Mission possible

...uppdraget slutfört och alla växter i rabatten på gaveln

är nu omplanterade till olika platser runt dammen. Och
vid gaveln ska byggas två bänkar för kontemplation i
solens sken.

Och idag har de sammansvetsade kompisarna Skorpan och
Alfonz the aussie sagt på återseende till varandra. Upptagne
sonen hämtade Skorpan här efter en veckas höstkollo. Men
vi syns snart igen eftersom vi ska bo hos Skorpan och barn-
barnen under större delen av nästa vecka då det är ff.

...det är som roligast då - föräldrafritt alltså:))

(Jodå, tröjan är klar och levereras veckan som kommer, JIPPI)

Min stickiga antagonist

...här är den erbarmerliga tröjan som lyckats rubba min för
det mesta orubbliga tilltro till mina stickiga kunskaper. Och
visst är det en sån jag gjort till Sockertoppen. Nu var det
hennes kompis som inte kunde klara sig utan en likadan,
fast med turkos rand istället för röd.
Och det må erkännas, jag har haft en hel del annat i huvet
när jag stickat och det är förödande.
Jag har tagit av och stickat framstyckena för hand från halsen.
Jag har gjort om resåren tre gånger, tappat maskor, tappat
mönsterrader och avslutade det hela med att sticka fel i halsen.

Men ikväll har jag valvaka med tröjmontering och känner
mig trots allt rätt nöjd.

Till nästa tröja ska jag ändra mönster, man blir lätt galen
av att sticka samma mönster...

Och jämsides stickar jag A-tröja till en kompis, en tröja i lin
med hålmönster till kloka dottern och ska testa Fugas nya
tweed på LK:n, skön kvalité och inte alls stickig till Trean.
Kanske:))

Fast med två glada jyckar, varav en hårfällande, blir det
mycket tidsavdrag med all dammsugning...
Men det får bli kärt besvär med så mycket glädje!

Härliga höstdagar

Så här blev den ombyggda dammen taget lite från ovan.
En del växter omplacerade och skifferplattor som ska
hjälpa oss torrskodda till snickarbon i höst/vinter. Det blev
som en liten trädgård i trädgården och jag är supernöjd.
Känns bra när allt jobb känns mödan värd.

Och kolla vad vi hittade i skogen idag. Vi har upptagne
sonens rondellhund Skorpan på några dars besök igen och
vi tog en sväng med jyckarna långt inne i skogen. Mums.

Sen har vi ju en kille som älskar garn - inte helt olikt sin matte.
I yster lek virade han in sig ordentligt och krävde en
hjälpande hand för att komma loss.

Precis vad matte skulle behöva med den jämrans tröjan...

Troll i växter och stickisar

Den här yviga blomman (alltså inte den blå lobelian) fick
jag som liten planta av en vän i början på juni. Har aldrig
varit med om snabbare växtkraft. Lite trollaktig.
Den är tyvärr inte perenn.
Men jag kan inte namnet på den. Ljust grön, små ludna blad
och lite silvertonad. Ska fylla rabatterna nästa sommar:))

Och detta är en unik bild på mig - jag sitter still.
Den 11 augusti 2010.

Nu ska jag återgår till tröjan det gått ett tjog troll i. Det är mitt
eget fel. Har någon av er märkt att det krävs lite koncentration
att hantera en stickis?
I varje fall om man vill undvika göra om resåren tre gånger
och behöva ta av ärmen och trä upp på sticka för att sedan
trä på maskinen?
Och räkna ut mönsterpassning?

Vem sa att maskinstickning bara är "fram och tillbaka"...

Bortskämd är ordet

...tur att man har stans snyggaste och goaste kille!

Och en älskad/-nde make, fantastiska barn med respektive,
och världens goaste barnbarn. Å alla är friska (näe, maken är
förkyld och väldigt sjuk:))

Flå´t att man klagar lite ibland - så bortskämt!

