Gissel och tandagnisslan

Ja, så blev det då dags att bli en erfarenhet rikare i försäkrings- och djurklinikbranschen.

Tea hade problem med ena hörnmjölktanden som fajtades om platsen med den nya som kommit upp. Vi har avvaktat för att se hur det skulle sluta, eftersom den på andra sidan lossnade, men den här ville helt enkelt inte flytta hemifrån.
Ringer Animalen i Trosa som är närmaste klinik och fick tid som i fredags 08.00.
Tea tas emot och undersöks. Skrivs in för att hämtas 15.30 - eller helst en kvart före.

När vi hämtade henne hade hon blivit sövd, snittad och sydd med två stygn för att vet:en skulle få tag i den ynka mjölktanden.

Kalaset kostade 2.762:- och jag sa bestämt ifrån att det faktiskt bara var en (1) tand som skulle ut.

Tänkte att kanske försäkringen skulle täcka så att vi i alla fall fick tillbaka nån hundring på självrisken. Icke sa nicke - just tandbehandling av detta slag är ett undantag.

Herreminje, jag blir så förbaskat trött på alla undantag som finns i alla försäkringar. Och alla dessa undantag är de svåraste att hitta. Antingen är de så finstilt så det krävs en höggradig förstoringslampa eller också är de fiffigt gömda på bolagens hemsidor.

Och vet.klinikernas sanslösa debiteringar är helt enkelt ohemula! Och mitt fel var det att jag inte ringde runt och kollade på BÅDE kliniker och hos mindre vet.mottagningar. Bara en kastrering av Tea (som vi planerat) skiljer flera tusen i pris mellan klinikerna runt Storstockholm. På exakt samma ingrepp och eftervård. Är det egentligen riktigt klokt? Och jag kanske inte ens hade behövt anlita en klinik nu, det kanske hade räckt med en mindre vet.mottagning? Det är klinikerna som tar BETALT. Hennes kastrering kostar 3900:- på billigaste Nacka djurklinik (Animalen tar 6453:-). Jämför det med en tandutdragning. Och jag vill inte ens veta hur mycket mindre dom hade tagit för tanden.

Men, jag var så angelägen om att hon skulle bli av med den gamla tanden och hon var märkbart irriterad av den. Därav gnagandet på våra möbler (som jag strök med fransk senap). Så jag handlade i affekt, tänkte inte helt klart. Hjärnsläpp är bara förnamnet.

Och det, ska jag tala om, straffar sig. Alltid.
Men Tea mår prima nu och det är definitivt huvudsaken. Alltid.
Sen kan man också se det som en lycka att inte ha behövt utnyttja varken den ena eller andra instutitionen för sina djur. Och visst är det. Alltid.

Redo för kommande höstrusk

Min allra som mest omtänksamma Inga var på utställning
i helgen och hittade regnrockar till Alfonz och Tea. Vad tycks?
Den är i nylon fodrad med fleece. Urmysig. Och har en

huva att dra på om det regnar småspik...
Alfonz fick en oljerock (!) men matte hade storhetsvansinne
och den blev tokstor åt honom. Han tyckte det var pinsamt
att visa upp sig innan han fått en i rätt storlek.

Ja höstmörkret kommer snabbt nu. Ska inhandla varsin
pannlampa till oss. För att slippa trampa på små gulliga
paddor som finns i trädgårn och som Tea lyckades bära
runt i mun ett par sekunder...
Sen tyckte hon inte det var så gulligt längre!

Änglar finns visst!

Fick reda på att den medicin väninnan långutpålandet mår så dåligt av heter Tamoxifen. Hon har nu också plötsligt blivit tagen på allvar när det gäller biverkningar och fått rätt av en läkare som lovat hjälpa henne med annan "anticancermedicin". Och smärtstillande för alla biverkningar hon åkt på. Hon tyckte det kändes så mycket bättre av att bara bli trodd och lyssnad på.

Änglar finns faktiskt, men dom borde vara så väldigt många fler.

