Huvudsaken är...

...en katt bland hermelinerna? F´låt, e man ciperad så e man! Emanciperad alltså. Därför fick även ett manshuvud komma hem till flickorna. Och här provas en mössprototyp från grovis som jag gjorde till maken och den passade perfekt.
Nu funderar jag på att enbart ägna stickeriet åt mössor, hattar, vantar och andra "småsaker". Idén passar både min brist på tålamod och besparar axlarna en del från stora tröjor/koftor. Och perfekt montera i soffhörnan...

Den stora frågan är om det ska döpas till Hattstugan, Hattlöst, Huvudlöst, Huvudlösa eller Huvudsaken?
Vad tycker du?

Åren går...

Hade igår en heldag i alla bemärkelser med en gammal barndomsvän/klasskompis. Vi fann varandra igen på StayFriends.
Ibland kan man inte förklara vad det är som gör att kontakten tappas. Man utvecklas olika, får olika intressen, växer isär helt enkelt. Klasskamrater är lite som kolleger, man väljer inte själv. Men har man som vi, haft kul även på icke skoltid så borde det finnas nån form av kemi emellan.
Frågan är då om åren gjort nån skillnad.
När vi pratat igenom barndomens uppfattningar om olika händelser kunde vi enkelt konstatera att allting är inte alltid vad det ser ut att vara. Men som barn/tonåring tror man nog att det är så.
Nu fanns det flera anledningar till att vi kom ifrån varandra och glädjen var desto större när vi nu både mejlpratat i massor och så äntligen träffats.

För mig kändes det som att bara fånga upp den där avslutade tråden igen -
den som gick av för 52 år sedan:)))
Tack kära du.

Fotograferad stickkonst

Av flera anledningar har jag ännu inte införskaffat DaK, varken sjuan eller åttan. Men kollar man bloggen http://stickmanikern.blogspot.com/ ("Mellan konst och kläder" här till höger), så inser man omedelbums vilka oändliga möjligheter som finns med det programmet. Och har man dessutom den konstnärliga ådran som denna kvinna besitter så kan man uträtta stordåd. Hemskt roligt att se hennes otroligt kreativa skapelser. Man får impulser till, kanske inte fullt så stiliga varianter, men det måste ändå medges att hjärnkontoret börjar arbeta lite extra med mönsteridéerna.
Kreerade mycket själv ett par år (på hålkort!!!!!!!) tills jag upptäckte att det det inte finns mer under solen. Det mesta är redan uppfunnet, eller i varje fall mycket, mycket likt. Alltså är man ganska enformig när det gäller stickmönster på maskin. Och att man de facto kan ta ett foto av ett motiv och göra mönster av detsamma i DaK, ja, det övergår mitt tekniska sinnelag.

Och det medför, helt odiskutabelt, att de idéer som är både udda i utseende och framtagna på ett udda sätt, verkligen sticker ut från massorna.
Så ta en titt och njut.

(Ps - såg du att jag kunde länka nu::)))

Mummas hjältar

...här är nu två av mina tre hjältar, Trean och mellanbrodern. (Storebror (16,5) hade annat för sig - som stora bröder oftast har:)
Bägge bojsen iförda mummas alster; mössor, halsduk och muddar. T (14) är lite gråsvart i höst och Trean (2,5) vill bara ha elefanter och apor...
Kan inte tänka mig gulligare och snyggare modeller, som dessutom älskar stickat, vilken lycka!

...som grädde på moset

hittade jag en länk som berättar allt om tovningens hemligheter. Kanske inte just olika maskinvaskningsvarianter, men hur ullen beter sig. Jag visste till exempel inte alls att ju fetare garn, desto bättre tovning (erkände hon som hade garnaffär på 70-talet. Å andra sidan var jag asfalthippie och ägnade mig bara åt blommor ...).
Det är alltså därför Vartoftas otvättade (och billiga) ull är så bra. Och samma i färg innebär att när det är färgat så är det tvättat och då försvinner en del av de braiga egenskaperna för tovningen.
Undras om man kan färga själv under själva tovningsögonblicket, dvs slå två flugor på käften?

