Det är nåt märkligt som händer

...det här är ena gaveln på Larstorpet.
Nu må jag stöta mig med en och annan, men jag tycker det
är fult med apparater utanpå ett för övrigt vackert hus!
Och inte vill jag göra reklam utan att få betalt, men nu blir
det Boxer som TV-leverantör för att slippa parabolerna!
Dom åker ner i brådrasket och värmepumpen ska få ett
eget hus målat i falurött.
Och idag har det införskaffats både bredband och bredbands-
telefoni. Johodå, Telia minnsann. Som sett till att inte bygga
ut stationerna så att konkurrenterna kan komma dit och
erbjuda kunderna billigare villkor. Så för tillfället har vi inget
val. Men vänta bara!
Något märkligt inträffade dock. Fick ett nytt telefonnummer
av Telia. Och det var samma nummer vi hade när vi byggde
vårt hus i samma område. 1989!
Det är något ödesbestämt runt denna flytt och allting runt
Larstorpet.
Vad händer härnäst tro?
Kommer Lasses släktingar att spöka för oss?
Elviz vet redan när vi kör in på tomten, han tar sig en knäpprunda
och skäller ur sig glädjefnatten under 3 sekunder.
Sen går han runt och ler nöjt.
Precis som matte och husse!

Elviz the aussie har varit norromstan

...har ju alldeles glömt bort att berätta om mitt besök
hos kompisen Frazze som är flockmedlem hos
mattes kära väninna norromstan. Där bor också
Babsan som väntar på att hennes 8 månaders valpar
ska bli hämtade.
Frazze och jag är nästan kära i varandra. Varje gång vi
ses känns det svårt att skiljas. Matte säger att man
kan tro att jag är en tik. Pyttsan, som om killar inte skulle
kunna gilla varann som vi gör.
Nu var det så himla fint väder så vi var utomhus nästan
hela kvällen. Fast vi gick in och åt vår middag. Men jag
hade inte tid riktigt att äta upp allting.
Och Babsan var inte alls så arg på mig som hon brukar vara.
Fast jag håller mig gärna på lite avstånd och hon njuter
verkligen av att jag backar när hon kommer! Bitch säger
jag bara! Fast kul att hon blivit liiite vänligare.
Frazze och jag rullar runt med varandra under helt ljud-
lös lek och matte fattar ingenting. När jag leker med min
gamla flock så skäller jag hela tiden så matte och mormor
blir smått baskade för ingen kan prata i allt oväsen.
Och det är ju ingen som förstår hur mycket viktigt man
har å säga sina hundkompisar. Och man kan faktiskt
prata på en massa olika sätt.
Frazze och jag behöver inte så många ord egentligen
- det räcker med alla mysiga moves vi gör...

I visningsväntans tider

Ja så här i väntans tider (på att huset ska ha visning) passar vi på att göra allt möjligt som måste tänkas på för nya huset, Larstorpet.
Som till exempel att planera stängsel runt tomten så att Elviz inte rymmer med grannens collie. Har inte hunnit träffa collien ännu, men han står i löplina och skäller när han på fler hundra meters avstånd ser Elviz spankulera in sitt nya revir. Sen har vi ju en väg en bit ifrån huset och den vill vi inte heller att han ska använda sig av. Han följer oss bra när vi går fram och tillbaka mellan husen, men får han syn på nåt lockande på håll så kan han inte riktigt hålla sig, om man så säger. Ska tänka på att ta med visselpipan nästa gång. Det låter fånigt när man står och gapar eeelllviiiiiz i den vackra skogen. Ungefär som att prata för högt när man är på sjön och precis allt hörs tydligt in på land!

Och nu vidtar också alla uppsägningar av bredband, TV, telefoni osv. och det är väl en sak. Men att införskaffa nytt! Larstorpet ligger verkligen på landet. Där finns telefonledningar, men tex kan inte bredbandsbolaget fixa både bredband och bredbandstelefoni. Rena stenåldern! Så ska man sitta och jämföra priser, abonnemang, samtalstaxor odyl och det är snudd omöjligt att få en rättvisande bild av alltihop. Lika märkvärdigt som att försöka jämföra el-leverantörerna. Det ska väl inte vara svårare än att man kan jämföra priser per kg eller liter på en vara. Det är bara att hitta den jämförande punkten! Och så har vi blivit sååå bortskämda med fiberoptik, IPTV och IPtelefoni - allt annat är ett steg tillbaka!

