Vinst till någon annan - i Hölö

Efter en härlig tur och retur för sen luncheftermiddag hos kära väninnan norromstan kom vi hem och slog oss ner i soffhörnet lagom till lottodragningen. Då säger dom att nån i Hölö vunnit!
Klart man reagerar - trots att vi inte spelat på lotto.

Men kompisen på bästkusten mejlar och frågar: "var det ni som vann? Jag hoppas det!"
Och det var så spontant så jag blev alldeles varm på insidan. Så härligt när man kan önska och unna någon annan att vinna. Önskar att vi hade vunnit bara för att göra henne glad...
(och varmaste gratulationer till den som vann alla slantarna - får väl handla i Konsum Hölö i morron så blir nog vinnarens identitet avslöjad).

För övrigt har jag två tröjor klara - den ena missade kameran och den andra ska blockas först - sen blir det bilder:)

Fy på mig

Få saker gör mig så irriterad som oartiga människor. Artighet är en förutsättning för att möten mellan oss människor ska kunna ske på neutrala villkor. Dvs oavsett politiska eller andra åsikter, religion och hudfärg.
Och det har jag försökt lära mina barn för att de ska kunna umgås med alla sorters människor och mötas på lika villkor. En av våra många sociala koder.
Bland det värsta i dylika sammanhang är när någon varit middagsgäst, och sen ringer till värdinnan och skvallermässigt klagar över att en av gästerna är att betrakta som icke riktigt tillräknelig i just det här sammanhanget och dessutom far med en massa skitprat.

Denna oartiga människa är jag. Värdinnan min kloka dotter och den jag beklagat mig över är en anhörig.
Jag skäms över min brist på sans och etikett och har bett om ursäkt.
Fy tusan! Det enda jag kan säga till mitt försvar är att det verkligen är ytterst sällan sådan oartighet ramlar över mig. Och kloka dottern är den enda jag pratar med om dylikt.
(nu höll hon inte riktigt med mig i sakfrågan, men jag insisterade och vidhåller min ursäkt pga artighetsbrist).

Ujujuj, vad vi gottar oss!

...och förresten är det nog vinbärsår också. Av bären på vår enda stora svarta vinbärsbuske fick vi ut ca 10 liter outspädd saft och lika många burkar gelé (så gott till vinterns köttgrytor). Dessförinnan hade maken gjort körsbärssylt som också blev en del gelé av. Den upptäckte vi var attans så god till en mogen chèvre och likaså en fin mögelost. Brukar använda fikonmarmelad, men detta var precis lika smarrigt.

Pellarnas år i år

Det sägs att det är rosornas år i år, men för egen del är det nog pelargonerna som slår alla rekord. Var bara tvungen att ta bild på rosa Mårbacka som nu helt enkelt svämmar över.








och Bornholmspellen och två andra jag glömt namnet på. Den till höger är arv efter min mamma som gick bort 2001 och att jag lyckats hålla liv i den är ett under.

Ja, det är bara att tacka och mjuuuta!

En ros till näcken

Man blir som alldeles matt i knävecken av den här skönheten. Och för första gången blommar nu en av våra näckrosor i dammen. Livet är snällt.

Medelhavsblå-grön-lila-turkos...

Så blev den äntligen klar, koftan som varit min vän i soffhörnet flera månader. Och jag känner mig rätt nöjd. Det är första stickprojektet jag gör för hand - åt mig själv - på jaa, jag kan inte ens räkna alla år. Garnet är visserligen akryl ,men jag kunde inte motstå färgerna som går så bra till mitt silvergrå hår. Och stickor nr 6 ger ju lite fart åt det hela. Men så där vid eftertankens kranka blekhet (?) skulle jag gjort framstyckena samtidigt, då hade färgränderna passat i varandra. Men då hade å andra sidan inte koftan blivit klar heller eftersom jag har för lite tålamod till stora stycken. Inte heller råkade jag ut för SSS, men det var nära ögat.

I ärlighetens namn - för så ska det ju vara - koftan blev faktiskt helt klar tack vare och på grund av min underbara grovis. Testade nämligen garnet på den och kunde till min glädje sticka armarna efter att ha gjort rätstickningen för hand. Men fram-o-bakstycken är mina händer.

Nu har jag inget mer att bekänna, näsan har slutat växa och är tillbaka vid utgångspunkten.

För övrigt har jag en present-tröja i tuck på G, kloka dottern har beställt en sjal, upptagne sonen en tjocktröja, kära väninnan söderöver väntar på sin smaragdgröna tröja, kloka dotterns hjälte på 16 år har lovats en tröja, och hjälten på 14 år vill ha en i mjukaste bomull. Trean tar på sig vad som helst...