Trötttttt...

...det är skönt med en egen kuppe ibland,

men att krypa in hos brorsan

tar ju faktiskt priset! Gonatt!

Får jag låna ett liv i människobanken?

Jag känner mig så rasande arg och hjälplös.
Fick epost från väninnan långtutpålandet som fick bröstcancer för snart två år sedan. Hon har opererats och genomgått alla tänkbara undersökningar och behandlingar och går nu på mediciner som sänker henne totalt. Det är en sak att besegra cancern, en helt annan med resten av livet.
Från att ha haft turen med bra läkare och övrig vårdpersonal har hon nu hamnat i ett rent helvete.
Läkare slutar, dom glömmer bort henne, tappar bort remisser, blodprov osv osv. Och hon är en av de mest tålmodiga och positiva människor jag känner.
Nu är hon helt knäckt av medicinernas biverkningar och vårdslarvet som följt. Konstaterar helt frankt att man måste verkligen vara frisk för att orka vara sjuk. Det är inte ett skämt.

Nu vill hon strunta i de starka medicinerna och tycker att hon hellre lever ett hyfsat fullgott liv en kort tid än ett halvt liv en längre tid.

Jag vet att livet är orättvist, men ibland tycker jag att alla mysiga, vänliga, glada, underbara, positiva människor kunde besparas all skit.

Det får mig ännu mer övertygad om att man måste leva så gott man kan nu, livet är faktiskt bara till låns en tid på jorden.

...det kom epost

med bild på momos hjältar och trean (som inte hunnit bli
hjälte ännu). Han har tiden på sin sida...
Man får liksom en klump i halsen av lyckan som unnas
en och kärleken/stoltheten pyser över som läskeblask i ett
för litet glas.

Oj, jag fick lite skräp i ögat, måste hämta
en näsduk...

Tack.

En strumpa håller bara i 4 ronder.

... Alfonz gick in i badrummet och drog ut en av husses
strumpor ur tvättkorgen..Det resulterade i en intensiv
kamp om makt och styrka. Fighten började i köket för
att fortsätta ut på farstubron.
Tea har ett bra tag i strumpan, Alfons bara en tå...

...men den där tån blev jättelåång och Alfonz blir helt ställd!

Till slut har tån blivit två strumpor lång och det ser ut som
Tea skulle ha övertaget.

Här slutar de 4 ronderna utomhus. Det hela avslutades där det
började - i köket. Då skulle Alfonz vakta strumpan och röt
åt Tea när hon kom i närheten. Vilket avrundades med ett
rejält slagsmål där bägge skrek åt varandra.


Matte blev den som avgjorde matchen genom att helt enkelt
ta bort strumpan - och insåg att den inte längre skulle tjänstgöra
i sin tidigare anställning åt maken.

Kanske han får ett par nya till jul:))

(PS Idag är 3:e dagen Tea inte kissat inomhus!!!)

Nu har det hänt!

...och det hände idag!! Tea har inte kissat inne en enda gång! Inte en endaste gång!
Väninnan norromstan sa att "hon fattar väl inte skillnaden mellan ute och inne som ni har öppet hela dagarna". Så vi har noga stängt efter oss varje gång , även mot verandan. Och inomhus har hon fått vara i sin kompostbur när vi städat (!!!) och fixat mat. Stundtals har hon också sovit där. Och sen ut så fort hon vaknat. Fick också tips om att sätta äggklockan på 40 minuter. Vilket får en att tänka på kisseriet även i trädgården. Suveränt!
Och så har vi haft 40 gr inomhus...

Och Tea är en klart lysande social begåvning!
Vi hade ett par vänner till middagsbordet. Under tiden vi fixar lite i köket pratar Tea med gästerna. Jo, det är sant! Hon pratar, långa haranger och svarar artigt på tilltal. Nu hade vi inte den tekniska utrustningen på plats. Annars hade man kunnat höra hur hon livligt diskuterar det vackra vädret, att Alfonz hinner ta hennes kex för att han har större mun, att dammvattnet är lagom varmt för kvällsdopp och att guldfiskarna inte kommer upp på land. Allt detta och en hel del till kommer fram genom små trumpetande ylanden.
Har en kompis som är trumpetare. Han övar flera timmar om dagen. Ljudet av sordin. Tänker man sig den helt vattenfylld - det är Teas prat! Ska tipsa honom om ljudet!

