GOTT NYTT ÅR med nytt rekord

Tomten hade bla dessa två ljuvliga klappar till mig på julafton. (Tomte var irl kloka dottern). De är inte för maskinstickning, men inspiration, inspiration! Dessutom finns det goaste mönster och jag kan översätta beskrivningar (också medelst provstickning:)))) och
i en av tidningarna fanns en beskrivning gjord av Alice Starmor. Jag har ju hennes fantastiska bok om fiskartröjor.

Och så säger kloka dottern: "Men mamma, vad håller du på med?" varpå jag blinkar till en aning och tänker blixtsnabbt (som man måste göra när man pratar med kloka döttrar och inte omedelbart förstår vad som menas). Jaa säger jag lite trevande, vi har förberett en julafton (där hon och hennes familj var önskegäster), vi har haft systeryster här på besök ett par dagar och dessutom fått gästa kloka dotterns hem. Vi har kört hit och dit och till Arlanda och passade på att bjuda in oss själva på middag hos kära väninnan norromstan och pustade så ut hemma i soffhörnet efter, för vår del, osedvanligt socialt deltagande. Och nu är nyårsafton förberedd.

Så ställde jag motfrågan: vad menar du? Jo, säger hon, du har ju inte skrivit i bloggen sen långt före julafton! Och i tonen fanns en liten uns av anklagande med glimten bakom.

Och det är sant, jag erkänner. Jag har haft dåligt samvete. Men jag tog "bloggsemester". Att blogga ska vara roligt, givande både för dig själv och för andra, att dela med sig av tankar, glädje och sorg - och få gensvar. Både av bloggkompisar och tillfälliga besökare. Och jag har fått det med råge, över förväntan fast inget direkt förväntades, nya vänner, nya impulser, inspiration så jag vet inga gränser ibland.

Jag tyckte det vara bara en kort tid sedan jag härmfirade 20000 besökare och trodde att 25000 nog skulle dröja nåt år eller så.
Det är ett faktum nu, och så lustigt lagom till nyåret, otroliga 25000!!!!

Tack för att du delar tankar, synpunkter, har åsikter, inspirerar, bara finns till därute i cyberrymden. Det betyder så oändligt mycket.

Nu önskar jag dig ett nytt fräscht år och ger inga löften alls.
För varje dag du vaknar är det första dagen på resten av ditt liv. Du har bara ett, var rädd om det!

Tusen kramar och innerligaste nyårshälsningar.

God Jul

VA!? ÄR DET JUL NU IGEN? Jamen, God Jul och Gott Nytt År då!

Från oss alla på Larstorpet, matte, husse, jag själv (Alfonz), och gullefjuna Ztina, Ztella och Systrarna Larzon, till er alla därute i cyberrymden.

PS Blanda lite vörtkryddor i Larstorpslimpan och det blir en utsökt vörtlimpa till julbordet. Lägg därpå en tunn skiva norsk getost från Gudbrandsdalen och det hela är fulländat!

Det känns på pulsen

Kom till insikt lite sent i livet...Har upptäckt att både pannband och pulsvärmare är bättre än vad jag tidigare inbillat mig. Har tom börjat använda själv!
Och det översta bandet är gjort av underbar lammull som skänkts av Surtanten - hon som inte alls är sur. Jag fick prov på sorter vi pratat om och det räckte precis till pannbandet.

Och för att bära upp pulsvärmare passar ju krokigubben så förnämligt. Till nästa två par kommer hans ben att gå åt, men som tur är står han ju på en platta...

Och det kanske man skulle behöva lite till mans så här års, nåt som stagar upp kroppen från bak, stök och handling. Och det kanske inte ens behövs nåt som håller pulsen varm...

Ropen skalla, en skalle för alla

Här är ett urval av årets julklappsmössor. Och jag trodde (tycker ändå) att dessa frigolitskallar är till mycket hjälp när det ska formas och torkas. Men jag undrar hur man satt storleken? Hittills har nästan alla hattar och mössor varit lite stora för bäraren.

Eller kan det möjligtvis vara så att släkt, vänner och bekanta är ovanligt småhövdade? Och innebär det i så fall att man omger sig med nära och kära som inte kan kallas tjockskallar? Och om man har ett litet huvud, har man då motsvarande volym på hjärnkontoret?
Jaha, nu blev det nåt att fundera på igen...

En blondskäggad tomte som Lucia?

...och Lucia har inte riktigt hittat hem till mig så jag får önska alla en trevlig Lucia med denna tomte istället.
Stearinljuset i vårt lilla köksfönster är dryga 40 cm långt och står på en hållare som är 18 cm. DÅ kanske du förstår ungefär hur lång tomten är.
Fick honom av kära väninnan långtbortistan nyligen. Hans luva har en bit ståltråd inombords och hans kropp är fylld med sand. Det innebär att han landar rakt även om han blir satt på snedden.

Och jag älllsskar tomtar som man bara ser näsan på...

GLAD LUCIA önskar tomtarna på Larstorpet

Restgarns-blues

Sista minuten-klapp av restgarner. Eller till värdinnan istället för en blomma. Pannband och pulsvärmare är bägge undervärderade små plagg. Har inte förrän nu upptäckt vilken värme en liten pulsvärmare sprider i kroppen.
Just dessa är gjorda i Alpaca-ull och rena kaminen för en frysloppa.