I morron måste vi ta hand om alla svarta vinbär, systeryster kommer till helgen, träbåtsmarknad i Trosa. Ja, ja i morron är en annan dag:)

Margareta

Maken o jag har varit gifta över trettio år och han upphör aldrig att förvåna mig. Plötsligt står där en Margareta-tårta till kaffet idag. Klart jag blir glad, fast lätt överraskad; "jamen hur har du gjort bokstäverna då, en mall från affären?" - för det hade jag svalt. Näe, han satt sent i går kväll, tog ut bokstäver på ett ark i skrivaren och klippte ut. Och idag silade han i arket och fick dit namnet.
Ente de kärlek så vet jag ingenting om nånting...

Till saken hör att vi inte firar namnsdagar i familjen, har aldrig gjort - tidigare...

(PS... jag heter Margareta - också)

Chunky

På ebay lyckades jag hitta The Kiddies Chunky Book. Härliga modeller med enbart bra baströjor.
Och naturligtvis för min grovis!


















...och så är ungarna enastående söta!

Havshimmelsgredelinblå

(jo, det skulle Bengt Grive ha sagt om färgen)

...försökte med alla möjliga bakgrunder för att göra den vackra blå färgen rättvisa - men det sket sig! IRL har den en dragning åt blålila och den är gjord i Järbos Korall, ren bomull. Roligt garn, men det dammar kopiöst i och omkring stickmaskinen.
Beskrivningen är Sussies A-tröja. En modell med helt oändliga möjligheter om man är lite fantasifull.
Och oftast är det bara den som sätter stopp för det vi vill göra - fantasin alltså:)

Sommarens etta

Makens schiffergrå tröja av Järbos Raggi. Stickat på grovis ms 6. Jag är nöjd. De engelska beskrivningarna håller måttet - precis som de engelska TV-serierna:)
Här är ett maskprov (moi?) av samma garn, men i den tuck jag tänker göra. Tänk dig en enkel storolle med 2/2-resår och stor polokrage - är inte det nåt för en frysloppa som fyller femtio?

Systrarna Larzon

Idag tog vi en tur och retur till Boxholm för att hämta hem våra tingade tonårsflickor, Systrarna Larzon. De är födda i mars och vi är så gott som helt säkra på att det är hönor. Eller som nån sa: "Man märker inte om det är en tupp förrän han börjar gala".

...ett knippe kärlek, tack

Missade ju utlottningen av Knittermaries blombok. Har aldrig tur i spel, men däremot i kärlek. Och vänskapen är en form av kärlek. Som när kära väninnan norromstan ger mig den här boken med orden "Ett knippe rosor och inspiration".

Inte ett öga hos mig är torrt! HJÄRTATACK käraste vän.

Vilken dag...

Bästaste grannen dök upp med en halv hink körsbär.
Så nu har vi både körsbärschutney och körsbärssylt.










Skogen gav oss ett par liter blåbär (aj min rygg) och nu har vi totalt ett par liter kantareller.

Ikväll ska vi avsmaka första ståndet färskpotatis.
Med smör.

Känner mig rätt ödmjuk över att vi har dessa godsaker i vårt avlånga land. Även liten skörd är guld värd.

Den röda tråden

Ja det var beskrivningen till den här som vållade mig en del huvudbry. Allt beror på om du startar ett intag på innevarande eller nästa varv, dumkopf!

Maken har själv gjort designen och bestämt den enkla röda randen som enda piggelinfärg mot den schiffergrå bottenfärgen.

Nu väntar vi bara på resten av garnet - lovad leverans måndag eller tisdag.
Skönt med ärmar också:))

Helgens matematiska labyrint

Så här är det. Jag ska göra en tröja på grovisen till maken. En vanlig enkel tröja med raglan.
Har nu läst beskrivningen 374583 gånger och missar antagligen något väsentligt alternativt drabbats av svårt värmeslag. Jag får inte till det.

Det finns 98 maskor och jag står på varv 84. Följande ska nu hända:
Shape armholes: (notera stjärnorna!)
1- Cast off 3 sts at beg of the next 2 rows**.
2- *Dec 1 st at both ends of the next and foll alt row*. Rept the last 3 rows from *to* 14 more times.
3- Dec 1 st at both ends of the next and ev foll alt row 7 times in all. RC 144. Cast off rem 18 sts.

Mening nr 2 förstår jag inte. Brukar oftast ta in maskorna på ett varv i var sida när det bara gäller 1 m.
Och hur jag än räknar så lyckas jag inte ta mig fram till 144 varv och 18 maskor.

Snälla, någon därute som är bättre räknare än jag...

"...om jag får en bas som kompar och ger mig lite stöd..."

Jaa säger då det, bara man kollar runt lite så hittas det godsaker. Som denna -visserligen uråldriga- broschyr, men dock basmönster till chunky machines.

Och detta fynd gjordes hos Olax. Kanske har dom fler kvar om någon är intresserad...