Ja som vi skrattat denna kväll - och Tea bara tittar förvånat och lycklig över reaktionerna - och pratar ännu mera.

Nu har hon somnat i soffan. Och är faktiskt helt tyst. Svårt låta bli att väcka henne...

Ingen tår på tand - men senap!

...vad jag kommer ihåg från tidigare trädgårdsinnehav så
är detta en höstflox - eller? Vacker, men borde varit vit!
I alla fall får det mig osökt att tänka på hösten. Kvällarna
blir lite kyligare och vi sitter inte ute lika länge. Utan en
tröja i alla fall!
Och nu är alla sju fönstren tätade! Så kom du höststorm,
vi har förberett oss! Kan tom stänga spjället på öppna
spisen nu. Det kunde vi inte när det blåste kuling härom
dagen. Vi renoverar ju och är inte så petiga med städning
men klart man reagerar när golvet är svart...

Vovvarna verkar lite kvällströtta. Kryper upp i soffan och
somnar med ändalykterna mot varandra.

Tea gnagde av hörnet på både en liten trappa och en skänk
vi har i hallen. Vi trodde hon fått stora fnattfebern och blev
inte alls glada. Eftersom vi inte tog henne på bar gärning
kunde vi ju knappast åthuta henne heller.

Sen upptäckte vi att hon tappat sin ena hörntand där en
ny vuxit upp. Och självklart har det kliat som fanken och
de där små hörnen var perfekt för hennes överbett och
få lindring för plågan. Smart drag, mattes vovve!

Nu fattade vi ju inte det omedelbart, så för att förhindra
nya fnattfeberyror smetade jag in hörnen med fransk matlag-
ningssenap. Det gjorde susen. Och så letade vi upp hennes
tuggben plus att hon fick ett nytt. Och nu är hon precis som
vanligt igen. Lyckades tom pinka under köksbordet...
(men bara en gång idag - vilket framsteg!)

Fast hon har den andra hörntanden kvar, och även där är
den nya framme och kräver plats...
Vår älskade lilla tuffa tös, hon fick skinka av matte idag!

Får nog skriva upp mer senap på handlarlistan!
Och kanske öka på lagret tuggben!

Täta tät med tätlister...

...nästan osannolikt, men en vacker dag blir här ett mysrum.
Varsin fåtölj ska vi sitta i framför brasan - som inte kom
med på bild - och läsa något innehållsrikt.
Rummet är en gammal veranda som sedermera byggts
in som ett rum i huset. Och utanför finns en ny veranda.
Det här rummet har 7 (sju) fönster. Alla fönster hade
tätlister av tvinnad bomull. Alla fönster var målade i
stängt skick och ytterst svåra att öppna.
Idag har jag skrapat och målat mellan rutorna i fyra av de sju
fönstren. Satt i dammlist och sen en ny tätlist runtom.
Känner mig väldigt stolt och inser att jag bara har 3 kvar!

Sedan ska rummet målas i vitt och bara innehålla de
svarta stolarna och den grå kistan. Stolarna hittade vi på
en möbelbasar för 450:-/styck. Färgen, som ser svart ut,
heter lakrits.
De nya dynorna lejde jag bort för att spara tid och jobb.
Och dom blir i mörkgrå, bredrandig manchestertyg.
Kistan som är nymålad i grå terrasslasyr (kanonfärg!) är
en gammal sjömanskista som gått i släkten och haft alla
tänkbara färger.

Alfonz har varit med husse långt norromstan och kollat
på bilar. Det är viktigt att veta vad han tycker, resonerar
husse.
Just den bil dom kollade på hade visserligen plats för två
hundburar - på höjden!

