Elviz the aussie får en lillebror

Nu går flyttlasset och här njuter Elviz sista morronsolen på
"sin" trappa. Hädanefter får han njuta morronsolen på
3500 kvm, stackars hund:))



Och nästa vecka, med lite tur, kommer en efter-
längtad kompis och mycket välkommen familje-
medlem till oss. Tommy (fd Mopps) 8 månader
vars uppfödare Tina Nordgren på Kennel Nellyson
var så himla gullig och tänkte på oss när Tommy
behövde mer
än bara brudar som sällskap. Jo förstås, vi vet ju
att mormor har varit där och idkat lobbying.
Ska bli så spännande och ljuvligt att se dessa två
grabbar ränna fram på Larstorpet. Tack Tina
och min Inga.

Just nu har Elviz åkt till min Inga för att få lite
lugn och ro när flyttlasset ska iväg. Usch vad det
blir märkligt tomt på en gång!
Han ska sova utan matte för första gången.
Undrar hur matte ska fixa den här natten...

Väl mött på Larstorpet när bredbandet kommer
igång i mitten av juni.

Elviz the aussie flörtar och matte frossar!

Vår hund är en flörtis. Vid morronpromenaderna stannar han till så fort han ser en annan hund eller människa. Står helt still för att kolla in om det är nåt att ha, värt att hälsa närmare på, eller få nosa ordentligt på.
När jag drar lite extra i honom för att komma förbi "hindret", söker han kontakt för att bli belönad för att han var duktig och inte brydde sig.
Men, om "hindret" råkar vara en tjej, ålder betydelselöst, och personen tittar på honom så är det stört omöjligt att få iväg honom. Då står han och ögonflörtar, den lille rackarn. Om tjejen dessutom drar på munnen eller säger nåt till honom är det helt kört. Då SKA han fram och hälsa. Och han är en riktig smilfink. När tjejerna börjar "åh vad han är gullig" och han ska hoppa upp och pussa så säger jag bara att dom får skylla sig själv som kom med inviten!
När jag äntligen får honom att gå normalt igen så söker han ögonkontakt och säger, "ha, där ser du vad jag kan". Och han får ingen belöning. Fast när han inte ser så ler jag åt min ljuvliga vovve.

Ikväll har jag nästan ätit mig proppmätt på något som får dietister för och emot kolhydrater, kalorier, bantningsprofessorer och annat upphöjt folk att hålla för ögon, öron och rynka näsan.
Svensk färskpotatis med en liten smörklick på. Nej, inte transfettmargarin, utan riktigt smör.
Vet inte om det finns nåt så gott i helaste världen.
Inte i min mun i alla fall.
Ja, åkej då, en nyuppdragen rädisa med en smörklick.
Eller en bit mogen brie eller chèvre, fikonsylt och ett glas rött.
Eller hemlagat rotmos med fläsklägg.
Eller köttfärsbiffar med trattisar i gräddsås och hemgjord plommonchutney.
...det kan ta hela natten, god natt!

Trean, en sömnig skogsmullebäbis

Trean och övriga familjen kom ut till Larstorpet för att få
titta på huset vi inhandlat. Han gillade allt - utom att bli
väckt när han sov så gott i den lantliga luften.
"Luften är så stark på landet" sa min mamma alltid!




...och här är rabarbertriffiderna. Dom växer så att allt
annat under och ikring inte får en chans. Och nu måste
jag avslöja min ohöljda okunnighet - jag visste inte, och
har aldrig sett, att rabarber blommar...
Trots min ålder ((så här i livets mellanrum) har jag en
otrolig massa att lära mig, så himla spännande!
Är inte det själva livet egentligen?

Elviz the aussie spökrädd?