I dagens postskörd kom också månadens MKM. Hade flera modeller jag kan utnyttja för grovisen.
För det måste erkännas, jag har lite problem med att göra modeller från allra första begynnelsen, även om jag vet hur det ska se ut. Men får jag bara en liten grund att stå på så kan det poppa upp rätt fina saker. Så gillar jag ju att göra mönster och då är det enklare att ha den där grunden och beräkna mönsterrapporter på...

Så nu går jag in på min kammare och räknar lite...

Farmor Karin

Idag skulle min älskade svärmor ha fyllt 99 om hon fått leva. Men hon dog bara en kort tid före sin 95-årsdag 2007. En hjärnblödnng och det var över på ingen tid alls.
Hon var så pigg, glad och hade en underbar humor. Hon kunde verkligen skratta åt dråpliga situationer och tog inte sig själv på så stort allvar. Glasklar i knoppen. Och tvättäkta socialdemokrat. Den gamla typen som fanns förr.
Hon fick en pace-maker inopererad vid fyllda 75. Hon kallade den för "peace-maker". Vid 80 bjöd hon oss på båttur till Helsingfors och var den flitigaste på dansgolvet - med fågeldansen!

Hon växte upp här i Sörmland som fosterdotter i en familj vars husbonde flyttade runt på olika bondgårdar där han hade tillfälliga jobb. Hon utbildade sig till kallskänka och gjorde de mest sagolika smörgåstårtor.
På alla familjetillställningar och fester samlades de yngre alltid runt henne. Hon kunde berätta. Och hon var aldrig fördömande. Ungdomar satt som förhäxade när hon drog en historia om vägen till dansbanan och hur allt gick till i gamla tider. Hon gjorde resor till Åland med PRO-gänget, smugglade vin och sprit iförd sin smugglarkappa så hon knappt kunde gå. Hon spelade poker och sopade banan med allihop.
Käre värld vad jag saknar henne, hon blev lite min mamma också. Jag saknar hennes humor, värme och ständiga uttryck "änte de fiiiint dä". För fiiint skulle det vara för henne, finporslin, finrum, fingardiner, finbestick, finsoffa. Och hon blev mäkta förtjust och kände sig ännu mer uppskattad när en födelsedagsmiddag (eller annat fiint) bjöds på finporslinet. Allt det som hade virkade små mellanlägg mellan varje tallrik.
En tröja jag stickade åt henne använde hon bara en enda gång, sen las den i en påse i garderoben. "Den var alldeles för fiin för att nöta på, den ska bara vara till fiint".
Och hon hade ett enda barn, sin son, min make. Han är riktigt fiiin han, det fiiinaste hon hade.

Grattis lilla farmor på din dag - dä ä väl riktigt fiiint däruppe?

Dagens skörd

...det är enkelt att bli lätt lycklig när man får ta in dagens skörd från grönsaksrummet. Salladen tar jag precis före inmatning:)
Idag ska det bli Caesarsallad med kräftstjärtar efter ett påhittat recept i DN.
Squashen kan man dela och fräsa i pannan med en vitlöksklyfta. Det rör man ner i tex potatissallad bestående av rädisor och allt annat man vill ha i. Mums.

...jaaaja, potatis - den ena sorten blommar nu så snart blir det provsmakning, mera Mums:))

Bäst i väst

En tanke som förverkligats! En enkel väst som värmer axlar rygg och mage.
I tvåtrådigt svenskullgarn från Vartofta. Riktigt prisvärt garn på 100gr härvor som finns i en mängd härliga färger.

Flå´t ? Jodå, grovisen så klart:))

Nytillskott

Visst är hon lite läcker vår nya pärla, Mitsubishi Colt Edition 30 2011, Spicy Red. Vi har väntat sedan orderdagen den 1 april (av alla dagar) och bla pga katastrofen i Japan tog det så här lång tid att få hem henne.
Och vi är så nöjda, en fantastisk liten pigg kärra med mycket ekonomisk och miljöanpassad(?!) körning.
Om nu bensinpriserna kunde sjunka lite till så se upp därute, du kanske får oväntat besök...

På den grövsta

Inhandlade idag ett bomullsgarn som heter Korall. Skitroligt! Har nu stickat ett framstycke till en tröja och det är kanonläckert. Alldeles "skrovligt", lite tweedaktigt fast i bomull.

Dessutom har jag kommit till hälften (framobak) på en tröja i mitt sparade Silke-Alpacka-garn. Mjuuukt. Men hamnade lite i syndromet sss, fast med ärmarna - så trist att göra två!

Ropen skalla, en grovis till alla!

Raggisar är groovies

Hehe, vad trodde du? Klart mitt första grovis-projekt blev en socka! Den är gjort i Järbos Raggi och det är ett jätteskönt garn med 70 ull och 30 akrylaktigt. Och mest gjorde jag den faktiskt bara för att kolla att resårbädden också fungerade. Och det gör den.