Och får man tro vädergubbarna så blir det många frysloppor till helgen och då räcker nog varken pannband eller pulsvärmare. Då får vi ta fram tunga artilleriet av mössor och tjocka vantar.
Vilken tur att jag gjorde så många i vintras...

En julros - för ro skull

Julrosen måste vara bland de vackraste den här årstiden. Har länge önskat mig, men plånboken och jag är inte alltid överens. Fast nu slog jag till på en julmarknad och fick ytterligare en i present och kan således ståta med två plantor plötsligt. De ska hållas liv i fram till vårkanten då dom åker ut på mycket bestämd plats. Sedan ska de aldrig flyttas på.

Blommor av alla slag är det vi behöver vila ögonen på den här årstiden. Titta bara på ett stolt exemplar av vit Amaryllis här till vänster. Dessutom doftar den svagt och är verkligen en ljusglimt i mörkret.

Människor omkring oss

För övrigt hade vi en kanonlördag med först julmarknad och sedan glöggparty för de närmast boende runt oss (plus några andra långtbortistanboende - så roligt att dom orkar ta sig hit) och så kom regnet och blåsten.

Det är tur att julen inte räknas i väder, även om pyttelite vitt varit mysigt. Näe, utan alla goa som delar vår glögg, och lite annat, hade vi kunnat lägga ner hela verksamheten. Tack för trevliga stunder, året runt.

...och NU ska jag fortsätta med pannbandet som är omgjort sjutusenåttahundrasextiotolv gånger...

Huvudverket

Ja, det blev namnet på min blivande hattomöss-verksamhet. Jag upptäckte att det räcker inte att bara ha en idé, man måste också bestämma hur den ska exponeras, vad den ska användas till och vad som finns tillgängligt på internet. Betr Hattstugan och en del andra suveräna förslag från er kära vänner, så var det mesta redan upptaget. På både det ena och det andra.

Satt och lekte med orden samtidigt som jag kollade om namnet var ledigt på tex blogger. Och det blev Huvudverket, som också får ståta med egen mailadress i samma namn. Och när de bitarna stämmer så är det ju bara att slå till snabbt och hänsynslöst:))

Sen tänker jag rent praktiskt, namnet måste också passa de små etiketter jag syr på alla mina alster. I det här fallet blir det ca 30x10 mm och det är inte så jobbigt att sy fast...

Klagomål, men bara yttepytteliite

Nu måste jag få klaga, bara liiite. Eller rättare sagt, jag behöver nog hjälp.
Jag har missat något stort, antagligen, med min KH940. Jag fattar helt enkelt inte när den byter varv.
När släden dras till vänster runt gränsmärket för mönster, så blinkar varv 1. När man drar till höger och sätter in mönsterfärg så blinkar fortfarande varv 1, men drar man släden 2 mm till vänster igen så ploppar varv 2 upp.
Och avsluta en mönsteromgång görs när den visar varv 1 igen. Blinkande.

Hur i hela friden ska jag veta när det kan stickas enfärgade varv mellan mönstren?
Har försökt följa den inbyggda varvräknaren, men tappat hela stickningen. Trots att den ställts in på varv 1 när det varit mönstervarv 1.

Enligt beskrivningen är man på det varv vars siffra blinkar...

Och det är samma problem med spetsstickningen. Där har man varit bortskämd med en släde, nu ska det till två slädar och det blinkas när bara huvudsläden ska användas och det blinkas när varven påbörjas...Mycket blink blir det.

Älgarna tror väl man startat stora vårflörteriet under skogspromenaderna. Där man trevar sig fram - blinkande:))

Självaste hjässan

Ska ta mig en ordentlig funderare över namn när julfirandet är över.
Stickeriet får läggas åt sidan till förmån för saffransskorpsbakeriet. På lördag har vi de allra närmaste grannarna på glögg och pepparkakor. Vi började första julen här på Larstorpet och nu har det blivit till en mycket trevlig och givande tradition. I all enkelhet samlar vi ihop oss cirka 20 personer, dryftar året som varit och önskar varandra en skön jul. Opretentiöst.

Men under tiden, en annan fundering; När jag gör mössor, oavsett resår, slät, mönster, tuck, spets, så delar jag toppen för luvorna och minskar i var sida.
För sotarmössan (alltid resår) drar jag ihop toppen. Likadant med tonåringarnas hängluvor.
Men vilket är enklast när jag vill ha en snygg hjässa på en rakstickad mössa? Delsticka tex 4 delar har jag testat och det blir så däär och är bökigt.
Är det trots allt enklast att jämnt fördelat minska maskorna och flytta ihop dom allteftersom? Ungefär som när man handstickar och minskar? Många maskor blir det...
Och jag menar nu bara rakstickade mössor. Som jag vill få att bli rundad ungefär som en kalott på hjässan.
Eller har jag huvet under armen igen, finns det något som är så busenkelt så det gått mig förbi?

Jaa, sånt här går jag och funderar på medan skorporna torkar i ugnen...