Är det någon som har eller har haft pyttesmå flugor i sitt hem? Flugorna är mindre än blomflugor, nästan som minsta knott, fast dom sticks inte. Men finns i blommorna, drar sig till ljus osv.
Elviz håller på att bli galen på dom. Han skakar sitt huvud så fort och intensivt så jag tror öronen snart blir permanent slaka. Och nafsar i luften, springer sen iväg för att undkomma denna plåga.
Nu har det gått så långt så när han skakar sig och det yr små dammkorn, tar han det som flugor. Ibland blir han liksom "stucken i baken" och tar ett tokvarv i rummen och han beter sig som om något stör honom i rumpan. Han är nyligen duschad och noga genomsökt! Även vissa ljud (som tex pritt med läpparna!) får honom att reagera på samma sätt.
Han blir också halvt hysterisk när vi bägge två samtidigt lämnar honom i bilen. En av oss får kliva av medan den andre får vänta lite. Då går det bra. Han är mycket för att hålla ihop flocken och vill ha koll på oss hela tiden. Javisst låter det som ett solklart fall för hundpsykologen!!!

Har försökt läsa om både flugfenomenet och Elviz reaktioner på internet. Råkade på ett examensarbete från en elev på Lantbruksuniversitet. Hon beskrev alla händelser som kan göra en hund stressad och hur hunden beter sig i olika stressituationer.
Kontentan var att jyckarna kan bli stressade av precis allting. Och reagera precis hur som helst.
En hund som synbart nafsar i luften efter nåt vi människor inte kan se är antingen understimulerad eller överstimulerad. Denna upplysning hjälpte inte.

Visst har vi haft och har en stökig tid med packning, springande i fyra våningsplan och han kanske inte får sina promenader vid exakt samma tidpunkter. (Jo, kvällarna). Eller inte alls. Istället åker vi till Larstorpet med bilen fylld av småsaker. Där får han springa fritt över hela tomten och vi busar med honom. Sen sover han gott på kvällen och har glömt flugorna en stund.
Och vi gör vårt bästa för att inte oja och "försvara" honom när han liksom söker "skydd" i närheten av oss.

Vi visste inte att vovvarna har flera spökperioder och jag hoppas innerligt att detta ingår i någon period och är snart övergående. Är säkert lite stress inblandat också med husse&matte som rusar runt som yra höns och är lite nerviga innan allt hamnar på plats med besiktningar, köpekontrakt och allt som tillhör husköp resp -försäljningar. Det är verkligen snorjobbigt! Ska undvika sånt här i framtiden! (himlars så skönt att få gnälla...)

Försöker berätta hur bra han ska få det när vi flyttat (han lyssnar ju inte!) och vi får ju vara lite extra uppmärksamma på hans beteende.

På Larstorpet äter han med förkärlek döda humlor och levande skalbaggar, krossar spindlar och annat smått med ena framtassen, men jag har inte sett honom nafsa efter pytteflugor...
Kanske dom bara finns i småstadsradhus - och är mer rejäla på landet?
Så kallat lantliga flugor:))

En ros som kvittrar?

...någon som vet vad detta är? Jag fick just klart för mig
att det är rosenkvitten. På Larstorpet har vi en jättestor
buske som just nu blommar med denna otroliga färg.
Har också hört att man gör god gelé, sylt och allt möjligt
av de frukter som kommer senare. Massor av vitaminer.
Ska bli urspännande.

Kan också konstatera att rabarbern i år är helt grotesk.
Ser ut som triffiderna anfaller, dvs taget ur nån science
fiction-historia. Och de fortsätter att växa. Undrar hur
det ska sluta.

Det kanske blir som sagan om bönstjälken - den når
halvvägs till himlen.

I alla fall kan vi snart nyttja bladen som parasoll och
vilken dag som helst kommer bildbeviset...

Förlåt?! Jodå, vi packar, packar, packar, packar och
packar. Nästa söndag går stora flyttlasset. Alltså med
sängar, soffa, fåtöljer och sånt. Sen tar vi småsaker och
hyr ett släp för transport till torpet.
När vi ändå gjorde service på bilen passade vi på att
montera på en dragkrok.
Den kommer snart att bli varse sitt uppdrag hos oss...

Vidskeplig - moi?

...och så skulle vi träffas på mäklarens kontor kl 08.00 den 13. På min fråga om den 13 var en lämplig dag för kontraktsskrivning svarade mäklaren att hon minnsann inte var vidskeplig.

Vi är på plats 08.00, mäklaren 08.04. Vi, säljare och köpare, hälsar på varandra och konstaterar att vi bägge har bilar med väntande vovvar i. Dessutom har mäklaren sin egen liggande under ett skrivbord.