Nu efterlyser jag ett enkelt, simpelt basmönster(raka stycken, raka ärmar) till den här grovleken av garn. Har letat på en mängd ställen, men hittar bara för standard maskiner. Och så vill jag gärna ha på svenska för mitt huvud är så fyllt av denna maskin så det är knappt hemspråket går in i hjärnan tillsammans med allt som är dubbelt så stort.

Upptäckte också att Järbos garner har busbra priser på Vartoftagarn. De för inte alla, men just Raggi. 48:- tar dom och min lokale handlare tar 59:- för samma samma. Vet att det har med mängden inköp att göra, men ändå...

Ja flickor, har ni nåt bra att komma med till en behövande syster som just lagt den kreativa delen av hjärnan i ett mellanrum på 9 mm:)

Puuuhh...så varmt

Startade dagen med loppis på hembygdsgården. Och blev så glad för att jag själv inte stod där med ett bord. Man öppnade 10 och vi hängde på låset. Det hade alla andra också gjort. Men värmen!!! Det var säkert fler som fick stänga sina stånd tidigare pga värmen. En del stackare hade inte ens tänkt på att det kan vara farligt att stå på loppmarknad flera timmar i 30 graders värme. Vi uppmätte 32+ i skuggan.

Och min mellanstickare har fått en ny matte. Och precis rätt person. Den kommer att få det jättebra:) Vi stickisar har det så trevligt sinsemellan, man förstår varandra:)

Nu har jag tagit av mig nästan alla kläder. Står i vinddraget av en fläkt iförd endast trosor (mäh - tänker inte bjuda på bilden) och bara måste starta ett projekt på grovisen...

Törs man verkligen...

...önska sig nåt mer utan att riskera utmana ödet på tok för mycket?

OK, fred på jorden och en elektrisk nystvinda... (märkte du så fort jag sa det)

Första gången lycklig idag...

Kloka dottern hemma från familjens 14 dars semester nere i Europa. Blir alltid lite nojjig när ungarna inte är i Sverige. Åh lille Trean (2år) klarade resandet galant.

Dottersonen på 16 år har kommit in på det gymnasium som var förstavalet och det han helst av allt ville och det han gjort en dunderansträngning för att komma in på.
Dottersonen 14 år har tagit nästan 1000 bilder på familjens semester. Yes, biokväll inom kort...

Suck, känns som allting är på plats - i alla fall till lördag när upptagne sonen drar iväg med sin familj.

Jaja, har man överlevt så här långt så är det bara att njuta av de lyckliga stunderna blott...
Käre värld så bra jag har det!

Andra gången lycklig idag...

Kolla, ser du vad jag ser, hihi, den kom idag, min grovis. Lite gul i plasten (som di gamle blir) men för övrigt fin som bara den och grejorna fungerar utan knot. Det ena resårskyddet hade fått sig en kyss, men det går att laga. Hålkort plus tång följde med, hjärtatack för det.
Fantastiskt, gick från Skåne i går natt och levereras till mig i dag. Imponerande!
Var förstås tvungen att kolla all delar på engång så det har varit svettigt nu på sena eftermiddagen.
Kan det vara snällt och bli lite regnigt nu vädret så det känns helt ok att stå inne och sticka. Har längtat länge efter en grovis och då hitta en med resårbädd dessutom.
Trädgården adjö, hinner inte nu... (finns det självrensande trädgårdar?)

Tredje gången lycklig idag

blir jag över att äntligen fått tag på (budat på Tradera till hiskeliga slantar) dessa två böcker. Nu har jag ett icke oansenligt bibliotek rörande både stickningens historia och en hel del mönster...

Intet är som väntans tider

...har handlat lite garn hos vår lokala garnhandlare som bara har Järbos garner, men många är ju faktiskt användbara i maskinerna också.
Och dessa enkom som test för kommande fröjder. Jag går nämligen och väntar på en GROVIS! En SK155 med hålkort och resårbädd. Och den ska dyka upp när som helst, jag känner mig som ett barn på julafton och vad är då bättre än att börja mumsa i olika garner.
Jag vet att 2- och 3-trådigt ullgarn fungerar, nu ska jag testa Raggi, Molly och Saga så får vi se vad som händer. Affären finns nära mig och det är lätt att handla till och man får även lämna tillbaka när man tänkt för mycket...
Min mellanstickare är på väg till försäljning och om det vill sig väl blir det en väldigt rar och kunnig ny matte.
Och det känns skönt att nu få nåt helt nytt att fokusera på, det behövdes verkligen efter den senaste tidens orm i paradiset.
Och bild på grovisen kommer så fort den är levererad och uppsatt.
Så kommer tvivlet - tänk om den inte ens fungerar - man får ju inte vara fööör glad!