Sen har vi hönsfrågan. Vilken sort ska vi ha? Och måste man ha samma sort? Två hönor och en tupp. Kan de tre vara helt olika märken? Jag vill gärna ha en höna med mamelucker - dom brukar också få så vackra färger. Fast innan det blir en ruvliga ska vi fixa en hönsgård, när vi fixat stängsel, när vi planterat min kinesiska trädpion och min nya stora vita klematis, när vi fixat köket, när vi packat upp allting, när vi "ska bara göra det först"...

Och vi flyttar om bara två månader!

Funderingar på dammkanten...

...det här är de två (?) dammarna vid vårt nya hus. Bilden
är tagen idag vid tillfälligt besök på Larstorpet. Dammarna
är anlagda i höstas och hyresgästerna (guldfiskar?) flyttar
med sin husse till hans nya ställe.
Maken o jag vill dock inte ha fisk här - vi är liksom inte den
typen (vad nu det är??). Fick jag välja skulle man dela på
dammarna, behålla den nedre och plantera in näckrosor och
vattenliljor mfl vattenväxter och se till att ha en blommande
damm hela sommaren och som grodorna trivs i.
Finns det någon som har några bra tips som inte kräver
ett halvt människoliv i arbete för detta?
Vattnet porlar muntert längs en stenhög och det finns aggregat
som gör att valsar runt. Botten ser förfärlig ut och
måste på något vis rengöras.

Ett par på privat visning idag, mycket intresserade. 12 par
anmälda till visningen på söndag. Inte pjåkigt med mer än
en vecka kvar. Spännande!

För övrigt packade vi bilen med "garageskrot" och körde över
till nya verkstaden. Det låter väl nåt. Verkstan. För det är väl
där vi kommer att hålla hus...
Det är den som syns bakom dammen. Och det är bara halva!

Ett glas luft, tack!

Jaa suck. Efter allt ståhej med städning och uppiffning inför först mäklaren, sedan fotografering för försäljningen, gick luften ur oss.

Vi blev sittande, funderande på vad vi ska göra nu. Precis som om uppgifterna var osynliga!
Nu är huset ute till försäljning och den första intresseanmälan gjord. Huset låg ute på nätet i går eftermiddag. Det bådar gott enligt mäklaren. Man måste alltså anmäla sig för att få titta i vårt hus. Inte har jag väl funderat på att det skulle vara sååå märkvärdigt. Inte helt ofint heller förstås. Men det är väl ett led i mäklarens marknadsföringsstrategi. Då har dom kunderna i koppel för senare bearbetning. I mitt yrkesliv gjorde jag likadant! Stoppade presumtiva kunder i en liten låda som man kunde dra fram och låta ploppa upp vid planerade tillfällen. Ack ja!

Idag går vi ner på stan för att vaccinera oss mot TBE. Vi har läst om och pratat med folk som säger att fästingplågan kommer att slå rekord när det gäller TBE. Och vi läste om ett par som drabbats. Sånt har vi helt enkelt varken tid eller lust med. Mot centrum alltså!

Ikväll ska vi softa med egna nöjen. Maken tar ett parti boule och jag tänker kolla både Timell och Brothers&Sisters. Innan visningen om ett par veckor kanske jag hinner med några muddar som läggs undan till någon julmarknad i närheten av vårt nya hem...

Larstorpet - vårt blivande hem

Får man lov att presentera - LARSTORPET

...med vedeldad badtunna!

...med öppen spis i mysrummet

...med gammal järnspis vid matplatsen


...med braskamin i vardagsrummet

...och ett blivande hönshus - efter liten ombyggnad till
något större uteplats.

Larstorpet, vårt nya hem from 30 juni. Helt oplanerat. Fast vi
var ute och kikade efter en liten stuga. Den här snubblade vi
över tack vare till-salu-skylt vid vägen.
Lasses mammas moster och morbror har byggt
huset som ligger i trakterna där han har sina rötter.
Det ligger också precis bakom det hus vi byggde för tjugo år
sedan och bodde i under tio år.

Det har med all säkerhet gått en ängel genom rummet!

Månntro mormor flyttar igen?

...och som stolt mormor vill man ju visa upp
den lille godingen när han idag blir 10 dagar!
Tror han har ärvt både sin mors morfars och
farfars buskiga ögonbryn! Han är också rätt
lik sin farfar för övrigt. Snygging där!