Mäklaren hade inte förberett kontraktskopior eftersom vi inte hade kommit överens om tillträdesdatum. Detta bestäms och nu är det bara att sätta igång skrivandet - trodde vi!

Efter ett antal koppar med kaffe och te kommer mäklaren in, lite lätt högröd i ansiktet, och förklarar att skrivaren inte fungerar! Hon hade försökt med alla knep, den hade helt enkelt lagt av och det fanns ingen tekniker i sikte.

Så vi fick helt sonika avbryta det hela för att träffas en dag senare, som idag. I eftermiddag. Man fick sovmorgon!

Jag är inte heller den vidskepliga varianten. Och det var inte fredag den 13.
Men vad ska man tro?

Vi hittade ju (av en händelse) ett hus vi älskar, byggt av släktingar, i en trakt där maken har rötterna, på en plats där vi en gång bott och byggt ett hem...
Vad ska man tro?
Vidskeplig - moi?

Årets längsta lättnadssuck!

Suuuuuccckkkk, en riktig lång en.
Nu är huset sålt och det blev en bra uppgörelse för oss. Och vi känner ödmjuk tacksamhet över detta, i nådens år 2009. Vinsten räcker faktiskt till att färdigställa hallen på övervåningen i nya huset och till ett fräscht kök. Maken har en innerlig önskan om gasspis igen. Oöverträffad till matlagning säger han. Som lagar maten nästan varje dag. Och så ska vi inhandla en självgående gräsklippare - till mig! Men jag önskar mig en ny borrmaskin också... Sen är slantarna slut och livet går sin gilla gång. Fast vi har det mesta vi behöver - och vi bor på landet igen. JIPPI! Men visst fantiserade vi lite om ny bil med dragkrok...
Det hela gick fort, från början till avslut. Och allt har gått förvånansvärt smidigt, trots mitt gnäll över visningar.
Och dagarna försvann med en hiskelig fart. Man hinner inte gå upp förrän det är dags att krypa till kojs. I alla fall när de ska fyllas med flyttkartonger som ska fyllas med ens tillvaro.
Och nu får vi börja packa på riktigt, ställa kartonger var vi vill och ha ihoprullade mattor. Härligt!
Om någon månad går stora flyttlasset. Innan dess ska vi försöka hinna få lite ny väggfärg i vardagsrummet i nya huset. Sätta upp några hyllor i skrubben under trappan. Måla makens arbetsrum i ljusare färger. osv.osv.osv.osv............
Nu sätter vi punkt för idag.
Imorgon är en annan dag.

"Det är inte allt som räknas som går att räkna, och inte allt som går att räkna som räknas".

Energibesparande energi?

Ja det blev så mycket förra veckan så man var tvungen att ta time out i lördags!
En vecka som inneburit en visning varje dag soch som avslutas med det här nya påhittet, att ett hus vid försäljning ska ha en energideklaration. Tanken är säkert god. Men rent praktiskt innebär detta att det kommer hem en person till dig och frågar om din energiförbrukning. Samma uppgifter du redan gett till mäklaren. Alltså hur många kilowattimmar du förbrukat på ett år. Det tog ca 10 minuter och kostade fyratusen (4000). Vi hade dessutom redan skickat uppgifterna per papper. Kan man anse detta förfaringssätt vettigt? Nu skulle mannen dessutom åka till Nynäshamn från Solna för att få samma uppgifter de redan fått. Varken klimatsmart eller energisnålt alltså. Och svindyrt! Och för vilket ändamål undrade vi. Jo, EU tycker att svenskarna gör av med tokmycket energi. Så man har sedan januari i år tillsatt en myndighet att ombesörja insamling av dessa uppgifter. För alla hus som säljs. Klart dom måste ta ordentligt betalt om personalen ska åka 12 mil för att ta reda på om redan inskickade uppgifter stämmer.

Jag tycker det luktar lika illa som att Radio(för)tjänst dragit in 700 (sjuhundra) miljoner mer än vad som behövs i licensmedel och som dessutom varken redovisas hur det används eller kommer att användas. Allt man vet är att licensen inte ska bli lägre. Eller att programmen ska förbättras.

Och vi mesproppar bara finner oss i allt detta utan att protestera!
Jag tycker det är skandal.
Men likafullt är jag en mespropp...
Och det dränerar min kropp och själ på energi!