Ingen snäll tandfe i mitt liv

Å nu sitter jag här och tycker synd om mig och är full av självömkan och smått deppig. Operationen man gjorde på mitt tandimplantat i juni har inte fungerat och jag har fått en ny infektion runt skruven.
Näe, hon sa att det inte finns nån garanti, men hoppet finns ju. Det jobbigaste är att ingen idag vet exakt hur de här problemen ska behandlas. Man har jobbat med tandimplantat för kort tid för att kunna säga att den bästa behandlingen är den eller den.
Vilket innebär att vi patienter är mer eller mindre försökskaniner i hela denna business av implantat. Och det trista är att man inte kan påverka så mycket själv. God munhygien och att regelbundet gå till tandhygienist. Vilket jag gjort. Men konstruktionen var för tajt utformad och det räckte för att bakterierna skulle ta sig in. Man behöver bara vara allmänt förkyld eller liknande så är immunförsvaret försvagat och så är det klippt.
Och det kostar slantar. Nu var det visserligen mitt eget val att bli behandlad under narkos - men 14000 kastade i sjön är kännbart!!! Och djävligt onödigt.
Nästa steg blir att ta bort skruven som bråkar - och hoppas på att det inte smittar till de intilliggande skruvarna. Eureka, pest eller kolera?

Jodå, det finns värre saker här i livet, allvarliga sjukdomar, cancer mm, mm. Men det är svårt att inte vara självisk när det handlar om både hälsa och pengar. Fattar fortfarande inte varför tänder är undantaget övriga kroppen. Mina bihålor ligger långt ner och har påverkat tänderna - var går gränsen för öron/näs/hals och tandrötterna?

Och vad gör man när den dagen pengarna inte räcker till tänderna? Lever på penicillin?
Plockar ut implantaten och skaffar lösgom? Lever utan tänder?

Jorå, det finns med all säkerhet nån som har det värre, säkert väldigt många...

En missad kullerbytta

...och jag upptäckte av en slump att vårt lilla stickgäng Kullerbyttan skulle ha en dejt igår. Hade bestämt mig för att närvara, men fylld av entusiasmen över dammarbetet och det kroppsliga förfall det medfört, tappade jag bort alltihop. Hade också tänkt slå en pling till Sara, vilket också tappades bort. Känns lite trist, men ändå nyttigt tror jag.
Har inte kommit in i stickrytmen riktigt ännu, det är fortfarande så ljusa dagar och stickning för mig är kulna höst- och vinterdagar när storm, regn, snö och kyla står på lur.
Men det är alltid roligt att träffa töserna i stickgänget och alltid finns det några tips att inspireras av.
Så jag hoppas det har blivit lite mera höst nästa månad och att jag är klar med beställda alster och att hjärnkontoret är öppet för en massa ny inspiration till stickisarna.

Rapport från en dammsamlare

Ja, så här såg den ut då - dammen. Som blev så fel. Men då
visste vi inte hur enklast bygga den damm vi ville ha. Och
vi satt med flera ton fyllningsmassor och tog enklaste utvägen.

Så rev vi alltihop och började om. Byggde små avsatser.

Och planade ut mot sidorna.

La på isolering, gummiduk och till sist all sten vi hämtat

runt om på tomten. Det här blev det lyckade resultatet.
Lycka är när ett projekt blir över förväntan och det blev det
verkligen med råge denna gång. Och, peppar, peppar,
vattnet har hållit sig alldeles klart. Vi är så glada över vår
vackra damm.
Nu ska allting runt dammen fixas till med grus och lite
nya växter. Och en del omplanteringar. Rosor vid vatten?

Så får man väl slå sig ner på bänken under eken och ägna sig
åt välbehövd kontemplation...

Sorg över en fyrbent vän

Nu har vi sorg.
Frazze 4 år, och medlem i flocken hos kära väninnan norromstan har fått somna in efter en lång tids sjukdom.
Frazze och Elviz the aussie var goda vänner och Frazze hade ett tålamod utan like med vår lilla glada kille (som kom till hundhimlen förra sommaren). Frazze var själv en glad garcon och han bjöd på både lek och klokhet. Nu får Alfonz the aussie "nöja" sig med Babsan och Dexter.
Fast glada är nog gänget i hundhimlen som nu öppnar stora famnen för Frazze och välkomnar hans lufsiga, rufsiga och godmodiga uppenbarelse med de kloka ögonen.
Så alla ni stora och små fyrbenta änglar - get a heavens life upthere