Tralleri, tradera

Jag gillar Tradera. Utom när jag förlorar en auktion på mina stickböcker...
Sålde nu mina ytterst sällan använda curlingkängor med extra långt skaft.
Tycker det är bättre att få en gångbar slant i handen än dammsamlare i gående closetten.

Näe, jag ska omgående avslöja att vi är helt utan möjligheter att gå in i garderoben...

Däremot kan vi gå in i väggen - på kattvinden!

Intet nytt under solen

I ett svagt ögonblick hade jag lovat maken en egen, hemstickad tröja. I en dagstidning hittade jag ett foto på en man i en kul mönstrad tröja. Mönstret består av "staket". Du vet, "stjärna, staket" på telefonen.
Sagt och gjort, ritade upp och klippte hål på mitt mönsterpapper. Tänkte - och sa till maken - att du blir nog rätt ensam om detta. Jag har aldrig sett mönstret förut.




Så lånade jag en bok på biblioteket "Tvåändsstickning" (Dalarnas Museum). Sticktekniken är ointressant för mig, jag vill åt historiken och mönstren. Den är ytterligare en skatt att hämta inspiration ur.
Och tro mig, jag ramlar nästan omkull när jag bläddrar i boken och hittar den här lilla sockan.
Mönstret är identiskt. Från tidigt 1900-tal.















Och på den vägen är det nu, har hittat flera mönster som jag "lånat" och nu hittat i böckerna. Bland annat en av mina favoriter "Lingonkvisten". Jo, den är från Gotland.

I mitt sökande efter gammalt har jag också sprungit på olika uppfattnignar om den s.k. Pippi-tröjan (förbjud namnet någon). Jag hade en när jag var ung och sommaruppväxt i norra Bohuslän. Trodde alltid att det var en norsk fiskartröja. En del påstår sig veta att det är en bohuslänsk fiskartröja. Andra säger att det är en fiskartröja från Gotland. Ytterligare en variant är att tröjan är en s.k. arbetartröja.
Undrar vem som har rätt?

Intet nytt under solen, verkar vara en sanning som passar bra här.

(PS . tröjan är gjord i akryl, kon från Brothershopen. Riktigt bra akryl, känns som ull. Och den något rundnätta framsidan är på väg ner - på oss bägge...)

Timefulness

I april blir Trean 2 år. Jag fattar inte vart tiden tar vägen.
Hans bröder har alltid kallat oss (mormor och morfar) för Mommo och Oa.
Trean säger Mumma och Ova. Han uttalar mig som den gamla reklamen för MMMM Marabou Mjölkchoklad med Yvonne Lombard.
Treans äldsta bror blir 16 samma månad.
Vart tar tiden vägen.

Carpe Diem säger folk snusförnuftigt efter sina KBT-och Mindfulnesskurser. Lev nu!

Visst, men hur hinna ifatt när den springer så fort - nu?

Nöjd söndagkväll

Hade lagt bud på Tradera för Inga Wintzells "sticka mönster". Har länge legat på utgångspriset 89:- och nu satt jag ikväll och passade auktionen. Den gick ut 22.35. Lycklig över att snart äntligen vara vinnare till en auktion när det återstår 1 minut går jag ut i köket och tar en kopp té. När jag kommer tillbaka är auktionen slut - på budet 310:-. Jag hade tidigare lagt ett maxbud på 300:- i felaktig förvissning om att den absolut inte skulle nå detta pris.
Hittade nu boken på Bokbörsen för 150:-.

Liten seger är också en seger.

Veckans skällstund

Jag är medlem i organisationen Sticka. Det kostar 300:- per år. Oavsett anledning till ett medlemsskap vill de flesta ha något i gengäld så man känner sig speciell som medlem i just denna förening/organisation. Hittills har Sticka vunnit mest på mitt medlemskap. Garnbutiker som är knutna till Sticka ger medlemmar 10% rabatt när man handlar. Alla är inte knutna till Sticka. Det krävs rätt mycket (eller fiiint) garn för att uppnå break even med medlemsavgiften.
Den två ggr per år förlagda syfestivalen i Älvsjö skrev jag om i höstas. Då var jag riktigt pissed off och svor att aldrig mer närma mig den mässan. I varje fall inte för inträdesavgift. Nu kunde man läsa på Stickas hemsida i december att bara medlemsavgiften betalades före årsskiftet så skulle man kunna gå in gratis på mässan.

I senare (idag) text får jag bara gå in gratis om jag anpassar mitt besök till lördagen (pågår fred,lörd,sönd).
Tänk så många medlemmar man kunde knyta till sig även under fredagen och söndagen med gratis inträde för Stickas medlemmar. Oj, oj, oj. Och jag hade sluppit knökfulla mässhallar som har de allra flesta besöken på lördagar, gissar man.
Fast det har blivit bättre - förra året fick man som Sticka-medlem gå in gratis när de hade sitt årsmöte mellan exvis 11-13. På lördagen. Nu har man alltså hela lördan på sig. Om dom inte skrivit fel.
Och det finns heller ingen pensionärsrabatt. Och jag är en nybliven, kanske med tid att gnälla, ålderpensionär. Jag tror att anledningen är att mässan tror att besökarna består av enbart pensionärer som då vida skulle dra ner inträdesintäkterna. Det var lätt i höstas att - glädjande nog - kunna konstatera att flertalet besökare verkade vara i yngre målgrupp än jag.

