Tänkte tänka tanklösa tankar

...nytt tak på verandan, ny spaljé som ska tapetseras med klematis i blått och vitt samt en klätterros i mörkrött. Härligt att kunna vara ute under tak när det regnar.

...har inte växthuset monterat ännu, men har förberett en del godis.

Lovade min Inga att konstruera ett grönsaksland som man inte behöver knäböja för att sköta om och skörda. Här är det nu. Två pallkragar på varandra, fyra ben (rester av gamla stolpar) och en botten. Sen blir det en liten markduk och jord. Då kan jag odla 40 cm högt, lagom för de grönsaker som kräver lite djup. Annars fungerar det jättebra med bara en krage, tex Ruccola klarar 20 cm höjdgalant. Pallkragen mäter 120x80 och 20 cm på höjden-

Nån som är bra på gamla vinbärsbuskar? Den ger rikligt med bär, men har en tendens att bre ut sig metervis på alla sidor. Och har säkert inte blivit ombrydd sen den planterades för en herrans massa år sedan. Kan man bara beskära rakt av?

...och en kompis frågade hur Alfonz mår nu som ensam herre på täppan. Jo tack, han mår utmärkt och tycker det är rätt skönt med en egen kuppe...

Och det kommer väl över oss lite till mans ibland - att bara få vara och tänka tankar som går att fundera vidare på - att få vara ifred med sig själv. Och att få vara tillfreds med sig.

Men en pladdrande tillställning med familj/ släkt/vänner/vovvar är ju svårslaget.

Glad valborgmäss på dig, nu hoppas vi att vintern rasat iväg.

Lycka

just idag är att för första gången i år få ta morronfikat på trappen, i solskenet, i nästan bara mässingen. Närå, morgonrocken. Och inte huttrade jag ens.

Och just det kaffet, just den här morgonen, är just nu och allra som bäst.

...och vart tog den här veckan vägen?

jaa och jag bara säger, vilken vecka det har varit.

Kloka dottern kom hem tisdag natt efter alla äventyr, som visade sig vara bra mycket mer komplicerade än hon berättade via sms. I alla fall är känslan över att hon är hemma obeskrivlig.
Undrar om man nån gång upphör att oroa sig för barnen (40 och snart 50!!!).

Och vi hade vant oss vid lite solsken. Så dumt. När man äntligen kan vara ute och kör igång hela cirkusen på tomten. Då kommer snön tillbaka. Tre dagar med svinkyla, snö, hagel och regn.

Men nya taket är på verandan, nytt verandastaket på gång och trallen ska få ny färg. Bilder kommer när det inte snöar, haglar eller regnar.

Och jag vet inte vilket som är jobbigast - att skotta gångar över tomten eller att kratta några tusen kvadratmeter. Men det blir ju så snyggt, ser liksom dammsuget och rent ut...

Söndagsbarn och askmoln

Kloka dottern har firat dubbla 40-år med bästisen på Mallorca där de haft turen att få bo i lånad lägenhet mitt i Palma.

Och idag skulle hemresan gått av stapeln enligt planerna. Men det var innan askmolnet gjorde sin entré i vår del av klotet.

Under tre dagar har vi klurat, tänkt, funderat, spanat, planerat, frågat, kollat, ja gjort allt för att hitta idéer att hjälpa töserna hem. I allra värsta nödfall kollade vi möjligheten att åka ner till Spanien och hämta hem dom.

Men kloka dottern, som är född med tur, som söndagsbarnen är, hade den lilla lyckofén svävande över sig och bästisen. Och nu behövdes verkligen kloka dotterns söndagstur. Töserna har också varit bästisar sen småbarnsåren.

Bästisen tog sin bil till Arlanda när de skulle åka ner för drygt en vecka sedan. Den stod alltså parkerad där.
Så visar det sig att bästisens jobbkollega från Frankrike står i nöd och kommer inte iväg till Lyon dit han måste. Och en annan kollega måste iväg till Barcelona och står också och stampar.

Äventyret, som startar sent ikväll, blir som följer:
Kloka dottern med bästis tar färjan från Palma till Barcelona dit dom anländer i morron bitti.
För nån dag sen startade de franska och spanska kollegorna från Arlanda i bästisens bil. Den fösta anhalten blir Lyon där den ene kollegan stiger av och den andre fortsätter till Barcelona där kloka dottern och bästisen möter upp.
För att sedan starta den långa resan hem till Stockholm i bästisens bil.
Alla färjelägen är proppfulla så de får ta långa vägen genom Flensburg och Danmark till Sverige.

Vi vet inte exakt när de dyker upp, jag hoppas bara att de också försöker njuta lite av färden eftersom bägge töserna är mammalediga. Och de små telningarna som båda är ett år, går det absolut ingen nöd på. Kanske papporna är mer längtansfulla...