Om jag har tur så kommer drömmen om den
lilla stugan i skogen med höns, ankor och kanske
en vovve till att gå i uppfyllelse. Törs inte riktigt
tro på min goda turängel, men vill heller inte tänka
negativa tankar. Har klart med kontrakt, sen ska
bara handpenning in, vi ska sälja nuvarande
hus, vi ska flytta igen, PUH - vad man ställer till
det i denna mogna ålder!
Men om allt går i lås så kommer det snart bilder.

Kan nästan inte hålla mig, får hålla i mig!
Vad gillar ankor, en tupp och två höns att dela
utrymme?
Jo, det är mycket att ta reda på - har varken
haft det ena eller det andra förut...

Äntligen händer det - *trumpetfanfar* - Trean på bild!

Ja, vad kan man säga? Först kom bojsen,
världens finaste och coolaste killar. Och så
drar man en vinstlott till och då kommer
lilla Trean som en överraskning. Han vet
ju inte om det än, men en dag kommer han
förstå att han är så lyckligt lottad en liten
unge någonsin kan bli.
Mommo & Oa kan bara sitta på läktarn
och käka popcorn och titta på hur dessa
fantastiska små människor får det bästa.

Vilket osökt drar tankarna till hur vi
förstör för miljön och varandra. Man vill
nästan inte tänka på vad vi lämnar efter oss.

I mitt nästa liv ska jag bli naturbarn! Jag
tänker börja med en äkta kompost och
sortera soporna enligt konstens alla regler.

Då får jag också fin jord till mina grönsaker
och bra gödsel av mina två ankor...

Kan man äta ankägg?

Trean - en goding med snopp

...och visst blev det ett söndagsbarn så rart! En liten knubbig trea på 4,2 kg som anlände framåt 17-tiden. Endera dagen kommer ett idolporträtt på denna blogg. Vill inte använda de mobilkamerabilder som skickats eftersom jag inte kan göra dom tillräckligt stora!

Men stora är verkligen treans bägge bröder. Vilka önskebrorsor den lille godingen har fått! Som de gick och väntade och sååå mycket snask, chips och nötter vi stoppade i oss under tiden! Dessutom lyckades vi med konststycket att få i oss två hyrfilmer. Ja det var verkligen livat. Men när vi spelade Alfapet och tavlan så smått fylldes med omöjliga ord slutade vi och utropade oss till vinnare alla tre.

Hundarna är kanonroliga och trivs i varandras sällskap - men fajtas lite om vår gunst! Bägge anser sig liksom stå närmast någon av oss. Elviz hoppar upp i någons knä och genast kommer Skorpan och vill kela, men blir lite bryskt bortmotad av Elviz. Och vice versa, men Skorpan stannar kvar på golvet. Hon har ju långa ben till skillnad mot elvispen.

Nu önskar vi varandra en riktig äggande GLAD PÅSK med gott sällskap och till angenäm nytta och smak.

...och apropå änglar - en av dom pekade ut längtanshuset i skogen. Det kommer mera...!

Änglar, finns dom?

Ja så här underbart har vi det nu! Elviz och Skorpan delar på
en god pinne i skogen! Och ingen vill ge sig. Fast efter fem
minuters dragande blir oftast Elviz vinnaren. Kan det bero
på terriern i honom?

Och jag hade ju trott att det skulle bli jobbigt med två hundar.
Så fel jag hade. Det är mycket enklare. Elviz drar inte, han är
följsam och anpassar sig helt efter Skorpans lugna lunk. Och
där hon pinkar, pinkar han förstås. Och Skorpan går alltid lös
och vänder på en femöring när man kallar. Och Elviz följer
efter! Så himla roligt! Och givande. Urkul att följa deras "språk"
med varandra. Och de är nästan rörande i sina rättvisehandlingar.
Det här med mat och godis på samma sekund - hu så viktigt!
Så vilar dom sida vid sida, inte ihop, men med ca 30 cm emellan
och nos mot nos så den ena ser när den andre öppnar ögonen.
För Skorpan får vara mer ifred om hon blundar - i samma sekund
hon kikar lite så är Elviz där och ska leka. Men det är oftast efter
att de vilat klart, när dom ligger och mojar sig.
Men trots den fina följsamheten ska Elviz ändå hälsa om vi råkar
möta ett barn. Där går hans gräns. Vänligare och mer barnälskande
hund får man leta efter.
Skönt också att vovvarna äntligen får lära känna varandra över
flera dygn. Nu, in på tredje dygnet, är det som om dom levt ihop
hela livet.

