Felia, Felia, Felia

Nu är det lågvattenmärke för Felia igen. Har under flera dagar varit helt utan internet och telefoni. Fick ett annat modem som visade sig vara icke felfritt och nu väntar vi på ytterligare ett annat modem. Ett par veckor med problem alltså.
Men ibland kan vi faktiskt surfa, som nu, men man blir utkastad när som helst utan förvarning.

Under denna långa väntan köpte vi i panik Felias mobila bredband medelst kontantmetoden. Tänkte att det var smart att ha som reserv och man bjöd på en veckas surf. Den enda gången jag fick det att fungera var när det på skärmen står att nu har det gått ett dygn och nu dags för ny tankning. Hann inte ens gå in på guiden för gratisveckan.
Läste dessutom i avtalet att "vid varje aktivitet med kortet förlängs avtalet med 12 månader".

Fick aldrig klart för mig vad aktivitet är, men oavsett om jag tankat en dag, en vecka eller en månad så är det ju förfärligt om avtalet förlängs med 12 månader.

Hugaligen - vilken hemsk tanke - att vara Felias kund resten av livet...

Alfonz the aussie by the sea

Kom nu Anna min ängel, så går vi ner till

stranden och guppar på stenar,

njuter av utsikten

eller bara väntar på

att vattnet ska nå tassarna...

Give me five

Alfonz tar sats och förbereder sig. Så kommer den -
en rejäl High Five när matte ber vackert.

Svårt att stå emot och så klart får han välförtjänt belöning...

Treans potatisar

Denna bild är tagen i början av sommaren. Det är Treans ena fot. Första gången han går barfota på stranden. Visst blir man alldeles varm i hjärtat.
Och det var den enda bilden som blev kvar i mobilen. Jag skulle ta över alla mobilbilder till datorn. Och lyckas radera allihop! Så himla trist. Och jag hade dessutom lyckats med ett par riktigt maffiga naturbilder. I min mobil går bilderna per automatik in på telefonkortet. Då måste man kopiera eller flytta över till minneskortet när man vill lägga in dom i datorn.

Är dock lycklig över att Treans små potatisar fanns kvar. Egentligen det enda man behöver titta på:))

Dammigt värre

Göran, nu då? Det här är väl en Tremastarblomma? Dom vissnar ju lite i gassande sol, men blomman har liksom tre små kragar.

Man kan inte tro det, men det här är en del av dammen! Vi har fyllt upp runtomkring och måste nu förstärka alla sidor innan vi lägger på duken igen. Gjorde misstaget att missa förstärkning så hela ena sidan kalvade. Det är inte kul att gräva den grova fyllningen i värmen...

La upp gummiduken på en stege som lagts tvärsöver dammen. Det tyckte Alfonz var en perfekt viloplats i skuggan.

...och så fick han en extra dusch efter dagens vedermödor på den lerindränkta dammduken.

Och jag våndas lite över planerad resa söderut. Vem i hela friden ska man våga be om vattning i trädgården?

Vita rosor. Och Azalea!

Nu blommar Karen Blixen-rosorna för fullt. De är helt enkelt hänförande och mängden gör att grenarna måste stöttas för att inte knäckas. Och de har också klarat sig från löss. Hittills!

Men vad skådar mitt östra öga? Jodå, det är min vita Azalea sen i julas som blommar igen! Det var en riktigt envis rackare. Har aldrig varit med om det förut. Och den står i stark sol fram till två-snåret. Och visst hade tanken varit att kasta den efter jul, men bladverket var så grönt och den verkade så kraftig och frisk.

Var på grillmiddag hos upptagne sonen härom kvällen. Jättemysigt. Fast Skorpan (mallorcinsk råtthund 9 år) som blev kastrerad för ca en månad sedan, är fortfarande en riktigt het brud för Alfonz. Han for som en raket efter henne och när vi kopplade honom för att få lite matro satt han under matbordet och ylade. Högt och väldigt ledsamt. Men det tar väl ett tag innan hormonerna har slutat lämna doftmarkeringar. Skorpan ska bo hos oss en vecka i augusti så jag hoppas det hela är balanserat tills dess. För övrigt är hon ovanligt glad och väldigt lekfull. Det har hon inte varit på flera år.

Vilket osökt får mig att tänka på denna sommar - är den inte helt fantastisk?

I skuggan med en stickning

Modellen jag gjorde till Trean blev så bra så det blev snabbt ytterligare en. Fast i bomull och grå botten med knallrosa ficka.

Och här är Treans färdiga tröja. Trots att jag fick mer garn räckte det inte till en hel ärm så det fick bli en kort rand upptill. Linnet är ljuvligt och ger en så härlig känsla i fingrarna. Inte speciellt lent, men mjukt på ett gammaldags sätt.

Och så min favorit - hålmönstret! Nu stickat i syrenlila alpacka. Jag har blivit smått fanatisk runt detta mönster och påbörjat både svart och turkos. Ska testa den ena som en kofta är planen.

Närå, det har inte alls regnat! (Har sagt att jag ska sticka då). Men det är så varmt så jag har placerat oss på baksidan av vårt hus, enda skugga som finns. Och där sitter vi tills dagen börjar bli svalare och vi kan ta en promenad med Alfonz. Känns som om vi snart vänder på dygnet. Och arbete med dammen är inte att tänka på. Då är handstickningsjobb perfekt!

Och nej, vi kan inte gå upp tidigt på mornarna - vi är ju passionister!