Nu har jag så mycket tester att utföra så jag får be tomtemor att sticka julklapparna:))

http://norsknettskole.no/fag/ressurser/itstud/v01/261-Toving/metoder.htm
(jag kan inte länkningsvarianten på blogger, så den som är nyfiken får kopiera strängen)

Kanske lite i hatten...

Ett försök att medelst fyra delningar på knoppen göra hjässan fri från hål och ihopdragningar.
Shetlandsull på KarlHenrik.
Har en magkänsla att 20-talet snart är tillbaka och det ska vara pottor då, helst med liten blomma i samma färg alt silver/guld. Kampes dubbla 2 tr på Grover.
...och snygghatten, kanske möss/hatt. Går att ha till allt och ALLA är snygga i den. I detta fall är den petrolblå/grön med en silvrig blomma.
Ytterligare en potta - i olivgrönt - där blomman ska ändras till egna färgen. Denna, liksom hatten ovan, också stickat i Kampes 2 tr.

Försökte göra en basker på Grover. Den får inte vara med på bild för den blev så liten så den försvann...

Nu är jag uppe i 3 totalförstörda mössor. Undrar hur många till det kommer att bli...

.Centrifugalkrafter i farten?

...och här på Larstorpet råder dimman.
Har gjort flera mössor och hattar (snart har jag bild) och blir så förvånad över hur garnerna reagerar i tvättmaskinen. Har ibland fått börja med 40 gr och ändå gå över till 50 för att det ska hända nåt.
Och när jag tagit samma garn(!!!) på 50 gr direkt så har det misslyckats.

Det absolut bästa hittills i filtningsväg har varit billigaste 4-trådiga garnet från Vartofta (otroliga 36/hg för antracitgrå, de ljusare endast 27/hg), tjocka Tuva och 2-trådiga Tove (dubbelt). Även Kampes 2-trådiga (dubbelt) fungerar om man inte låter maskin gå för länge på 50 grader.
Och det är nog där jag gjort fel. Har satt äggklockan på 30 minuter förut och tog nu 35 av någon outgrundlig anledning och mer behövdes inte för att förstöra två mössor.

...eller är det tiden på centrifugeringen det hänger på????

...fortsättning från föregående sida

och som pricken över i:et fick jag göra om det där framstycket ytterligare 2 ggr. Först för att jag gjorde fel i upplägget med hålmönster. Sedan för att jag - efter att ha "sytt ihop" upplägget med msp 9,5 - fortsätter att sticka hela framstycket på msp 9,5.
Jag kan berätta att framstyckena inte blev lika varandra.

Och jag fick nu två framstycken att repa upp för att garnet ska räcka. Och hur kul är det med ett ganska tätt tvåfärgsmönster?

I hatten på lingonröda tuvor

...så här kan det gå när huvudkontoret tar en time out. Originalet är grå botten med röda lingonkvistar (förstås). Men jag befann mig i Kina tankemässigt och fortsatte helt sonika med den röda som bottenfärg när jag gjort upplägget till koftans framstycke.
Bara att börja om från början... (fast jag funderar på att göra så här med ärmarna, det blir en ganska lustig effekt).

Jag verkar fastna i saker jag själv gillar extra mycket. Här ytterligare en hatt, men nu gjord i dubbel Kampes 2-trådiga melerade garn. Effekten blir verkligen kanonsnygg och det här blir nog också min alldeles egen hatt. Tvättade i 50 gr ca 45 minuter. Och jag är nästan 100 på att jag får ut en hatt till av mina totalt 2 hg.
"Hattstocken" inhandlade maken ett par stycken. Finns på Gordons butiksinredningar i Farsta utanför Stockholm till det facila priset av en hundring. Privatpersoner får handla i butiken men företag får dessutom handla online på nätet. Formen perfekt för mina hattar och de andra mössorna.

...och som vi njutit av dagens solsken - mums!

