tycker det är pinigt med kramig mommo.
Man får passa på...
Och nu väntar ju snart en ny kraming så det finns hopp om bojsen skulle tröttna!
Himla tur man har!

I renaste bomull

Kan vara skönt till våren. Nougat/turkos. Egen design.

...och en till

Till Trean förstås, första månaden.

Det bidde en till...

Till Trean. Egen design. Merinoull i petrol/gult/grått.

I bildarkivets gömmor...

hittade jag denna lilla tröja. Den är i lila/grått och mönstret är egen design.

Kan beställas

1. Mudd i ribbstickad resår 2x2


2. Mudd i spetsstickat

3. Mudd i "egenrandigt" garn, kan fås i enfärgat

4. Mudd i tvåfärgat mönster

5. Mudd i randigt, de flesta färgkombinationer, två färger


De flesta muddarna kan du få i
- Superwashull
- Merinoull
- Alpackaull
- Bomull
och i de flesta färger


Mejla till
larztorpet@gmail.com

Stickat och klart:: Nåt för vuxna