Vi tjejer vaktade ägorna och pratade om livets mysterier.
Som tex varför tätlisternas pappersremsa (den som skyddar
självhäften) går i bitar så fort Tea drar iväg med trasslet.
Delar av gräsmattan ser nu ut som vi firat med konfetti.

Efter sen kvällspromenad har vovvarna slocknat ovaggade.
Det tar på krafterna att vara ifrån varandra nästan
en hel dag!

...inga stängda dörrar

...vojne, vojne! Att tycka till om kräftskivor var inte populärt! Men en och annan håller med! Fast ingen vill vara med på bild! De mejlar direkt istället.

Idag har det blåst så vi funderade på om taket över verandan var ordentligt förankrat. Och det är det.
Vi har för första gången på väldigt länge varit tvungna att ha verandadörren stängd. Det gillades inte av hundarna. Tea lyckades med både nr 1 och 2 på dörrmattan. Och hon förstår inte riktigt hur hon ska tala om. Och vi hade inte koll. Fast Tea är av den bestämda uppfattningen att nr 2 det kan man göra utomhus, men nr 1 - det går man in och gör antingen på dörrmattan eller på badrumsmattan (om nån glömt stänga). Det går också bra att göra mitt på golvet. Hon sätter sig så fort hon blir nödig, utan förvarning. Så ibland kissar hon även utomhus! Alfonz blev lite upprörd av hennes missade toalettplats och var tvungen att markera. Kul!

Och då tycker ju vän av ordning att det är husse & matte som borde ha koll. Och jag håller med. Fast jag har också märkt att det är hänt på bråkdelen av en sekund, när man råkar vända ryggen till. Och visst kan man klocka in dom, det kräver bara lite vana att ha klockan på sig. Så nu får vi ta i med hårdhandskarna, annars blir det inte kul till hösten. Eller också har man per automatik bättre koll när dörren alltid är stängd.

Men jag vill inte stänga dörren, det känns som man stänger sommaren och jag vill inte...
Trots flytt och alla medföljande bestyr (som tex nya hundar:) har vi haft en fantastisk sommar med mycket glädje och ljuvligt väder här på Larstorpet. Hör vänner klaga över regn, här kom det lite regn igår men skulle behövas massor mer för växternas skull.

Och nu ska jag börja planera höstens lökinköp, herreminje så roligt!
Och kanske köpa fler rosor till gaveln, en eller ett par snabbväxande honungsrosor som ska få växa över gaveln och sprida sin ljuvliga doft i sommarkvällen - nästa alltså!

I kräftans vänkrets

...tanken slog mig. Näe, det gjorde inte alls ont!

Någon äter som en gris, låter som en gris - och blir i värsta fall full som ett svin - och beter sig som ett dito. Kanske till och med går medelst kräftgång.
Vad detta var? Bara en vanlig kräftskiva hos en vanlig svenne.

Vad är det i kräftorna som framkallar alla neanderthalare?
Till och med lilla gulliga Stina som i vanliga fall är blygseln personifierad. Efter några klo-nubbar och skrålande till kräftorna är hon packad som ett vårdike och hasar hem på hörntänderna efter att oblygt försökt förföra grannens yngste son.
Trevliga Sture tackar värdparet genom att ramla omkull i rabatterna innan han hunnit dra upp gylfen efter att ha pinkat på vackraste rosen,
Värden själv har glömt var han bor och irrar omkring i grannskapet, brölande som en brunstig hingst.

Frågar man någon dagen efter så hade han/hon jätteroligt "och jag var så full förstårö"!

Visst är det kul med traditioner. Men varför förstöra spriten med kräftor?