Undrar om japanen också tänker flytta

Jaha, nu är det en japan i min burk igen. Du vet den där killen (för det är det väl?) som hyr ett utrymme då och då och när han partajar går allting åt pipan. Han har också ett språk ingen förstår. (och klart han är japan eftersom nästan alla datorer tillverkas där).
För frågar man en datanörd, tekniker, eller annan användare om ett problem som dykt upp så är det 1. aldrig nån som råkat ut för det 2. säger att sånt kan bara inte inträffa eller 3. tittar på mig med en min som säger att jag borde göra en undersökning hos närmaste hjärntrust.

Nu har det än så länge bara hänt att japanen har hyrt sitt lilla rum igen och ingen annan vet om det. Jag märkte nämligen att under tiden jag skrev ett mail råkade jag trycka till på fel ställe. Och då inträffar det omöjliga - texten blir plötsligt så liten att den är snudd oläsbar, på hela G-mailsidan! Alltså inte bara texten jag skrev där man faktiskt kan ändra både typsnitt, färg och storlek, utan på alltihop!
Men hur jag än letar fram och tillbaka i rubriker och hjälpfunktioner så finns det ingen inställningssida som hjälper mig med detta. Jag kan ju inte sitta med förstoringsglas på min epost! Finns det nån därute i cyberrymden som är bra på G-mail?

Och både glädjande och smickrande är att så många vill ha vårt hus. Nu vet vi att budgivningen startar på måndag.
Att vänta hela helgen blir helt enkelt olidligt spännande. Luften kommer att gå ur både oss och Elviz. Ett sånt tålamod han har haft med att få sin korg, leksaker och matskålar undanskuffade var och varannan dag.
Men han blir ju också belönad - en stor trädgård att rusa runt och leka i...

Och i helgen hälsar vi på min Inga innan hon & övriga flocken åker för att hämta hem pojkarna.
Så tro inte att det är slut på spänningen!

Syskonkärlek

Trean 1 månad

Trean i tryggt förvar hos en av storebrorsorna.

Känns som om kommentarer är överflödiga!

Nu måste tummarna hållas!

Ja imorron gäller det. Då är det första visningen av vårt hus och det är närmare 20-talet par anmälda. Vi har rensat ogräs, torkat utemöbler, balkongräcken, dammsugit och torkat golv, Plockat bort personliga bitar som fotografier, schampoflaskor och lite annat smått och gott. "För att inte distrahera den som går i köptankar". Vi fungerar så vi människor, inte vill vi ta över nån annans hem om vi ser tecken på nåt personligt som tillhör en annan man eller kvinna. Neutralt.
Men alla bilder på barnbarna är numera i datorn och barnen åkte ner i en skrivbordslåda. Som förhoppningsvis ingen tittar i. Det är lite rörigt i arbetsrummen, vi arbetar ju där så man får stå ut med det.
Och allt detta är helt självvalt. För att vi fann något bättre.
Fast när visningarna är över hoppas jag på att få börja packa. Vi har redan börjat tömma garaget och åka ut till Larstorpet där vi fått tillgång till alla tre byggnaderna. Snickarbon och friggebon la vi beslag på med en gång och i storstugan har vi ställt en kaffebryggare. Ägaren bor inte där och tycker det är bra om vi ser till huset då och då.
Har nu börjat stängsla in tomten så Elviz får fritt spelrum att följa oss över tomten till våra olika göromål. Han springer ju till grannens collie när den skäller och jag törs inte tänka på när islandshästarna ska ut på sommarbete i hagen snett emot oss. Elviz är inte alls van vid hästar och just de här hästarna är inte inridna utan bara på väg till försäljning. Rätt vilda alltså.
Och vår lilla aussie-fjomp har visat en ängels tålamod med vårt plockande och städande. Fattar inte hur han står ut! Men han kommer att bli rikt belönad i form av fri trädgård och natur!
Han ska få ett extra märgben.
Och lite extra gott godis.

Och familjens övriga medlemmar får komma ut till vårt lilla paradis och förlåter säkert att
vi inte hunnit prata och umgås som vanligt.
Imorron förmiddag och tisdag kväll - snälla, hålla alla tummar för att någon köper vårt hus.
Helst för en hel biljard...