Håll tratten

...maken (som klarar en kort stund på köksstolen) fick uppdraget att rensa alla trattisar en godhjärtad granne kommit med.
Nu är de (trattisarna) utströdda på tidningspapper över hela golvet utanför ateljén och de får märkligt nog vara ifred för Alfonz. Jag befarande att han skulle ta en i munnen och kasta upp i luften som han gör med vissa saker, men han bara nosade och gick därifrån.
Så nu har vi helt och hållet fyllt vinterns svampförråd, uj,uj,uj, vilka rätter det ska bli!

Elastisk resår inte självklart

...blev ju bara tvungen att lägga ut barnens elefantmössor. Inte riktigt de rätta färgerna på skärmen, som vanligt.
Trean (2,5) fick en elefantmössa som han nästan sover med. På dagis är hans mössa mer än önskvärd och värst är hans lilla bästis Ida som gör upprepade stöldförsök av hans favoritmössa. Då tyckte Treans ömma moder att han behövde en mössa att byta med, plus att hon ville presenta Ida en alldeles egen elefantmössa. Sagt och gjort, det blev knallturkos och cyklamenrosa. Medges att det kan tyckas en smula genusberoende, men jag såg framför mig hur man hittar ungarna i parken ungefär som man ser flaggorna på barncyklar:)))
Och av samma grå som elefanten provade jag att göra en fuskpolo till Trean. Han tycker alla halsdukar är onödigt långa och fastnar överallt.
Jag tänkte mig det här stuket i två delar som sys ihop i sidorna.
Men käre värld, hur gör jag för att avmaskningen av resåren inte ska bli så stum? Jag tror inte det här kommer över Treans huvud, det måste bli mer elastiskt. Tänkte tanken att börja från halsen istället, men då får jag samma problem med oket...
Någon som har ett bra tips så mottages det med stor tacksamhet...

Både mössor och fuskpolo är gjorda i Yeomans merinoull, underbart mjukt för de minsta. Och finns i 500 grams-koner hos Brother-shopen. Väldigt praktiskt att slippa nysta hela tiden.

...och slutligen - jag tycker Silver Reed gör väldigt mycket snyggare resår. Nu har jag sagt det också. Nu ska jag vara tyst. Ett tag i alla fall...

Tomten är tidig i år

...och just när jag trodde att dagen inte hade nåt speciellt att bjuda på så dyker det upp ett paket i brevlådan.
Johoda, ifrån Surtanten (hon som inte alls är sur utan en mycket rar madame) och med egenspunnet garn. så mjukt som en barnakind. Och dessutom härliga entrådsgarner, garnprov och som grädde på moset en chokladkaka.
Hur ska man nu klara att hantera tågordningen?

I all enkelhet, men stort i tanken, TACK.

Ommöblering

...och jag har ingenting nytt att visa upp!!!
Har istället möblerat om i två rum, fått ordning i lilla "shopen" med strålkastare och en del andra attiraljer samt haft öppet hela helgen. När man bor i skogen handlar det i första hand om att folk som far förbi på landsvägen ska vänja sig vid att här finns fotokonst och lite stickat.
Och det blev i alla fall två nyfikna som dök upp och skulle återkomma före jul. Visst, det är ju sånt man säger, men jag blir lika glad om de dyker upp efter jul.

Vi har haft våra mycket trevliga "långvägsgrannar" (mer än 15 minuter emellan oss) på lite fika i höstrusket. Vi har känt varandra sedan 1989 men aldrig sas "umgåtts".
Nu berättade frun i huset att hon skrivit dagbok sedan 70-talet när de köpte sin, då lilla sommarstuga här. Det är nu ett fantastiskt vackert rätt stort hus med flera småhus omkring.
Och nu har hon gett sig den på att skriva ner allting på datorn, som en bok, att ge till barn och barnbarn innan hennes syn försvinner helt med gula fläcken. Sorgligt i sig.
Jag blir alldeles varm och rörd av sånt. Visst har man väl skrivit av sig, men snudd 50 år, varje dag, ibland flera sidor! Vilken guldgruva för barnbarnen.
Även för en själv förresten. När hennes man påstår att de målade grinden andra gången 1985 kan hon - till skillnad mot mig - med säkerhet säga att det skedde först 1986. Eftersom vi tjejer också alltid har rätt.