Och för en stund sedan ringde kloka dottern. Sa att hon haft
känningar hela efternatten. Och vi är hemma, beredda. Jag tror
nämligen fortfarande att det blir ett söndagsbarn...

Och kära systern skickade änglar på mejlen. Jag är ju inte religiös i
ordets bemärkelse, men jag tror på vår egen kraft att påverka och att
vi har en eller flera skyddsänglar.
Jag har två stycken och jag vet vilka dom är.
Sen har jag två "vardagsänglar", en på varje axel. Den ena är en klok
och sansad typ som ber mig tänka efter när äventyrliga, spontana
handlingar och beslut borde kastas överbord.
Den andra är en "she-devil" -hon uppmuntrar alla former av bus och
handlingar som går emot strömmen. Hon kan till och med
få den andre ängeln att skratta åt våra tokigheter - och att vi ibland
tar oss på så förfärligt stort allvar.

"Det gick en ängel genom rummet" - är så sant som det är sagt.

Vi var vår i luften- var har ni er?

Skorpan och en mycket liten valp-Elviz förra året.

...det är nästan syndigt att sitta inne och blogga nu när vädret är som bäst. Har just duschat Elviz efter förmiddagens skogspromenad på leriga vårstigar. Han träffade två boarder-collies och det går inte att föreställa sig hur både fyrbenta och tvåbenta såg ut efter den leken. Sååå roligt hade dom! Och vi också!

Maken har gått till boule-tävling. På vägen ska han köpa kyckling.
Så att den hinner tina lagom till middagsdags. Det är inte utan att man behöver ett visst mått av mod för att köpa kyckling nu. Men jag har inte hört några larm om just majskycklingen. Därför kommer säkert en stor glasbit att klirra ner på min tallrik. Man får göra som med fisken, fast glasa ur först innan det stoppas i munnen.

Ikväll kommer upptagne sonen med sin hund Skorpan. Hon ska bo hos oss hela nästa vecka. Hon är en dam på 8 snart 9 år och är en mallorcinsk råtthund. Hon ser ärligt talat inte riktigt klok ut, men är en mycket vänlig och lättsam vovve att sköta om. Hittades misshandlad på en bondgård på mallis där upptagne sonen bodde då och togs om hand vid 7 veckors ålder och blev räddad till livet. Hon går omkring fortfarande och verkar så tacksam över att finnas till!
Och hon kan sjunga!
Så ikväll blir det ylande toner från vårt hus.
Jaa, så kan det väl låta en glad fredagkväll!

Nu tar jag med mig Elviz och krattar lite på terrassen...

Näe, nu blommar det

Uj, uj, uj - nu är det flera som hört av sig och undrar om kloka dotterns bummelbäs har kommit. Inga rader på två dagar! Fast vem blir tagen på allvar som berättar om nånting den första april?
Också ett sätt att skaffa sig lite extra uppmärksamhet:))
Men han har inte kommit ännu och kloka dottern är inte helt nöjd med den tillvaron. Trean kan bete sig så här, får hon ständigt höra, till ingen tröst alls.

Maken och jag har en längtan. Att ännu en gång bo på riktiga landet med fåglarna, djuren i skogen och ett par ankor. (Nejdå, inte alls! Vi är födda och uppvuxna på Hornsgatan resp Malmskillnadsgatan - mitt i Stockholm.)
Och vi trivs alldeles utmärkt här i Nynäshamn, i vårt kloka radhus. Men flytten hit från Skåne gick lite i hysterins tecken och vi hann inte riktigt tänka eller känna. Ffa det senare. Vi kan bara konstatera att efter snart två år här är vi fortfarande på landet tankemässigt. Att bo i radhus är kanske ett klokt drag vid fyllda 60 plus, men det är ingen egentlig skillnad på att bo i lägenhet.
Och vi känner oss inte riktigt mogna för sånt ännu.
Vi kanske aldrig blir mogna för sånt!?
Äldre sägs ju bli barn på nytt, kanske blir vi mer och mer omogna.

Alltså, ett enplanshus nånstans på södertörn,
passande passionistsinkomster, med tomt där
man kan släppa en egen väderprognos utan
att grannarna tror det är sprängningsarbeten.
Och plats för ateljé förstås!
Så nu åker vi runt och kollar små hus!

Och äntligen! På terrassen trängs olika lila krokus och snödroppar med varandra. Jag har sett knoppar på tulpaner - och jag ska ut och kratta av hjärtans lust!
Efter att dahliaknölar och alla frön kommit ner i jorden!
Pust, nu kommer alltihopa på en och samma gång - igen!