En lyxfylld dag

...man kan tappa hakan för mindre när momo kör upp
en kamera i ansiktet! Vår minste goding, trean Melker
Snyggveson. Han och bröderna bojsen å flockledarna var
här hela eftermiddagen idag och det var så ljuvligt!
Och lille Melker är en riktig pratkvarn. När kloka
dottern ammar kan hon inte prata för då tror han
att det är med honom och ska svara, social typ!
Men blir liksom aldrig klar med maten! Glad kille!
Liksom de äldre bröderna bojsen - momos verkliga
hjältar. Tar hand om lillebror och är reserver för
föräldrarna helt spontant. Vilka guldkillar!

Kloka dottern tog sin ömma moder ut i skogen och vi
plockade massor av blåbär, nyttiga urgoda blåbär. De
innehåller så mycket bra grejor så dom kan bota nästan
vad som helst. Alfonz tyckte dock att vi stannade för
länge på varje ställe så han fick gå hem och underhålla
bojsen.

Efter mysig samvaro i skogen (oj vad man hinner
prata!) plockades vinbär på Larstorpet och det blev
full pott även där.
Under tiden hade maken fixat middag så vi fick sätta
oss vid dukat bord och lagad mat. Lyxigt. På alla sätt!

Upptäckte också att vi har ett stort vildhallonsnår
bakom snickarboden. Med tre hallon på! Nån som
vet hur man göder busken?

Tyvärr fick vi sen tänka om vad gäller de steniga
bänkarna vi hade i åtanke för köket. När offerten kom
höll vi på att kasta oss i dammen. Våra yttepyttesmå
bänkstumpar skulle kosta 16000:- (sextontusen)!
Och det som kostar är ju delningar och nedsänkning
av spishäll.
Vi hade ju inte tänkt ansvara för att fem
generationer framåt ska njuta av våra stenbänkar!
Så det blir att tänka om. Får nog bli ett laminat nu
eftersom vi hade ek i förra huset. Ombyte förnöjer.

Och våra två vovvar - jag upphör aldrig att förvåna
mig över dessa oerhört vänliga, glada och älskvärda
hundar. Nu har dom både fått prova på att följa med
på middag och att ha vänner här hemma. De hälsar
glatt och hoppar visserligen, men när fraserna är av-
klarade leker dom med varandra eller lägger sig ner
i lugn och ro. Tea får än så länge vara inhägnad borta,
men hon sover för det mesta på kvällarna. Har varit
svårt med rumsrenheten eftersom dörrarna ständigt
varit öppna pga värmen. Det blir lite bättre koll
med stängda dörrar dagtid.

Jaa, det blev många tankar, nu ska jag tanka mig.
På en kopp Earl Grey Green Tea...

Äntligen är köket klart - dvs i alla fall beställt...

jippi! Har äntligen satt ihop en lista över nya skåp och vitvaror till köket och även beställt hos IKEA. Så himla geschwint att få allting hemkört.
Har denna gång (det här är vårt 6:e IKEA-kök) kostat på oss bänkskivor i sten. Samma som upptagne sonen har och det blir så snyggt! Har kontrat med lite mindre kostsamma och helt släta dörrar istället. Och nu blir det (svårt ord) integrerad kyl/frys och dito diskmaskin. Vilket innebär att man sätter en dörr på maskinerna så man slipper se eländet.
Som kronan på verket blir det gasolhäll med en varmluftsugn som är självrengörande. Säkert vansinnigt kemikaliefarligt!
Måste vara en säker tantvarning, men jag blir helt gladfnittrig med tanken på det nya köket. Fast först ska vi rycka ut laminatgolvet och lägga in riktiga plank. Så jag kommer nog hinna med att bli olycklig också innan allt blir klart. Det ska in ett fönsterbyte över diskbänken (som fö blir en hel bänk, inga fler nedsänkta hoar) och så ska vi såga upp för ett helt nytt pyttefönster på gaveln.

Så nu ska vi hitta nån som kan tänkas vilja ta hand om och hämta vår gamla kyl/frys, en LG med ismaskin, och en spis med keramikhäll samt en yttepytte diskmaskin för två. Nähä, den lilla ville syster yster ha ja. Eller rättare sagt maken.
De gamla köksskåpen återanvänds i snickarbon och det kommer att bli sån ordning där så nåde den som vågar ta en hammare eller annat och glömma adressen.