Hon kan också -nu i likhet med mig - berätta att den 20 oktober kom snön hit förra året. Fast jag kan inte riktigt bestämma vilket jag tycker är bra eller dåligt, kanske bråligt - snö som kommer i oktober och man inte har en aning om att den tänker stanna flera månader, det är ju så vackert. Eller denna baskade dimma med kyla som får Baskervilles hundväder att framstå som semester på Kanarieholmarna.

Och vad det än blir så kan du inte påverka det. Bara att ge upp, tända flera ljus och ge dig på stickningen:))

...en härlig dag

Hatten med stort H klar och den blev verkligen kanon i Tuva. Till och med jag ser lite läcker ut i den, jag som inte klarat av en hatt de senaste 60 åren! Hatthuvudet spårade kära väninnan norromstan upp i en affär och nu har vi beställt fler. Visserligen genomskinliga, men toppenform för hattar. Och egentligen är det en sparbössa:)))))
Nr 1 av dagens skörd i brevlådan. Beställde från nåt ställe i uk och magasinet är packat med fair-isle-mönster. Bara att rita av och köra igång. Och de är för både 12 och 24 maskor, hm Grover, here I come:)

Nr 2 i brevlådeskörden var månadens MKM . Den är ännu inte tittad i så jag har inga åsikter alls mer än glädjen över leveransen.
Och till sist, jag gjorde det. Ett bakstycke på min tidigare påbörjade rönnlövskofta. När upplägg och allt annat var klart och det skulle kodas in mönster så upptäckte jag att det senare inte ens var gjort! Alltså fick upplägget hänga där medan jag snabbt (faktiskt!) knappade in mönstret på 24 maskor gånger 43 varv.
Den är ju gjord i Ullcentrums finull, men det här garnet är mycket mer lättstickat på SK280 än på KarlHenrik. Förstår inte varför. Det verkar som om garnet är aningen för grovt för maskinen. Ensamt kanon, men två färger, nähä. Så jag gör nog ärmarna i enfärgat för mina axlars skull.
Här är faktiskt konerna i shetlandsgarn från Carina avsevärt mycket bättre. Något tunnare och mycket mjukare. Det blir nog ett par färger till därifrån...

För övrigt har flickorna på Zturekompaniet inte visat sig ute på hela dagen så dom hämtar sig nog efter chocken igår.
Alfonz och jag träffade hundvänner i skogen och lärde oss en genväg över järnvägen. Nu kan vi runda skogen istället för att gå tillbaka samma väg. Helt fantastiskt!

Vilken härlig dag det blev:))

HJÄLP med resåreländet

Avstrykarplattan till resårsläden "släpper taget" om knoppen på släden vid minsta lilla motstånd. Trots att allt är ihopskruvat rätt. Det har jag löst tillfälligt på detta vis; två små säkerhetsnålar som gör att knoppen inte kan halka ur.
Den här linjalen till resåren är toklång - och det är den korta! Ska man göra tex en barnresår så hänger och slänger linjalen, även med tyngder.

HJÄLP skulle jag behöva, om sådan finns, för tips om hur avstrykarplattan kan bli oberoende av säkerhetsnålarna och ifall någon känner till om det finns kortare resårlinjaler.

Jo, plattan är sprillans, tror jag, men det är ju inte släden...

...den har inte tre kanter

Har en foto-kompis som alltid vill att man ska gissa vad bilderna föreställer. Och här blir det lite åt det hållet...
Jo, det är tredje eller fjärde hattförsöket. Denna gång har jag tagit i så det sjunger i maskinen. Garnet är Tuva i grovisen på msp 9. Den måste bara tåla en frostnatt. Dvs klara av att tvättas i 40 gr.
Jag tror inte Trean blir särdeles extra glad åt ytterligare en hattmodell till nallen och lejonet. De har redan fått både hatt och basker.