Tack för att det finns internetcaféer och mobiltelefoner. Utan dessa tekniska landvinningar hade det hela tagit väldigt, väldigt lång tid. Tänk dig alla dessa strandsatta människor ringandes på vanliga telefoner...

Lurad

Lätt lurad kan man känna sig av flera anledningar.

Har en tid fått nyhetsbrev från ett företag som heter Odla.nu. de säljer växter och frön och har lite tips om odling mm.

Deras senaste nyhetsbrev säger att de säljer pelargonsticklingar för 16 kronor per stickling. Kanon tyckte jag och visste redan flera sorter jag ville ha.

Men se den gubben gick inte. De säljer bara i paket om tre sticklingar för 48 kronor. På min fråga får jag svaret att de inte kan hantera en försäljning på bara 16:- per stickling!!!!!!!!!!!!!!!

Falsk marknadsföring - urdåligt, visset, lurendrejeri.

Det är vår i luften

Åntligen - som jag har väntat på resultatet av höstens lökplantering. Timmen är lite sen, därför har de dragit ihop sig. Klokt med tanke på nattens kyla.

Och här fler vårtecken. Rabarber , mums. det blir chutney igen.

Men tro inte att vi är helt snölösa ännu. den här envisa högen i sydvästläge vägrar att ge sig. Den skapades av raset på taket.

Krattning pågår för fullt, alla växter börjar synas så smått. Naturen lever upp igen. Det är lika fantastiskt skådespel varje år.

Och så fort jag kan ska det planteras brudslöja, vita löjtnantshjärtan och aroniabuskar.
Ska bara göra allt det andra först...

Stickisarna vilar sig

Min nuvarande soffhörnsstickning. En tröja till Trean. Tanken från början var en riktig irländsk tröja, men det tog så lång tid att komma på och räkna ut flätorna, så det få nu räcka med mosstiskning mellan tre flätor.
Och garnet är ett maskintvättbart ullgarn från Vartoftagarn. Både mjukt, ickestick och prisvärt. Stickor 4. Dessutom går det utmärkt till mellanstickaren där det jämsides är en pågående A-tröja i nämnda garn. återkommer med resultatet.

Och Nina nämnde det här med montering och att bli klar med de sista delarna - kloka dotterns tröja är färdigstickad sen länge - ska bara monteras...

Men det ska erkännas att stickisarna är lite på undantag nu, trädgården och nytt verandatak och en massa annat utearbete tar all tid. Det är också vår första vår på Larstorpet och vi upptäcker allteftersom att vi vill göra en del förändringar.

Så stickisarna får sitt en regnig dag. Men det blir nog Kullerbyttan på onsdag i alla fall.

Skämmig hund?

Jag skäms som en hund (utan att veta hur uttrycket uppstått).
For iväg till kloka dottern för att fira Trean 1 år och store-storebror 15 år. Laddar med egen liten kamera, makens tolvtaggare och min mobilkamera.

Vi ger presenter, öppnar, vi äter, vi sjunger för födelsedagsbarnen och vi har så trevligt med övriga familjen, pratar, bubblar och myser.

Men använder vi kamerorna? Icke. Inte ens kloka dottern kom ihåg, så hon får vara skämmig med den ömma modern. Och Trean fyllde egentligen förra veckan och då togs foto och storebror fyller på tisdag, då blir det nya foton. (?)

Tänk dig bilden på en ljuvligt glad ettåring med de två små risgrynen i underkäken, saligt leende mot de långa vuxna som sjunger och blir blanka i ögonen när dom ser den lille mannen...

Usch ja, fotolöst och huvudlöst!

Mönster kan upprepas

Hittade detta mönster på en bild från i julas. Det var en kofta svärdottern hade på sig och den var så vacker. Och den påminner om ett mönster jag sett förut, men kan för mitt liv inte komma på var och när. Måhända någon av stickmadamerna kan bistå? Känns lite gotiskt eller sakralt.

I alla fall ska jag försöka mig på att helt fräckt planka över till ett hålkort. Så nu kommer jag att vara lagom ockuperad vid varje reklaminslag på TV. Just nu Mord i sinnet...

Trevlig helg!

Soffpotatisar göre sig ej besvär

Denna soffa går ej att softa i hur som helst. Den kräver faktiskt lite vattning för att hålla sig så här fin!
Besökte Trädgårdsmässan i Älvsjö idag med min Inga. Och där stod den, blomstersoffan. Blomstersäng har man hört talas om, men soffa! Och den är verkligen urläcker.

Och vi gick runt i stora hallen och tyckte vi hade gjort alla montrar. Kommer ut i foajén och upptäcker ytterligare hallar med utställare. Stoort, för både fötter och plånbok om man ska orka rubbet.

Men vi hade handlat lite olika frön och olika sorters pelargoner som det fanns gott om där.
Och pelargoner kan man aldrig få för många av och är heller inte så lätta att ta kål på.
Om man inte har ställt dom i snickarbon som varit utan värme hela vintern...