Att glömma adressen är nämligen något som kan bringa mig ur fattning. Att inte hitta tex hammaren när jag behöver den. Då finns en viss risk för åderlåtning av adressglömmaren medelst den adresslöa hammaren...

...och där försvann en till - vecka alltså!

...så här bra blev rabatten på gaveln. Nyputsad grundsula
rosjord och lite näring. Tre Karen Blixen som mellan sig
har en José Carreras och en Lina Renaissence. Alla vita
rosor som blommar juni-september.
Detta gjordes på ren viljestyrka eftersom både maken
och jag drabbats av muskelbesvär som irriterat oss en
hel vecka. Rent ut sagt ont så in i ....

Tea någon dag i veckan. Pga av den damens stora rörlig-
het hinner man aldrig fånga henne med kameran. Men visst
har hon vuxit? Hon är ett charmtroll av sällan skådat slag!
Full av hyss och upptåg hela dagarna. En liten pajas!

...och de allra som vackraste ögon på vår allra som

vackraste och mest älskvärda lille Alfonz. Om jag var
hundflicka skulle falla som en fura för denna unge man.
Undrar när Tea ska börja löpa förresten, hon blir 5 mån!

Maken köpte hem några plank och tillverkade denna ut-
sökta trappa till den ena verandasidan. Där var så högt så
man riskerade blodvite eller benbrott. Nu blev det riktigt
bra och jag fick mer plats för mer pellar (pelargoner) som
jag sen många år tillbaka är lite svag för.

Här bild på de blå handdukarna som var sånt sjå att få tag
i. Nu är duschrummet uppfräschat med nya rör, ny toa-
sits och nya skåp och handfat. Det blev så lyckat och mycket
praktiskt med dessa lådor istället för djupa skåp.

Skåpdörrar och lådor är i glas och aluminium - så
känner vi oss lite unga och moderna!

Och veckan avslutades med plockning av våra svarta
vinbärsbuskar. Efter att kokat om ett par satser har vi nu
fyllt vinterförrådet med sylt, gelé och saft. Att få det
hela till gelé var inte helt lätt. Det blev mest saft av alltihop
trots användning av alla nya sockersorter.Gelatin är bra!
Och det finns massor av bär kvar. Räcker absolut till
en hela svartvinbärsbrännvin och ev likör. Sånt vill
jag ha till jul.
Men det dröjer väl ett tag tills dess, eller?

Måndag igen - ännu en vecka har gått!

...och kära nån så fort veckan drog förbi. Vart tog den vägen?
Vi har börjat gräva upp rabatten på gaveln. Bestämdes att
den skulle befolkas av enbart vita rosor varpå maken
överraskade med att handla hem en vit Karen Blixen. Har
aldrig haft en så dyr ros förut!

Visst är den vansinnigt vacker - och doften sen...

Så har Dahliorna börjat visa sin prakt. Otrolig blomma!

Och vi har (i princip) vardagsrummet klart med målning
av väggar o tak och så har vi kringbyggt fönstret med en
bokhylla och gjort fönsterbänk med elementskydd.
Känner oss väldigt nöjda med resultatet.

Vi har haft vänner på besök för en fika eller en bit mat.
Pratat med kloka dottern, syster yster, vänner, småpulat
med allt möjligt i trägårn och pysslat om våra vovvar. I
går kväll hade vi kärt besök av min Inga och hennes Hasse
och fick vi uppleva en ung älg bara ca 25 m från huset.
Och ingen hade kamera i fickan!

Sonsonen har rest till Mallorca och nåde dom busar som
vågar peta på honom!!!

En vecka är ingenting i min tideräkning, den försvinner
fort som en enda vanlig dag. En ny dag, eller en ny vecka
med massor av möjligheter...
Och jag är så kär - i Larstorpet!
(Jaara - det inbegriper även maken och vovvarna)