För övrigt har duvhöken slagit till och tagit Zture, vår silkestupp. Och systrarna Larzon hade kommit över stängslet av pur rädsla. Ztella låg och ruvade och märkte ingenting, Ztina undrade bara var de andra hade tagit vägen. Och Alfonz visade med all icke önskvärd tydlighet att han är en terrier.
Det är trist, men hönsen kan klara sig utan tupp. Vi skaffar nog inte en ny eftersom vi inte vill ha kycklingar. Zture var en morsk tupp som försvarade sina damer, frid över hans minne.

Och när detta hände satt jag vid KarlHenrik och försökte mig på spetssläden. Jag säger bara tre saker; sticka spets - inte!
Har också testat lite på resåren och det gick betydligt bättre. Kan nog tycka SK280 är lite enklare, men inser samtidigt att allt är en vanesak. Jag har gjort ett (1) resårförsök på KarlHenrik och stickat resår i 25 år på 280:an.

En vacker dag tar jag tillbaka allt jag sagt som kan användas emot mig...

...en garnoholic i farten

...mer av Kampes tvåtrådiga. Deras färger är som bottenlösa pralinpåsar:)
Så har jag inhandlat shetlandsull av Carina. Den blir helt fantastisk i KarlHenrik. Har haft en provlapp i fickan inför besök i knappaffären och jag längtar efter att få göra nåt riktigt vackert av ullen. Väntar också på att Carina ska trolla fram en lingonröd så jag får sticka en lingonkofta åt en snäll granne...

Snälla grannar ska man vara snäll emot:))

Och den pågående syfestivalen på Älvsjö-mässan tänkte jag utebli ifrån denna gång. Dels pga att jag inte har garnbehov (!?), dels pga att jag fick ett horn i sidan till arrangörer och föreningar efter de två förra omgångarna.

Jag kan möjligtvis gå med på att det är långsint av mig...

...bättre två böcker i handen än en bok i skogen

Kerstin Ekmans senaste, ett måste. Kanske man kan lära lite om skojarbranschen...:)))))
...så enkla modeller. Och vilka färgkombinationer. Man behöver lite skjuts ibland...


Mumsfillibabba var den här mönsterboken. Egentligen inte alls så mycket nytt mönstermässigt, men sammansättning och modeller var både trevliga och enkla. Många gånger är det enklaste också det vackraste.

I morron blir det en tur till kära väninnan norromstan och hennes terrierpaket. Då ska vi sätta upp SK280 med ribber och lite annat som hon köpt av mig. Och jag nattar över så det lär bli en riktig tjejkväll med oerhört mycket viktigt prat om stickat. Kanske nåt glas vin slinker ner...

För övrigt är friggan färdigmålad interiört. Men jag är fortfarande på lyran. Måla tak, väggar och golv på 10 kvm kräver sin tribut. Och det är inte billigare (eller nyttigare?) än vin...

Novemberdisigt både här och där

...såg just att klockan klev över till 1 november.
Den dagen 1980 var det Alla Helgons Dag och då gifte vi oss och hade spökparty med knäckebröd, salami och ost. Följaktligen för 31 år sedan.

Ujujuj vad tiden går, så roligt vi har haft och så mycket vi har gjort tillsammans. Maken väntar fortfarande på en operationstid (har svåra ryggsmärtor sedan mitten av augusti) och jag väntar fortfarande på att allt ska bli som vanligt.

Chocken efter stickmaskinsmarodören har lagt sig, men den där riktiga stickglädjen har inte infunnit sig. Eller också är det bara hösten som gör att både humör och dagar blir lite mörkare. Trots detta faktum älskar jag höstfärgerna.
Alfonz the aussie (hund) och Zturekompaniet (våra 5 silkeshöns) gillar inte den nya tiden med en timme tillbaka. De kan klockan.

Men jag målar vitt, vitt, vitt i friggeboden där vi har lilla "shopen" med våra resp alster. Både tak och väggar. Golvet blir ljust grått. Himla fräscht blir det.

Förbanna inte mörkret - tänd ett ljus:))