Jag har hund. Jag får komma in för pensionärsrabatt på hundmässan. Men aldrig på Syfestivalerna. Kanske man kan be någon kreativ själ att fixa hundtäcken och allt som hör till matte och husse och ställa upp med stånd på hundmässan istället? Utbudet på pryttlar, sockor, vantar, smått och gott man inte behöver finns där också. Fast finare koppel och halsband förstås.

På Stickas hemsida säljer man en trevlig tygkasse som har påtryckt STICKA som reklamtext. Det hade ju inte gjort nåt. De kostar 40/styck plus porto. Men OBS - du måste köpa 5 eller 10 kassar. Hallåååå - varför är det då styckpris? Och vad ska jag med fem till? Jo hjärnan uppfattar budskapet 40/styck och tycker det är prisvärt. Så du kanske utan att tänka dig för en extra gång, beställer 5 i alla fall. Det kallas vilseledande marknadsföring.

Såna här petitesser har jag numera tid att ägna mig åt. Kanske inte alltid energin finns eftersom det är en energitjyv och inte värt olustkänslan.

Fast i ett forum som detta är det en lisa för själen att få gnälla av sig.
Simsalabim, nu är jag ognällig igen. Och medlemsavgiften i Sticka är betald. För detta år.

Svart och vitt blir grått

Näe det blev vare sig Einband, Lettlopi eller annan lopi på Gotland. Vi missade varandra helt i kommunikationen. Å andra sidan har jag inget omedelbart behov av islandsgarn när jag sitter med fyra koner finull från Ullcentrum. Igår fick jag en svart kon och var förstås tvungen att genast testa det nyklippta mönstret med ett maskprov. Så lustigt; 33 maskor och 33 varv på 10 cm!
Och så det bästa - i med provlappen i handfatet, tvättar i tvål, och sköljer i mjukmedel. Och f..n-skapet (ursäkta franskan) färgar från det svarta så det vita blev grått!

Nu är den stoora frågan - borde jag haft ättika i tvättvattnet, sköljvattnet eller har du annat vedertaget tips så färgerna hålls isär? Mottages med stoor tacksamhet i så fall...

En fair-isle är väl fair enough?

Så blev den då klar igår, min Färö-tröja. Och jag hoppas mottagaren, upptagne sonen, blir snygg i den. (nej han läser inte detta). Och för att öka på äktheten ska han få den tillsammans med fotot på den gamle mannen iförd liknande tröja som gav mig inspirationen.
Har nu också varit på biblioteket och lånat boken "Sticka efter gamla nordiska mönster". Så den närmaste månaden kommer jag att sitta och göra mönster. Känns meningsfullt att försöka behålla lite av de vackra gamla mönstren.

Och så får jag ju inte glömma köpa mer hålkortsrullar! Det känns som nån äter hålkort här hemma - kanske garnråttan är framme...

Einband är inte tyska

Ja, nu har jag lärt mig nåt nytt igen.
Isländskans Einband är 1-trådigt garn. Inte Lettlopi.
Hemma på min gata i stan, där vi sålde trollungar för 25 öre, gjorde jag islandströjor till hela familjen. Hade varit på Island och blivit tokig. En bekant öppnade affär i backen Odengatan där hon sålde garnet. Då kom jag bara i kontakt med Lopi, rätt och slätt, och det är självklart, hon hade ju inte tagit in nåt annat! Och det var det jag köpte på Island. Det här utspann sig för hundra år sen!
Nu fick jag för mig att Lettlopi skulle kunna testas till 280:an, men se det var ju galet. Däremot kanske det passar i mellanstickisen.
Och tack snälla Åsa på www.islandsgarn.se som skickat prover till mig. Kanske gör jag ett besök hos henne i Stenkyrka när vi nästa vecka våldgästar systeryster i Visby.

Men - jag har just hämtat ut från posten: 2 stora koner (tot 4 kg) finull från Ullcentrum, en antracit och en vit, så det börjar bli väldans trångt i garnförrådet.

Fast är man som jag, en garnoholic, då äter man garn med ögonen, skitsamma vad det heter eller är gjort av, ALLT går ner.

Shetland - inte bara garn och öar, mönster OXO

...och när de vackert mönstrade fyrverkerierna avslutat sitt smatter på himlen och slutat skrämma slag på djuren - då hade jag mönstret klart på hålkortet.
Blev så inspirerad av en av mina nyinhandlade böcker av Uuve Snidare som handlade om mönster från Shetlandsöarna. S.k. OXO-mönster. Det ska vara varannan hyfsat oval form och varannat kryss, cirka 13-15 varv högt. Emellan dessa rader (ungefär hälften höga)ska mönstren varieras och allt ska sedan helst stickas så att det blir en skugga över mittdelen på O:na.
Som synes har jag fuskat med både det ena och det andra. Själva OXO-mönstren är här eget påfund och jag har dessutom gjort mellanraderna lika hela vägen. Dessutom har jag gjort jämna varv så att garnbytet blir på samma sida hela vägen. Jag tycker det underlättar betydligt. Men jag hittade inget att kopiera rakt av eftersom de bilder jag fann har mönster i ojämna tal.
Och så fick hjärnan jobba lite extra istället, vilket säkert bara var nyttigt så här dagen efter...
Ett bakstycke blev klart idag, återkommer med hel tröja nån gång under året.

Förresten - god fortsättning skulle jag ju säga!