Men för första gången hade jag också tagit in ett tiotal pellar som stått ljust i vanligt fönster hela vintern. Visserligen bleknar dom lite men de har levt ett gott vinterliv med en yttepytte skvätt vatten nån gång per månad.
Nu efter omplantering och lite beskärning har de redan kommit igång. En sort blommar redan.

Och just pelargonernas ans efter vintern är verkligen en alldeles ljuvlig start på våren. Allting liksom börjar om från början...

Motion - vafalls?

Igår tog jag en promenad med Alfonz på fem (5 kilometer) - på asfalt. Och det var ju klokt:(( som första motion denna vår.
Hemma fortsatte jag med krattning av flera hundra kvadrat på tomten och avslutade med att börja måla taket på verandan.

Idag fortsatte jag med krattningen och har också nästan klarat av hela verandataket.

Hela kroppen SKRIIKER åt mig. Jag har sån träningsvärk!

Jag räknas ju faktiskt till dom äldre nu!

Annandag Påsk är en annan dag

...här är grabben som inte vann domarens gunst. Men mattes har han dubbelt upp av!


Annandag påsk 2010

...och det kommer upp smått och gott i rabatterna

trots att det plötsligt blev tokkallt igen efter att ha lurat
fram allt spinkigt grönt i trädgården. Och det hann bli bar backe i nästan hela trägårn.

Idag hade vi snälla sonen här med hämtning och lämning vid pendeltåget. Vilket också innebär att man får lov att sjunga snapsvisa tillsammans och smaka både citron och svart vinbär. Bägge hemgjorda. Härligt!

Och jag har hittat en drivrutin (hur den nu kan försvinna från ena dagen till den andra begriper jag absolut inte) för min kamera så nu går det utmärkt att få upp bilder igen.

Har börjat måla alla reglar som ska hålla taket till verandan, det är väl ändå vårbestyr?
Och kloka dotterns tröja är färdigstickad, ska bara monteras och blockas.

Ett svartmespar har flyttat in i en av holkarna och höjer ett varningens vingpenna så fort man går förbi. Ska bli så kul att följa den lilla familjen.

Trädgårdsmässan hägrar nu i veckan, köpa frön och lökar, livet leker...

Påskdagen

...och bilderna sitter fortfarande kvar i kameran!

Och vi har haft underbart och mycket kärt besök av kloka dottern med familj. Momos hjältar och lilla trean som nu blir ett år idag 5 april. Vi ska inte gratta förrän nästa helg då vi kör ihop firandet med en av hjältarna som blir hela 15 år. Uj, uj, uj vad tiden går! Kan någon fatta vart den tar vägen?

Och om kameran släppt ifrån sig bilderna till datorn så hade jag kunnat visa de små vackra kylskåpsmagneterna jag fick av kloka dottern. Det är små fyrkanter som handmålats med blommotiv och enstaka gammaldags landskapsmotiv av en känd israelisk designer. Urhäftiga. Tyvärr har vi ingen framsida på kylskåp (är inbyggt med riktig skåpdörr) så nu har vi gjort en installation på den gamla järnspisen där de fäste väldigt bra. Riktigt konstnärligt blev det.

Och konst är väl när man får nåt i ögat som man inte hade förväntat sig. Eller att något inte alltid är vad det ser ut att vara. Eller?

Påskafton

...och fortfarande får jag inte bilderna ur kameran.

Påskafton skulle "södermormor" visa upp Alfonz på Älvsjömässan. Tyvärr blev han lottlös denna gång och vi tror hans päls utgjorde det avgörande hindret till rosetterna. Men det växer väl ut så får vi ta nya tag längre fram.

Besvikelsen hejdades dock av trevligt sällskap under tiden och att sedan bli hämtad av upptagne sonen och sockertoppen som framåt kvällningen tillagade en fantastiskt god middag.

Och Tea fick följa med "södermormor" tillbaka till södern. Det blir lite tomt de första dagarna, men vi tror Alfonz trivs bättre som ensamhund. Tea är en liten duracellkanin och Alfonz är som Ferdinand under korkeken. Vi hade ju hoppats kombinationen skulle bli ett svenskt lagom, men det blev istället för mycket irritation mellan vovvarna. Så nu ordnar sig allt till det bästa för bägge två.

Och tack snälla norrmormor och södermormor, för kloka råd och dåd - och att ni finns!

Holk-warming-party?

...och döm om vår förvåning! Det har redan flyttat in en blivande familj i den stora björkens trekantiga holk.
Och vår förvåning steg aktningsvärt när vi - efter att ha slagit i både fågelböcker och på internet - upptäckt att det är en för Norden mycket sällsynt art.
Nämligen en scobus dofilus larsenatropus, den rödvita varianten som sjunger likt en näktergalt.
Vi känner oss lyckligt lottade. Än så länge.